Emty Room....

Saknar dig mitt hjärta Madeleine, saknar varje sekund, varje minut, varje timma,
varje vecka, månad och år...det gör så fruktansvärt ont..
.smärtan tar aldrig slut.
Pratar med dig innan jag somnar, men får inget svar....det gör så fruktansvärt ont,
ser bilder, kanske inbillade, känner att någon blåser i mitt öra, är det du mitt barn?

Med Christine pratar jag varje dag,
och det ger mig glädje och skratt,
stolthet och hopp om framtiden. Men jag får inga svar från dig.
S
nälla Madeleine svara mig
, jag ber dig mitt hjärta!  Är jag bara avstängd,
eller korkad eller oandlig, vill vara superandlig!
Fattar jag inte koden hur man kommer fram? Hur gör man, hjälp mig alla ni
mediala som kan förmedla vad just min Madeleine vill säga mig!

Hur var din resa till himlen? Hur var dina sista helvetiska timmar av smärta innan du dog?
Berätta snälla..mitt barn..jag tål det...vill bara veta...Du sa inget, för du hade fullt upp med
ditt lidande och smärta! Har hört berättats från medier jag varit hos,och det borde räcka,
men jag vill höra direkt från dig....att du visar i handling att du finns i våra liv.
Berätta för mig kära barn vad du kände! Det du ville skona oss ifrån.

Är det så att sorgen är för stor för att vi ska kunna mötas, för jag tror att du och
Christine pratat med varandra i "mellanrummet", det rum jag som mamma inte hittat till?

Sömnen är vila för de flesta, men för mig är det tusen drömmar som bråkar med varandra,
som vill göra sig hörda, som vill ta plats, och på morgonen undrar jag vad som hände,
vad jag ska ta till mig, vad är min lärdom av den gånga natten? Förvirring och oändlig trötthet?
Eller förträngning för att överleva själv?

Ditt rum är tomt, men besöks av vänner och familj, men framförallt din syster Christine
och hennes blivande Jonas.
De sover i samma säng som du och David sovit i innan
du blev sjuk.

Och det glädjer mig att din storasyser säger;
Jag sover så bra i Maddes rum, jag känner frid och sover bättre,
än någon annanstans. Bra betyg till vår ängel Madeleine, eller hur!


Och jag som mamma kan skriva under på det, både Christine och Jonas sover som
små barn i Madeleines rum
som blivit gästrum. Och alla sover gudagott därinne,
så även jag!

Jag sover där när jag har gäster, och ibland utan att ha gäster, för det är
verkligen som att sova på moln därinne.
Madde har nog strött John Blund pulver i vårt hjärterum!

Minnen från Thailand december 2006.


Ni var helt tokigt förälskade i denna lilla söta apa...


Här sitter ni och gottar er på Chicken Islands i färd med att snorkla.


Madde och jag njuter av vattnet, värmen och solen,
Christine är fotograf.


Vi åt jordens godaste (och strkaste) mat i denna mysiga kvarters
krog vår allra första kväll i Puket innan vi åkte vidare till Krabi.
Inget turisthak, ett ställe vi landande på i sällskap med en
gammal kollega från mitt jobb. Där åt lokalbefolkningen. Mumma!


Senare på kvällen var jag ute ur bilden, systerkväll, en av flera.








Två underbart galna systrar i Thailand december 2006...när jag låg
och sov i Bungalowen i Ao Nang, Krabi. Era egna systerkvällar
med oförglömliga gemensamma underbara minnen.



Tror det var"Full Moon party" med massor av folk från hela världen
och dessa två  killar var från Australien eller USA...ni hade kul i alla fall!


Madeleine sover.


Christine sover.
Åhhh vad skönt...ni kom hem helskinnade, ni somnade pladask
inuti moskitnäten och moren stoppade om varenda springa så inga
kryp kom in ....pust...kunde andas ut och sova! En mor är lika
omhuldande för 18-åriga barn som bebisar..Zzzzzzzzzzzz.



En annan mysig kväll med mor och döttrar i Krabi med mat,
mys och spel.
.Går ju inte att ta miste på att de är systrar. :-)

Vi backpackade...och senare flög vi till Bangkok,
men det tar vi en annan gång.

Den underbaraste resa jag gjort med mina barn som jag aldrig glömmer.
Det är inte alls konstigt att så många väljer Thailand.
Vem kan avstå detta? Paradiset om man väljer att se det goda.

Älskar er båda mina älskade döttrar mest av allt i hela världen...det vet ni!

Kommentarer :

#1: Elisabet Roslund

Precis så här känner jag mig också........

Tänker... försöker förstå...lever vidare men saknar såååå mycket...det är så skumt på något sätt......

Mattias rum har blivit ett rum till Josefin som hon och hennes pojkvän har när dom kommer hem till oss.

Mycket av Mattias saker finns kvar, bl.a ligger hans mobiltelefon till laddning alltid........

Jag tror att du kan sova gott i Mattias när du får tillfälle att komma ner till Malmö.

"Vi ses men skynda inte" som Mattias sista ord var.

Vi får nog vänta på svaren tills vi ses.

Ta väl hand om dig Anne!

Kram/Elisabet

skriven
#2: Anonym

Hej Anne och ävven andra som läser, Maria från Skellefteå här. Är hemma då jag åkt på en tokförkylning men kikar alltid in "till dig och dina ord". Oj vad jag känner med dig ANNE-även om jag ej varit med om det du gått och går igenom.Mitt hjärta vrids om..kan nästan känna din saknad, dina tankar, dina frågor!!!! har en dotter som nyss fyllt 20 (det var hon som tog mig till Maddes sida...) och jag skulle SÅ vilja ge dig svar på varför du inte kan känna Madde just nu. Kan det vara så att Madde har fått total ro..mina ord blir lite enkla men jag ska berätta en liten sak: Jag har träffat en man som förlorade sin fru i cancer då hon var bara 38 år, 2 små kids(då) och självklat har han också haft en svår resa. Han brukar säga "LIVET ÄR TILL FÖR DE LEVANDE", men vi bär alltid de som ej är med oss i hjärtat-i själen-i huden-i allt vi är.Kanske-kan ha fel- kan det vara så att DU Anne också varit med om nyligen att själv kämpa för livet samtidigtt som du sörjer din fina dotter. Jag tror du är så pass slut,dränerad.. även om du har lust och framtidstro-att din energi just nu måste få gå till dig själv. Kanske Madde känner att du bara behöver komma igen på flera vis. Kanske hon i sin tystnad faktiskt vet att DU hittar svaren sälv när du fått mer enegi. Jag har en god vän i Sthlm som har kontakt med en fantastisk (enligt henne) kvinna som är medial. OM du önskar kan jag ta reda på henens namn och vidarebefodra detta? Jag sjävl jobbar som terapeut inom BUP men jag tror itne livet är så enkelt att allt kan förklaras-jaga vet att vi alla är ett i ett universum som vi kanske INTE helt ska förstå. Oj nu blev jag lite djup. Jag tänker på dig och finns här om du vill förmedla mer tankar oavsett om vi ej mötts så vill jag på detta kanske lite "torftiga" sätt sända dig energi och jag tror att du kommer att känna Madde framöver-men TID kan vara svårt ibland. stor Kram // Mia

skriven
#3: Elin

Hej Anne!

jag hade också en "sakna Madde dag" här för några kvälalr sedan, kollade igenom alla mina bilder, Sofias bildspel från begravningen och lyssnade på hennes låtar.. Det ger mig lite ro imellanåt och får mig att inse att jag faktiskt lever här och nu och måste ta vara på det!

Jag kollar allt fortfarande in till dig Anne, det är så otroligt skönt att veta att du mår bättre nu!

Ta vara på dig och hälsa och Gratta Christine från mig! :) Kramar

skriven
#4: Malin

Vilken härlig resa ni hade. Jag och min sambo var i Ao nang nu i januari, vår första utlandsresa någonsin :) Precis som dina döttrar så förälskade jag mig i aporna som vi såg vid dom olika öarna. Det var en resa som värmde och lagade själen, en tid att komma bort och släppa sorg och stress. Bilder från vår resa finns på min blogg under kategorin Bilder.

Kram

skriven

Kommentera inlägget här :