Bröstens rosa månad...

Då var det åter dags för påminnelsen om att kvinnor OCH män kan få
bröstcancer hur gamla eller unga de än är. Bröstcancer har nämligen inget
"drabbar-aldrig-mig-datum". För cancer, i vilken form den än vill återkskapa sig
tar ingen hänsyn till ålder, ekonomi, levnadsstandard eller livsstil.

Cancer bara drabbar helt urskillningslöst, utan tanke på rättvisa eller vem som
varit duktigast på att leva "rätt".

Cancer, i vilken form det än är, kommer att drabba de flesta av oss, antingen av
egen cancersjukdom eller någon familjemedlem, vän eller kollega.

Vi vill så gärna titta bort, och det gjorde även jag. Cancer fanns inte i min begreppsvärld.
Cancer var något man läste om i tidningen, för jag hade ingen i min närhet som drabbats
av detta fruktansvärda som bara finns i tidningarnas lösnummerupplagor...
... och alla tänker väl...så skönt att det inte är jag, eller mina barn.
Och så bläddrar man vidare och tänker inte mer på det.



Och Så ska det också vara!

Man ska inte oroa sig för saker som inte har hänt!

Men vi ska vara medvetna om att det kan hända vem som helst. Naturligtvis ska vi även
leva våra liv fullt ut utan att vara rädda och oroliga för att det kan hända just mig.
Det som händer, kommer att hända ändå, så man tar bördan när man måste.

Nu råkar jag vara en av dom som haft otur i dubbel bemärkelse, men det betyder inte att
jag mår bättre av att ojja mig över att just cancer har genomsyrat mitt liv de senaste 4 åren.

Jag valde att göra något för att skapa något meningsfullt ur det meningslösa.
Min dotter hade oturen att dö av cancer och jag hade turen att leva lite till efter min bröstcancer,
och jag har valt att göra skillnad på mitt sätt.

Jag har fått uppmaningen av välmenande människor som säger;
"Anne; räcker det inte nu? Måste du verkligen jobba med bröstcancerföreningen där det bara
är cancer och elände?" Alla kvinnor där ha ju haft cancer och en del får ju återfall och dör!"


Jag svarar; "De enda människorna som verkligen kan förstå fullt ut och som orkar lyssna är
vi som själva haft cancer. För vi bara lyssnar, vi behöver inte ta in alla smärta, för vi vet att
det inte hjälper den personen som vill prata av sig en stund. Vi som haft cancer är inte rädda
för att möta andra människor som kanske t om har obotlig cancer, för vi vet att det inte är
farligt att sitta bredvid och lyssna. Rädsla förlamar och jag har för länge sedan bestämt mig för,
att aldrig mera vara rädd för något och just därför är jag engagerad på mitt sätt för att göra skillnad."


Mitt engagemang är mitt sätt att bearbeta min egen sjukdom, tillsammans med
andra lika enbröstade nyfunna väninnor.

Den som inte genomlevt traumat ska inte komma med käcka hejjarop om att nu när
du är frisk så får du väl ändå trampa vidare!

Vi trampar vidare hela tiden! Men det betyder inte att vi har gömt.
Det räcker med att se sig själv i spegeln varje morgon för att bli påmind.
Det är självklart att vi ska ha TVÅ bröst, hela och utan cancerknölar i.
Pratade ikväll med en väninna i föreningen och vi skojade om att jag kanske skulle ta bort
det andra bröstet också, för då blir det jämnvikt....hehe...galghumor är underbart!

Jag lever mitt vardagliga liv fullt ut och jag helt vanliga saker som alla andra.
Men jag har en bonus att ha fått lära känna så många fantastiska kvinnor med olika yrken och
bakgrund, som kommer från olika länder och alla har de berikat mitt liv.
Våra möten handlar inte om cancer utan vi gläds åt livet och allt det roliga vi gör tillsammans.

Vi är ett gäng optimister som tackar högre makter för att vi får vakna ännu en dag till en
fantastisk höstdag, att få äta den underbara höstsoppan, att pulsa fram  i jorddoftande höstlöv,
att sitta med ett glas rött framför brasan, att se stjärnklara himlen i höstnatten, att kunna pyssla,
och mysa ännu en höst. En höst och vinter som förr var en lång sträcka av mörker och kyla,
men som nu ären ynnest att få uppleva ännu en gång.

Vi är glada, skrattar mycket och bejakar våra nya liv, och de bröstcancersystrar vi mist finns för
alltid i våra hjärtan. Vi vet att de som förlorat kampen mot cancern vill att vi ska leva, men vi
kan hjälpa till på vårt sätt att sprida kunskap kring bemötandet när någon drabbas av det värsta.

Vi i Bröstcancerföreningen Johanna, har i samarbete med Ladies Circle i Trollhättan
ett Event på Kulturhuset den 12 oktober i glädjens och Flärdens tecken,
men med en allvarlig underton.



Vi har jobbat kvällar och helger för att det ska bli ett fantastiskt Event.
För att samla in pengar till forskning och till föreningens fortsatta ideella arbete.

Så sitt inte på rumpan och tänk, utan gör något! Kom till Kulturhuset och gör skillnad!
Biljetterna kostar 150Kr och finns att köpa på Kulturhuset.
Jag lovar er en uppsluppen härlig kväll.
Ett stort lyxigt lotteri med massor av flärdiga vinster utlovas och en fullspäckad kväll
med mingel, mat, modevisning, musikunderhållning, föreläsningar, workshops och mycket mer.

Överskottet från kvällen går till bröstcancerfonden och bröstcancerföreningens arbete med att
stötta cancerdrabbade kvinnor och deras familjer.

Eventet finns även på FB.

Sök på FB; Event Flärd - Rosa bandet



Må så gott därute!
Hoppas vi ses på Eventet några av er i alla fall.




Kommentera inlägget här :