Oj vilket otroligt vackert väder vi haft idag!
Strålande sol och massor med färgsprakande löv
överallt. Plockade tom prästkragar....


Är det inte vackert med alla färger så säg....

Börjar komma in i träningsrutinerna och blir både
pigg och trött - inte så konstigt kanske.
Dagens pass var lite tuffare för jag tog i ordentligt!


Har egentligen inte så mycket att berätta idag, förutom
att dagen varit härlig.

Träffade tjejerna på Bröstcancerföreningen ikväll,
"Johanna" som den heter här.


Imorgon börjar Rosa Bandet säljas...köp ett!

Alltid lika roligt att babbla, skratta åt alla roliga galghumoristiska skämt.
Lyssna på varandras bröstcancerresor, jämföra, känna igen sig.
Ja, vi har bara himlans kul helt enkelt!

Njut av hösten, den lugnaste och skönaste årstiden i mitt tycke.

Passa på att duka och dekorera med höstlöv, rönnbär och annat vackert från naturen.
Här är äpplen urgröpta med ett värmeljus i...mysigt!


Eller varför inte dekorera bordet med mossa, kottar och annat fint...
Det måste ju inte vara jul för att mossan ska komma fram..

Imorgon bir det lungröntgen, så det blir upp tidigt. Har haft lite svårt att andas,
men det kan  ju vara inbillning eller sviter från strålningen.

Bäst att kolla i alla fall, så kan jag släppa oron sedan. Jag är ju frisk!

Den 26.e september startade Ludmilla i sin blogg http://ludmilla.se
en insamling till Linda- en småbarnsmamma med cancer.
Linda lever med diagnosen inflammatorisk bröstcancer som spridit sig
till andra kroppsdelar. Läs hennes fina blogg på  http://lindaskriver.blogspot.com/

Hennes högsta önskan är att få åka till New York, väldigt snart ifall hon
skulle bli sämre,och pengarna rullar nu  in. Sjukpenning och småbarn går inte
så bra ihop.....allt går åt....
På tre dagar har nästan 20,000Kr samlats in!!!



Visst är det fantastiskt, att vi med små medel var och en kan göra en
medmänniska så lycklig. Jag ryser av tanken.

Hoppas nu Linda och hennes man får en underbar resa, och vi glädjs åt detta
varma och kärleksfulla initiativ.

Tack Ludmilla!



”Kärlekens låga är en mässa om livets lyckliga stunder"....

Var snäll och visa omtanke till någon idag...någon du känner eller
som du inte känner.....en kram, en komplimang eller ett leende
till en okänd på tunnelbanan eller bussen.

Puss&Kram!

Ni har väl sett den filmen som blev en tankeväckare för oss jordbor.
Om alla vore lite mer generösa mot varandra så skulle världen se
helt annorlunda ut......

Något som jag läste i en blogg gjorde att jag inte kunde tänka på
något annat nu ikväll.

Först vill jag ställa frågan?

När är man beredd och färdig att acceptera att ens mamma ska dö
väldigt snart?
När man är 3 eller 13år?
När man är 23 eller 43?....
Nä just det....man vill alltid ha kvar sin mamma, mammor ska inte dö,
särskilt inte småbarnsmammor som vill se sina barn växa upp.

Läste Lindas blogg ikväll men har även följt henne på håll...Hon har kämpat
med sin bröstcancer samtidigt som hon har väldigt små barn.

Linda beskriver sig själv i sin blogg;
http://lindaskriver.blogspot.com/

Fotogalen, trebarnsmamma, matte, gift, förskollärare, född -77 som under

graviditeten drabbades av inflammatorisk bröstcancer

(som tyvärr är en mkt ovanlig och aggressiv form av bc) + metastaser i skelettet.

Den 4 dec -09 föddes vår lille Erik i v 32+0 med planerat snitt.

Linda kommer inte att klara sig, det vet hon och käcka tillrop är nog välmenta,
men i nuvarande läge gäller det att göra det bästa för henne och familjen.

Så Ludmilla som jag också följer på sidan http://ludmilla.se/ har tagit ett
fantastiskt initiativ. Läs inlägget från 26/9 på hennes blogg.

Hon har startat en insamling för att Linda ska få sin sista önskan uppfylld.
Att få åka till NY.....



Ludmilla skriver;
"Jag har startat ett konto i Nordea (3039 22 45434) och har själv börjat med att sätta
in 500 kr till Linda. Om du vill hjälpa till får du gärna sätta in ett litet bidrag.
Så många som vi är behövs inte någon stor summa av var och en."

Fundera en stund....
Vad får du för 25Kr? ....Knappt en latte på stan....
Vad får du för 50Kr?.....Knappt ett flashigt modemagasin..
Vad får du för 100Kr?...En dagens ute på stan....och en chokladbit...

Kan du avstå av något av ovanstående en dag för att göra en annan människa lycklig?

Jag kan avstå och skänka en slant för att Linda ska få sin dröm...att kunna
åka till NY innan hon dör.

Många bäckar små.....gav barncancerfonden 116,000Kr för Maddes insamling efter att hon dött.
Fantastiskt bra...men man kan även hjälpa de som ännu lever.

Jag väljer att skicka lite pengar till insamlingen för Linda. Hoppas ni gör detsamma!

Har du någon gång sagt att...."det vill jag göra innan jag dör"..?.....
Vad vill just du uppleva innan du dör?

Jag vet vad jag vill......att få simma med delfiner i det fria!




PS: Vet inte hur man gör när man länkar en adress, så läsaren bara kan klicka
direkt på länken....det har funkat förut men inte längre....

Vägen tillbaka har börjat, så i fredags och idag var jag på sjukgymnastiken igen,
flåsade på cykeln, tränade armar och ben i olika maskiner.
Det knepigaste var nog ändå balansplattan.

Att stå på ett ben är en utmaning bara på golvet, men när plattan
rör sig är det koncentration och mental fokusering som gäller.
Plattan är kvadratisk och hänger på metallfjädrar...

Ja...hehe...ungefär så här känner jag mig...men det gick bättre
idag än i fredags...

Skönt också att vara på ett gym där alla har skador av olika slag.
Man känner sig bekväm och kan träna i egen takt.

Gym, promenader och cykel i första skedet.
Snart kan jag även börja vattengympa....det längtar jag efter,
och att kunna simma längd efter längd....härligt.

Denna kategori har jag lagt upp idag för att kunna följa min egen träning
översiktligt. Det ger mer motivation att skriva ner sina mål.

Det stora målet är att vara tillbaka i min ursprungsvikt till nästa sommar.
Alltså ska 10 kg bort och som belöning ska jag köpa en riktigt dyr och
supersnygg baddräkt till våren  Beach 2011 väntar ....hehe...



Skelett och leder har tagit mcyket stryk, så jag börjar verkligen från noll!
Nästan inga tyngder alls ännu. 5 kg på vissa och 15-20 kg på benövningarna.

Cyklar ca 10-12 minuter och det blir ca 3-3,7 km på låg belastning.

V.38
24/9------- Gymmet, Cykel 3km i 10 minuter. Lågt motstånd. (en prick)Maskiner + balans
26/9------- Promenad ca 4 km

V39- Mina Mål

27/9-------- Gymmet, Cykel 3,7 km i 12 minuter. Lågt motstånd. (2 prickar) Maskiner + balans
28/9-------- Promenad 5 km--->blev 7 km, gick på 70 minuter runt Gärdhemsfälten i motvind.
29/9---------Promenad 5 km----> Målet sprack...ingen promenad idag...
30/9---------Sjukgymnastik---> Cykel 15 min. 4,6 km+ maskiner+ balans
1/10--------- Blev inget

Mina delmål är att gå ner 1-1,5 kg per månad okt-juni.
Framför allt ska jag omfördela fett till muskler.
Ska mäta midjan 1g/mån...första dagen i månaden...det indikerar mer....

• Äter mycket frukt och grönt och skippar köttet till förmån för fisk ett tag.
• Dricker Aloe Vera samt undviker alkohol.
• Tar hand om min själ och mediterar för välbefinnandet och lugnet dagligen

Såja! Nu är det på pränt! Resan har redan börjat.

Tjohooo!!!

Ja, det var det verkligen!
Har precis landat efter en kurs på Brännö i Göteborgs skärgård.
Kursen "Att återfå balans & livsglädje" var fantastisk på många sätt.

Håret börjar växa igen....snart får jag klippa mig...hehe...
Foto: Gösta Bergström

Vi var 7 kvinnor i olika åldrar, mellan ca 35-69 år som har eller haft cancer.
3 underbara terapeuter gav oss alla de verktyg alla människor borde få.

Vi jobbade från tidig morgon till 21 på kvällen varje dag i fyra dagar.

• Avslappningsövningar mot stress och oro
• mental träning i olika former
• Spontant målande och inre bearbetning
• Diskussioner om krisprocessen och känslor kring det
• Stärkande övningar för självläkning
• Massage av en naturterapeut Carina Tobiasson
• Medicinsk Yoga, taktil massage mm med Leg.sjuksköterska Kerstin Moberg
• ...och mycket mer...

Dagarna flög iväg och vi som grupp fick en fantastisk fördjupad kontakt med varandra.
Mycket skratt och även gråt, men framför allt gemenskap!

Jag har fått insikter och lärdomar om mig själv som är oerhört värdefulla.



Människorna, maten, miljön och värmen, hjärtligheten och ärligheten gör
att jag kommer att minnas dessa dagar för alltid.

Jag vill tacka Stig, Kerstin och Carina som på ett proffsigt sätt fått mig att inse vilken
enorm inre styrka och kompass jag har inom mig.
Känslorna har fått utrymme och jag känner mig helare och lugnare.
Dessutom har jag nya mål för framtiden. Det vågar man inte riktigt ha när man
gått igenom tunga trauman....men nu jäklar....

Trösten att alla hade ganska likartade känslor gjorde att man kände slig lugnad,
det är helt normala känslor som vi ska lära oss att hantera.

Det gjorde vi med råge!

Den som vill läsa mer om vilka kurser Stig Dahlgren håller kan gå in på

http://www.livslust.net

Jag rekommenderar kursen av hela mitt hjärta!


Foto: Min bror Janne

...Och Ja, vi tjejer tog en svängom på Brännöbrygga en vacker höstdag.

Tänk vad fantastiskt att vi lever i en demokrati,
där vi har yttrande och religionsfrihet.



Dessutom har vi allemansrätt som bara vi i norden kan skryta med.

Vad du än röstar på, så gör din plikt och rösta!
Även om du inte har något parti att rösta på så rösta blankt.

Även det är en röst som betyder något.

Ikväll blir spännande...ska sitta klistrad framför TVn.

Ha en bra valdag allihop!


Tänk bara att vi bara behöver åka till Österlen så känns det som Provance!


Eller att se midnattssolen i Lappland...jag har upplevt hela Sverige...
...från norraste norr till sydligaste söder...

Sverige är fantastiskt! PS; Röstar naturligtvis inte på SD!!!

Solen skiner och luften börjar bli sådär lite krispigt sval,
men ändå inte kall.

Tog en cykeltur som var jättehärlig. Hade på mig mössa dock,
för håret har inte någon större värmande funktion ännu...



Ska försöka mig på att pyssla lite idag...pysselnerven kliar, så
det är nog dags att göra slag i saken.
Det är som att en bild dyker upp i huvudet och den svävar där
och påminner mig om att vilja bli skapad, det går inte att förklara,
men jag ser det framför mig och då måste jag bara göra med en gång.


Kolla in detta häftiga arbetsrum där kreativiteten fullkomligt exploderar!
Bilden lånad av http://www.allsorts.typepad.com/



Man vill ju bara göra om med en gång....den ordningen har inte jag
kan jag lova...lånad av http://www.allsorts.typepad.com/

Så nu hinner jag inte babbla mer...

Tjing!

Idag har det inte varit några stora aktiviteter,
faktiskt inga alls, förutom att läsa, virka lyssna
på radio och bara vara...



Så nu kryper latmasken ur sin kokong och gör
lite nytta...tvätten, ja den blir större o större,
så nu är det dags....ingen återvändo...
Ett måste idag och det kommer att kännas så bra
sedan...ikväll..när latmasken kan cocoona in sig igen.



Kanske en liten promenad också så är jag nöjd!

Fredagsmyset väntar, men först när Luther knackat på
axeln och gett mig tillräckligt dåligt samvete för att
sätta fart med det ofrånkomliga....

Ha en härlig helg!

En härlig skön låt som jag ofta lyssnar på....

Gårdagen gick ganska bra faktiskt...och tack för ert pepp och tankar
och SMS! det gör det hela lite lättare.

Var både hos sjukgymnast och i Uddevalla igår för Herceptinbehandling,
och på kvällen skulle jag åkt på körövning, men där fick jag säga NEJ!
Orken räcker inte till...

Vaknade oerhört trött idag och fick hjälpa armar och ben upp ur
sängen.....stel som en pansarvagn! Går som en pingvin innan
kroppen mjuknat, men det finns bara en väg nu....uppåt!!!

Idag har jag cyklat och cyklat i motvind, blåst och regn.
För har jag bestämt mig för att cykla så gör jag det oavsett väder...
...inte ösregn förståss....

NAKEN SANNING OM CYKELN. Den är att själva cyklandet måste få en
statushöjning och att det måste bli enklare att ta med
sin tvåhjuling i kollektivtrafiken. Bilden är från Vancouver
och det medges att den är vald för att väcka intresse för ämnet.
Foto: Richard Lam Bilden lånad från www.gt.expressen.se

Konditionen är helt kass så jag flämtade som en gammal trött häst,
men gör jag något varje dag, lite lite i taget så blir jag bättre och
piggare.


...fast det finns ju dom som tagit cyklandets konst ett steg längre....

Fick mitt styrkepass-schema igår hos sjukgymnasten, och vattenträning
kommer ytterligare om några veckor när strålskadorna läkt.

Om ni tror att man får erbjudet sjukgymnast och annat som hjälper
en tillbaka så tror ni fel.

Det får man ordna med själv, ringa runt och mer eller mindre kräva.
Så det gäller att ha mål i mun och en åsnas envishet..hehe...

...är tydligen både häst, pingvin och åsna idag...:))

Nåväl, dagens besök i stan blev lite provtagningar och sedan hälsa på en
väninna på hennes jobb. Högskolan har jag inte varit inne i, men den var
riktigt fin...nästan så man får lust att plugga igen.

Cyklade sedan till bibblan för att läsa lite snygga magasin och kände mig
hur lugn som helst. Jag trivs i bibloteksatmosfären...lite som meditation.


Det finns många maffiga bibliotek i världen...bla detta....
Seattle Public Library, Seattle, USA.

Lånade några filmer åxå...det regnar ju så då blir det filmtajm med en go
filt i soffan och en kopp te.

På återseende imorgon !

2 år går så fort, men ändå känns det som en hel evighet!

Madeleine min ängel
smärtan finns för alltid
men ändå lite lättare

De mörka bilderna från dina
sista timmar börjar blekna lite,
har valt att inte ta fram det onda

Börjar minnas det fina
underbara igen som var DU

Din humor och glädje men
också den bestämda och
ibland lite buttra och mästrande

Din underbara sång och musik du skrev.
Den glädje vi alla fick tackvare ditt intresse
Alla konserter och musikshower vi
fick ta del av, och jag är så stolt över
att just DU är min dotter

Allt bus du gjort får mig idag att le.
Alla fester du hade med dina vänner,
gjorde mig inte alltid glad efteråt,
men idag är jag glad att du levde
som alla ungdomar gör

Du reste och älskade Spanien,
dit skulle du flytta och spanska var ditt
språk, det flöt så lätt....

Ridning, sång och kreativitet och din katt
gjorde dig lycklig. Också David förståss!

Men jag hoppas att DU är lycklig där du är
att du får sjunga och rida och dansa och
göra allt det som du brinner för.

Älskar dig mest av allt i hela världen!
Saknar dig mest av allt i hela världen!

Du finns i mitt hjärta och glädjen över
att ha fått låna dig gör mig lycklig.

Sjung...sjung för änglarna i himlen min skatt!




Låten du skrev till din älskade David...kan aldrig lyssna mig mätt...
...någon gång kanske fler hamnar på Youtube, jag har det i planen...

Puss min underbaraste sångfågel!

YES....idag äntligen kunde jag säga Hej då till strålningsenheten på SU.
25 behandlingar på lika många dagar och 50 turer ToR till Götet.

Åkte sedan direkt till jobbet för att träffa mina kollegor och vi blev alla
lika glada att se varandra igen.



Fika, kaka och babbel i massor....så nu är det bara planen framåt...
....att komma tillbaka till arbetet i lagom takt utan stress.

Imorgon har jag bokat tid hos en sjukgymnast för planering av effektiv träning
och  på eftermiddagen blir det Uddevalla för lite Herceptin i kroppen.

Det där med rehabiliteringskedjan som det talas om har jag inte hört ett
ord om från Försäkringskassan, men jag ska ringa dit och fråga vad de
kan hjälpa mig med för att jag ska komma tillbaks snarast möjligt som
det så fint heter....om exakt en månad sänks min försäkringspeng till
under 75% ...så det gäller att bli frisk till ett bestämt datum minsann!

Vill ändå säga att det är bra att inte sjukskriva folk för länge, men när man
varit riktigt sjuk och behöver komma tillbaka borde det ändå finnas lite mer
rimlig tid att göra det på....4 veckor har jag på mig efter nästan ett års
tunga cancerbehandlingar!...
Läkaren har sjukskrivt mig 3 mån. till för rehabilitering och arbetsgivaren
håller med....men lagen säger ngt helt annat....knepigt va!

Nåväl...är glad att snart ett års bedrövelser är bakom mig och jag kan titta
framåt och äntligen få börja träna både kroppen och själen.


Men nu njuter jag av friheten en stund och tänker sova med ett leende!
Natti... nu är jag dödstrött!

Ni som haft riktig ångest vet vad jag talar om.....
den där klumpen som växer sig större och större
i magen och halsen...paniken är nära, men man måste
bemästra det med att andas lugnt och fokusera på andra
saker som kräver ens fulla uppmärksamhet.

Den sitter där och bara väntar på att få mig ur balans,
men den ska inte få ta över!

Inte konstigt förvisso att jag känner lite panik nu när alla
behandlingar (utom Herceptin) är över och jag vet ju faktiskt
inte om de har hjälpt.


Herceptin får jag fram till nästa sommar som underhållsbehandling...
...var 3:e vecka i port á carten...

Jag vet att många säger...."men Anne du är en av dom som klarar sig,
bröscancer är ju den "bästa" formen att få för  85% överlever..."
....Ja, men risken finns att jag inte gör det och då är 15% av 7000
kvinnor per år ganska många....ca 1050 kvinnor dör varje år bara av
bröstcancer!

Så jag är inte särskilt kaxig just nu och kommer att behöva mycket hjälp
att mentalt ta mig ur detta. Har klarat mig bra hela vägen fram till nu,
men förträngning är människans bästa vapen för att klara svåra kriser.

Nackdelen dock är att man inte kan tränga bort känslor, för de kommer ikapp,
så nu är det dags igen att bearbeta min egen oro för mig själv.

Så nästa vecka åker jag till ett ställe tillsammans med andra bröstcancertjejer
för mental rehabilitering och bearbetning av allt som hänt. Erfarna psykologer
tar hand om oss och ger oss nya mentala verktyg. CTRF har beviljat
min vistelse på Brännö i Göteborgs skärgård. Tack gode gud att vi har fonder
att söka ur.



Nu ska jag ta en promenad..för solen skiner ju ännu.

Christine o katterna kom hem spontant över helgen....:))
Blir mamma på riktigt varje gång hon kommer hem.

Ni som har utflugna barn förstår vad jag menar...laga mat,
och göra det lilla extra bara för att man vill...det är lycka.
Hemlagat mos och pannbiff med lingonsylt gör jag inte varje dag.
Så när dotter kommer hem får jag anledning att göra riktigt mos med
riktigt smör och bra råvaror.

Och katterna har blivit mina små bebisar.

Det blir en lugn helg...börjar känna att man behöver vila för att orka.
....men ikväll blir det lite mys ändå med bror m. fru och vänner.

Lite kräftor och prat och skratt hör till hösten...eller hur!

Dags att köra igång lite förberedelser då....

Västerbottenspaj med kräftstjärtar

Denna paj hör ju till kräftor, så på med förklädet och börja fixa lite....
receptet taget från recept.nu

Ingredienser 3 för ca 8 pers.

3 dl vetemjöl
1 1 krm salt
150 150 g kylskåpskallt smör
1 1 msk iskallt vatten
400 400 g riven västerbotten ost
4 4 ägg
4 4 dl standardmjölk
1 1 dl grädde
salt och malen vitpeppar

Till servering: (ej nödvändigt när man har kräftor till...)
1 1 burk kräftsjärtar i lag
1 1 tomat
1/4 1/4 purjolök
rucolablad
2 2 tsk pressad citronsaft

Ja, då var jag hemma igen från Göteborg och den 22:a strålningen är avverkad.
men man är helt slut efteråt...inte av strålningen utan av pendlingen på 45:an som är hemsk.

Vägarbeten så gott som alla de 16 mil jag kör per dag....och lååååååånga köer!



Nåväl, inte bölir det mycket mera gjort om dagarna, så det känns som att
energin går åt till just detta.

Funderar på om jag gjort något kul dessa snart 5 veckor som strålningen pågått.

Ja, förra tisdagen hade jag en rolig pysselkväll i vår föreningslokal för de som
ville ta med sitt pyssel och fika, prata och skratta.

Det kom några supertrevliga damer, så vi var 7 personer första gången.
Jag och min väninna pysslade lite mellan skratten och fikat. De övriga damerna
fikade och gjorde oss sällskap. med eller utan pyssel spelar ingen roll.
Bara man har roligt!

Sista tisdagen i månaden håller jag denna lilla myskväll och jag hoppas att fler
kommer nästa gång. Istället för att glo på TV hemma, så kan man träffa sina
grannar ett par timmar i vår fina lokal.


Man kan göra små söta saker som blir klara fort...gillar jag....som denna
lavendelpåse jag virkade i somras. Nu broderar jag monogram på olika
saker...får väl ta bild när jag är klar. Det är väldigt pilligt, men roligt.


Denna har jag inte gjort, men har broderat något liknande till Christine.
(glömde ta bild på den innan jag gav den till henne)

Blev också otroligt glad när min mor hittat en gammal Husqvarna trampsymaskin
i bra skick som jag genast köpte per telefon...var i Sthlm just då.
Hämtade ut den häromdagen och den var superfin. Nu kan jag sy lite större
grejjer och i tjockare tyg...dom är bra dom därgamla hederliga sakerna, men
mest köpte jag den för prydnads skull.



Min fina gamla symaskin ska bli vitmålad och underredet ska få
vara svart....tror jag....bilden är lånad från nätet men min
ser exakt likadan ut.

Ikväll ska jag tillsammans med övriga tjejer från Bröstcancerföreningen
träffas på tjejgåingen i Vänersborg.

Där ska vi sälja lite saker för forskningens skull.

Varje år insjuknar drygt 600 kvinnor under 45 år i bröstcancer.
De är mitt i livet. Många har små barn, andra är på väg att bilda familj
när de får beskedet att de har bröstcancer eller har utflugna barn och ska börja
sitt personliga liv...och jag är en av dom...

I år är det  Liselotte Watkins som designat det roliga retrobandet. Hennes egna ord;
"Mönstret påminner mig lite om min barndom på 70-talet och min mammas glada t-shirtar.
Jag ville göra en armé av bröst som tillsammans känns starka – som fåglar på en telefonlinje ute i det fria".
Rosa bandet finns att köpa under hela oktober månad & kostar 25 kronor. Försäljningen av just Rosa Bandet, står för en betydande del av hela kampanjens intäkter.
Varje rosa band kostar en krona att tillverka, resten av pengarna går till Cancerfonden.

OBSERVERA, att Rosa bandets intäkter går till hela Cancerfonden för forskning, inte bara till
forskning om bröstcancer. Varenda krona är viktig, för Cancerfonden får bara sina intäkter via
donationer. Det du bidrar med kan rädda någon i din egen släkt, så alla är berörda.


Även om du har en eller flera sedan förut, så köp en i år också.
Visst é den rolig :) jag har alltid lätt och smidigt köpt min på Lindex.
De står och tttar på oss när vi betalar våra kläder. 25kr har vi råd med.

Idag har varit en vilodag från strålningen, så det blev sovmorgon och
bara- vara dag....men nu är det dags att sätta fart med göromålen.

Ni som bor i området....tjegåingen är i Vänersborg i eftermiddag vid skidstugan.
Där kommer jag att stå och sälja Rosa band bla...från kl. 16,30

Kram...nu är det full rulle...


Är nu tillbaka...det var riktigt roligt! Pratade med en massa tjejer och försäljningen
gick strålande. Men det viktigaste var att få komma ut och "tjôta" lite..hihi...


Här är jag och Marita, och hon är världens härligaste tjej!
Alla som är medlemmar har haft bröstcancer, så det är ett stort stöd
att ha även den gemenskapen. Jag kan ringa henne eller ngn annan i
föreningen när som helst och bara prata när det känns tungt.
Vi träffas en gång i månaden. När jag är piggare ska även jag bli stödperson.
Marita är min stödperson och helt fantastisk!


Det är oerhört viktigt att folk får veta att vi finns och att föreningarna gör nytta.
Föreningarna finns inte överallt och överlever tack vare frivilliga som
jobbar tex så här och andra aktiviteter, medlemsavgifter samt stödmedlemmar.
Pengar tas inte från cancerfonden, utan det är bara ideellt arbete.
Och hur roligt som helst!

Om du vill läsa mer om organisationen så finns sidan  http://www.bro.org.se/

PS: Det nya Rosa bandet har inte börjat säljas än, men det finns en massa
andra prylar man kan köpa via föreningarna i Sverige.


Som tex detta häftiga USB-minne! Finns att köpa på hemsidan ovan.
Tipsa chefen om bästa julklappen till alla anställda  på jobbet eller,
varför inte köpa till någon i familjen :)

Uppe med tuppen idag. Kunde inte somna om, för hör och häpna,
jag var pigg kl. 06,30! Det händer någon gång emellanåt, och det
känns alltid lika glädjande...att få vakna tidigt och sträcka på sig som
en katt...inte lika smidigt dock...


Har hunnit både äta frukost länge, läsa morgontidningen, se på TV4 morgon,
och planera dagen i övrigt.

Åker snart för strålning nr. 21 av 25, så det är på sluttampen....

Har fått lite brännskador, så jag smörjer och smörjer och det kliar.
Det känns som att det bor en 150-årig okänd elak tant i min kropp.
Att gå nerför trappor är lite bökigt, men upp går bättre.

Den tanten ska snart bort, med lite arbete. Någon nämnde att hon äter
Artrox för lederna, men jag hoppas att det ger med sig med tiden.

Får konsultera med läkaren vad som är bäst. Kroppen har ju fått sig en
aggressiv behandling under lång tid, så jag får ta ett krig i taget.


Har samlat tantpoäng idag i alla fall...gamla vaknar ju med tuppen...hihi...


Solen skiner och dagen blir bra, så nu ut i det vackra sensommarvädret.

Har ni känt ibland att något håller er som i ett klister.
Du vill göra det där som du länge planerat och tänkt på,
men en osynlig "slimevägg" håller tillbaks din kreativitet.
Att ta sig i kragen och göra det som tar mindre tid än alla de timmar man
tänker på att göra det är fullkomligt slöseri på tid och vånda!



Du tittar på väggarna som behöver en ommålning eller tapetsering,
det fula skåpet som tittar på dig är så fult så du vill slänga det, men ändå
vet du att det bara behöver lite färg så blir det så vackert!

Listerna som behöver komma på plats efter renoveringen för flera år sedan,
garaget+förrådet som behöver rensas...känns det igen?...eller är jag unik med
att inte göra klart varenda detalj i hemmet i varje skrymsle och vrå?

Får en känsla ibland av att alla andra har det perfekta hemmet, som är så
färdigt och välplanerat och inredningstidnings-vackert det kan bli....medans
jag har fullt upp med att göra det lilla sporadiskt för att få det dit jag vill.

Läser om alla dessa lantligt vackra hem som jag älskar och beundrar....hur hinner/orkar dom?
Man köper gammalt på loppis och målar och  syr om, pysslar 24/7 verkar det som...men var tar
ni tiden ifrån?...och orken...och varifrån kommer lusten?

Jag ser framför mig mitt drömhem....men "slimeväggen" är som ett monster som
säger att....det ska du inte alls...du ska våndas lite till och lite till!

Men till syvene och sist är det ändå jag som säger det till mig själv. Orkar inte idag,
men jag orkar må dåligt av att jag inte gör det!

Idag pratade jag med min käraste väninna Anita om detta och hon höll med, så är det,
vi vill mer hela tiden...det tar aldrig slut. Hon gav mig dagens uppgift, att måla det där fula
bruna äppleskåpet som stått i vardagsrummet som en arg påminnelse om att
det behöver få ett nytt liv.

Anita fick mig att göra slag i saken. Nu har jag grundmålat skåpet och imorgon blir det
mera målning. När man väl börjar är det jättekul, men vissa saker tar emot.
Varför är det så? Jag har ju tid att göra det, och jag blir glad när jag skapar!
Tack Anita vännen föratt du sparkade på mig....och en vän sviker man ju inte!

Jag gillar att göra saker som blir klara snabbt. Virka, sticka, sy, brodera små söta saker eller att
göra vackra stilleben hemma...blomsterarrangemang mm..pyssla helt enkelt...nemasproblemas.
Sitter inte på latsidan direkt....men jag vill orka från 8-21!

Att starta saker är jag bra på..och om jag brinner för något drar jag även in andra som får
göra sin del av projektet, men vissa små saker fastnar bara på näthinnan och irriterar som en
mygga på natten man hör, men som är omöjlig att döda!

Ja, ni förstår...vissa saker drar man ut på i det oändliga....
tom flera år om klistermonstret får som det vill.


Man blir så himla stressad av alla som vill förmedla Carpe Diem
Jag tål inte detta ordspråk längre, det är så sönderanvänt.
Vem fångar dagen...vem?...det är bara tomma ord som ingen lever efter!

Så nu vill jag ha ett coachingtips!



Har ni något tips på hur man få ändan ur vagnen och bara GÖR?

Jag vill så mycket! Tänk bara alla böcker man inte läst som vill bli lästa. Hur ska man
hinna läsa alla fantastiska böcker innan man dör? Det finns ju miljoner av historier!

Ja,ja...man hinner inte allt, men om man ska tala om böcker så vill jag rekommendera
en bok som jag läser nu, och jag längtar till kvällen då jag lägger mig för att läsa denna
nervkittlande bok...den är verkligen spookey!

Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. "Pappa, vad är det där? På isen?" Majas lilla hand pekar ut mot isen, men Anders ser inget förutom det vita snötäcket som gnistrar i solskenet. De äter sin matsäck högst upp i fyrtornet och när Maja vill gå ner för att undersöka vad hon sett låter de henne göra det. Fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår. Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne...

Detta är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården. I John Ajvide Lindqvists bok Människohamn är det något så alldagligt och ständigt närvarande som havet, som hotar oss.

Nu är det dags....att läsa...vill inte att boken tar slut, för den är så otroligt spännande!
Läs den!
Natti!...Imorgon är min näst sista strålningsvecka...Nästan framme...nästan...

Oj vad tiden går fort när man har roligt!

Har varit fullt upptagen med att röra på mig. Förra fredagen blev det
först direkt till Sahlgrenska. Fick skjuts av mor&far till Göteborg, med
katterna i bilen. lite strålning först och därefter direkt till Stockholmståget.

Katterna sov som små barn hela vägen upp och Jonas & Christine mötte mig
vid tåget. Hade en supermysig helg i deras nya hem och katterna verkade
trivas bra med en gång.

Coco trivdes s bra att hon rymde med en gång! Kattjakt i skogen intill, men
hon bara lekte och drev oss till vansinne i ganska många timmar.
Till slut sa jag högt och tydligt..."Nu får du vara ute, jag tänker inte springa efter dig mer!"

Vad händer....Jo, Coco följer efter mig (hon vsste inte vägen hem än), men tar en helt annan
väg, dock med full uppsikt över vart jag gick. Hon ville minsann visa att hon bestämmer själv.

Väl inne igen var hon hur go som helst men kommer att springa ut så fort hon har chansen.
Inte på dagen, bara när det är mörkt.....dessa små kattmonster....har haft många katter i
mitt liv, men Coco tar nog priset som den mest envisa katt jag mött på.

Nåväl, helgen bjöd på mys och lite shopping, god mat och umgänge med familj.


Här är jag och Christine på väg hem från stan med båt.
Inga tunnebanor i sikte...en vacker båttur raka vägen till deras hem. :)


Mysigt område med härliga omgivningar.

Måndag morgon åkte jag åter till Göteborg och direkt till Sahlgrenska för veckans
första strålning. Väl hemma på eftermiddagen var jag helt utpumpad men glad
att jag orkat åka till Sthlm.

Är inne på min tredje strålningsvecka och det börjar kännas stelt i kroppen.
Har upptäckt att om jag är stilla en timma (tex på tåget eller bilen) så kan jag knappt
komma upp ur stolen för lederna och fötterna har tagit mycket stryk längs behandlings-
färden. Så jag mår bäst av att röra på mig lite hela tiden, med små vilopauser emellan.

Syrran kom i början av veckan med dotter och hund, så vi har haft fullt upp med att
bara umgås och bara vara tillsammans.

Mitt hår har börjat växa ut igen, men det går sååååååååå sakta....många känner inte
igen mig som inte sett mig på länge och det kan jag förstå. Jag kan ju säga som så,
att jag känner inte igen mig själv heller.

Det känns tungt, och det kommer att ta tid innan kroppen är tillbaks med hår, ögonbryn,
fransar och en intensiv träningsperiod med viktnedgång på sisådär 10 kilo....

...men var är tid?...det går fortare än man tror. Jag har snart avverkat 9 månader av
operation, behandlingar och ständiga kontroller. Så här (snart) efteråt kan jag säga att;
"Vad fort det gick...är jag redan klar?"

Den psykologiska biten kommer senare säger dom som vet. Vi får väl se hur det blir med
den saken. Men en sak har jag lärt mig: att aldrig oroa mig för något i förskott, för finns det
anledning att oroa sig så kommer det i sinom tid ändå.

Jag lever här och nu, planerar in det jag orkar, och väger in om jag måste, vill eller inte vill.

Igår ville jag verkligen gå till första körövningen och såg fram emot det, men orken tog slut efter
dagens aktiviteter och då avstod jag för välmåendets skull.

Agendan börjar fyllas på inför höstens alla roliga saker som händer, men allt kan inte rymmas,
då får man försöka avväga vad man mår bäst av själv. Alla har vi många måsten, som är
självklara att göra, men vi måste inte göra allt som vi skriver in i våra kalendrar.

Gör det du vill och mår bra av och skippa resten!