Mina små kattbebisar!

När jag var hos Christine häromsistens så fick jag två underbara små
missar vid min sida när jag sov, och de är som mina små bebisar.
Coco den gosiga och Piip den självständiga som inte vill kramas.

Är tyvärr allergisk, så jag får ta allergitabletter för att härda ut, och ändå
så rinner näsan som en vattenkran, men vad gör man inte för de
små liven....

Nåväl....kvällen innan jag skulle åka hem hände något märkligt!
Katter har ju ett sjätte sinne och vi människor undrar i vårt stilla sinne,
vad de tänker på....

Min resväska är en mysig plats att ligga i om man är en katt, bland mjuka
goa kläder. Coco lade sig i väskan varje dag och kunde ligga där hur länge som helst.
Piip som är en riktig retsticka ställde sig på locket så att inte Coco kunde komma ut.
Där stod hon som en triumferande liten elak panter och kände övertaget över sin
syster. Coco kände naturligtvis att hon inte längre hade friheten att ligga där inne,
för systeryster blockerade henne från att komma ut när hon vill.


Här är Coco...hon ser riktigt elak ut, men hon är värdens underbaraste
going. Hon är som matten sin...gillar bra grejjer. Rougeborsten är en av hennes
favvosaker...den tuggar hon på som om det vore en råtta!



Min borste....säger matte! Inte röra...aisching baisching!!!

I alla fall...Coco försökte ta sig ut, och man såg ena tassen krafsa utanför den lilla springan
vid dragkedjan. Hon jamade inte, det gör hon aldrig, men hon ville ut och där sitter Piip
och gottar sig i en stolt pose...."Jag har makten...hehe...." De höll på ett bra tag.

När Coco väl kommit ut börjar de slåss som kattsyskon gör och jag och Kicki studerar
deras oerhört intressanta beteende. När det "lilla slagsmålet" var över började de
slicka varandra och de var såååååå ompysslande hlet plötsligt.

Vi skrattade gott och gladde oss åt gratis underhållning.

Men Coco är inte den som är den!

Efter ytterligare en stund när jag packade det sista i väskan, stängde locket, men
drog inte igen dragkedjan....
Coco går fram till väskan och försöker med ena tassen dra fram det jag packat ner.
Jag och Christine är hänförda över detta skådespel....

Coco drar och drar som en vild tiger...får fram ena byxbenet som om det vore ett hett byte.
Piip står bara och tittar på, vågar inte lägga sig i för Coco ser helt manisk ut.
Jag ska ha hela bytet...själv! Hon lyckas få ut byxorna och släpar iväg med dom
ner för trappan fräsande och morrande och lägger sig i ett hörn nere i myshörnan.
Hon ser klart nöjd ut!

Efter ytterligare en stund återkommer hon till väskan och på samma sätt ska hon få ut
nästa byte....min velourjacka...hon kämpar på bra, för locket är ännu nere, men hon
lyckas få ut det stora bytet med luva och allt....ett stoooort byte....

Hon gör likadant, springer ner med sitt nya byte och Piip vågar inte gå ett steg,
hon står blickstilla och stirrar på Coco.

Vi skrattar gott och klappar på Coco....duktig kisse. Jag lägger tillbaks bytet och
samma sak händer återigen.

Fick höra häromdagen att Coco gjorde samma sak när Jonas pappa var på besök.
Resväskor verkar innehålla byten som är oemotståndliga för en liten egensinnig katt.

...eller kan det ha varit att Coco inte ville att "mormor" skulle åka hem...
En rolig kväll hade vi i alla fall!





Hemma hos mig när de var små och oskyldiga...nu är de tonåringar...
hmmmm...Christine har fattat att det inte är lätt att vara tonårsmorsa...hehe...


Puss my darlings!

PS. Har du någon rolig djurhistora att berätta så skriv gärna så publicerar jag den
jag finner roligast......lite kul ska vi väl ha! ;-)





Kommentarer :

#1: Aneth

Hej! Bor på landet och som sig bör brukar ju någon mus försöka sig på att flytta in när hösten kommer, de är inte "inne" i huset men tar sig en tur typ under diskbänken. Vår katt var ganska risig och vi hade bestämt oss för att han skulle få somna in. Sagt och gjort vi tog honom till veterinären och sen skulle vi begrava honom här hemma. Vi la honom i en låda fint bäddad i garaget och skulle gräva en grav. Jag skulle in en sväng och när jag kom in i köket så vad sprang över bänkarna i köket om inte en liten mus. Den försvann och jag såg den aldrig mer. Jag har aldrig sett en mus på våra bänkar i köket. Vad säger man: När katten är borta........

Ta hand om dig och kramar!

skriven
#2: Kia

Våra älskade katter!!Vi var tyvärr tvungna att avliva vår lilla kattunge "Nissan" endast 5 mån ung.Hon hade en hudsjukdom som tydligen var medfödd.Men vår "Nisse"älskade denna lilla katt och nu fick han sorg igen!!Först Simon och nu lillkissen.Isomras sprang den lilla rätt ut i trädgården men kom fort tillbaka och jag sa till Nisse att se till att hon inte rymmer igen.Vad händer???Jo,hon försöker ge sig ut igen och Nisse ställer sig i vägen för henne och tar ena framtassen och fullkomligt skickar in henne i uterummet.Vilken barnvakt!!!Det där med resväskan du berättade om,när det är dax här blir Nisse så sur när vi packar att han totalnonchalerar oss.Han visar det med att inte hälsa på oss när vi varit borta och kommer hem igen.Kloka djur.Kram Kia

skriven
#3: Helena B

Var på besök hos min farbror när jag var tonåring och en av deras katter älskade min resväska.. Dock var det inte så roligt när jag kom hem till Lule och upptäckte att han kissat i väskan.. Ville väl pinka in sitt revir.. Det var bara att tvätta allt och lägga resväskan på soptippen..

skriven
#4: Amanda

hej anne :)



nu var det ett tag sen jag var in o läste din blogg..så många fina inlägg du skrivit! hoppas allt är bra trots allt..många varma kramar till dig <3

skriven
#5: Malin

Jag har två katter, eller nej jag skulle snarare kalla de för utomjordingar. De hittar alltid på massa bus, men jag kommer aldrig glömma en sak från när de var små. Sivert hade svårt för att hoppa upp på saker då och jag hade ett ganska högt barbord. Sivert hade fått tag på något som han inte fick leka med och samtidigt är Bosse inne på lådan. Jag tar "leksaken" från Sivert och lägger på barbordet, han kommer ju liksom inte upp. Bosse kommer ut från toaletten och in i rummet då Sivert tittar på sin bror, "säger" nåt till honom varpå Bosse hoppar upp på bordet och puttar ner det jag precis lagt upp där. Sivert är nöjd, mamma är mindre nöjd.



Sen har vi den gången jag hittade de lyckligare än någonsin - hittade de med 700 kr som de slängde runt och roade sig glatt med! De är dyra i drift ;)

skriven

Kommentera inlägget här :