Levaidag

Visst låter det som en paradox!
Men livet är just så oerhört fantastiskt.
För söker man i sig själv så finner man svaren,
de kommer till en på olika sätt som en gåva.

Att förlora ett barn i cancer och sedan själv få
denna oerhört tuffa och svåra sjukdom,
kan ju få vem som helst att tappa meningen med allt.

Men paradoxen i mitt fall, hur otroligt det än låter,
är att jag hittat en ny mening med livet.
Nämligen meningen med mitt eget liv för min egen skull.

Jag tycker om mig själv och trivs i mitt eget sällskap.
När jag är med mig själv går jag inåt i känslan.
Och i känslan händer något fantastisk!

Det blommar av kreativa tankar som dagligen omsätts
i verklighet. Något som jag inte gjort sedan barnen var små.
Att hitta tillbaks till sig själv är lycka!



Och lyckan idag består av att få göra varje dag meningsfull.
Jag sprang så fort så jag missade målet och även vägen dit.

Nu kan jag inte springa längre, utan fångar stunder i dagen.
Varje dag jag öppnar ögonen är en lyckans dag och jag känner.

Vaknar tidigt numera, bara en sån sak...de som känner mig vet
att kvällen är min bästa tid.
Sitter med morgonsolen i köket, kaffet, och tidningen.
Vad ska hända idag? Tänk...jag kan välja bland tusen saker...

Ett sådant privilegium mitt i eländet.
Det går att känna lycka trots att olyckan varit framme.
Jag vill inget hellre än att bli frisk, men under arbetets gång,
är det ändå en lätt uppgift att göra livet så bra som det går.

Jag har slutligen släppt all bojor om duktighetens lov.
Accepterar att jag inte kan jobba just nu utan mitt jobb är
att hela mig själv både själsligt och kroppsligt.

Cancernörden fick mig på andra tankar som sa;
Nu stannar du upp! Nu får det vara bra!
Gå igenom även detta och kom ut som mitt nya och lyckligare jag.


Så känner jag idag och det är jag tacksam över.

Ta vara på din dag för den är värdefull!



PS: Du glömmer väl inte tävlingen nedan...