En sådan fantastisk sommar vi haft, med sol och värme nästa hela tiden,
den ville inte ta slut utan bara fortsatte och fortsatte. Satt i bikini i solen
i måndags med väninnan Ammie, på bryggan och solen tog ordentligt, men
utan att bli brända.
Jag fick äntligen inspiration att börja måla i olja och det gör jag i stugan.
Med staffli, dukar, penslar, färger, ja hela kittet. Och när hösten börjar krypa inpå
knuten så är det gott att ha ett sådant projekt som får växa fram. Olja är ju väldigt
förlåtande för man kan göra om eftersom det torkar så sakta och det gillar jag.
Kan tillägga att jag är nybörjare, med andra ord i krypstadiet och testar mig fram.
Här är det gott att vara, promenadavstånd till Vänern och glasverandan är som ett stort växthus där
både tomater och blommor frodas i värmen. Här umgås vi med vänner och familj från april-oktober.
Försöker åka ut så ofta och mycket som möjligt även på hösten.
Goda tomater. Mitt första försök med fyra olika sorter och det var ju rätt år att testa.
Når ända upp till taket.
25 augusti kanske var sista hängmattehänget för i år. Bokläsning och slummer under björkarna.
Nåväl, sommaren var en ljuv blanding av allt det goda i livet och jag och min man bestämde oss
för att njuta fullt ut av bröllopsplanering, bröllop och fest utan att min sjukdom skulle få ta udden ur
glädjen.
Så veckan före bröllopet var vi på Sahlgrenska och gjorde PET-CT igen för att få tumörstatus.
Resultatet ville vi ha efter att vi varit på Öland dit vi åkte efter bröllopet.
En kväll hade vi picknick på stranden med grillning och mys vid en fantstisk solnedgång mot Kalmarsund.
Njöt av vila och underbara omgivningar som här i värmen under päronträden på Öland.
Efter läs-och-slappartimmar måste man ju röra på sig lite, så det blev en
cykeltur på 1,5 mil med maken, och härlig lunch på golfbanan.
Well, well..dagen kom då vi skulle få beskedet efter PET-CTn 15 augusti.
Själva CTn är fruktansvärt jobbigt för mig för jag får panikångest och tror att jag ska dö,
men det är kroppens svar på att det är så påfrestande med alla undersökningar och prover
som tas varje vecka. jag fick en atack när jag druckit kontast i 20 minuter och kroppen trodde
väl att det vr farligt så jag fick panik och fick läggas på en brits och full beredskap kom, då
sköterskorna inte visste om det var en allergisk reaktion...ja så är det, går inte att kontrollera
allt som kroppen får för sig att hitta på, men det gick bra till slut.
Resultatet då?
Tre tumörer hade minskat...
En tumör hade blivit större...
Och en ny tillkommen tumör vad de kunde se.
Alltså plus-minus-noll.
Vi var nöjda med det beskedet för det innebär att medicinerna hjälper att hålla cancern
i stången även om det tillkommer nya. Vi vet inte om de nya medicinern är orsaken
till att en del krymper för det har gått för lite tid, men i oktober vet vi mer för då har
jag fått Perjeta i 6 månader. Vi lever på kärlek och hopp kan man säga.
Jag har varit oerhört pigg i sommar och känner mig mer frisk än sjuk. Tänker inte låta
sjukdomen styra mitt liv och eftersom jag orkar mer nu så ska jag börja jobba igen.
25% med börja nästa vecka och det känns bra, för jag börjar klättra på väggar.
Är för pigg för att gå ensam hemma på dagarna och göra saker för att fördriva tiden.
Visst, jag ska skriva min bok och jag ska måla, och göra annat skoj, men jag vill ju
som alla andra ha et som en HOBBY, nu när jag är så här pigg.
Men 10 timmar i väckan räcker nog gott för mig i början. Trött är jag, tröttare än en
frisk person och jag får acceptera det och har anpasat mitt liv till att så är fallet.
Tumörerna jag har i kroppen gör också sitt till att jag är trött, för de ska ju inte vara där,
och cellgifter får jag två veckor av tre tillsammans med de andra medicinerna och de
spär på tröttheten, men man vänjer sig att hantera även det.
Lever ett ganska normalt liv utan smärtor och det är jag evinnerligt tacksam över.
Det moler ibland vid tumören som ligger vid leverhilius, men det är oftast på natten
då jag ligger still. Det känns inte så bra, för det är den som växer. Än så länge
behöver jag inte ta värktabletter.
Så jag lever "on the edge" kan man säga, men vi planerar framåt och ser till att ha
roliga events och resor att se fram emot.
Bröllopsresan ska bli av i vinter, vi ville inte åka på sommaren när Sverige är som bäst.
En höstresa till Istanbul ser vi fram emot som är bokad och klar. Ska vara en fantastisk stad.
På måndag ska jag få ännu en behandling i Uddevalla och kl. 17,00 sitter jag i studion
igen på P4 Väst tillsammans med Susanne Nobel.
Tisdag blir det jobb och det känns som att börja i skolan...lite pirrigt, för jag har inte jobbat
på 1,5 år. Träffade chefen och jobbarkompisarna i torsdags och det var så roligt!
Kontoret kryllar av liv och de har anställt nästan 100 pers. så det var en rolig känsla att
komma till ett kontor fullt av folk.
Nä, nu ska jag snart iväg med maken till kyrkan, ännu ett par som gifter sig.
Ska bli så kul att se...och fälla lite glädjetårar.
