Gott Nytt 2014 och en liten tillbakablick på året som gått...

Tiden går fort när man har roligt sägs det och det stämmer så väl.
 
År 2013 har minst sagt varit oerhört omtumlande med tusen känslor,
både positiva och negativa men idag tänker jag bara fokusera på allt
det fantastiska som hände under året.
 
 
I januari hade vi så här vackert och det kan vara lätt att glömma, men promenaden ut mot
Gärdhem är bland det vackraste jag vet på vintern när frosten och blåsten biter till.
 
I början av året hade vi riktig vinter med vacker snö ute på landet där vi tillbringar
stor del vår tid både vinter som sommar. 18 februari lade jag upp denna bild och
jag minns hur roligt vi hade när vi gjorde "Hen". Man behöver inte vara barn
för att ha barnasinnet kvar, och roligt är nog ett av de ledord jag har tillsammans
med min man. Att skratta varje dag är viktigt för välbefinnandet.
 
 
 
Jag pysslade en hel del det första halvåret och när jag ser tillbaka blev det en hel del av
både stickning och virkning. Allt ifrån torgvantar till små minikläder till små nallar och möss
som systerdotter älskar att leka med när de hälsar på.
 
 
I mars åkte jag till Vidarkliniken för att få rehabilitering och ompyssling av kropp och själ och
resultatet blev en harmonisk och glad Anne som kände att jag kunde ta nya tag i livet.
 
 
När jag kommit hem från Vidar fick jag en total överraskning av älsklingen min. Han hade under
tre veckors tid renoverat i lägenheten och när jag kom hem stod en välkomst kommitté med våra
kära vänner som hade lagat god middag och dukat såååå fint i ett nytt välstädat hem. Jag var
totalt överrumplad och i någon slags chocktillstånd. Vilka fantastiska vänner vi har och en
underbar man. Jag känner mig rik som har så fina vänner och finaste mannen!
 
 
Vi hade många upplevelser och stugan där vi bodde från april till oktober var vår bas.
 1 april var vi på härlig ispromenad på Vänernstjocka bottenfrusna is. Även med väninnan Ammie blev det goa promenader.
Photo: Från dagens lång promenad
 
I maj fyllde yngsta dotter Madeleine 25 år i himlen och det hade varit fantastiskt
att få fira henne här på jorden, men nu är det inte så. Jag fyller minnet med allt
det fina hon var när hon levde. En glad sprallig tjej med mycket humor. Hon
fattas oss men hon lever i mitt hjärta för alltid.
 
Saknad och älskad och smärtan går aldrig över.
 
Man kan säga att vi hade livekonserternas år.....
Springsteen var en totalt ny upplevelse för mig när vi såg honom på
Friends Arena. Vi åkte upp i bil tillsammans med vännerna Robert & Carolina.
Bruce är en fantastisk liveartist.
 
First Aid Kit var i stan och det var en fullsatt kväll och vi var många  som diggade med i deras
sköna låtar och den upplevde vi tillsammans med vännerna Monika och Tomas.
 
Robbie Williams kom till Göteborg och det var en bra show som kom igång ordentligt
i andra akten. Första gången jag såg även honom live. Häftig scen dekor som överraskade.
 
Och sist men inte mist och totalt BÄST av allt jag någonsin sett var THE WALL med Roger Waters
även den på Ullevi i Göteborg. AMAZING! Vi var helt stumma när det var slut, hela arenan fullt
med folk satt kvar för att känna...WOW, vad var det som hände? Hur häftigt som helst.
 
Konserternas sommar toppades med THE WALL som var helt STUNNING!
 
Photo: Vilken konsert!!!! The Wall är något som måste upplevas, går inte att beskriva med ord. Ingen konsert någonsin kommer att toppa detta! WOW!
Jag och dotter i väntan på THE WALL. Jag och min man köpte biljetter i julklapp till våra
döttrar och Christines man så vi fick en gemensam upplevelse. Även vännerna Ammie,
Pelle och Maria var med.
 
 Photo: Harald Treutiger och Anne Murberger har idag gästat Nobel och Myrbäck - såklart en obligatorisk gruppbild!
Ett av de mer annorlunda händelserna var att jag under året medverkade i Nobel & Myrbäck i
P4 Väst några gånger och här står jag med Susanne Nobel, Evelina Myrbäck och
Harald Treutiger. Detta var i maj och jag blev inbjuden då och då för att prata om hur det är
att leva med cancer och hur jag tacklar det faktum att ha en kronisk cancer.
 
Photo: Idag presenterades sommarpratarna i både P1 och P4 Väst. Jag har fått den stora äran att vara sommarpratare i P4 Väst den 8 juli. Ska bli riktigt roligt :-)
 
Jag fick också den stora äran att vara en av P4 Västs sommarpratare i juli och det blev min
stor utmaning att leverera en timmas prat och musik som skulle vara intressant att lyssna på.
Jag blev nöjd själv och inspirerad att börja skriva på boken jag pratat om så länge.
Kände även att jag fick en kick av forumet radio där man måste ha koll på vad man säger
klocka tider och vara på alerten på sekunden, det gillade jag. Att få möjligheten att
förmedla ett budskap det var det största av allt och att just jag fick förtroendet.
Det tackar jag redaktionen för å det varmaste!
 
Vi var på Rockabillykväll vid campingen i närheten där vi bor vid stugan och
dotter hade gjort sig 50-tals snygg. En galet rolig rolig kväll hade vi.
 
Jag pysslade och pratade med blommorna i stugan och blomsterhavet växte. blommorna skulle
sedan pryda festlokalen där vi skulle ha vår bröllopsfest i juli.
 
Och 27 juli kom då den stora dagen som vi hade planerat för i flera månader.
Jag och Per-Åke gifte oss i Timmerviks kyrka med efterföljande fest på Magasinet i Sikhall.
En fantastisk, kärleksfull och fullspäckad dag med överraskningar hela dagen.
Våra 4 värdar var helt enastående på att göra festen till en glädje för alla!
 
En lycklig dag som vi bär med oss för livet. inget kan toppa detta! Alla vackra tal, sånger som sjöngs
till oss av både dotter Christine, vår värd Robert, min svägerska, vännen Mia, allt bus och
sketcher som spelades upp under festen. Dans med klackarna i taket och 100 gäster var också
glada och nöjda med vår "bröllops- leva-livet-fest".
 
Photo: En tokglad bild på mig å Anita från bröllopet behövdes nu. Ska ta en siesta, dötrött! Ikväll filmtjejmyskväll hos Ammie. Vila först....
Ja, på natten var vi dyblöta för värmen höll i sig och dansen ville inte ta slut. här är jag och
goa fina väninnan Anita i dansens virvlar. Hon var också min tärna.
 
Och vackra dotter med vacker röst sjöng för oss och det var helt underbart!
Och vackra fina bonusdotter Anna gjorde denna fantastiska blomgrupp till vårt bord. Huset är i
två våningar och festen hölls på övre plan. Här nere gjordes i ordning för catering och bar.
Anna var vår florist som gjorde fantastiska dekorationer och festlokalen badade i blommor.
Huset är från 1874 och användes som sädesmagasin, superhäftig lokal som blev sagolikt vacker
när all dekoration var klar. Ja, det var min bal på slottet det!
 
Anne & Per-Åke nygifta 27 juli 2013.
 
Sedan åkte vi till Öland för att gotta oss en vecka hos bror och svägerska.
Vi hade det så bra och skönt i värmen som ingen kunde klaga på.
 
Photo: På väg till stranden häromdagen. Brollans charmiga flakis packad med godsaker och middag intogs i härligt umgänge och solnedgången över Kalmarsund som vacker vy. Vi har det bra vi... :-)
Här var det på väg mot kvällspicknick mot stranden med maken, bror o hans familj samt
svägerskans föräldrar. Supermysig kväll vid solnedgången mot Kalmarsund.
Året hann även fyllas av bokcirkelträffar en gång i månaden som jag och 7 väninnor har
och det är så fantastiskt roligt att träffas, äta god mat med vin därtill, prata böcker vi läst
och tusen andra ämnen som vill upp på dagordningen och tiden går så fort. Vi längtar till
nästa träff så fort vi avslutat månadens. Vi turas om att vara hos varandra.
 
Photo: Åhhh vad jag älskar min man. Blir alltid så glad när han kommer hem. Nu vedhämtning och tända mysbrasa, laga fredagsmiddag o bara njuta. Här kan vi andas :-)
Stuglivet är livet och vännerna runt knuten är vårt kit. Ammie, Pelle och
Anna & Tomas umgås vi med ofta, tar promenader tillsammans, fikar, äter middag,
eller bara hänger tillsammans på stranden på somrarna. Jag känner mig rik att ha
så många fina vänner både i stan och på landet.
 
Jag Ammie och Anna på fest hos Anna och Tomas med våra darlingar. (2012)
 
Vi hade vår årliga kräftskiva i stugan med goda vänner och här har vi Bengt o Hippas, Ammie o Pelle.
 
I oktober gick jag en akrylmålningskurs och det var superroligt, började måla lite mer och testa mig fram.
 
I början av november åkte vi på vår årliga "Bro-resa". Vi var 11 vänner
som samlades i Istanbul. En gång per år träffas vi på en bro någonstans
i världen och hittar på en massa roligheter tillsammans i den stad vi valt.
Helt under bart att resa med dessa roliga härliga vänner vi har.
 
10 december hade Nobel & Myrbäck ett kul event där de delade ut "Mobelpriset"
till 5 personer som bidragit till att P4 Västs lyssnare fick underhållning och intressanta
prat på olika sätt. Jag blev jätteglad av mitt pris och en rolig dag att minnas.
 
Och så hade vi vår traditionella lussebullebakskväll med vännerna Bengt o Hippas,
Mia o Stefan hos oss. Fina roliga bullar med mandelmassa i blev det i mängder.
 
 Och så en sväng till Stockholm där vi var på fjärilshuset med dotter, syster med familj.
Och en tur till Hamburg innan jul med maken där han jobbar. Vi passade på att mysa på julmarknad
och se oss om i den mysiga julstaden.
Och ännu en tur till Stockholm för att fira jul med dotter och systers familj.
 
Och sist men inte minst tillbaka till vår kära stuga där vi firat nyårsafton i
stilla ro med god mat och promenad med vännerna här ute på Sikhall.
 
Året har varit omtumlande rent känslomässigt också med alla jobbiga
ångestfyllda behandlingar, biverkningar och ständig oro för hur min
kropp ska klara alla behandlingar som pågår så länge jag har cancer.
Tröttheten är värst och jag orkar lite, lite åt gången.
 
Jag låter inte sjukdomen styra mer än nödvändigt utan traskar på med
mina skruttiga ben som inte riktigt låter mig göra allt jag vill, men jag orkar
tillräckligt för att uppleva livet fullt ut ändå.
 
Photo: Önskar er alla ett friskt, harmoniskt, glädjefyllt, kreativt och minnesvärt nytt år. Vi firar i stugan med mysbrasa och god mat. Jag lovar att göra allt jag kan och förmår för att leva ett aktivt och upplevelserikt år i stort och smått, att odla vänskap, kärlek och goda relationer. Att planera framåt men leva nu, inte vänta på sedan om jag kan göra och uppleva idag. Jag känner mig rik för jag har vänner. Tack alla underbara vänner som berikat mitt liv under året. Inte minst alla nästan 100 gäster på vårt bröllop som gjorde festen till den roligaste jag upplevt i hela mitt liv! Ett minne för livet. 2013 kan sammanfattas som ett fantastiskt år. Kärlek till er alla!
 
Vi ser fram emot ett aktivt, iderikt, och upplevelserikt år och tack till er alla läsare
som följt mig under året och många år innan dess. Min önskan är att jag ska kunna
vara kvar här på jorden även nästa år och nästa igen.....
 
Önskar er alla ett friskt, harmoniskt, glädjefyllt, kreativt och minnesvärt nytt år.
Vi firar i stugan med mysbrasa och god mat. Jag lovar att göra allt jag kan och förmår för
att leva ett aktivt och upplevelserikt år i stort och smått, att... odla vänskap, kärlek och goda
relationer. Att planera framåt men leva nu, inte vänta på sedan om jag kan göra och uppleva idag.
Jag känner mig rik för jag har vänner. Tack alla underbara vänner som berikat mitt liv under året.
Inte minst alla nästan 100 gäster på vårt bröllop som gjorde festen till den roligaste jag upplevt
i hela mitt liv! Ett minne för livet. 2013 kan sammanfattas som ett fantastiskt år. Kärlek till er alla!
 
Och stor kärlek till min make som orkar så mycket mer när jag inte orkar.
Han gör mitt liv glädjefyllt för han får mig att skratta var dag, tack för att du är DU!
Det är inga vanliga omständigheter vi lever i och min kärlek har tusen ideer om vad vi
ska hitta på härnäst. Bröllopsresan blir också av nu i början av året men om det ska
jag berätta om när vi varit på vår exotiska resa.
 
Stor kram till er och lev livet här och nu!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

GOD JUL .....

Då var julafton ett minne blott. Ett mysigt, glatt och välsmakande,
precis som alla andra jular varit. 
Vi firar med syster och hennes familj samt dotter förstås.
 
 
Förväntansfulla barn och tomten var snäll och rolig.
 
 
Även Christine (2) 7 år är som ett barn med tindrande ögon när tomten
kommit med klappar.
 
God fortsättning alla och njut, ta det lugnt och lek, spela spel
och umgås med barnen.
 

Nobeldagen som blev Mobeldagen....

I tisdags den 10 december firades den årliga Nobelfesten med pompa och ståt
och jag skrev hela inlägget som skulle publicerats i onsdags...men allt försvann,
när jag tryckte på publicera, så då skriver jag något liknande ikväll istället.
 
Vi tänker inte dagligen på alla de fantastiska människor som gör storverk i
tysthet i många, många år för att de TROR på något, de prövar, validerar,
opponerar, ifrågasätter, testar och motsäger teorier. Det kritiska tänkandet
följer som en röd tråd genom hela deras forskning, vad de än forskar i.
 
 
Det är stort att de aldrig ger upp, enträget och med en myras envishet
bygger sina ideer till något som en dag  t ex blir en nyutforskad fungerande
medicin inom cancermedicinen som räddar liv. Ekonomiska teorier är
svårare att förstå men lika viktiga för vår vardagsekonomi. Alla forskare
får inte nobelpriset men jag beundrar varenda forskare som på sitt sätt gör en
stor insats för mänskligheten på olika sätt.
 
Min onkolog har varit med att forska fram den medicin jag nu får, Perjeta
som förlänger livet på mig och många fler kvinnor.
 
Jag beundrar människor som kanske offrar väldigt mycket annat för att de
brinner för något som för mänskligheten framåt. De flesta av oss "åker med",
lever våra liv med vanliga 9-5  jobb och familj och är nöjda med det.
 
Vackra klänningar och juveler hör också en nobelfest till och jag tittade förstås.
 
Men innan kvällens tittande åkte jag med väninnan Ammie till Uddevalla,
för jag hade fått frågan från P4 Väst om att medverka i ett program där jag
och fyra andra skulle få ett pris. De döpte detta till Mobelpriset i programmet
Nobel & Myrbäck som går varje eftermiddag.
 
Vi visste inte mer än att vi skulle få pris, men inte för vad eller varför.
Förväntansfulla åkte vi dit och i studion väntade Cider, tårta och girlanger
upphängda ovanför sändningsbordet.
 
Vi förstod ingenting, varför är just vi här?
 
Foto: Susanna Nemeth/Sveriges Radio
Här intervjuar Evelina Myrbäck mig efter att jag fått mitt pris.... Foto: Susanna Nemeth/Sveriges Radio
 
Ljudfilen finns att lyssna på här; 10 december;
 
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/294591?programid=2105&playepisode=294591
 
Vad var då priset?
 
De hade skojat till det och stiftat ett Mobelpris till fem personer som bjudit på sig
själva på olika sätt under året till lyssnarna.
 
Jag fick Mobelpriset i ekonomi med motiveringen;
 
"Hon får vårt lyckoindex att skjuta i höjden. Trots att kalkyler och prognoser ibland
haft nedåtgående kurvor, förmår hon förvandla röda siffror till en blomstrande själslig
högkonjunktur."
 
Jag blev både rörd och glad för jag är sannerligen inte van att få priser.
Att redaktionen lagt ner möda och finurliga motiveringar till oss alla , det
berör mig och betyder mycket. Även om det var med mycket humor
och glimten i ögat så känns det kul att de gjort en festlig grej.
 
Jag fick boken December, en vacker julbok med recept och vackra bilder i.
Photo: En sån rolig dag jag haft tillsammans med gänget som fick P4 Västs roliga Mobelpris. Jag tilldelades Mobelpriset i ekonomi med motiveringen: Hon får vårt lyckoindex att skjuta i höjden. Trots att kalkyler och prognoser ibland haft nedåtgående kurvor, förmår hon förvandla röda siffror till en blomstrande själslig högkonjunktur. Tackar o bockar allra ödmjukast. De är finurliga på redaktionen med härlig humor. Me like ;-)
Tackar o bockar allra ödmjukast. De är finurliga på redaktionen med härlig humor.
 
Photo: Från ....Mobelfesten...radio P4 väst ....
Goa väninnan Ammie var med och denna gång delade vi en rolig händelse. I vanliga
fall brukar Uddevalla förknippas med ångestfyllda behandlingar och tröstande ord
och kramar. Ammie är en av de varmaste och finaste människor jag känner.
 
Efter en annorlunda och givande eftermiddag var jag så trött så att jag somnade
i bilen som ett barn. Ja, jag kanske ser pigg ut på ytan, men jag är så gruvligt trött!
Då är det så extra roligt att samla ihop lite energi för att uppleva nya saker.
 
Jag lever här och nu i allt jag företar mig.
Ska försöka förklara. När jag var frisk kunde jag städa badrummet ordentligt på
20 minuter med skura och hela rubbet. Nu tar det 2 timmar för jag måste vila
emellan för orken tar slut på 10 minuter.
 
Det är svårt att förstå hur det känns när man ser en person som "ser frisk ut",
och jag vill se frisk ut för alltid, men kroppen inuti är väldigt trött.
Jag sover 2 timmar varje eftermiddag och kroppen säger ifrån, jag kan inte
styra det med viljan längre. Så är det. Just nu är jag ganska trött mentalt
också, orkar inte pyssla, orkar inte ha ideer ens. Får stoppa dom i en låda
och dra ut när jag orkar igen, för annars skulle jag bli galen. Jag som alltid
haft något för händerna. Jag orkar i alla fall läsa. Det är jag glad över.
 
Nä, nu är det sent och jag ska ta en kopp te och sedan läsa en stund
innan jag somnar gott igen. Ska hitta något att baka innan jul i min
 nya fina bok.
 
Photo: Läser min nya fina inspirerande bok December som jag rekommenderar till alla som gillar vackra böcker och mat & baktips till jul. Enkel utan krusiduller och lite retrokänsla.
Natti!
 
 
 
 
 
 

Äntligen julmånad.....

November är en extremt trist månad, men jag har lyckats med konststycket att
hitta på så mycket roligheter som bara är möjligt tillsammans med man, familj
och vänner. Resa till Istanbul en vecka, 4,5 dagar i Stockholm och umgänge
med vänner.
 
Jag och min man gifte oss i somras men i onsdags var det dags att flytta på de
sista grejerna från hans gamla lägenhet och städa ur. Min ork räckte till att packa
ner kökssakerna i lådor till förråd eller till vårt gemensamma hem. Maken fick
bärhjälp av stora starka goingar och på kvällen käkade vi tapas med vännerna på ett
mysigt stamställe vi har. Städning och det tråkiga sista gjorde han själv tillsammans
med hans goa dotter. Stackarna, önskar att jag orkade mer!
 
I torsdags hade vi tjejkväll med bokklubbstjejerna. Bokklubben "Erica" har snart existerat
i 2 år och det är fantastiskt med alla goa tjejer som berikar dessa kvällar som hålls en
gång i månaden, varken mer eller mindre! Det var nära att jag stannade hemma, men
alla vet att jag inte orkar fullt ut så jag fick vara lite låg den kvällen, bara jag var med!
Man vill ju inte missa något för allt i världen!
 
Denna gång var vi 8 tjejer hos Anna som bjöd på god mat i en varm och skön miljö
ute på landet. Brasan sprakade och vi berättade som alltid om våra böcker, mest
skönlitteratur men även faktaböcker och noveller.
Jag kan så här i juletider tipsa om en bok som är väldigt trevlig som jag
inte äger själv, men som jag bläddrat i hos bokhandlaren. Fina bilder och
goda recept. Läggs i min önskelista :-)
 
Eftersom Anna bor på landet (och granne med oss i stugan) så var vi några
som sov över och hade mysfrukost tillsammans på fredag morgon.
Tack Anna för supergo brunch!
 
Vi fick den där barndomskänslan när man hade pyjamasparty med
tjejkompisarna då vi satt och pratade i sängen till halva natten
och mamman knackade på och bad oss sova för nu var det minsann
alldeles för sent!....Men skillnaden nu var den att ingen mamma behövde
knacka på för att be oss sova...Hihi....
 
Har du något minne av pyjamasparty från barndomen?
 
 
Det fick mig att minnas pyjamaspartyn från ungdomstiden i början på 80-talet.
Vi var ett stort gäng och gjorde mycket kul och bus. Utklädningspartyn var populära.
 
Fredag förmiddag åkte vi hemåt och dags för mig att förbereda en jultradition vi
har med goda vänner hemma hos oss. Vi dricker glögg och förbereder en stor deg,
äter varm soppa medan degen jäser och sedan bakas de mest roliga lussebullarna!
 
Jag var fruktansvärt trött! och tänkte att jag vill ställa in, men ville inte missa detta heller,
så jag tog mig i kragen och när alla kom hjälptes vi åt så jag behövde inte göra allt
själv i förväg. Ok, jag städade hela dan, men det kan jag inte släppa, så är det bara!
Jag är glad att vi inte ställde in!
 
Mycket skratt blev det och i år var vi tre par som hade ett supermysigt fredagsmys.
Lussebullarna blev fantastiskt goda och ett litet trix vi har är att lägga in massor
med mandelmassa i degen....Gudars så gott det blir! Extra allt och humor i bakningen
så har vi receptet på ett glatt gäng!
 
Tja...lite tonårshumor  får man väl ändå ha trots att man är 40+...förra årets
skörd...årets bilder blev så mörka.
 
På lördagen blev det inte många knop, men vi hann i alla fall göra det som är de
flesta familjers "lördagsnöje", nämligen att åka till återvinningen med mängder av
gamla prylar från makens fd garage som sett sina bättre dar. Mycket släng blev det!
 
En lugn lördag som jag längtat efter trots att det är så roligt att umgås och göra
roliga saker.
 
Första advent på söndag och alla vill ha mys, så även vi, så vi gick till kyrkan för
att sjunga julsånger, vackra psalmer så tårarna ville komma fram och en kyrkokör
som sjöng Hosianna och andra vackra till pampig orgel och trumpet därtill.
 
Skyltsöndag, lunch på stan och promenad  i råkylig blåst blev en kortis. Kul att stan
fylls med folk en dag per år i alla fall, då de flesta dessvärre åker ut till trista
shoppingcenter utanför stan de andra dagarna på året. Våga vägra köpcenter!
 
Då kommer den där obehagliga, ska vi säga, bieffekten i mitt liv.....
Söndag eftermiddag då allt var lugnt och vi kunde slappna av.....
Jag får svårt att andas, blir tungandad och känner ett tryck mot bröstet.
 
Försöker ihärdigt att hålla mig lugn i flera timmar. Andningen vill inte bli fri
utan jag kämpar i mitt inre mot dessa demoner som kallas ÅNGEST!
 
Till slut efter 5 timmar ringer jag sjukvårdsupplysningen och undrar om det är
ångest eller något annat. Hon rekommenderade mig att åka in...ifall att!
 
Väl på akuten blev jag snabbt undersökt med EKG och blodprover togs. Därefter
fick vi vänta i 3 timmar på läkare. Jag ville bara hem och kände mig så dum för
trycket hade lättat och jag misstänkte att det var just ångest och inget alarmerande
livsfarligt. Det kändes mer som att ha hamnat i ett dårhus på akuten där patienter låg
i korridorer och ropade på hjälp och där sköterskorna sprang som tättingar mellan
allvarligt sjuka människor och akutfall som kommit in med ambulans.
 
Jag blev också rekommenderad av sjukvårsdupplysningen att åka in med ambulans
men där sa jag nej, för jag kunde ju gå själv. Vid 01-tiden var min man helt slut och
han som skulle jobba på måndag morgon! När jag var på väg att be att få gå hem
kom doktorn som konstaterade att jag inte hade någon allvarlig åkomma.
Åk hem och ta en lugnande tablett var receptet.
 
Nu gjorde jag inte det, för jag inser att jag måste lära mig att hantera min ångest
utan att behöva ta fler kemikalier än jag redan har i kroppen!
 
Jag går i KBT terapi och jag kan lära kroppen med hjärnans hjälp att acceptera
att jag får ångest och att låta ångesten vara där tills den går över!
Jag dör inte!
 
Det är bara så fruktansvärt frustrerande att jag inte låter den rida ut av sig själv
när jag istället  i sista stund åker till akuten????
 
Men det tar tid att lära sig hantera svåra saker, övning ger väl färdighet.
Och jag inser också att jag ska lyssna mer på min kropp.
Hur mycket jag än vill så kan jag inte köra på i  100 knyck när kroppen skriker
efter lugn och ro....hur...kul...det...än...är!
 
Svårt att balansera det man vill och vad kroppen orkar när jag är så väl medveten
om att min situation har en utvecklingskurva som går gradvis nedåt.
Sakta...men nedåt om ingen mirakelmedicin stoppar tumörerna i kroppen.
 
Vad som helst kan hända, med vem som helst, men så länge man INTE VET
så är livet miljoner gånger enklare att leva. Jag VET att min kropp har inneboende
parasiter och att de gör allt i sin makt för att föröka sig.
 
Just av den anledningen vill jag leva fullt ut NU och just av samma anledning
får jag ångest. Livets fram och baksidor som bråkar om utrymmet i min kropp.
 
Samtidigt vet jag att jag inte är världens mitt och att allt inte ska kretsa kring mig.
Jag har en dotter, man och familj som också behöver mig och mitt stöd när de behöver
råd i livets svåra balansgång. Jag vill finnas till hands som alla mammor och systrar
och väninnor finns till hands för sina nära, och de känns skönt de gånger jag kan
ge ett råd eller lyssna på en vän som har det tufft. Jag vill inte undsättas från fara,
jag vill vara en del i det som kallas livet. Så jag lyssnar gärna och tröstar när det behövs.
Då känns det meningsfullt att vara människa.
 
Det är fruktansvärt svårt att stå bredvid, att inte kunna göra något, och svårt för mig
att se att mina nära lider av att jag har det tufft. Men jag tänker fortsätta att leva och göra
saker som alla andra gör. Jag vill inte begränsa mig och jag tror att jag mår bättre då trots
mina svackor ibland.
 
Då känns det bra att lägga fokus på andra.
 
Så jag får tänka ut något nytt att pyssla ihop till någon i julklapp.
 
 Photo: En necessär som jag virkat av restgarner som låg och skräpade.
 
Virkade en necessär av gamla restgarner för någon vecka sedan som blev en present.
 
 Och så foder på insidan av en tygbit.
 Photo: Insidan fodrad i tyg.
 
Nä, nu ska jag ta det lite lugnt ett tag.
 
Kram på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En stad att älska året runt.....

I torsdags hade jag då min första session med KBT-terapeuten. Hon förklarade på ett strukturerat sätt hur panikångest fungerar och dess olika förlopp. Jag fick berätta hur min omedelbara upplevelse kändes när jag fick min senaste behandling (som vi fick avbryta). Vi utgick därifrån och hon skrev ner en "karta" som jag skulle ta med hem  och fundera kring. Det kändes bra att få prata med någon, att få ur mig det som inte känns bra och att få redskap att hantera alla svårigheter som dykt upp längs vägen. Ingen anhörig kan hjälpa mig med detta, för det är för komplicerat. Skönt det så slipper mina kära och jag blanda in mer än nödvändigt i denna cancergegga.
 
Nåväl, tiden gick fort och jag satte mig i bilen för att åka hemåt, hämta min packade resväska för att flyga till Stockholm över helgen. Jag gillar inte att flyga, men när det kostar 455Kr att flyga jämfört med 1297Kr att åka tåg med den gamle SJ som  aldrig är i tid...I 2:a klass dessutom, så är valet lätt. Bara att bita ihop och be en bön vid start och landning, det gör jag för övrig alltid. En ritual jag har för att lugna mig själv.
 
Stockholm ligger bara 50 minuter bort med flyg och det är ett argument om något att flyga. Tåg tar mellan 4-4,5 tim.
 
Torsdag kväll hade kära dotter bokat in oss på Spagettioperans föreställning Carmen. Ett annorlunda sätt att uppleva opera på kan man säga. Lite galet och tokigt med mycket humor. Man äter och dricker under föreställningen i en väldigt mysig lite italiensk atmosfär. Lite som Wallmans koncept men med opera istället. En helkväll blev det och jag tog taxi till syrran och dotter åkte hem till sig. Jag somnade som en stock.
 
Fredag blev systerysterdag och vi flanerade i stan och käkade lunch på Moodgallerian som är ett hett tips för den som gillar att shoppa på mysiga ställen.
 
Snygg julskyltning, dockkvinnan är klädd i halmklänning. Snyggt gjort!
 
Om man gillar tapas ska man sätta sig mitt i gallerian på Boquerian och inta ett antal goda små rätter. Mycket delikata små tapas som har spansk kunnig personal och du kommer inte att bli besviken. Ett gott glas vin och några tapas gör hela din dag. Nu åt jag inte här denna gången, men har ätit här tidigare och kan rekommendera detta å det varmaste. Jag och syster min åt franskt denna gång och Moodgallerian kan verkligen bjuda på flera internationella kök. Roligt!
 
Och nu till den designade offentliga toaletten som inte kostar en krona att besöka!
Till och med ett toalettbesök blir en angenäm upplevelse i Moodgallerian. Skön klassisk musik strömmar ur högtalarna, där sitter man skönt på designmöbler, fräscha toaletter och t om hårtork och.......
 
 
...det finns  t om en egen liten toalett till glädje för alla lattemammor som har småbarn, de går med glädje på toaletten, en stol i barnens egna storlek. En amningshörna eller bara lugn och ro en stund.
 
 
I barntoan hänger en något annorlunda och häftig lampanordning. Hur kul som helst.
Barnen kanske tjatar om att få kissa när det är så fint.
 
Roligaste gallerian i Sverige skulle jag vilja påstå!
 
Fredag kväll blev det som för de flesta andra familjer fredagsmys med dotter, syster och hennes familj.
 
På lördag kom min älskade man upp och vi tog en promenad på stan allihop, stannade till för att ta en stående kopp gott espresso på Italienska Espresso sosta bar. Härliga italienare som serverade utsökt espresso med god kaka till. Det kändes som att kliva in i Italien en stund. Trevligt bemötande och kontinental känsla.
 
 
Jag hade ett önskemål om att fika på Wiener café men det har tydligen halva Stockholms befolkning också för dit var det långa köer, som på så många andra ställen som är ganska nya. Vi får boka en Afternoon tea där till nästa gång.
 
 
Även på Broms ville vi fika dit vi gick först, men kön var lång på lördag förmiddag.
Något har hänt med Stockholms café och restaurangliv. Det ploppar upp många fina, mysiga
ställen och doften av nybakt som bakas inför öppen ridå berikar gästens besök och lockar till 
inköp av en härlig Levinlimpa eller bakverk.
 
Broms har eget bageri där de bakar inför öppen ridå. Bistro, restaurang och försäljning av delikatesser. 
 
 
 
 Ett middagsbesök bokas till nästa gång.
 
Men ingenting går upp emot en god långlagad middag hos syster på lördag kvällen med välsmakande rött därtill.
Käre svåger hade lagat en fantastisk middag! Mat och dryck är nog det viktigaste av allt när vi umgås,
att umgås kring mat på ett skönt sätt. Prat och mat, det är livet det!
Sätter mig hellre på ett fik eller bistro och pratar två timmar än att springa på stan som tröttar ut ben och hjärna.
 
Men i lördags fick vi se tomten, ja han finns på rikitgt! Han heter visst NK-tomten....
"Allt du önskar kan du fåååååååååå"...krssschhchshshhzzzschhh...och där sprack det!
 
 
Fjäril vingad syns på Haga.....och en haj eller två....Söndagsutflykten blev en tur till
Haga där prinsessorna bor, en liten och en stor. Vi tog en promenad runt Haga slott
och besökte Fjärilshuset där de även har hajar numera. En rolig utflykt, särskilt då det
var sååååå kallt. Nordanvinden hade belägrat staden. Men inne i tropikvärmen var det
så skönt bland alla fjärilar i vackra färger som flög omkring. Extra roligt att man fick se
när fjärilarna kom ut ur sina puppor. Pupporna hängde i långa rader och nya fjärilar
kläcktes hela tiden.
 
 
 
 
Christine fick en kompis och den ville inte flyga iväg. Fjärilen satt hos henne en bra stund
och jag förmodar att denna krabat såg att den kunde smälta in i "miljön" för färgerna var
som gjorda för varandra i fjärilen och Christines kläder. Vi gav den en liten skjuts så den
flög iväg för att den inte skulle följa med oss in till hajakvariet.
 
 
 
Det handlade mest om små revhajar och det var kul att se dom på nära håll.
 
Måndag var arbetsdag för alla andra, även min man som jobbade från Stockholmskontoret.
Jag begav mig till min dotter för att vi skulle ha en mysig lunchsimning på Sturebadet på
Elite marina Tower i Nacka.
 
Photo: Vi har badet för oss själva...tjohooo...
Vi hade badet helt för oss själva och där finns även ett litet hamam där vi myste oss
efter simning och bubbelpool. Ett par sköna mor och dottertimmar.
 
Efter badet skulle dotter jobba och jag tog bussen till söder för att träffa min väninna Hippas.
Där blev det sen lunch för mig, fika och prat i ett par timmar på Muggen, en bistro på Götgatan
som var helt OK för två väninnor som hade massor att prata om.
 
 
 
Måndag kväll och resa hem...en seeeg resa hem, men det gick bra, för
min man är van att köra långt. Lång arbetsdag och lång körning med bil,
bra jobbat tycker jag..... och väl hemma tog det 0,2 sekunder så
sov vi båda som små lamm.
 
Hoppas ni fått några bra fika, mattips som ni kan prova nästa gång ni
besöker eller bor i vår vackra huvudstad.
 
Man går väldigt mycket i Sthlm och hur orkar jag det??? Jag orkar med viljan,
det går visst att styra vissa saker med järnvilja. Benen är märkta, försvagade av alla olika
mediciner, men jag vilade en hel del hemma hos syster och då går det ju över.
 
Idag har jag tagit det väääääääldigt lugnt och det kommer jag nog att göra resten
av veckan......
 
Tack kära syster med familj och käraste dotter för en fantastisk helg!
We will be back.... soon.....
 

Istanbul del 3...

Då är det måndag igen och här har det för första gången varit minusgrader, bilarna har rimfrostiga rutor och vattenpölarna bär ett istäcke på sig. Ja, dags att ta på vinterdäcken då. Ingen återvändo.
Solen skiner klar och nästan lite vintrigt  ljusgul, stigande sakta, sakta över hustaket mittemot. Nästan så den inte riktigt orkar, och snart har jag den rakt i ögonen. Himlen är blå och fåglarna kvittrar utanför fönstret.
 
Vimässan i lördags var bra som alltid, mingel med mycket folk man känner och provning av viner man kanske inte annars köper smakade fint i gommen. Mässan hade ca 2200 personer besökare och 140 munskänkar var engagerade i evenemanget som var den 22:a i ordningen. En tillhörande liten matmässa med ost, marmelader, oljor, choklad och annat gott passade bra till vinprovningen. Jag ställde bilen för man missar ju inte goda dofter och smaker så där utan vidare. En av årets höjdpunkter denna eftermiddag och kväll då stadens alla restauranger är fullbokade efter mässan. Vi hamnade på en tapasrestaurang och hade en mysig kväll efter mässan.
 
Då fortsätter jag med sista delen av min reseskildring om Istanbul.
 
Måndag 4 november
 
Söndagens hamambesök och palatsbesök gav efterverkningar som innebar en trött och avslappnad kropp som tydligen ville sova i 12 timmar! Jag går mycket på vilja men kroppen fick välförtjänt vila efter långa dagar med aktiviteter och sena kvällar med vännerna.
 
På måndagen åkte vi till Dolmabatcepalatset för att se ett 1800-talspalats som Atatürk levde i.
Vi tog tunnelbanan till en annan del av stan, men tji fick vi för det för vi borde väl ändå tänkt på att det är måndag. Museer och palats är inte öppna på måndagar borde vi tänkt på. Det är ju samma överallt.
Nåväl jag får sno bilder på nätet så länge och tänka mig att det var väldigt vackert i det där överdådliga guldpalatset.
Vad är väl en bal på slottet......Vi får åka dit nästa gång helt enkelt.
 
Måndagen blev lite av en flopp, för våra vänner hade redan hunnit iväg med en båt på Bosporen så vi var duktiga på att missa saker den dagen.
Dolmabahçe Palace (Sea Gate)
Lustigt nog åkte de precis utanför Dolmabacepalatset när vi ringde för att joina dom, så vi fick glatt vinka och önska gänget en trevlig tur längs Bosporen.
 
Nåväl, vi tog oss i kragen och åkte upp till Sultanahmet igen, där borde något vara öppet i alla fall.
Basilicacisternen var öppen och vad är det då? En vattencistern. Hur kul är det att titta på en gammal vattencistern? Ok då.. vi kör så får det väl bli en sådan där knepig dag då inget blir bra.
 
Men där tog jag bet, för det var fantastiskt och väldigt intressant. Det var vackert med stillsam musik, ljuset som gav en mystisk, mytisk stämning och myten om Medusa att läsa och hennes ansikte som huggits ut i två av de enorma pelarna. Basilicacisternen eller "det sjunkna palatset" var ett av de bästa sevärdheterna. En skön och stillsam betraktelse över något unikt man inte ser någon annanstans. Absolut sevärt, dagen var räddad!
Ett lugn och harmoniskt stund med en vacker underjordisk resa till en annan tid.
I Tripadvisor är den rankad som nr 8 av 600 sevärdheter i Istanbul och har vunnit priset för
"Travellers'  Choise 2013"...Jag förstår varför!
 
Photo: En bra dag med lunch på vackraste panorama-restaurangen. Utsikt över större delen av Istanbul i sol och med 17 graders värme. Vad gör det då att palatset vi skulle besöka var stängt.
Efter underjorden tog vi oss upp i backarna och hittade en takterass med 360gr utsikt.
Skön lunchtimma med total utsikt över många moskeer och palats. Solen sken i 18 C värme.
 
Senare på eftermiddagen träffade vi övriga gänget tog en öl umgicks och avslutade
kvällen med gemensam middag. Några testade att röka vattenpipa, dock  inte jag,
men det doftade inte rök utan äpple. Doftade faktiskt gott.
Bilden snodd, men det fanns en del exotiska ställen, lite av "tusen och en natt-känsla"
 
Tisdag 5 november
Återigen åkte vi med spårvagn till Sultanahmet för att besöka Haga Sofia kyrkan.
 
Haga Sofia var en av de mer intressanta sevärdheterna. Hagia Sofia byggdes ursprungligen som en kristen kyrka åren 532537 av Justinianus I. Till följd av brytningen mellan den västliga och östliga kristenheten blev den senare förknippad med den grekisk-ortodoxa kyrkan. Byggnaden omvandlades till moské efter Konstantinopels fall år 1453, men blev år 1934 ett museum efter beslut av Kemal Atatürk.
Info hämtad från Wikipedia.
 
Mycket sevärt och många härförare har ristat in sina tags där. Bl a kan man se vikingarnas runskrift och
Karl XII härjade även i dåvarande Konstantinopel. Kyrkan är numera museum och omfattande restaureringar pågår efter att ha fått förfalla. Mosaikerna är imponerande som tas fram i sakta takt. Under perioden då den var muslimsk moské målades de kristna mosaikerna över. De muslimska enorma kalligrafiplattorna är en del av dess historia och får hänga kvar. Vi var mäkta imponerade av all den historia byggnaden genomlevt.
 
Denna bild tog jag genom ett av fönstren i Haga Sofia.
 
Lunch intogs på hotelltaket Seven Hills där vi hade utsikt både mot Blå moskén och Haga Sofia.
Detta är Blå moskén ,imponerande och stor men vackrast på kvällen när den lyses upp.
 
Efter lunch så orkade vi inte mer utan satte oss på ett skönt café, drack turkiskt te och
pustade ut ett par timmar innan det var dags att träffa vännerna för en sista kväll
med gänget.
 
Det var några smakprov från Istanbul. Vi kommer definitivt att åka dit igen, nu med
större kunskap om staden och det finns hundratals sevärdheter. Vi har bara nosat
lite på ytan. En vacker matta vill jag nog köpa nästa gång.
 
Ett glatt gäng på 11 personer som upplevt massor, alla har vi haft en fantastisk resa
både tillsammans och i små grupper eller parvis om vartannat.
 
Vi hittade ett mysigt ställe även sista kvällen då vi fick ett "Chambre separe´ "
där vi åt, drack, sjöng och berättade för varandra om våra bästa upplevelser
och fadäser under veckan. Skratten var många, hjärtliga och mycket bus och roliga
upptåg har vi gjort tillsammans som inte ryms här och som får vara privata.
 
Tack alla underbara vänner för återigen en fantastisk BRO-resa!
 
Under sista middagen röstade vi fram nästa "Bro-resemål" och det blev......
San Sebastian.
 
 
Hoppas jag lever då, att jag får vara på benen, det är min målsättning förstås.
Imorgon ska jag till Göteborg för att  få min tremånaders-kontroll med PET-CT
för att se hur tumörerna ser ut i min kropp.
 
Jag har inte haft medicinering på över en månad eftersom jag varit rejält förkyld
väldigt länge, men nu är jag bra igen och då kör vi igång igen med cellgifter
Herceptin och Perjeta igen på onsdag.
 
Skönt att jag fick vila från sjukdomen ett tag, men på´t igen för att kämpa vidare.
Jag tog semester från cancer ett tag, men den tar dessvärre inte semester från mig.
 
Är ändå tacksam att jag orkade resa och jag ger min man all eloge för att han
hjälpte mig i backar och trappor. Min fina kärlek tog allt i min takt . Vi hann inte se
så  mycket som vi önskat för jag behöver vila ofta,men det var tillräckligt med motion
för denna gången.
 
Denna snubbe var skön när jag skulle ta en bild på det fina
upplägget i fönstret. Glada människor och trevliga.
 
 Merhaba på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Istanbul del 2...

Lördag 2 november
 
Vi är inte så snabba på morgonen på semestern för det är ju så skönt att äta gofrulle med vännerna länge och väl i frukostmatsalen med viktigt prat om stort och smått innan dagen rullar igång. 
 
Blå moskén var dagens första mål och det var värt att se den. Otroligt stor och vacker. Turister fick gå in, både kvinnor och män i en för oss anvisad plats mitt i moskén. En sjal om huvudet är ett måste, så det är bra att ta med en i väskan för sådana tillfällen. Just när vi var inne hade de bönestund och de muslimska kvinnorna och männen hade olika rum som de bad i. Intressant att få se och böneutropen hördes från alla håll och kanter när det var bönedags. Det fanns minareter överallt. Jag har fått veta att böneutroparna ropar live och "battlar" med varandra om vem som ropar bäst. Man vänjer sig faktiskt vid böneutropen, för det hör ju till den kulturen. Man tar seden dit man kommer och det känns lite exotiskt att inte allt är likadant i världen. Det viktgaste för mig är att alla får ha sin egen religion som man valt själv.
 
Skillnaderna i klädsel var markanta. I områdena kring Sultanahmet bar de flesta inhemska kvinnorna slöja och en del även niqab som är en svart heltäckande klädsel. I området där vi bodde i centrala stan var klädseln modern och internationell, man såg nästan inga slöjor alls.
 
 
Man förundras över byggnadskonsten och de vackra blå mosaikerna överallt. Mycket vackert.
 
Ätandet är en viktig del på semestern, att få äta inhemsk mat och prova nya rätter. Vi hittade ett skönt ställe, House of Medusa där vi satt ganska länge just för att det var så mysigt.
 
MainResimler
MainResimler
Hemlösa katter och hundar strövade runt lite överallt och vi hade tre katter kring bordet som ville ha mat. Helt normalt i Istanbul, De verkade vara välnärda ändå trots att vi tycker synd om djuren som inte har något hem.
 
 
Sedan strosade vi runt i Sultanahmet området där det finns mycket att upptäcka. Mattbutiker fanns det gott om och gillar man orientaliska mattor så är Turkiet en perfekt plats att leta på. Vi kikade in i en bra butik där magkänslan var med och vi fick en god kontakt med ägaren som inte var "på" med att tjata, det gillar inte jag. Vi köpte ingen matta men dock en vacker stor vägbonad som är en tunn vacker Kelim vävd i Istanbul. Inte denna bonad nedan.
 
IKEA har tagit in ett tillfälligt parti av vackra mattor från Istanbul där det mesta handvävs. Vi såg en kvinna sitta och väva en matta för hand i en butik och det var kul att se på riktigt. Denna matta skulle jag gärna vilja äga, det finns gott om gamla mattor som är ihopsydda med lapptäcksteknik. Vackert!
 
På kvällen skulle vi fira Mia som fyllt 50 år. Vi ramlade in på Galata restaurant & bar  som var ganska anspråkslöst utanpå men när vi öppnade dörren var där fullt av liv. Varenda sittplats var fullsatt med undantag av några platser här och var. Vår fixarnissa Hippas pratade med ägaren och undrade om där fanns plats för 11 pers. Jajjamän, vi stuvar om lite folk här så får även ni plats, Välkomna! Knökfullt med glad stämning, en grupp turkiska traditionella musiker spelade och sjöng, alla sjöng med och taket nästan lyfte. Maten var jättegod, ett helheltskoncept med meze, huvudrätt och efterrätt med få alternativ men så gott! Vi var de enda sällskapet turister och vi hängde på i sann turkisk anda, glatt och sjungande. Killarna gick tom upp och dansade, precis som de turkiska männen. Sedan blev det allsång, även vi hängde på med vår egen sång som passad in lämpligt i takten. Turkarna hejade på oss som var så aktiva i allsången. Bara gemenskap och glädje för alla.
 
Sedan visade det sig att det var tre stora födelsedagsfiranden, därav den extra uppsluppna stämningen. Den äldre mannen som sjöng och ledde hela kvällens musik, sjöng för Mia och de två andra och tårta med tomtebloss bars in till jubilarerna. Fantastisk kväll i total glädje och vi som bara "ramlade in" där. Den lördagkvällen glömmer jag inte i första taget. Restaurangen är omskriven i New York Times och många andra tidningar. Besök den om ni är där.
 
Söndag 3 november
Dags för sköna söndag och ett välförtjänt Hamambad på Cemerlitas Hamam.
 
Vi var några som ville träffas på Hamam för en mysig söndag. Hippas, Cornelia och jag på damernas avdelning och Bengt och min man på herrarnas. Skönt är bara förnamnet, jag älskar Hamam. Tvagning, värme från den stora marmorplattan man ligger på, skrubbning, varmt bubbelbad. Sist fick vi en välgörande ljuvlig oljemassage. Duktiga massörer som gjorde ett riktigt bra jobb.
Man får ett skynke och trosor att ta på så alla har samma kit.
Bubbeltvagningen är jätteskön!
Efteråt satt vi mjuka, varma och supernöjda, och drack turkiskt te i foajén.
 
Söndag eftermiddag besökte vi Topikapipalatset som en gång var Sultanens palats där
ca 1000 haremskvinnor levde sida vid sida. Alla var inte sultanens älskarinnor utan en del
fick vara tjänare till andra haremskvínnor som hade högre status.
 
I entrén möttes vi av dessa herrar som vi inte fick fotografera för de ville ha betalt.
En man i orange jacka stod framför för att fota och sälja bilderna, men hur ska man
försöka stoppa tusentals turister som har mobilkamera till hands hela tiden....hihi...
 
Vi hann bl a se skattkammaren och man förstår att det ottomanska riket hade enorma rikedomar. Man blev alldeles bländad av alla diamanter, safirer, ädelstenar, jade, rubiner som prydde varenda millimeter av alla de bruksföremål som användes av sultanen och hans harem. Diamanten ovan var en av de största diamanterna i världen. Gnistrande vacker! Man fick inte fota och vakter stod överallt. När man ser föremålen på riktigt så kan man tänka sig in i känslan av ett överdådligt  palats med vackra haremsdamer och sultanen i hans enorma dräkter som också visades i montrar. palatset var ett helt samhälle med många byggnader och sultanen ägde    t om ett eget myntverk.....har man inte tillräckligt med pengar så gör man mer pengar....
 
Historien om "The Spoonmakers´ Diamond"  en 86 carat päronformad diamant som jag blev mäkta impad av....kunde inte släppa blicken...hihi...
Enligt en gammal sägen....En fattig fiskare i Istanbul gick tomhänt längs stranden när han hittade en glänsande sten på en kulle som han vände om och om igen utan att veta vad det var. Efter att den fått mogna i fickan i ett par dagar, stannade han hos en juvelerare på en marknad. Juveleraren tog en flyktig blick på stenen och verkade ointresserad, sa; "Det är en glasbit, släng den om du vill, eller om du vill så ska jag ge er tre skedar." "Du tog den hela vägen hit, så låt det åtminstone vara värt besväret." "Vad ska en fattig fiskare göra med denna glasbit? Juveleraren  "tyckte synd om honom" och gav tre skedar. Han sa okej och tog skedarna, och han visste inte att han lämnat en enorm skatt efter sig.. Av denna anledning fick diamanten  namnet  "Spoonmaker s Diamond".
 
 
Det får vara dagens inlägg över min reseskildring, fortsättning följer.....
Nu ska jag iväg på en vinmässa med min man och träffa vänner. Där träffas alla som man inte sett på länge, en av Sveriges största vinmässor som Munskänkarna håller i årligen. Jag ska köra bil så inget vin för mig idag.
 
Skål och ha en skön lördag.
 
 

Jag blev kär i Istanbul!...del 1

I onsdags kom jag då hem från Istanbul, en fantastisk stad där vi njutit en vecka med goda vänner. En härlig mix av gammal historia i en orientalisk miljö blandat med modern storstadskänsla och mycket folk överallt.
 
Torsdag 31/10 landade vi i ett skönt och lagom varmt Istanbul.
Vi bara gapade när vi kom in till stan, så oerhört vackert med alla belysta moskeer och byggnader.
Blå moske'n som vi besökte. Väldigt vacker både inuti och utanpå med sina 6 minareter.
 
Vi är ett gäng som åker på sk "BRO-resor" en gång per år. Vi röstar om en stad i Europa att besöka och enda kriteriet är att det ska finnas en bro på orten. Vi är olika antal i gruppen olika år. I år var vi 11 personer. Alla bokar sin egen resa och vi träffas på en bestämd bro vid en bestämd tid. I fredags träffades vi på Galatabron kl. 13,00 och där gjorde vi en liten "bro-ritual", en ramsa vi har och önskar oss en härlig vecka tillsammans. Alla gör vad de vill, men till lunch och på kvällarna träffas vi gärna om det är möjligt för att berätta om våra upplevelser och tipsar varandra om sevärda objekt. Middagarna på kvällen har varit fantastiskt roliga när man är så många. Det blir så dynamiskt och berikande. Mycket glädje och skratt. Många av oss tar sällskap när vi ska se samma saker förstås men det är skönt att inte vara inpå varandra hela tiden. Alla kör i sin egen takt.
 
I år var jag och min man tillsammans med ett annat par på hotell och resten av gänget delade en stor lägenhet. Vi bodde i samma kvarter i stadsdelen Beyoglu. Staden är byggd på många höga kullar så det kräver ganska bra kondition att gå i backar uppför och nerför mest hela tiden. Första dagen gick vi ner till Galatabron men det gjorde vi bara en gång. Jag orkade ändå gå väldigt mycket trots mina svaga muskler. Min man fick hjälpa mig uppför backar ibland genom att med handen hjälpa mig på ryggen, så han fick lite extra träning...hihi...rulltrappor fanns inte och det känns som jag gått i tusentals trappor uppför, nerför och platt mark finns knappt.
 
Här är den tünel som vi åkte när vi skulle till och från Moskeområdet på andra sidan Galatabron.
 
Strax innan Galatabron  köpte vi färskpressad granatäpplejuice av denna kille. Han hade fullt upp.
1TL= 3,50Kr för ett glas. Billigt med vitaminer och antioxidanter i Turkiet.
 
Fredag 1 november ca 18 C
Den här vyn hade vi när vi satt under Galatabron som var full med restauranger där vi intog vår första gemensamma lunch med Bro-gänget. Ovanför fiskade män nästan dygnet runt så vi såg fiskelinor hänga ner där vi satt och emellanåt rullades ena fisken efter den andra upp. Små makrillar mest.
 
Mycket exotiskt med ett myller av människor, fiskdoft och matstånd lite varstans. Ovan Süleymaniemoske'n.
 
Vi besökte Nya moske'n som låg till vänster om denna, så msokeerna låg tätt intill varandra och de var många i antal. Även kyrkor och palats trängdes om utrymmet i en av de häftigaste städer i Europa...och Asien.
Basaren är så stor att man måste ha karta för att hitta, man kan gå vilse. Största i världen tror jag. Mina inköp blev inte så mycket, men sjalar kan man inte vara utan så det blev pashmina sjalar. Det kan man aldrig ha för många av. Några goa väldoftande tvålar fick det bli också. Älskar riktiga tvålar!
Kryddmarknaden doftade gott.
 
 Istanbul bjuder på livligt cafe' och uteliv på kvällarna. Supermysigt med ett myller av folk. Man sitter tätt ute på gatan längs de olika restaurangerna och en ljudmatta av härlig stämning målar hela stämningen ultimat. Kvällarna blev underbara upplevelser i gemenskap och glädje. Inhemsk öl, Efes och Raki var genomgående dryck till maten. Meze var gott som tilltugg före maten.
Fredag kväll delade vi på oss. Hälften gick på fotboll och vi käkade på den franska myllriga härliga gatan.
 
Så, nu hinner jag inte berätta mer idag, för jag ska iväg och simma i varmvattenbassäng för att mjuka upp mina stela leder. Sedan umgås med vänner för det är ju redan fredag igen. Huja vad tiden springer fort.
 
Fortsättning följer på Istanbul när jag levt fullt ut lite till.
 
Kram på er och gör saker du mår bra av, lite varje dag. Vänta inte till helgen med att göra må-bra saker.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fredagsmys i nöd och lust.....

Ikväll blir det åka av. Vår käre vän Robert har satt upp en komedi som
vi ska få njuta av ikväll. Vi är ett gäng vänner som ska mingla, dricka
bubbel och äta buffé innan föreställningen börjar i Vänersborgs vackra
gamla teater som är från 1800-talet...tror jag.
 
Vänersborgs Teater är vacker och gammal, hittar inte när den är byggd,
men brann 1910 och byggdes upp igen 1911.
 
Robert är en underbar man som har en naturlig fallenhet och stor gåva
att underhålla och göra människor glada. Han har humorn lätt tillgänglig
i bakfickan och har även ett oerhört djup som människa.
 
Så är det nog med människor som har humor och skådespeleri som yrke.
De är ofta stora tänkare och tar fram humorn ur det geggigaste och svarta
emellanåt. Det gör Robert till en stor människa, han tänker och känner med
sitt hjärta. En varm och kärleksfull vän.
 
Han och tre personer till var värdar på vårt bröllop och han gjorde en
fantastisk insats med några sketcher som gav alla bröllopsgäster och oss
mycket glädje och skratt och fina minnen för livet.
 
Han sjöng även för oss i kyrkan och det var mycket vackert så tårarna rann.
Låten var "Aldrig ska jag sluta älska dig" av Jonas Gardell som han sjöng
med bravur, och med en egen touch, så nu vet ni det.
 
Jag tycker det är viktigt att man talar om för de man tycker om att de är viktiga
i våra liv. Att de gör något bra, att de gör skillnad. Alla gör vi skillnad på ett eller
annat sätt om vi tänker efter. Om vi är generösa med kärlek så får vi kärlek
i tusenfalt tillbaka. Det handlar inte om att rädda världen. Det räcker med det,
lilla, ett telefonsamtal, ett vykort, att lyssna, att göra någons dag. Att skänka
andra glädje ger glädje tillbaka.
Jag fick ett fint kort av Elisabet i Skåne som följt min blogg i alla år. Hon skrev så
fint och jag blev såååååå GLAD att det damp ner ett kort sådär. Det gjorde min dag
just den dagen. Att hon köpt ett kort, skrivit, gått med det till brevlådan. Det är en
aktiv handling till någon man tycker om. Det är stort för mig. Så tack Elisabet!
 
Låt hjärtat fortsätta att leda dig Robert. Du ger glädje åt så många människor.
 
 
Robert till vänster i bilden om någon undrar....
 
En något lustig detalj i sammanhanget är att vi som ska gå på teatern,
alla damer i sällskapet börjar på A..... Alla goa härliga vänner, även de som inte
börjar på A...Hihi...
 
Ammie o Pelle
Anna o Tomas
Anna o Marcus
Anna o Linnea (Annas väninna Linnea börjar inte på A, men slutar på a)
Anne o Per-Åke
Anita o Robert
AAAA..A-A-A-A-A...AAAAAA... tänker på fem myror.......
 
Så om ni bor inom en radie på tja, välj själv så ska ni se denna komedi.
Robert gör ju Grottmannen också emellanåt och den som missat att se den
ska absolut se den när den dyker upp igen, för det är tre timmars igenkännade
och skratt. En hel kvälls skrattinjektion kan jag lova.
 
Jag tror att vi får oss en skrattinjektion ikväll också.
 
Den bästa medicinen mot sjukdom är att skratta mycket och ofta.
Min man får mig att skratta varje dag, blir alltid lika glad när han kommer hem
sjungande från bilen, eller sjunger hemma och spexar.
Det är så lite som behövs för att man ska bli riktigt, riktigt glad.
 
På tal om det ja, min förkylning börjar ge med sig. Orkar gå upp på morgonen
utan att vara zombie och ögonen är piggare. Trött i kroppen, det är jag ändå,
men får gilla läget. Att var lite piggare i ansiktet och i själen räcker för att jag
ska få tillbaka hoppet att få känna mig frisk som jag gjorde i somras.
Jag har "levt på" cellgifter i fyra år snart och kroppen orkar inte hur mycket som
helst. Tänk, 2010, 2011, 2012, 2013.....så det är lite "befriande" att slippa dessa
mediciner några veckor för att få vara lite som alla andra. Nog om det!
 
Nu ska jag ta en långpromenad ner till bageriet som ligger några km bort.
Där ska jag köpa mig en mjuk pepparkaka, promenera hem igen och ta en fika.
Då har jag gjort mig förtjänt av en gofika.
 
Jag älskar engelskt porslin och har några olika fat men tekoppar har jag inga. Dricker ju mycket te.
Har bett min väninna köpa en fin tekopp när hon är i London nästa gång. Det är kul att ha många
olika mönster, det behöver inte vara en servis. Det är blandningen av olika blommönster som gör
det vackert på fikabordet. Gärna gamla fina tekoppar också som levt lite.
Så nu vet ni vad jag önskar mig nästa gång ni ser en vacker engelsk tekopp :-)
 
Vackra tekoppar går alldeles utmärkt att dricka kaffe latte ur också. Så har ni någon udda som ligger
och samlar damm så får ni gärna skicka den till mig. ;-)... Se bara på dessa koppar, man blir alldeles
lycklig. Tänk att duka ett bord för 12 med så olika OCH vackra koppar. Nu var jag inte blygsam inte!
Nu får vi se om det blir rena julafton....eller inte alls, det gör inget, och om man inte frågar så
vet ju ingen vad man vill.
 
Puss på er och njut av att få uppleva en helg till och många åker på höstlov
med sina barn. Ta hand om era barn och ta hand om varandra.
 
 
 

Myshelg över.....

Välkomna in i en ny vecka med grådask och regn, men då kan man med fördel
tända massor av levande ljus hemma, det gör livet lite mysigare även på dagen.
 
 
Köpte ett nytt ljus från Indiska. De har olika sorter och är jättefina och doftar gott.
 
Älskar verkligen ljus i alla dess former och färger. Ger hösten ett skimmer av harmoni.
 
I helgen blev det mycket mys och umgänge med familj och vänner.
På fredagen kom syster och systerdotter för fredagsmys och sova över. Vi lekte, målade
i akrylfärger och Lovisa 5år blev helt betagen av alla vackra akrylfärger. Hon blandade
färger och målade vackra höstlöv. Det är verkligen kul att pyssla med barn.
På kvällen efter att vi lagat den sedvanliga taco-fredags-mys-maten så sjöng vi barnsånger
ur en bok som även har melodier till.
En mycket rolig bok som är praktisk när man glömt barnvisorna och kan ta upp dom igen
tack vare melodierna till. Rekommenderar denna till alla som umgås med små barn.
 
Efter sjungandet berättade vi sagor för varandra, jag och Lovisa. Vi turades om och det blev några
väldigt spännande påhittade sagor och vi hade en riktigt mysig stund bara vi två i sagornas värld.
Jag tror det är jätteviktigt för välbefinnandet att ha barn omkring sig. Att vara moster är något
alldeles speciellt, för man känner sig så utvald. När vi träffas får jag den största, längsta, varmaste
kramen och vi kramas länge och väl. Sedan är vi bästa kompisar från morgon till kväll.
 
Att sedan ha en morgonmysig tjej vid sin sida när man vaknar, ja då finns inget i hela världen
som kan toppa det. Morgonmyset då vi ritar lite före frukost i lugnet och tystnaden, mer behövs inte.
 
Lördag förmiddag åkte de vidare och jag och maken åkte till Jönköping för att umgås med
vänner där vi även sov över. Mycket trevligt med god mat och prat i timmar.
På hemvägen igår stannade vi till hos andra vänner i Mullsjö och jag blev helt betagen av
deras fyrhjuling. Ville naturligtvis provköra detta lilla monster....
 
Ja, det är jag som kör iväg och det är ett riktigt kraftpaket. Det var kul att provköra men jag var
lite rädd för man behövde inte trycka hårt på gasen för att den skulle sticka iväg, så jag tog det
vääääldigt lugnt. Kul var det i alla fall.
 
Ja, det var lite om min helg. Intensiv med det viktigaste vi har, vänner och familj.
 
Så till dagens fråga;
Vad brukar du göra på helgen?
 
Dags att åka till vårdcentralen för att ta prover igen.
 
Tjolahopp!
 

Målarkluddshelg......

Ikväll av alla dagar börjar jag en helgkurs i akrylmålning och det ska bli så spännande.
Jag är nybörjare så det blir förhoppningsvis mycket tekniklära, färglära och hur man
bygger upp en tavla.
 
Började för en månad sedan en oljemålningskurs som skulle gå på måndagar i tio veckor
men det funkar inte för mig då jag inte vet hur jag mår från ena veckan till den andra,
men en kort kurs fredag - söndag funkar bra. Kort men bra ändå hoppas jag.
 
Jag gillar abstrakt och halvabstrakt konst och det är sannerligen inte lätt att måla trots att det ser ut
som att en dagisunge målat tavlan ibland. Upptäckte Ulf Sand när jag var på Vidarkliniken i vintras
för hans tavlor hängde lite varstans i byggnaden. Gillar de mjuka färgerna, man får känslan att han varit
på plats i Järna och målat vid vattnet.
 
Att påbörja en tavla är inte så svårt, men att få till den, att färdigställa den är en vånda för mig,
för den står still ibland och väntar på att bli klar....länge, just därför är nog olja bättre för mig.
Inte för att jag gjort så många tavlor, men det är en process, ett slags värkarbete och jag är
inte nöjd för än den är inramad så jag inte kan fila på den mer.
 
Berätta gärna vad du gillar för konst och om du rentav själv målar i akvarell, akryl eller olja.
Jag gillar att måla i torrpastell med fingrarna, det kan bli riktigt vackert med mjuka färger,
även om de ser starka ut på kritan. Jag smular kritan i en liten sil så det blir pulver och suddar tills
det blir  mjukt och följsamt.
 
 
Naivistiska färgglada tavlor som den här av Maria C Bernhardsson är så befriande att titta på.
Man blir glad i sinnet och vill bara slänga sig in i ett färgglatt måleri. Bilden  har jag lånat från                             http://www.blissdesign.se/tag/tavlor/ 
 
Fler av hennes alster finns på http://www.tavelhus.se/tavlor/akryltavlor/
 
Ja vi får se vilken målarstil jag har, för det vet jag inte än....famlar lite i en slags inre oro att
jag inte hittat hem än och det tar tid, det måste ta tid om man inte gjort något liknande förut.
 
Det kallas väl för utveckling att hoppa ut i det okända utan skyddsnät, men jag gillar det!
 
Så en dag kanske jag vågar visa vad jag målat i både olja och akryl.
 
Puss på er och njut av en solig härlig helg.
 
 

Efter regn kommer solsken....

Sitter i stugan idag....den dagen det blev höst på riktigt.Vinden piskar upp regnet mot fönsterrutorna och löven falleri granna gula och orangea färger. Skottkärran är full av sommarens före detta blommor och altanen är minimerad, endast lyktor, filtar och värmeljus återstår.   Gårdagen gick bra, tack vare att vi hade en härlig kräftskivai lördags med goda vänner, den sista festen för säsongen i stugan.Tack alla ni som skickade så fina kommentarer till mitt förra"Madde-inlägg". Vi hade fullt med tända ljus överallt, så visst var hon med oss på alla tänkbara sätt. 13 glada vänner var vi som åt, sjöng, drack en och annan snaps och sjöng ännu mer ackompanjeradav en av vännerna som spelade gitarr därtill. Mycket skratt och härlig stämning var det. Hembakt knäckebröd hade goa grannarna med sig. Så gott med härliga kryddor i. Ja, livet är verkligen alla känslorna på en och samma gång och så ska det väl ändåvara. Att känna fullt ut är också att leva fullt ut. Om man inte tillåter sig att känna ävende mest jobbiga känslorna så planterar man bara in dom i kroppen, Gjuter in dom icement som armeringsjärn. Och hur lätt är det då att dra ut det onda armeringsjärnetur den stelnade cementen? Nä, det går ju inte, så jag tillåter mig att gråta när det ärnödvändigt, men kan ganska snabbt vända tillbaka till lyckan igen.De går ju hand i hand de där två kompisarna lycka och sorg. Med det vill jag säga att jag är lycklig men har mina sorgsna stunder. Ångest är värre än sorg på ett sätt, för den är svår att tygla men det kan jag skrivaom en annan dag. Idag vill jag skriva om roliga saker. Jag lovade ju tidigare att ge några tips om man vill duka till ett bröllop eller annan fest. Till vårt bröllop gjorde jag egna placeringskort och de klippte jag ut av gamlatapetprover som man lätt hämtar hos färghandeln. De vill gärna bli av medgamla kataloger och de är gratis. Vi hade vitt och grönt som tema, så jag plockade ihop grönanyanser i tapetproverna. Lite blandade nyanser även med lite rött i gör inget för då ser det mer levande ut.Lite variation är bara fint. Huvudsaken är att det blir harmoni i dekoren.Dekorerade varje fjäril med en rad gröna "bling-stenar".Placeringskorten fick sedan sitta på varje vinglas. Jättefint! Så fick ni dagens pysseltips också. Nu är det dags att dra till stan och inhandla skor och lite höstkläder.kan ju inte gå omkring i sommarklänningar och sandaler längre.Understället åkte på igår kväll i stugan. Det blir fort svalt i en oisolerad stuga. Men nu blir det stadslivet igen...ska bli skönt med andra sociala aktivitetersom kulturevenemang, AW, bio och mysiga restaurangbesök i stan. Allt har sin tid...farväl denna underbara sommar 2013 som jag fått upplevatillsammans med min man och alla, alla underbara människor vi mött ochdelat minnen med i glädje och även sorg, för inget kan finnas utan det andra. Vi får se om jag blir flitigare på att skriva igen nu när hösten kryper inpå.Det känns så just nu i alla fall.Kram på er!     

Sommaren som blev värme och kärlek....

En sådan fantastisk sommar vi haft, med sol och värme nästa hela tiden,
den ville inte ta slut utan bara fortsatte och fortsatte. Satt i bikini i solen
i måndags med väninnan Ammie, på bryggan och solen tog ordentligt, men
utan att bli brända.
 
Jag fick äntligen inspiration att börja måla i olja och det gör jag i stugan.
Med staffli, dukar, penslar, färger, ja hela kittet. Och när hösten börjar krypa inpå
knuten så är det gott att ha ett sådant projekt som får växa fram. Olja är ju väldigt
förlåtande för man kan göra om eftersom det torkar så sakta och det gillar jag.
Kan tillägga att jag är nybörjare, med andra ord i krypstadiet och testar mig fram.
 
 
 
Här är det gott att vara, promenadavstånd till Vänern och glasverandan är som ett stort växthus där
både tomater och blommor frodas i värmen. Här umgås vi med vänner och familj från april-oktober.
Försöker åka ut så ofta och mycket som möjligt även på hösten.
 
Goda tomater. Mitt första försök med fyra olika sorter och det var ju rätt år att testa.
Når ända upp till taket.
 
25 augusti kanske var sista hängmattehänget för i år. Bokläsning och slummer under björkarna.
 
Nåväl, sommaren var en ljuv blanding av allt det goda i livet och jag och min man bestämde oss
för att njuta fullt ut av bröllopsplanering, bröllop och fest utan att min sjukdom skulle få ta udden ur
glädjen.
 
Så veckan före bröllopet var vi på Sahlgrenska och gjorde PET-CT igen för att få tumörstatus.
Resultatet ville vi ha efter att vi varit på Öland dit vi åkte efter bröllopet.
 
En kväll hade vi picknick på stranden med grillning och mys vid en fantstisk solnedgång mot Kalmarsund.
 
Njöt av vila och underbara omgivningar som här i värmen under päronträden på Öland.
 
Efter läs-och-slappartimmar måste man ju röra på sig lite, så det blev en
cykeltur på 1,5 mil med maken, och härlig lunch på golfbanan.
 
Well, well..dagen kom då vi skulle få beskedet efter PET-CTn 15 augusti.
Själva CTn är fruktansvärt jobbigt för mig för jag får panikångest och tror att jag ska dö,
men det är kroppens svar på att det är så påfrestande med alla undersökningar och prover
som tas varje vecka. jag fick en atack när jag druckit kontast i 20 minuter och kroppen trodde
väl att det vr farligt så jag fick panik och fick läggas på en brits och full beredskap kom, då
sköterskorna inte visste om det var en allergisk reaktion...ja så är det, går inte att kontrollera
allt som kroppen får för sig att hitta på, men det gick bra till slut.
 
Resultatet då?
Tre tumörer hade minskat...
En tumör hade blivit större...
Och en ny tillkommen tumör vad de kunde se.
 
Alltså plus-minus-noll.
 
Vi var nöjda med det beskedet för det innebär att medicinerna hjälper att hålla cancern
i stången även om det tillkommer nya. Vi vet inte om de nya medicinern är orsaken
till att en del krymper för det har gått för lite tid, men i oktober vet vi mer för då har
jag fått Perjeta i 6 månader. Vi lever på kärlek och hopp kan man säga.
 
Jag har varit oerhört pigg i sommar och känner mig mer frisk än sjuk. Tänker inte låta
sjukdomen styra mitt liv och eftersom jag orkar mer nu så ska jag börja jobba igen.
25% med börja nästa vecka och det känns bra, för jag börjar klättra på väggar.
 
Är för pigg för att gå ensam hemma på dagarna och göra saker för att fördriva tiden.
Visst, jag ska skriva min bok och jag ska måla, och göra annat skoj, men jag vill ju
som alla andra ha et som en HOBBY, nu när jag är så här pigg.
 
Men 10 timmar i väckan räcker nog gott för mig i början. Trött är jag, tröttare än en
frisk person och jag får acceptera det och har anpasat mitt liv till att så är fallet.
Tumörerna jag har i kroppen gör också sitt till att jag är trött, för de ska ju inte vara där,
och cellgifter får jag två veckor av tre tillsammans med de andra medicinerna och de
spär på tröttheten, men man vänjer sig att hantera även det.
 
Lever ett ganska normalt liv utan smärtor och det är jag evinnerligt tacksam över.
Det moler ibland vid tumören som ligger vid leverhilius, men det är oftast på natten
då jag ligger still. Det känns inte så bra, för det är den som växer. Än så länge
behöver jag inte ta värktabletter.
 
Så jag lever "on the edge" kan man säga, men vi planerar framåt och ser till att ha
roliga events och resor att se fram emot.
 
Bröllopsresan ska bli av i vinter, vi ville inte åka på sommaren när Sverige är som bäst.
 
En höstresa till Istanbul ser vi fram emot som är bokad och klar. Ska vara en fantastisk stad.
 
På måndag ska jag få ännu en behandling i Uddevalla och kl. 17,00 sitter jag i studion
igen på P4 Väst tillsammans med Susanne Nobel.
 
Tisdag blir det jobb och det känns som att börja i skolan...lite pirrigt, för jag har inte jobbat
på 1,5 år. Träffade chefen och jobbarkompisarna i torsdags och det var så roligt!
Kontoret kryllar av liv och de har anställt nästan 100 pers. så det var en rolig känsla att
komma till ett kontor fullt av folk.
 
Nä, nu ska jag snart iväg med maken till kyrkan, ännu ett par som gifter sig.
Ska bli så kul att se...och fälla lite glädjetårar.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Käre nån...!

Hej igen alla stadiga bloggläsare och iblandläsare!

Det har varit sååååå skönt att inte blogga, så jag funderar starkt på att sluta.
Inte för att jag sett det som något tvång, tvärtom, men jag skriver alltmer sällan
av den anledningen att jag har fullt upp med annat.
 
Det i sig är ju positivt, men jag får se hur det blir med den saken.
Kanske hösten gör att jag sitter mer vid datorn, när regnet piskar och
blåsten viner utanför fönstret.
 
Sommaren har varit HELT MAKALÖST FANTASTISK!
 
Vårt bröllop var det mest underbara jag upplevt under mina 48 år, förutom födda barn
och liknande milstolpar i livet.
 
Allt det underbara som hände på vårt bröllop vill jag hålla privat, det är så
viktigt för mig att alla happenings under vigsel och bröllopsfesten får bo i mitt hjärta
och i allas hjärtan som delade dagen med oss., nästan 100 personer gav oss så många
vackra minnen för livet. Vilka fantstiska vänner och familj vi har! Allt var så superlyckat,
och vädret var enastående vackert och varmt.
 
OK, lite kan jag bjussa på....
Festen hölls i ett gammalt charmigt sädesmagasin från 1800-talet precis vid Vänerns strand.
Segelsällskapet håller till alldeles intill och vi hade mingel och bubbel på bryggan och en
musiker spelade till minglet innan middagen. Även brudskålen hölls på bryggan.
Vi hade catering som fungerade fantastiskt bra och maten var jättegod!
En dag när jag har mer tid ska jag ge er lite pysseltips inför bröllop som jag skapade.
 
Stora delar av sommaren före bröllopet gick åt till planering och pyssel inför vår stora dag,
i stugan där vi vartit hela sommaren. Och efter bröllopet har vi njutit en vecka på Öland,
bara tagit det lugnt, umgåtts med familj och sett oss omkring. Resa utomlands blir det i höst
för jag lämnar inte Sverige på sommaren, särskilt inte denna fantastiskt varma, härliga då
t om jag badat i ljummet vatten.
Jag är en riktig badkruka och badar inte om det är under 22 C  i vattnet.
 
Nåväl...ska skriva lite mer snart, ska inte vänta för länge och berätta om mitt
hälsotillstånd. Men här bjussar jag på en bild efter att vi är vigda.
 
Jag och min underbara man vigda 2013-07-27. Foto: Gösta Bergström
 
Tjolahopp!...nu ska jag ta en promenad i solen och röra på kroppen lite.
 
 
 

Vigsel och magisk bröllopsfest 27 juli 2013...

 
Då är vi gifta, jag och min älskade Per-Åke blev man och hustru i Timmerviks kyrka
kl. 15,00 i Sikhall, Brålanda.  Festen hölls i Magasinet vid Vänerns strand.
 
Vi håller ännu på att smälta allt det fantastiska som hände den dagen och bor
i det ett tag till för oss själva.
Så här kommer ett smakprov på Herr och Fru direkt efter vigseln.
 
Fortsätt njut av vår fantastiska sommar.
 
Kärleken flödar och vi är så lyckliga!
 
Skriver mer om en vecka eller två, så håll till godo...
 
 
 

3 dagar kvar.....

 
 
Ja det är mycket nu och har varit en hel del ett tag, men oerhört roligt är det.
 
I torsdags blev jag totalt överraskad av väninnorna med möhippa.
Så fantastiskt roligt och väl förberett var det.
 
Jag skulle bara åka till stan och slänga en massa skräp och panta burkar, bilen var överfull med pryttlar,
men innan dess skulle jag och kärleken ha ett möte med våra värdar hemma hos dom....trodde jag!
 
Min älskade dotter och jag.
 
När jag väl kom in oerhört stressad så kommer jag in i köket och mannen säger,
hej då, nu lämnar jag dig här....började ana oråd men ändå inte för där var ju
bara Hippas. Hon tar fram en huva och drar över mitt huvud, och då var loppet kört.
Hon leder in mig i vardagsrummet och jag hör inte ett pip, knäppt tyst är det i huset.
När hon drar av luvan skriker 14 tjejer....SURPRISE!!!!!
Ja, jag blir totalchockad och står där en stund....kunde verkligen inte anat nåt.
Svägerskan som kommit ända från Öland och en väninna från Göteborg och
alla tjejer som satt där var egentligen på semestrar runt om i Sverige. Min dotter
skulle komma på fredag från Smögen, men hon lurade mig förstås.
De kom alla för min skull. Blev såååååå rörd och glad.
 
De hade ordnat en stor fantastisk buffé och som ni ser så klädde de mig i fin krona och
färgglad tunika som jag för  övrigt älskar att ha på mig på landet.
 
Det blev många happenings hos Hippas och oerhört många härliga skratt,
och champagnen flödade förstås....
 
Lite roliga hyss gjorde de med mig men vad som hände vill jag ha för mig själv,
men det var oerhört roligt och ledde till en hel del skratt.
 
Senare när vi var glada och mjuka i knäna av all skumpa så drog vi vidare till stan.
Där hamnade vi på Majo bar, en tapasrestaurang där de ordnat med fin dukning
och god mat. De drog för ett draperi så att vi fick ett mysigt "chambre separe´".
 
Vi hade hur roligt som helst med många skratt och en hel del tårar, för alla sa
så fina saker, så inte ett öga var torrt emellanåt.
 
Men nu....nu är det nedräkning i väntan på en av de största dagarna i mitt liv.
Det är mycket att göra ännu, men angenäma saker som att dekorera festsalen
och mycket annat smått och gott.
 
Må så väl så uppdaterar jag efter bröllopet, för nu ska jag bara njuta av allt det
fantastiska som sker tillsammans med min blivande man.
 
 
 
 
 
 
 

TACK för alla fina lyckönskningar!

Jag vill ge er som lyssnat på mitt sommarprat ett stort och hjärtligt TACK!
Jag har fått så många fina ord av kärlek av så många människor, både i FB, bloggen,
via sms och i telefon. När jag var på stan igår kom folk fram och jag blev alldeles rörd i
hjärtat av den stora genomslagskraft som det blev.
 
Jag är nöjd med min insats och jag sänder er alla värme och kärlek.
Nu ser vi fram emot en skön semester och önskar alla därute mycket sol och värme
och förhoppningsvis lite varmare bad snart.
 
Ett lavendelfält i Provence.....vill jag definitivt besöka och plocka ett berg lavendel att ta med hem.
 
Vet någon när lavendel skördas i Provence?
 
 

Idag är jag sommarpratare i P4 Väst...kl. 15,00

 
 
Lyssna gärna på P4 Väst idag kl. 15,00. Då är jag dagens sommarpratare.
Jag kommer att berätta om hur jag överlevde mitt barn som dog i cancer.
Hur överlever man som förälder? Vad driver en vidare trots svår sorg och
vad gjorde att jag fick glädjen tillbaka, trots att jag numera själv lever med
obotlig bröstcancer. Hoppas ni vill lyssna. . Klicka på länken nedan så kommer ni
direkt till mitt sommarprat som också går att lyssna på i efterhand.
 
 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/219744?programid=1121
 
 

Sommar och loppisar och auktioner....

Sommaren bjuder på så många aktiviteter för alla smaker.
En av de roligare är att gå på loppisar och kanske en och annan bondauktion.
 
Jag går på loppisar året runt men på sommaren öppnas de där på landet
som bara finns på sommaren i varenda liten by man åker förbi och det är kul
att rota bland gamla grejer. Numera handlar jag inte så mycket för jag har inte
plats att förvara allt.
 
Dags att ställa sig på en loppis och sälja av lite prylar som inte blivit använda,
men det får bli efter bröllopet för nu är det 100% fokus på det.
 
Ser annonser i lokaltidningen om auktioner på landet och blir så sugen på att
åka, och kanske jag pausar i allt pysslande och gör något annat för en stund.
 
Jag orkar inte så mycket åt gången. Jag håller igång t ex en förmiddag,
i lugn takt och på eftermiddagen är jag slut. Energin är inte som den varit.
Igår var jag på stan 2 tim för att göra ärenden och på eftermiddagen störtade
jag i säng och sov 2 timmar. Så ser det ut, kroppen har tagit mycket stryk av
lång tids medicinering, men alternativet är ju sämre om man säger så.
 
Nåväl, att göra andra saker på sommaren än på vintern är ju energigivande
och bryter vardagen efter en lång vinter med samma rutiner varje dag.
 
 
Vad gör du helst på sommaren?
Går du på loppisar/auktioner?
Har du köpt något fynd någon gång som blev en favoritpryl?
 
Jag köpte en gång för herrans massa år sedan något jag har kvar ännu.
Jag var kring 18 år och bodde "hemma". Jag gillade loppisar redan då.
På ett ställe blev jag helt kär i ett gammalt tungt skrivbord av ek.
 
Det var oerhört tungt och jag bad mina bröder hämta bordet efter att
ha betalat hela 200Kr. Bordet är ganska litet trots sin tyngd. Bröderna fick
sedan baxa upp bordet till 3:e våningen, i den vindsvåning jag bodde i.
Vi ägde ett litet hyreshus och det var ju praktiskt att bo i samma hus som
föräldrarna, men ändå lite för sig själv.
 
Det bordet har jag konkat runt på i alla år till mina olika boenden.
Vissa saker hänger med kanske mer av nostalgiska skäl än något annat.
Bordet står numera i mitt arbetsrum och det ger en charm var än det står.
 
Jag är inne i en göra-av-mig-med-saker-process för jag känner att jag inte
behöver en massa prylar längre. Från tanke till handling är steget ändå  långt
ibland. Det får bli höstens projekt.
 
Jag har märkt att på landet mår jag så mycket bättre när det inte är så
mycket saker att ta hand om. Lite blommor (ok många blommor!), och
allt man behöver för att äta, sova, hålla hygien, och ha gäster.
 
Man behöver inte så mycket egentligen för att vara lycklig och må bra.
Men visst, sommar är en sak och vinter i stan något helt annat.
Men prylar kan äta upp en och det ska jag ändra på i stan.
 
Dags att ta itu med dagens att-göra.
Jag och blivande maken har delat upp våra göromål inför bröllopet.
Så jag ska göra programbladet till kyrkan och ett häfte till festen idag.
 
Han ska placera alla gäster som övernattar och fixa med lite annat.
Fördelen med landet är att vi har så många goa grannar som hjälper till
med boenden och så har vi camping väldigt nära. Drygt 50 av 95 gäster
ska sova över och det är fantastiskt roligt!
 
Vigseln sker i en liten söt bröllopskyrka på landet och själva bröllops-
festen har vi i ett gammalt sädesmagasin precis vid Vänern.
Förr skeppade man spannmål till England från detta numera kultur-
minnesmärkta gamla magasin.
 
Det är många detaljer att ordna med när man håller bröllop på landet,
men det är så mycket roligare än i stan och så blir det mer personligt.
 
Nu längtar jag verkligen, men tiden går oerhört fort, så snart är vi där.
Det blir en riktigt härlig leva-livet-fest och jag är så glad att få uppleva det
tillsammans med så många underbara människor. Det blir mitt livs största fest!
 
  
PS: På måndag den 8 juli kl. 15,00 sänds mitt sommarprat i P4 Väst.
Lyssna gärna då. För den som bor i andra delar av landet kan gå in på webben
och ta fram P4 Väst. http://sverigesradio.se/Vast/ 
 
Och här en länk till intervjun vid inspelningen av mitt sommarprogram.
 
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=125&grupp=19385&artikel=5562753
 
 
 
 
Taggar: auktioner, loppis;

Sommar......

 
Visst är det underbart!
Äntligen har vi fått medelhavsvärme i Sverige....som vi har längtat!
 
Helgen har vi tillbringat i stugan tillsammans med dotter och svärson och vi har
haft det så mysigt och roligt tillsammans.
 
I fredags tog vi ett spontanbeslut att åka bort till campingen här i närheten för att
vara med på årets första uppträdande.....Rockabilly kväll.
 
Christine tog det seriöst och gick all in...då ska man ju vara lite 50-tals snygg,
och fixade en hög frisyr, man tager vad man haver och vips så var kökshandduken
ett fint tygdiadem....
 
Här åker vi ner till campingen, vännen Johan kör oss i sin SAAB-cab...härligt!
 
Vi dansade med klackarna i taket....kändes så där gemytligt som förr då man samlades
på logen och alla dansade med varandra.
 
Bandkillarna var duktiga och hade fina grejer...t  om en gammal fin 50-tals mikrofon.
De var riktigt gulliga...Christine fick låna en gitarr och spelade och sjöng i pausen
till allas förtjusning..
 
Johnny and the Revivals, goa och duktiga Rockabilly killar. bilden lånad fr deras FB sida.
 
Idag åkte de hem till Stockholm och tog katten med sig som vi haft hos oss några veckor,
så det känns tomt nu...jättetomt.....men lite skönt att slippa plocka fästingar varje kväll.
För är det något som det finns gott om i Dalsland så är det fästingar...och mördarsniglar.
 
 
Sedan har jag en annan rolig sommarnyhet att berätta.....
Sommar....Sommar...Sommar....
 
Jag har blivit tillfrågad att vara en av sommarvärdarna i P4 Väst.
En stor ära och riktigt spännande ska det bli.
Tänk att få en hel timma i radio för sig själv, få prata om vad man
vill och välja den musik man själv gillar.
Tack för förtroende P4 väst.
Manuset är nästan klart och när ska det då sändas....?
Jo, den 8 juli kl.15,00- 16,00 i P4 Väst.
Hoppas ni vill lyssna då.
 
Nä, nu ska jag lägga mig i skuggan och läsa en bok....Puss på er!