lite skrynklig.....

Ja då var jag här igen!
Datorn hemma har varit sönder och samtidigt har jag varit sönder..
...i bihålorna alltså och lite andra kompikationer man kan få när man
inte går till tant-doktorn i tid. Så jag har varit sjukskriven med dunderdoser
av penicillin som jag fortfarande äter.

Ajsanbajsan ...varför tror man att allt går över med lite tankekraft!
men, men tre dagar till med lite tabletter så är jag som ny igen,
och ASTRA tackar för att jag konsumerar lite piller på burk!



Sätt en lämplig diagnos i formeln...en kul liten ekvation ..hehe...
Den passar bra på ont i själen också, eller tandvärk..eller vad som helst!

Har faktiskt saknat bloggandet, men å andra sidan så har TANKARNA
fått ett annat utrymme.
Jag var tvungen att stanna upp och KÄNNA och det var både jobbigt,
ångestladdat och ensamt. Ingen flykt till aktiviteter eller umgänge,
utan helt enkelt reflektera över vad som hänt det senaste 2 åren.

Och jag insåg.....jag klarar det inte själv längre!
En kurator att prata med räcker en bit, och hon är kanonbra,
men nu behövs det stora artilleriet, för jag behöver VERKTYG
att hantera min sorg och det kan bara en psykolog/terapeut av
ngt slag hjälpa mig med..


Så nu är jag på jakt efter en som passar just MIG...och det är inte det
lättaste må jag säga.
Hittade en terapeut som var kanon, men vårdcentralen erbjuder bara
sina egna fick jag veta igår (som jag testat och det funkade inte alls!)

Regler hit o regler dit och vem betalar och byråkrati hit o dit!
Om jag bryter en arm får jag hjälp på direkten, med vårdmedel.
Men nu måste jag slåss för att få traumabearbetning!
Det syns ju inte direkt utanpå mig vad jag gått igenom.
OK, jag kan spotta upp tiotusen så får jag hjälp privat på stuberten!
Fint system vi har va!

Nästa steg blir väl att spela sinnesjuk eller nåt,för att de ska ta in
mig på "galenkvoten" ...ha,ha,ha :))

Nä skämtåsido, jag är väl under kontroll, men det bor ett trasselsudd
i min själ som måste rullas ihop så där snyggt som när man stickar.
Garnnystanet följer mig fint och ledigt när jag stickar varv efter varv.
sån vill jag va...som ett runt och följsamt litet garnnystan.

Men igår sjöng jag igen med kören! Åhhhh vad glad jag blev!
Så det finns trots allt små själsliga lyckopiller som just toner och
glad musik gör med en! vi tränar ju för den stora härliga konserten;

12 September, Kl 19:00, Entré: 180,00 kr

Gospelfest

Årets stora körkonsert!
Kom och känn styrkan av 300 personer som sjunger gospel.
Folkets Hus Kulturhuset har tillsammans med Lextorpskyrkan
bjudit in samtliga körer i Vänersborg och Trollhättan att sjunga
tillsammans under en hel dag.


Resultatet kan ni uppleva när evenemanget avslutas med en
hejdundrande gospelkonsert i Hebeteatern.


Gästsolist är ingen mindre än en av sveriges absolut främsta sångare,
 Frank Ådahl. Dirigerar gör Henrik Mossberg.


Missa inte detta unika tillfälle!

 http://www.trollhattan.fh.se/Article.aspx?id=59

Madde är med mig, alltid, överallt!...men saknaden gör saker med en som bara
en förälder som mist sitt barn kan förstå.

Får hoppas att jag skriver lite oftare, för jag har saknat er därute också ska ni veta!
Kram på er!

Bröllop

Idag är min dotter på bröllop i Skåne och hon och pojkvännen 
ska sjunga för brudparet också.
Bröllop är såååå oerhört romantiska så jag blev lite glad i hjärtat
när jag pratade med henne nyss.
"Mamma nu är vi på väg och jag har min långklänning på mig,
solen strålar och det är underbart väder här på österlen"....
Åhhh bara en sån sak....bröllop på Österlen!

Tänk den dan jag får vara med och planera ditt bröllop!!!! då blir det fest gumman :))

Kan tänka mig om man känner dig rätt att det blir något i den här stilen.
Puss från mamma!

Fick inte igenom HTML koden så här kommer adressen istället....

    http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0&feature=fvst

Brudpar på stranden efter sitt bröllop

Sporadiskt skrivande ett tag

Nu blir det inte mycket skrivande på ett tag.
Luften har liksom gått ur,,,,
Sommaren har varit härlig med fullt av nya intryck.

Har börjat jobba igen idag....sömnigt!

Har tappat känseln i hjärtat,
Är inte glad
Är inte ledsen heller
Är bara ingenting just nu

Ska det vara så när man förlorat ett barn,
att man stundtals inte orkar känna någonting???

Försökte känna efter lite extra igår, inte för att jag skulle
börja jobba, Det var helt plötsligt skönt och OK.
Men jag kunde inte känna Madde.

Tittade på Maddes vackra ansikte på byrån och konstaterade,
att blir det inte mer än så här?
Ska jag bli en känslolös zoombie? Bara konstatera att livet blir så här?

Allt är helt plötslig OK, men ingenting har någon större mening.

Kan det vara aktivitetskarusellens lilla baksmälla jag känner???
Eller är det bara för smärtsamt att det snart gått ett år (15/9)
sedan Madde sa "Jag älskar dig"  med sina ögon....och sedan somnade hon
...för alltid.....


Några dagar i Lysekil

Jag och dotter Christine har myst med min syster och underbara prinsessan
Lovisa under VM i damseglingen i Lysekil.

Ostindienfararen låg i hamn ännu, för det hade stormat så den kunde inte segla förrän igår...vacker skuta!

Lovisa är verkligen en medicin mot sorg. Hon gör min dag, varje sekund jag få r
vara med henne! Jag känner mig utvald! Attt hon vill vara hos mig och
 somna i min famn, Det är lycka utan dess like!



Vi har bara måttt gott och skrattat åt Kick och Lovisas tokigheter. 23 års ålderskillnad!
Äldsta o yngta kusinen tillsammans är bara sååååååååå underbart! 

Innan hemfärden åkte vi till Fiskebäckskil idag som är en idyll i väskustens
pärlband.


Nu är vi hemma igen och Christine som är en kreativ person syr en snygg kreation från
 något gammalt jag hade i skåpet...LIV och PRTAT i huset är läkande!
Det är inte tomt och tyst utan livfullt och glatt!
Får se vad Kicki sytt om en stund.
Mår prima!