Igår på berget med min kärlek där vi satt mot väggen i den varma solen väntandes på
våra vänner Robert & Carolina och deras lille prins. Alldeles intill pickade hönsen och
trollskogen skulle utforkas tillsammans. Därefter åt vi god söndagsmiddag på Spiskupan,
också det på samma ställe. Vi har det bra vi som har så nära till naturen.
Det är en stiftelse som driver Bergagården och det var verkligen kvalitetsmaximum!
Jaaaaa, jag njuuuuuuuuter! Solen bländar så jag får kiiiiiisa ;-)
Visst är livet en ständig balansgång mellan viljan, "måsten" och lusten,
för alla vill vi ha så mycket lust som möjligt i livet och minimum av
tråkiga saker som händer och saker som vi faktiskt måste göra även
om de inte är så roliga alltid, men ändå smörjer vårt goda samvete.
Ja...och då dök Hanson De Wolfe United bara upp så där utan föraning.
Jag lever i en paradox på många sätt. Mina dagar kan för andra tyckas vara
ganska tråkiga eftersom jag är sjukskriven och inte tjänar mitt levebröd genom
att vara på en arbetsplats i 8 timmar och vad gör man dååååååå hela dagarna?
Nu är det ju så att min kropp bara är en spillra av sitt forna jag, har varit stark,
rakryggad, och ganska stilig och smal om man får säga så om sig själv men nu gör
jag det utan att be om ursäkt. Jag har varit noga med mitt yttre både vad gäller kläder,
hår och makeup för att jag trivs bättre när jag gör det bästa av mig själv.
Nu är preferensramarna helt andra och ibland kan jag känna en stor sorg över att
lång tids medicinering bryter ner min kropp och utseende ganska påtagligt och att
jag ibland när jag ser mig i spegeln känner mig som en gammal tant.
Visst gör jag mig iordning nu som då, men grundmaterialet är ganska tilltufsat.
Håret ser ut som zvinto och ramlar av när som helst, inte för att det gör något,
bara tumörerna minskar i sakta mak så blir jag glad.
Torsdag 18/10 fick jag min första FEC-behandling för andra omgången. 2010 hade
jag samma behandling så jag vet vad det innebär. FEC i kombo med Herceptin gör
att man får vara extra rädd om hjärtat, då det kan ta mycket stryk. Så på onsdag
ska jag få ultraljud för att se så pumpen mår bra.
Jag kommer att få FEC var 3:e vecka ca 6-7 ggr, det är i alla fall planen och för var gång
så kommer jag att bli tröttare och mer nedbruten till både kropp och själ, det vet jag av
erfarenhet.
Ibland är det bra att ha erfarenheter även om de inte alltid är så positiva. Jag vet att leva
fullt ut när jag nu är i ett "kortisonrus" ca 4-5 dagar efter en behandling. Visst är det en
motsägelse att man är så igång när man precis fått så starka cellgifter, men för att slippa
illamående och andra biverkningar så år man ta kortison, och då passar jag på.
Fredag 19/10 åkte jag till Sthlm för att umgås med dotter, syster med fam och bror med fam.
Vi hade så roligt, åt fantastiskt goda middagar och bara var tillsammans, en härlig helg!
På lördagen 20/10 åkte jag med systeryster och dotter Christine till Älvsjömässan
för att gå på Syfestivalen. YES vad KUL vi hade. Vi var nog i pysselhimlen!
Min älskade man konstaterade med glimten i ögat att inget annat kan göra mig så lycklig,
inte ens han som en symässa. Jag kluckade lyckligt när vi talades vid i telefon :-)
Syfestivalen bjöd på många workshops bl a ett där man kan virka afrikanska blommor
och detta är ett fodral till ett måttband. Jag deltog dock inte för vi ville se så mycket som möjligt.
Ska nog försöka mig på dessa en dag.
Lördagkvällen åt vi god vinkällarmiddag och lördagen kunde inte varit bättre.
Två syskon med familjer och dotter var med men vi saknade min och dotters män som inte
kunde vara med denna gång. :-(
Vi bjöds på fantastiskt god Boeuf bourgogne, mustigt och värmande på hösten.
21/10 alltså på söndagen blev det pyssel i stora lass! Vi gjorde strutar i mängder och det var
så himla roligt. Vi gjorde nog 45 strutar i olika modeller och storlekar. Papper och lite andra
attiraljer köptes in på mässan och idén till strutarna fick jag från tidningen 101 ideer.
Även systerson 5 år var med och gjorde jättefina strutar och Christine gjorde hela 24 st,
så det blir adventskalender trots att hon är 26 år, gulligt tycker jag, så nu ska jag leta lite
småpresenter...hihi...
Visst är dom fina!
Måndag 22/10 var alla på jobbet och jag vilade ut och kortionet började ta ut sin rätt. Tröttheten började
smyga sig på så jag tog det lugnt, promenerade till Karlaplan och shoppade lite. På eftemidddagen
hämtade jag systerson på dagis och det var roligt. Jag gjorde middag till alla och dotter kom också
och åt med oss, men jag var så trött så jag visste knappt hur man steker en lax, men vi fick ännu
en mysig kväll tillsammans och alla lade sig tidigt.
Tisdag 23/10 var det dags att gå upp i ottan för jag hade köpt en billig SJ-biljett på Tradera, så då
var det bara att hinna till tåget 06,00. Sov hela vägen till Gbg och kl 10,00 var jag hemma.
På kvällen blev det middag med två goa väninnor så det var härligt att bara sätta sig till bords och
umgås med Anna och Ulrika som är jättehärliga tjejer.
Sedan har tröttheten tagit över, men jag har ändå försökt ha en struktur på tillvaron.
Jag har under en längre tid haft ett "Feng-shui-röj" hemma och förra veckan var det en hel
del som hamnade både på återvinningen och Erikshjälpen, en hel minilastbil som de lastade
in i allt jag inte ville ha kvar. Allt från böcker till gamla kläder, jackor, skor från både mig och
Madde och prylar som bara samlar damm. Erikshjälpen blev glada och jag har gjort en
god sak för mig själv och andra.
Nu är min "walk-in-closet" nästan klar och det finns gott om plats för nya kläder. Älskling har
målat och fejjat så jag har verkligen fått mycket hjälp med röjjandet, själv hade jag aldrig orkat.
I lördags 27/10 var det svärmors födelsedag, 82 år så då blev det mysigt kalas i Göteborg med
älsklings familj.
28/10 igår längtade jag UUUUUUUUUUUT för jag kände att jag saknade färgen orange så
vi begav oss upp på berget för att umgås med goa vänner, busa i Trollskogen med barn och
vuxna och fotografera alla vackra färger förståss. Fördelen med berget är att där kan man även äta
söndagsmiddag med fantastiskt god mat. Först skogsmys och sedan in i värmen och
äta hemlagad välsmakande mat.
Visst är det vackert med hösten! Denna bild tagen av darling på berget.
Spiskupan, Bergagården, Hunneberg...ni vet det där berget där bara kungen får jaga.
Fantastisk god ekologisk närodlad mat, bara att rekommendera.
En hembakt kaka efter maten satt som bomull i magen :-)
Efter berget åkte vi för att titta till stugan och där såg vi ett ståtligt rådjur mitt på
tomten, det var ett "moment"!
Tja....det var en hel del det! Viljan är det inget fel på men idag har jag inte orkat
något annat än ligga i soffan och sova. Bloggandet är det enda jag åstadkommit idag.
Så får det vara nu, för trött är bara förnamnet. Jag kan somna på stående fot, men
envisheten gör att jag orkar lite i taget i all fall.
Tumören är påtagligt synlig och brännskadan efter strålningen känns som om någon
lagt ett strykjärn på så det går åt en hel del Aloe Vera...MEN man ser också att
"cancernörden" har börjat krympa!!!!!
Så då gör det inget att jag är trött och att jag bara sover tre timmar i sträck
för att gå upp och kissa 2-3ggr per natt. Jag sover lätt och drömmer mycket otäcka
drömmar, men det är ju inte så konstigt och jag låter det få vara så.
Någonstans ska det väl ändå få bearbetas i själen, allt det jag går igenom och då
jag har fullt upp att leva i "Existensmaximum" på dagen så får det vara så på natten.
Långt blev det och sällan skriver jag, men hoppas att ni har tålamod att vänta
mellan mina inlägg.
Tjolahopp på er!
Allt tålamod i världen till att vänta på nästa inlägg från dig! Du är ju bäst och så härlig, det har jag tyckt i många år nu! Kram Pernilla