Levaidag

 

 

 

Ser löven lägga sig blöta på gräset

som ett täcke för sovande liv

det liv som vi inte ser

men som finns

 

Vi bonar om i hus och stugor

gör varmt och mysigt

sprakande brasor

mysiga ljus

i kaneldoft eller vanilj.

 

Regnet det blöta smattrande

mot fönsterrutor som nyss

blev skinande blanka

i vårstädets iver och längtan

nu grå och trista.

 

Det känns lite tomt i hjärtat

vad ska jag fylla det med nu?

Hur många nun har jag kvar?

Hur många nun kan man önska?

 

Livet är skört och det känns i denna tid

då livet slocknat för många vi känner,

en eftertankens tid när lugnet lägger sig

när höststormarna tar vid

och det man sist vill

att sockarna åker på.

 

Men ljusen får lysa för oss alla

både för våra änglar och för oss

i mörkret, i kylan och det blöta.

 

Värmen bor i våra hjärtan

den ger oss ork och vilja

att göra allt det vi sett fram emot

efter värme och glättig lycka

från sommarens sol

den lagras i oss ett tag till

 

Så nu ser vi framåt mot

mys och pyssel, bio

uppleva det som är nytt

en resa, musikal

eller restaurangbesök

 

Ja, livet har mycket kvar

men att stanna till ibland

i reflektion ger ny kraft

att möta hösten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något har hänt med mitt förra inlägg, får justera det senare, hinner inte nu. All text har hoppat och när jag förtvivlat försöker fixa till det blir det ännu värre, vad händer? ja,ja ni får försöka läsa så gott det går så länge.

Sitter i stugan idag....den dagen det blev höst på riktigt.Vinden piskar upp regnet mot fönsterrutorna och löven falleri granna gula och orangea färger. Skottkärran är full av sommarens före detta blommor och altanen är minimerad, endast lyktor, filtar och värmeljus återstår.   Gårdagen gick bra, tack vare att vi hade en härlig kräftskivai lördags med goda vänner, den sista festen för säsongen i stugan.Tack alla ni som skickade så fina kommentarer till mitt förra"Madde-inlägg". Vi hade fullt med tända ljus överallt, så visst var hon med oss på alla tänkbara sätt. 13 glada vänner var vi som åt, sjöng, drack en och annan snaps och sjöng ännu mer ackompanjeradav en av vännerna som spelade gitarr därtill. Mycket skratt och härlig stämning var det. Hembakt knäckebröd hade goa grannarna med sig. Så gott med härliga kryddor i. Ja, livet är verkligen alla känslorna på en och samma gång och så ska det väl ändåvara. Att känna fullt ut är också att leva fullt ut. Om man inte tillåter sig att känna ävende mest jobbiga känslorna så planterar man bara in dom i kroppen, Gjuter in dom icement som armeringsjärn. Och hur lätt är det då att dra ut det onda armeringsjärnetur den stelnade cementen? Nä, det går ju inte, så jag tillåter mig att gråta när det ärnödvändigt, men kan ganska snabbt vända tillbaka till lyckan igen.De går ju hand i hand de där två kompisarna lycka och sorg. Med det vill jag säga att jag är lycklig men har mina sorgsna stunder. Ångest är värre än sorg på ett sätt, för den är svår att tygla men det kan jag skrivaom en annan dag. Idag vill jag skriva om roliga saker. Jag lovade ju tidigare att ge några tips om man vill duka till ett bröllop eller annan fest. Till vårt bröllop gjorde jag egna placeringskort och de klippte jag ut av gamlatapetprover som man lätt hämtar hos färghandeln. De vill gärna bli av medgamla kataloger och de är gratis. Vi hade vitt och grönt som tema, så jag plockade ihop grönanyanser i tapetproverna. Lite blandade nyanser även med lite rött i gör inget för då ser det mer levande ut.Lite variation är bara fint. Huvudsaken är att det blir harmoni i dekoren.Dekorerade varje fjäril med en rad gröna "bling-stenar".Placeringskorten fick sedan sitta på varje vinglas. Jättefint! Så fick ni dagens pysseltips också. Nu är det dags att dra till stan och inhandla skor och lite höstkläder.kan ju inte gå omkring i sommarklänningar och sandaler längre.Understället åkte på igår kväll i stugan. Det blir fort svalt i en oisolerad stuga. Men nu blir det stadslivet igen...ska bli skönt med andra sociala aktivitetersom kulturevenemang, AW, bio och mysiga restaurangbesök i stan. Allt har sin tid...farväl denna underbara sommar 2013 som jag fått upplevatillsammans med min man och alla, alla underbara människor vi mött ochdelat minnen med i glädje och även sorg, för inget kan finnas utan det andra. Vi får se om jag blir flitigare på att skriva igen nu när hösten kryper inpå.Det känns så just nu i alla fall.Kram på er!     

PÅ söndag är det 5 år sedan.....

5 år sedan Madeleine tog sina sista andetag här på jorden.

 

Jag tittar på bilder och minns hennes liv, det liv hon fick,

ett liv som var  normalt med kompisar och aktiviteter.

Hon levde i en kärnfamilj till hon var ca 4 år och därefter skilde sig

föräldrarna och levde därefter med sin storasyster och mamma

under skoltiden tills moren träffade en ny kärlek och de flyttade ihop.

 

Madde och Christine fick två bonussyskon, Anna och Marcus som

var i samma åldrar.

Livet lunkade på och Madde odlade sina intressen b la ridning,

och att ta hand om stallets hästar var under många år hennes stora passion.

 

Madeleine tog ridlektioner och tävlade även emellanåt. Fälttavlan var det roligaste

för då fick hon gallopera som var det roligaste hon visste. Ju fortare desto roligare.