Denna helg som varit åkte jag med kärleken till Stockholm för att fira min dotter Christine
och svärsonen Jonas födelsedagar i förskott.
Torsdag morgon fick jag mina sedvanliga cellgifter och jag kände en enda stor suck av
trötthet och även lessamhet och sorg över att jag ska behöva upprepa detta gång efter gång
som aldrig verkar ta slut, men allt har ett slut, så även cellgifter. En gång kvar, sedan blir det
något annat. Direkt efter sjukhuset bilade vi till KH och jag sov hela vägen upp.
Fredagen blev solig och rolig och vi försökte att göra passande saker utan att
behöva trängas med allt för många människor på konstmuseér och annat som
vi besökte. Det är ju influensatider och jag har tentakler och handsprit och försöker
undvika hostande människor. Inte lätt dock när folk är så oförskämda så de hostar
rakt ut utan att ta hänsyn till andra.
Hur svårt kan det vara???
Alla har väl ett armveck??
Ska jag behöva isolera mig ännu mer för att folk är oförskämda och ohyfsade???
Nåväl, vi begav oss till Liljevalchs Vårsalong med goda vänner och insöp alla
tokiga, galna, knäppa, roliga och fantasifulla verk som visades.
Verkligen konstens "Gott-och-blandat-påse".
Är du i Sthlm så är utställningen väl värd att se. Många skratt men även
ogillande och avsmak finns med på paletten. Konst ska beröra även om
man inte alltid tycker om det man ser. Diskussionerna gick varma i alla fall.
Gillade denna brinnande tavla som var enormt stor....
Bilden lånad från http://www.svd.se/kultur/tatt-mellan-verken-pa-liljevalchs-varsalong_7852828.svd
Ella Tillema: Är det mitt huvud som brinner..., olja på duk. Foto: LARS PEHRSON
Fredagkväll blev det la Famillia-fredagsmys hos systeryster där vi bakade supersmarriga
pizzor, sådär egenhändiga precis som man själv vill ha dom med fina råvaror.
Lördag blev vi sugna på Fotografiska museét och David LaChapelles stora utställning,
och den var verkligen stor. Knôkat med folk så det var väl mindre bra, men
även denna utställning var sevärd.
En helt galen utställning och rakt på och brutalt om man säger så.
Kanske inget man tar med barnen på...men absolut häftig!
Vi hade roligt där tillsammans med dotter, svärson och hans föräldrar.
De två högra bilderna gjorde David LaChapelle 2009 samma år Michael Jackson dog.
Lördag kväll blev det återigen La Famillia födelsedagsmiddag på en italiensk restaurang där
personalen är väldigt trevlig och serverar god mat. Även svärsonens föräldrar var med denna afton.
En supermysig kväll då det kändes så där italienskt fullt ut med mycket prat och skratt
och födelsedagshyllningar till finaste paret Christine och Jonas i förskott.
Fika med Christine och Jonas på Fotografiska museét
Ja, det var lite om min helg som varit....en helt underbar helg med mycket intryck och
upplevelser och långa promenader i solen med min kärlek.
Jag formligen älskar att promenera runt i Stockholm, en mil blev det nog på lördagen.
Jag behöver väl knappast nämna att jag sovit mer än jag varit vaken igår.
Idag har jag varit på benen igen men inte gått utanför dörren sedan jag kom hem.
Kroppen har tagit mycket stryk av cellgifterna och det börjar visa sig nu, för inte
ens kortisonet kan hålla mig vaken längre som den gjort tidigare.
Nu är det bara attt acceptera förfallet tills jag kan återuppbygga kroppen igen.
Så imorgon är det dags att traska en promenad i alla fall.
Tjingeling!
Du är otrolig Anne.Du trotsar cellgiftströttheten och vandrar säkerligen mer än en mil.Men du har och kan verkligen lyssna på din kropp och kämpar inte mot när du är som tröttast.Frisk luft är säkert ett stort + för dej och ditt hälsotillstånd.Men stora folksamlingar är ju inte att föredra.Men det är svårt när man vill så mycket.Låt morgondagen vara din fina dag!!Kram Kia