Kan inte sova...


...Så jag kan lika gärna blogga lite till...

Théresa som är en av mina trogna läsare kommenterade;

"Vilken kraft du har verkligen!
Känner du någonsin att kanske Madde har ett finger med
i spelet och ger dig orken att gå på med sådan livsglädje och humor?
Vore roligt om du berättade i bloggen kring dina tankar om det i så fall...
massa power till dig nu! <3"

Har själv haft tanken så många gånger...Vad gör att jag är så positiv??
Jag är lika förundrad som alla andra...
...men du Theresa gav mig svar på min egen känsla.

Varför visar sig ett iskristallhjärta så tydligt på mitt fönster
som ingen skulle se?...men jag SÅG!

Jo, för det är Madde som vill visa att hon finns!

Tro´t om du vill, men jag har sett så många tecken
på att hon leder mig på min väg.

Hon finns i min själ, och Madeleine, min ängel,
ger mig kraft att gå vidare även om cancerresan blir tuff.
Jag och många med mig vet hur svårt det är att mista ett barn i cancer
+ att jag fått min egen nörd till cancer..

Ok, shit happens.., men på något sätt, vilket jag inte kan förklara ,så är jag så lugn.
Madde ger mig lugnet, för hon hjälper mig att klara detta.
Hon var så cool, även när hon var frisk!
Hon vet också att Christine behöver mig
...
och att jag förtjänar lycka innan det är dags för mig.

Madde stärker mig i att överleva för att få vara med Christine tills jag blir gammal!
Jag vill ha bröllop och barnbarn...snella Christine... :))

Madeleine finns i mig och ger mig superstyrka!
Hon bär mig framåt med humor och en stridande ström av glädje och kärlek.
För jag är gladare och lyckligare än jag varit flera år.

Jag har accepterat att hon är på andra sidan, och ser det nu som en styrka.
Jag vet att hon är med mig...hon håller mig under armarna när det blåser.
Nu är det Maddes uppgift, och jag har förstått signalerna.

Mina båda döttrar Madeleine och Christine är mina styrkekällor men på olika sätt.
De kompletterar varandra på ett utomordentligt sätt.




Madde på studentbalen 2007...hon finns i mitt hjärta.
Jag vet att hon leder mig med humor, kärlek och läkning!
Älskar dig mest av allt i hela världen <3<3<3


Kommentarer :

#1: Therésa

Vad underbart Anne! Kändes otroligt stärkande, även för mig, att läsa att jag hjälpte dig svara på din känsla! :) Hoppas min nyfikenhet gav dig en puff i rätt riktning - för jag vet att Madde hjälper dig. Så fort jag såg kristallhjärtat så började den tanken mala... Kramar! <3

skriven
#2: linna

ja tänkte med samma sak när jag såg hjärtat. så jag vet att hon är med dig. likaså vet jag att min farmor som jag aldrig träffat vakar över mig med å en dag fr jag träffa lillaskrutt farmoren! ^^

kram på dig i vinterkylan

skriven
#3: Anna

Vad jag älskar positiva optimistiska människor! Ni är förebilder , önskar fler kunde anamma den andan!

skriven
#4: Kia

Hej Anne,du har så rätt i att kärleken till våra barn och den dom ger oss leder oss hela tiden.Våra barn som finns i livet driver oss framåt på ett sätt och våra älskade barn som nu är änglar gör det på sitt eget lilla vis.Vi har fått så mkt tecken från Simon som gör att vi orkar gå vidare.Jag tror nog att du förstår vad jag menar.Sköt om dej!!!Kram Kia

skriven
#5: Elisabet Roslund

Jag är helt övertygad om att våra barn har en stor uppgift i sitt nästa liv. Vi måste lita på dom och att dom hjälper oss i vardagen, både i stort och i smått. Dom finns hos oss hela tiden och visar det på så många sätt. Vi måste lita på dom. Att Madde hjälper dig igenom din behandling är jag helt säker på. Hur allt går till, det får vi se en dag, om många, många år. Maddes största uppgift är idag att se dig frisk och lycklig. Det klarar hon galant!

Kram på dig Anne/Elisabet

skriven
#6: Nicka

Söta Madde..



Kram til Dig Anne../Nicka

skriven
#7: Amanda<3

så fint skrivet anne och din ängla madde är/var verkligen jätte vacker. hon kommer alltid och finnas med er precis som du säger. massa kramar till dig <3

skriven
#8: Lina

För några år sedan hamnade jag av en slump i Maddes fina blogg. Jag följde henne dag efter dag i hoppet om att hon skulle bli frisk. Nu har det gått en tid o jag hittade hennes bloggadress i min gamla dator. Kikade in o mindes det som om det var igår jag läste om henne. Galet så fort tiden går. Nu klickade jag mig vidare in i din blogg o läser att du har blivit sjuk. Ibland kan man verkligen stanna upp o fråga sig vad det är för en konstig o orättvis värld vi lever i. Denna ständiga frågan VARFÖR?! Jag kommer titta in hos dig här mellan varven o håller alla mina tummar o tår för att dina behandlingar kommer hjälpa dig! Massa styrkekramar till dig!

/Lina

skriven
#9: aurora

Hej, jag tycker det är fantastiskt att se denna livsglädje, styrka, kärlek och lycka trots alla kurvbollar som ödet slänger. " If I can dream it I can do it" som Madde skrev! Inget kan väl vara mer sant!



Måste berätta en underbar sak som hände mig efter min morbror/gudfar gått bort.

Min morbror älskade att pyssla, att sitta och klippa och klistra tyckte han var underbart! När vi skulle börja städa i han och hans frus lägenhet så började jag hitta små hjärtan och stjärnor och annat vart jag än gick! Jag bodde i stockholm då och vart jag än befann mig, i skolan, hemma, på affären, överallt så låg det små figurer utklippta.

Detta fortsatte i över en månad tills jag en dag satt vid hans grav och pratade med honom, det var en solig, vacker höstdag i skärgården och vi satt och prata om minnen vi delade, när jag gick därifrån så kände jag ett sådant lugn och en sån frid i själen och när jag kom hem hittade jag ett litet rött hjärta på mitt sovrumsgolv, det var det sista jag hittade.

Jag tror det var min morbrors sätt att tala om att jag inte behövde vara ledsen och känna tomhet och sorg för han fanns fortfarande kvar, han var bara tvungen att byta skepnad.



Vi är många kända och okända som finns här för dig, på denna och andra dimensioner.



Fånga dagen, fånga livet!



Kram, aurora



skriven
#10: Alexandra

Hej Anne!

Jag kom in på din dotter Maddes blogg genom SvD av en slump nu i kväll. Jag kunde inte sluta läsa men tillslut klickade jag mig vidare till din blogg och jag kan säga att jag kommer inte att sluta läsa den. Hjälp, vad jag "fastnade" för din personlighet och ditt livs väg.

Själv har jag också förlorat ett barn dock en liten kille på 9 månader. Men trots den sorgen för 16 år sedan (hjälp vad tiden går) är jag en optimistisk person med en stor livsglädje och nyfikenhet fortfarande trots mina nyss fyllda 40 år. In i mitt liv kom det för 14 och snart 13 år sedan två fantastiska flickor och jag är så lycklig att jag har mina tjejer. De ger mig kraft och styrka i vardagen och många gånger har jag svalt oron och bestämt mig för att de ska få leva utan mammas ständiga på passning. Jag är så rädd om livet o mina barn för det kan snabbt försvinna - det gäller att ta vara på varje minut med barnen.

Jag kommer tillbaka till din blogg och jag vill följa din hälsa o kommer att skicka lite hälsningar ibland till dig! Du gav mig livsmod och glada tankar, tack för det precis vad jag behövde idag!



Önskar dig en välmående kväll o på återseende, tro mig!!



Stor styrkekram från Alexandra

skriven
#11: Cilla

Vilken otrolig styrka du besitter... Är liksom alla andra övertygad om att förutaom alla de dina nära och kära i livet, så är Madde med dig på vägen också. Livets resa ter sig olika från dag till dag och likså dess inställning till den, men din är allt som oftast stark. Tänkte ge dig "min" pepp- låt, eftersom jag tycker den passar in på dig. Själv brukar jag dansa rumpan av mig till den när saker känns överjäkliga...



http://www.youtube.com/watch?v=35YivWEs3zw



Heja Anne!!!

skriven
#12: Cilla

Fick en blogaward att dela med mig av och tyckte att du var självklar i den kategorin :) Den finns att hämta på min blogg för dig att skicka vidare...

Allt gott önskar jag dig!

varma härlsningar Cilla

skriven
#13: Cilla

Skulle ju länka också...

skriven
#14: Ludmilla

Vilken skönhet hon är, din Madde!

skriven

Kommentera inlägget här :