Barn med cancer...

Såg till slut dokumentären i SVT2 om Barn med cancer i SVTPlay.
Tänkte att jag ska inte....det gör för ont, och jag måste inte men
jag vill.

http://svtplay.se/v/2514381/dokumentarfilm/barn_med_cancer

Dokumentären finns tillgänglig tom 27 sept.

Såg denna fina dokumentär, som de gjort på ett smakfullt sätt,
utan det värsta jobbiga, som faktiskt kommer när man kommit
hem, några timmar efter cellgifterna, när illamåendet gör sig
påmint, bristen på matlust, inget smakar någonting,
tungan är som en känslolös sak i munnen..osv..osv..

Madde kom aldrig hem mellan behandlingarna, för hon var för
sjuk de första månaderna. Hon var så nerdrogad av morfin så
hon kom inte ihåg de 4 första gångerna vi åkte med liggande
ambulanstransport till Sahlgrenska JK, för en tredagars kur
med de starkaste cellgifter som finns....5:e gången när jag
kände personalen väl, även Madde trodde jag, för hon pratade
ju med personalen varje gång, men morfinet tog bort minnet.

Hon tyckte det var jobbigt med alla nya människor,som kände
henne...men hon hade glömt....

Nåväl, den där boken jag börjat på beskriver hur det var för
Madde och för oss, men den kommer när jag orkar.
Har så mycket att skriva som ajg aldrig fått ut, och filmen
igår fick mig att än mer vilja skriva.

Jag grät floder, grät och grät och grät!
Borde inte sett den ensam för det är jobbigt att se riktiga
människor, små barn, unga vuxna med cancer, det gör
så fruktansvärt ONT!

"Reklamen" som barncancerfonden har 3 av 4 barn överlever,
och så sitter 3 barn med sina föräldrar och en stol är tom,
med en förälder bakom.
Den "reklamen" är hemsk, vidrig på ett sätt, för man påminns
varje gång om att man är den fjärde föräldern utan barn på stolen.

Och många fler.....
Människor säger mer än siffror....



Madde på Gotland juni 2008, den underbaraste av veckor hon& David
fick. I maj sa läkaren  till mig att vara beredd på att ta hem
henne i en kista om vi vågade åka....hon kämpade 3 månader till!
Visst ser hon frisk ut!...med peruk och oerhörda smärtor...
..tänk vad en bild kan "ljuga"....

Vill minnas hur det var, trots att jag också vill glömma,
men det vore att negligera det som hänt,
hur det var att ligga på sjukhus i månader,
all smärta,
all maktlöshet,
all förtvivlan,
all hopplöshet,
all sorg
all oro...

men även...
Tacksamhet,
Hopp,
Kärlek,
Glädje,
Skratt,
Humor, (oftast galg)
Styrka
Överlevnadsvilja!

Jag kommer aldrig att glömma, lever med det,
plockar fram ibland för att bearbeta, det tar många år.

Men jag lever fullt ut trots allt, trots att det värsta hänt.
Ibland får jag mardrömmar och vaknar av att jag skriker
i sömnen, vilket jag gjorde inatt.
Filmen igår var en påminnelse om att jag ska bearbeta.

Sorgbearbetning har ingen tidgräns, den lever jag med i
ena handen och i andra handen har jag glädjen.

Glädjen jag fått i sommar, av vänner, kärlek och mycket
upplevelser...glädjen att ha överlevt min egen cancer,
i alla fall för NU!

Det betyder inte att jag glömt. Ibland vill jag bara gå ut i
skogen och skrika MADELEINEEEEEEEE!!!!
Snälla kom TILLBAKA, SNÄLLA!!...du har snart varit borta
i tre år....15 sept...tre år! Undrar vad du gjort på Andra Sidan?
Önskar så att jag fick veta det...

Back to reality...lunchen är slut, dags att jobba igen..







Kommentarer :

#1: pernilla plaza interiör

KRAM KRAM KRAM. Jag kommer läsa din bok när det är dags!

skriven
#2: Elin

Tänker på dig Anne! Det gör jag alltid, på dig och Madde! Så believe Anne - man måste tro!

skriven
#3: Ellen

Hej Anne.

Dina inlägg lämnar ingen oberörd. Läser varje dag och känner hopp varje gång,trots all smärta.

Kram!

skriven
#4: Linna

stor stor kram

jag tänker på dig i dessa dagar. den 14 ä rdet ett år sen min farfar dog. jag saknar honom varje dag. vart är han. hur kan tiden gå så fort? visst jag lever och jag mår bra men saknaden finns där hela tiden. min lilla fina farfar. jag skulle kunna skriva honom i timmar.

stor kram igen ! ♥

skriven
#5: Kia (ängeln Simons mamma)

Hej Anne,tittade aldrig på dokumentären från Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus.Vi"bodde" ju där med Simon och jag tror att jag hade brutit ihop om jag sett programmet.Lev väl och ta hand om dej!!!Kramar Kia

skriven
#6: Ida J

<3 <3 <3

skriven
#7: lillis

Klumpen växer i halsen...ont...de gör ont...miste min syster (36 år va hon då)för tre år sen i denna "djävulssjukdom" undrar varje dag när det ska sluta göra ont...kram Lillis...ser fram emot din bok

skriven
#8: Martina

Förstår att det gör ont, det kan bara göra ont att förlora ett barn. Men det verkar som att du gläds åt en massa fina saker också i Livet och det är så härligt att läsa. För man har egentligen inte så mkt val, att lägga sig ner och dö känns inte som något du skulle göra - du är en kämpe, precis som Madde var. Hennes psyke ville men kroppen orkade inte.



Synd att David lagt ner sin blogg, antar det i alla fall eftersom man nu behöver lösen!?

Hoppas han har det bra och att han är lycklig med sin Hanna.



Önskar dig en trevlig och mysig början på hösten.



skriven
#9: Anja

Jag förlorade min syster när jag var 18, hon var 20. Så känner igen mig i vad du skriver. Kolla den här filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU



Otroligt gripande. En mkt bra organisation som startat.

skriven
#10: Karro

Åh... Jag blir så gripen av det och hur du skriver. Skulle bara vilja ge dig en kram men vad hjälper det. Du ska veta att Madde kommer finnas med i mångas hjärtan i resten av våra liv, trots att vi inte kände eller träffade henne.

Hon öppnade mångas sinnen tror jag, och fick folk att lära sig ta vara på livet och se det fantastiska med att vi lever på jorden. Hon har hjälpt mig i svåra situationer där jag behöver styrketankar.

Men det gör ju inte din sorg och din smärta mindre.

Skickar varma cyberkramar och tänker på dig.

skriven
#11: A

Jag blir så berörd av dina ord, tankar och känslor. Nu har jag följt din blogg i över 3 år och jag är fortfarande lika fast. På onsdag tänder jag ett ljus för din vackra Madeleine, samtidigt som mina tankar finns hos dig. Skickar många kramar!

skriven
#12: Marie Johansson

Vilken vacker tjeja ...

... varför tar himlen alla vackra underbara ungdomar/barn ...

... en underbar sida du har med vackra foton och framför allt beskrivande ord.

Stor kram Marie

skriven
#13: ingrid Henriksen

Så vackert som alltid skriver du.
ufattbart r d du beskriver. Men så viktig att du och andra delar med er !
Tack

Svar: Tack Ingrid, hoppas du har det bra.Roligt att se att mina äldre inlägg läses också. Själv orkar jag inte titta tillbaka för det kommer upp så mycket känslor, men jag är glad att jag har skrivit så mycket genom åren. En dag kanske jag orkar gå igenom allt som hänt.
Stor kram till dig.
/Anne
Pysseltokig optimist

skriven

Kommentera inlägget här :