Önskar er en härlig valborgshelg


Förra helgen tillbringade jag i stugan tillsammans med två härliga väninnor där
vi hade pysselhelg, god mat och vin därtill. Och förståss tjej-sova-över-pyjamas-party.


Tillsammans med Anita och Maria blev det stickning, virkning & många skratt.

Livet på en pinne lixom... ;-)

Därute finns många fåglar just nu som jag aldrig sett eller hört, så det
är häftigt att vakna på morgonen och se  fyra större hackspettar äta mask
efter regnet framför huset. En jättekör av fåglar som flirtar med varandra.

Såg många fåglar...det trodde jag inte om mig själv, att jag skulle bli
fågelskådare också. Men de serveras ju på silverbricka och trevligt är det.


Bergfinken hade jag inte sett tidigare..stadsmänniska som jag är.


Flera nötväckor som jagade varandra upp och ner längs trädstammen,
de är så roliga att titta på, de är busiga och kvicka.


Större hackspett...


Rödhaken såg jag också...


Och sädesärlorna har hittat tillbaka i år igen. Förra året såg vi deras ungar.

Stugan är en plats där man får vara sig själv en stund helt enkelt.
Och där blev också brorsdotterns-sons lilla väst klar.


Kul att sticka ibland. Inte ofta jag gör det.

Valborg blir i vårens tecken, umgänge med älsklingen, dotter & svärson. Njuta av
god mat, fika, planera bröllop och göra en massa roliga saker ihop.


...Och vara så där vårigt kära under körsbärsträden ;-)

Trevlig Valborg!







Dags för svaren på era frågor...

Tiden går så himmelens fort och trots att jag varken har barn att passa upp
och har dessutom en helt självående man...ja dom finns.., så har jag fullt upp
att hinna allt jag vill hinna göra. Inte så att jag stressar men har tusen projekt i
huvudet som vill ut.

Kreativiteten kommer på våren när man orkar lite mer och man kan säga att
det är lite av en ketchupeffekt.


I stugan förra helgen, då jag hade pysselhelg med två väninnor. Återkommer i kommande inlägg om det.

Nåväl nu ska jag svara på era frågor från 120416( 4-års bloggjubileum)
Här kommer svaren och en liten sammanfattning på era egna funderingar kring svåra frågor;

1. Hur länge har du läst min blogg?
Många har läst  sedan start 2008 och några har hittat hit på senare tid.

2. Hur hittade du hit?
De flesta av er som svarat har hittat hit via min dotter Madeleines blogg jagefrisk.blogg.se

3. Finns det något du undrar över?

Hanna, Aneth o. Sanna ; Undrar lite hur du kan skriva så positivt trots alla svårigheter.

Svar; Den är svår att svara på, men jag försöker leva så vanligt jag bara kan och  och i det finns en jävlaranamma som jag nog alltid haft. Är nog född med finsk "sisu". Är en handlingskraftig och drivande människa på gott och ont. Vi har alltid ett val hur svåra upplevelser vi än har haft. Jag väljer livet och glädjen så länge jag har möjlighet. Jag lever i tacksamhet när allt känns bra och tillåter mig att vara ledsen när det pyser ut mörka tankar, för dom finns också. När döden knackar på är ingen oberörd, men jag får hantera den på olika sätt varje dag. Ibland stänger jag av för att leva framåt och vissa datum på året översköljs jag av sorg.



BKA; Vad gör du med allt ditt pyssel och skapande?

Svar; Jag ger bort det mesta till min dotter Christine, släkt och vänner. Ofta gör jag något som skulle passa en viss person, då blir det roligare att göra den. Älskar skapa saker till andra. Men däremot skulle jag ha svårt att sälja mina saker, vet faktiskt inte varför.



Lisa; Jag undrar vart Christines blogg tagit vägen? Den var väldigt underhållande, och om det blev något bröllop

Svar; Min dotter Christine valde att ta bort sin blogg och jag håller med om att den var väldigt underhållande. Hon vill leva ett anonymt liv idag och det respekterar jag fullt ut. Av den anledningen har jag inte heller med henne så mycket i min blogg och inte heller min övriga familj. Men vi har daglig kontakt och väldigt bra mor & dotter relation och hon betyder allt för mig! Hon och hennes blivande man Jonas ska gifta sig i sommar. Det är oerhört stort för mig och hela familjen, men när, var och hur håller vi inom familjen. Vi ser alla med glädje fram emot den stora dagen. ;-)



Ewa; Therese och Susanna; Funderar såklart på hur din andra dotter orkar hantera allt jobbigt som hänt/händer i er familj.

Svar; Egentligen kan jag inte svara åt henne, men det är självklart att hon tagit det oerhört hårt, att först förlora sin lillasyster och strax därefter vara orolig för en mor med bröstcancer, och nu för andra gången dessutom. Av erfarenhet har även hon fått ta vara på livet här och nu och att glädjas åt livet trots att man går igenom svårigheter. Hon är livsglad och positiv och lever fullt ut i kärlek och glädje, men sorgen bor även i hennes hjärta förståss. Christine är lycklig idag och det gör mig lycklig. Både Christine och jag lever efter Maddes devis att drömma om framtiden och göra allt det vi vill göra. Men att inte ha sin lillasyster kvar i livet är en tung börda och hon saknar Madde oerhört mycket varje dag.



Tina; När fick du veta om spridningen? Vad säger farbror vitrock om spridningen?

Svar; Jag kände knölarna i lymfkörtlarna vid vä. nyckelben i november 2011. Farbror vitrock säger att metastaserad bröstcancer inte i dagsläget är botbart, men med mediciner kan jag förlänga mitt liv med X antal år. Det finns dock hopp, för nya mediciner är under godkännande och lansering som är ännu mer effektiva.



Therese o. Anna; Hur du träffade din nya kärlek? Så underbart att du hittat någon så fin. Han verkar göra dig så lycklig.

Svar; Jag träffade min kärlek förra året, men han är inte ny. Vi bodde ihop när barnen var tonåringar för ca 10 år sedan. Hans 2 och mina 2, födda -86, -86, -88 och -89. Det tog slut, det var fel tid då, men vi hittade tillbaka till varandra av en "slump". Nu har vi det jättebra på alla sätt, en livskamrat och fin man. Du har så rätt, han gör mig lycklig. Ingen är ämnad att leva ensam, livet får en ytterligare dimension när man har någon att dela livet med.



Mona; Finns det ingen studie du vill delta i nu? Jag har läst mycket om en studie där cytostatika, Herceptin tillsammans med Pertuzumab (osäker på stavningen) haft god effekt, eller en studie där T-DM1 används.

Svar; Jag känner till de flesta pågående studier som du nämner men jag är inte aktuell då jag inte är "nysjuk". Studier har väldigt många olika kriterier som ska uppfyllas för att man ska få delta. Har diskuterat detta med min onkolog som även forskar kring dessa mediciner själv. frustrerande att veta men hoppas att jag får använda de nya, framför allt T-DM1 som visat sig vara väldigt potent i studier.



Fia; Misstänkte du att du hade cancer innan du fick diagnosen första gången?

Svar; Ja, jag förstod intuitivt att det ä cancer, man har en magkänsla och den hade tyvärr rätt.



Ingrid  http://cancerianer.blogspot.se/; Finns det möjlighet att få finansierat flera rehab uppehåll än ett?

Svar; Det beror på vilket region man tillhör. Nu fick jag avslag (remiss) på rehabilitering till Mösseberg eftersom jag inte har lymfödem. VG-regionen kräver att man måste ha lymfödem för att komma dit. Sthlm skickar dit folk på löpande band och väldigt få av dom har lymfödem. Ett enkelt sätt för VG-region att slippa skriva remisser till rehab. Nu får jag söka dit via fondmedel. jag vill bara orka lite till och lite till och då behöver man rehab, vare sig man har ödem eller ej. Mösseberg har alla möjligheter, vattengympa, gym och specialicerade sjukgymnaster, psykolog och diakon, men nu får jag bråka lite igen...men orkar inte bråka mer.....trött på att strida ensam för att få den bästa vården som är möjlig. Det tar av orken att vara sjuk....



Anna; Hur ser din behandling ut idagsläget?

Svar; Behandlingsschema via min Poth-a-cart;
V1:Herceptin (antikropp) och Navilbine (cellgift) på Uddevalla sjukhus. Provtagning dagen före på VC.
V2: Enbart Navilbine på uddevalla sjukhus. Provtagning på VC dagen före.
V3: Vila
V4: Börjar det om från början tills vidare, året om. Åker 6 mil T o R varje gång för att få medicinen.

Om jag ska bort får jag planera så att det inte krockar med behanlingen.



Hazel; Vad som hände med Karma Backfire?

Svar; Christine o. Jonas grupp hette så en tid, men nu har det hållt på att bygga musik ganska länge i en annan form. De gör något helt nytt och de jobbar febrilt på fritiden med detta. En dag kanske vi får höra hur det blev.



Martina; Jag tyckte Christines blogg var underbar. Har förstått att hon kanske inte vill skriva, men har hon det bra? Vore också härligt att höra så David har det bra. Synd att han inte skriver mer.

Svar; Se ovan på frågan om Christines blogg och hur hon har det.... jag har kontakt med David regelbundet och han har det bara bra i sitt liv numera och det känns skönt för mig att veta. Han lade ner bloggen för han ville gå vidare på ett nytt kapitel i sitt liv. Fullt förståeligt, men Madde bor i hans hjärta för alltid.



Karro; Är du rädd för att dö? Känner du dig glad och tacksam i din vardag? Vad är det viktigaste du känner att du vill planera oavsett hur länge tiden räcker?

Svar; Hmmm, jag fick ta en paus för att fundera kring en svår fråga. Jag har upptäckt att jag har haft dödsångest, senast inför förra mötet med läkaren då jag inte kunde sova, drömde mardrömmar och verkligen var rädd för att dö. Men jag vill särskilja på rädd för att dö och själva döden.

Jag är inte rädd för själva döden, för jag tror att det finns ett liv efter detta och att man får det bra på "andra sidan". Däremot är jag rädd för att dö för att jag vill leva klart tills jag blir gammal. Kan avundas gamla par som lever tillsammans och tänka; Hoppas jag också får gå hand i hand med min älskling på ålderns höst och träffa barn o barnbarn och leva fullt ut även som gammal. Kan bli arg på bittra gamla (friska) människor som fått leva och ha det bra och ändå gnäller de ofta om ditt och datt. Långt ifrån alla, men några exempel känner vi nog alla.

Ja, jag är oerhört tacksam i min vardag och glad för det mesta. Är lugn och trygg i mig själv.

Det viktigaste att planera är jättesvårt! Just nu är det bara ett stort blurr i huvudet, men det jag tänker på är att lämna efter mig saker som är minnen, saker jag gjort, som barnen gjort, göra iordning minnessaker, rensa bort onödiga ting, göra det lätt för mina efterlevande genom att skriva vita arkivet. Skapa så mycket som möjligt så länge jag kan. Vita arkivet är så enkelt att säga men ack så svårt att göra...har fortfarande inte gjort det.




Mia (skellefteå), Elisabet R och Kia; Inga frågor men dock ett "svar"

Tack för att ni har följt mig i alla år. Ni har blivit mina vänner tack vare bloggen. Mia har jag träffat förra sommaren och det var ett fantastiskt möte. Vi har lärt känna varandra IRL och det är så roligt! Planerar en träff med dig Mia igen, denna gång med båda våra män. Vill förstås träffa Elisabet o Kia också och det ska bli i sommar tänkte jag. Åker nog ner till skåne en sväng och även till dina trakter Kia. Jag hör av mig om när, var och hur. Det finns så många fler som följt mig genom åren och många av er har själva drabbats av cancer antingen själv eller barn/män/anhöriga. Tack för att ni finns, varenda en av er!

Många av er skrev också att ni röstade på mitt konstverk i elskåpstävlingen förra året. Det var ni som gjorde att jag vann en resa till Florens med min dotter Christine och vi åkte dit i juni förra året. TACK än en gång för det!




4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

De allra flesta har svarat ungefär samma sak, att umgås med nära och kära så mycket som möjligt och leva här och nu. människan är ett flockdjur och jag tror att vi alla fungerar så, att ta vara på tiden, att ha goda energier omkring oss och lägga tiden på saker vi mår bra av.



Tack alla ni underbara för era långa och intressanta kommentarer och funderingar. Jag har läst varenda ett och det ger mig så mycket tillbaka att få en dialog med er.

Nu måste jag hasta iväg för jag ska hålla Öppet Hus på Bröstcancerföreningen Johanna...min tur, måste handla fikabröd och kaffe....



TACK, tack, tack, tack, tack....!!!!!

Nu ska jag inte hålla er på halster längre...

Igår kom så den ofrånkomligt ödesmättade dagen då Dr. Klint skulle leverera det VIKTIGA svaret. Åkte med väninnan Anita  till Uddevalla, och vi var fruktansvärt nervösa. Jag sov inte på hela natten innan och mådde så illa på morgonen att jag var kräknödig.

Min darling satt på väg hem från en resa och kände sig oerhört maktlös. Väl uppe på onkologen fick vi förståss vänta på läkaren inne i rummet, men han kom ganska snart. När man väntar dåliga besked, så söker man omedvetet efter tecken i läkarens beteende.

Dörren öppnas och in kliver en glad och positiv onkolog och jag slappnade av lite. OK, han ser avslappnad ut så det borde vara ett gott tecken. Han hade en sköterska med sig som de alltid har när det handlar om allvarliga saker. Vi ringde upp älskling och han kunde vara med per högtalartelefon och det kändes betryggande. Thanx god för den moderna tekniken.

Nåväl, beskedet kom ganska snabbt; Medicinerna hjälper; Tumörena har INTE VUXIT, de sitter STILL i båten. Skelettascan visade att skelettet är helt friskt och INGEN spridning i kroppen förutom de jag redan har vid lymfkörtlarna  i buken och vid nyckelbenet.


Jag har dock en förändring vid halsen på samma sida som tumörerna och den lymfkörteln är svullen/inflammerad. Han trodde inte att det är tumörväxt uten en inflammerad lymfkörtel, så jag fick penicillin och Diklofenak för att först se om den försvinner av det. Om tre veckor ska jag tillbaka för att se resultatet.

Vi pratade i en timma om studier som pågår, och avslutade sådana där resultatet varit både framgångsrika och banbrytande. Dessvärre kan jag inte själv vara med i ngn studie då min cancer inte är i början av sjukdomen. Många studier kräver att man ska vara "nysjuk" för att den ska ge en klarare bild om hur medicinen fungerar.

Vi pratade Cleopatrastudien, Emiliastudien och Mariannestudien som jag också läst in mig på. Pertuzumab och T-DM1 är två nya spännade substanser som gett bra resultat och som är på väg att släppas.
Läkemedelsbolaget Roche har en snabbansökningsprocess i Europa för att T-DM1 gett så goda resultat. Det tar dessvärre ytterligare tid för att lilla Sverige ska få godkännande. Får hoppas att de skyndar på även här. Läs gärna mer i nedan artikel.


http://www.clinicaloncology.com/ViewArticle.aspx?d=Solid+Tumors&d_id=148&i=December+2011&i_id=799&a_id=19799

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/roche_ab/pressrelease/view/ny-maalinriktad-behandling-ger-patienter-med-her2-positiv-broestcancer-moejlighet-att-leva-laengre-utan-att-sjukdomen-fortskrider-686205

Det händer mycket inom bröstcancerforskningen och just den formen jag har, metastaserad HER-2 positiv, är extremt aggressiv och därför är det angeläget att det sker medicinska genombrott. Samtidigt som man vet allt detta, att man får glutta in i studier som gett beydligt längre överlevnad, inte är tillgängligt för alla än som behöver det så väl. Men så är det med all forskning. Den kombo som jag har, Herceptin och Navilbin har också forskats fram som en kompetent medicin. Just nu händer fantastiskt mcyket just inom HER-2 området och det är jag tacksam över.

Vi pratade även om en ny medicin till, japansk havssvamp, substansen eribulin, med namnet Halaven som är oerhört spännande. Den är dock godkänd i Sverige och används i behanlingar. Den var ny för mig, ska läsa in mig på den också. Man får vara påläst för att kunna veta vad man ska fråga efter.


Hämtad från http://www.halaven.com/hcp/efficacy.aspx

http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-/Halaven-eribulin-/

Dr. Klint är mycket bra, kompetent och forskar även själv med studier han är specialiserad i  HER-2 positiv BC. Han förklarar tydligt och ingående, tar sig tid och tycker om att få frågor och är intressant att diskutera med. Just därför skriver jag hans namn för han är bra och det känns skönt att äntligen få en engagerad onkolog.

Vi avslutade samtalet glada och lättade, för allt som inte växer är goda nyheter i min värld. Darlingen kunde andas ut via telefon på sin väg hemåt till mig.
Jag och Anita dansade skrattande ut ur cyt.avdelningen och gick ner för att äta lunch. En lunch som smakade så gott, för matlusten har inte funnits där på flera dar. Vi åt och åt och åt... och mådde bara bäst i en timma där bland alla läkarrockar i matsalen. Ingenting spelade någon roll annat än att vi mådde så bra.

Efter lunch var jag tillbaka på våning 13, cyt. avdelning för att få veckans dos av cellgifter och dom tog jag med glädje emot av min sköterska som jag lärt känna vid det här laget. Man har samma sköterska hela tiden.

Väl hemma igen, körde jag Anita till hennes jobb och mig till sköna sängen hemma. Somnade på två sekunder och sov i flera timmar. Kl.18,30 kommer darlingen hem från sin resa och med sig har han en stor fantastisk rosenbukett, höga vackra röda rosor med brudslöja och så Thaimat. Vi kramades lääääänge och båda var vi så tacksamma att få detta besked. Det kändes som att vi båda hade släppt 500kg från våra axlar.
Vi lever NU, NU, NU, NU...men nu även framåt, lite i taget, vi vågar hoppa lite, små skutt framåt.



Det känns fantastiskt! Tänk vad perspektivet kan ändras i livet. Det är ju egentligen förfärligt att jag har cancer, men nu har jag graderat även det. Glädjen i det är att tumörerna STÅR STILL. Det finns grader i helvetet som de sägs...nu är det inte längre lika jävligt och hett som det var innan beskedet. Känner en svag bris komma från havet...hihi...

Ringde förståss dotter, Christine på dagen också som varit sjuk av oro och hon kunde andas ut hon med. Systrarna ringde och en bror. PÅ FB och här fick jag så mycket pepp så det är ni och mina nära o kära som burit mig fram och gör det hela tiden. Tack ALLA underbara människor som hållit hundratals tummar och tår igår!

Jag har även läst alla era fantastiska kommentarer och det gläder mig att ni både berättat och ställt frågor. Jag måste åka till jobbet nu, men imorgon svarar jag på alla era frågor i ett helt eget inlägg för sig. Detta blev långt men imorgon kommer mina svar på det föregående inlägget där ni medverkar.

Till helgen ska jag ha pysselhelg med ett par väninnor, ta med symaskiner och stick, virk, ja alles, ut till stugan där vi kan husera med våra alster ute på glasverandan...Vi ska FIRA! darlingen får nog ta på förklädet och vara vår Butler...hihi...

Längtar till Christine & Jonas bröllop i sommar och DÅ ska jag och älskling dansa vals. Han är fantastiskt bra på att dansa och för som en Gud...har alltid älskat att dansa med honom ;-)

thank you+dance+animation pics on Sodahead

4-års bloggjubileum.....

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!....för att jag lever.
Tänk vad tiden går fort när man tittar i backspegeln.

4 år har passerat sedan jag och Madeleine började blogga var för sig.
Vi började båda att blogga av samma anledning, att hon fick svår obotlig cancer
endast 19 år gammal. Hon skrev ur sin synvinkel och jag skrev ur mammaperspektivet.

Alla vet vi att det inte gick så bra för Madeleine, för hon han knappt komma över chocken
och förtvivlan över att hon var obotligt sjuk och exakt ett år efter diagnos så dog hon, men
hann både förlova sig och fylla 20 år.

Sedan klev jag in o sorgdimman i landet Ingenstans. Bloggandet räddade mig
från att bli galen, men när den värsta sorgen lagt sig fick jag beskedet om att jag hade
bröstcancer, allvarligt, väldigt allvarligt, 7 CMs tumör i vänster bröst. Akut operation,
borttagning av bröst och efterföljande cellgifter, strålning och en lång tid av reflektion
som jag även bloggade om.

Idag ytterligare ett år senare verkar inte cancermonstret vilja ge sig av, nu har den spridit sig,
till lymfkörtlar vid hals och lever och jag lever i en oviss tid. Det handlar just om TID,
hur länge ska jag få leva?
Ett år?
tre år?
tio år?

Nä, ingen vet, men jag fortsätter mitt liv, förlovar mig och fyller år, lever vidare med man,
barn, familj och vänner. Bloggar ibland när andan faller på, pysslar och sysslar med allehanda
ting i min egen takt mellan provtagningar och cellgifter.

Tiden har blivit konstig, för jag räknar inte längre med att jag ska få vara med till jag är gammal,
och i min tid ryms bara ett begränsat antal upplevelser och dagliga rutiner.

Vad ska jag göra av tiden?
Hur ska jag göra för att vara nöjd när jag dör?
Vad är nödvändigt att göra?
Vad vill jag lämna efter mig?
Vad behöver mina nära och kära veta?

Det gäller att hushålla med tiden, göra kloka val.
Val som får ett liv och mening efter mig.

Svåra frågeställningar som är oerhört svårt att ta tag i,
för det gör så oerhört ONT att veta.
Samtidigt har jag ju tid att planera, det har ju inte alla.

Kan låta hårt och det är hårt. Alla har ju tid att planera
så länge vi lever, men vi gör det sällan.
Den som dör knall & fall kanske slipper "vetskapen" men
de efterlevande får en svår sak att reda ut; hur ville han ha det?

Folk dör varje dag, inget konstigt med det, men ingen vill dö i förtid!



Det kan ske en lördag eftermiddag på några minuter, så är det slut.
Min darling satte godis i halsen förra lördagen och höll på att
kvävas. Men tack vare min svåger så lever han idag.
Min svåger gjorde "heimlich manöver" på honom 5 ggr och till slut flög
godiset ut. Det var inte enkelt men det lyckades denna gång.

Chocken kom efteråt och vi var ganska skakade av det som hänt.
Vi var dessutom i stugan långt ut på landet, så tacksamheten var mycket stor.




“Let’s be grateful for those who give us happiness; they are the charming
gardeners who make our soul bloom.” – Marcel Proust


Till sist ska jag kopiera ett inlägg jag gjorde 15 april 2008;

Ny design på min sida

Inte för att jag kan ta åt mig äran...jag har ju en IT-guru hemma.
Madde gav mig en site som jag skulle gå in på...Gå in här och välj, skitenkelt!

Jag gick in och tittade på en massa färgkartor ungefär som när man ska välja tapeter.
Men hur gör man nu då?

Hur svårt kan det vara säger min underbara tonåring med himlande ögon.
Det är ju bara att läsa innantill!
Javisst ja...en hel kilometer lång instruktion..ska jag läsa allt det där?
Jag hinner ju tappa bort mig helt innan jag ens börjat!

Det slutade med det igår och jag insåg att "big deal",
skitsamma hur sidan ser ut...den duger, orkar inte...

Idag ringer Madde till mig när jag är och handlar....Okej, Jag kan hjälpa dig mamma, vad vill du ha?
Man ska inte hjälpa en förälder med en gång...Det är emot reglerna.....)

Om du hittar något limegrönt med lite blommor så blir det nog fint.

Snacka om att få det man beställer!
Tack gumman!

Allt som innehåller chili och lime och ingefära är GOTT!

Något med lime i... ett vårigt recept på svalkande saft till vårkalaset!
1 liter limesaft!

Ingredienser:
4st citroner
3st Lime
1,5dl socker
0,75l vatten
Tillagning:
1. Koka upp socker och 1, 5 dl vatten i en kastrull tills vätskan blir klar och låt svalna.
2. Pressa juice av 3 citroner och 2 lime. Tvätta en citron och en lime och skär i tunna skivor.
3. Blanda alla ingredienser i en tillbringare.
Tillsätt is och vatten och rör om.


Och sist men inte minst....

Tänkte köra dagens fråga; Du måste inte svara på alla, men det vore kul om du ville
svara på något. Du kan vara helt anonym förståss. Nu ska jag vara lite elak;
Vill inte ha 800 kommentarer när jag är död, hellre då att de hamnar på den levande sidan
av mitt liv, Och NEJ jag är inte döende just nu.

1. Hur länge har du läst min blogg?
2. Hur hittade du hit?
3. Finns det något du undrar över?
4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?


PS; på onsdag kommer ödesbeskedet om mina tumörer....fruktansvärt jobbigt att vänta,
sover dåligt, drömmer mardrömmar, vaknar tidigt  och tankarna maler på dagarna.
man kan bli galen för mindre.

Aldrig för gammal för att vara barnslig...

Systeryster+ Systerdotter var här för några veckor sedan och denna underbara,
livliga, busiga, påhittiga, smarta, frågvisa 3-åring hade som vanligt tusen järn i elden.

Som tur är har jag en hel del nallar, dockor och annat skojigt som en moster bör ha
hemma för att det ska vara kul att komma och leka med mosters leksaker....

Jag köpte en "Prinsessan-på-ärten-säng" från Maileg för ett par år sedan när jag
hälsade på dotter i Sthlm. bara för att den var så bedårande söt, så den har stått
framme bland andra leksaker och nallar.


Den grå nallen t v med rosa regnrock har jag fått av Elisabet i skåne som läst min blogg
hela tiden. Påskhararna köpte jag på tradera för några år sedan.
Kängurun har en unge i pungen.


Nallebudskaninen och de andra smånallarna har Madde fått när hon var sjuk.
Minidockan har jag köpt på loppis för 2kr och sytt klänning o mössa av en gammal
bomullströja jag hade.


Kaninen köpt på tradera o dockan har jag sytt klänning till aven röd gammal blus
+ förklädet från ett barnförkläde.


En av Maddes alla nallebudsnallar tittar ner på alla madrasser och letar
efter ärtan. Systerdotter brukar lägga alla madrasser på golvet
och bädda alla dockor och nallar i rad med täcken och kuddar till alla.


Mailegs julmus och påskharen får samsas oavsett årstid....

Tja, det var det hele från barnens hörna.

Önskar er en go och förhoppningsvis varmare helg än den vi haft i påsk.


Ett tips; När jag var liten lekte vi med pappersdockor. Numera finns det magnetdockor
som levereras i en plåtlåda. Systerdotter fick en jättefin låda i julklappmed två dockor
och massor av kläder till. Ett tips att ha med i bilen ellerta med på resan. Hittade dessa söta
kaniner på en amerikansk sida. Finns en uppsjö av olika teman för pojkar och flickor.

Tur med vädret som alltid....

Ja, det stämmer faktiskt att när vi åker till stugan så kan det vara tråkigt väder
i stan och när vi närmar oss Vänerns kustband så blir det ljusare och klarare.
Så gott som varje gång. Tror bestämt att vi har väderguden med oss i bilen.

Vi hade härligt umgänge med syster, man och deras son och massor av god mat förståss.

Det är så enkelt att leva lite "enklare" på landet, inga måsten, inga projekt som
pockar på utan livet går ut på att leva med i naturens rytm och bara det är en
fantastisk känsla.

Påskaftons morgon vaknade jag tidigt, alla andra sov ännu,såg det vackra vädret sakta
och stilla visa sitt goda ansikte och när jag stod där i hallen mot glasverandan så står där
två unga rådjur titta på mig genom fönstret. När de såg mig sprang de iväg. Förstår
dom, för jag är nog det rufsigaste skogstroll man kan tänka sig på morgonen..hehe.

Därute finns ju hur många kviddevitt-fåglar som helst så det passade bra att sätta upp
de två fågelholkar jag och darlingen fick i förlovningspresent av goa Arne & Birgit.



















Långpromenad efter all go påskmat och vi stannade vid stranden som gav oss både sol, lek
och barnasinne både för vuxna och barn. Älskar att fotografera mönster och detaljer men
attans vad jag saknar systemkamera...vill HAAAAA! önska, önska, önska...!

Gårdagen blev cellgiftspaus som verkligen är pausdagen. Jobbade förmiddag, cellgifter på
eftermiddagen, mat och sedan sov jag mellan 17-20. Och ja, jag somnade igen för natten.

Idag har jag gått som en sengångare, känner ingen hunger men äter ändå ungefär var
4e timma. Lätt illamående kan ha med saken att göra, men annars är allt bara OK.

Imorgon blir det jobb igen, lite längre eftersom jag inte orkat idag.  Så får det vara.

Hejåhopp!










GLAD PÅSK!

Då har jag varit lite introvert igen. Inte introvert i det verkliga livet men väl
här på bloggen. Det händer så mycket i mitt liv just nu så det finns inte så
mycket plats åt bloggandet tyvärr.

Mycket har hänt sedan förra gången jag skrev, både goda och mindre goda saker.

Vi tar det tråkiga först så har vi avklarat det. Jag har som bekant en bröstcancer från början 
upptäcktes hösten 2009  som behandlades tom jini 2011. Jag upptäckte återfall i november 2011
och det visade sig att metastaser spridits ut i kroppen. Nu går jag varje vecka på behandlingar igen,
både cellgifter och Herceptin, blodprovstagningar, röntgen, resor mellan sjukhusen så ofta att det
blivit mitt nya jobb....anställning tills vidare kan man säga...hehe...

Förra veckan gjorde jag 3-månaders kontroll av hals, torax & buk samt nacke på röntgen/CT.
Igår blev det skelettscint på Nuclear för att se om skelettet blivit angripet.
Den 18 april är något av ett ödesdatum för då träffar jag min onkolog igen som ska ge mig
svaren på hur cellgiftsbehandlingen tagit, om tumörerna står still, minskat eller vuxit.

Man kan ju få ångest för mindre, men tack o lov har jag ingen större ångest så länge jag
inte fått något svar, men däremot är jag oerhört introvert. Orkar bara umgås med några få
åt gången, är oerhört trött coh måste vila 2 tim varje eftermiddag. Hjärnan stänger av det som
inte är absolut nödvändigt och "the bucket list" ger mig dåligt samvete...borde hinna än det ena,
än det andra innan, kanske, eventuellt, om, utifall att jag blir sämre, ja, det är mycket som
händer i en människa när man vet att det inte finns något bot, men att man har hoppet till nya
mediciner och genombrott i forskningen. Jag kan skriva och prata ganska pragmatiskt kring
min sjukdom, men jag lovar er att inuti är det kaos förståss och det får bara ytterst få personer
ta del av.


"The bucke tlist" - vad är då det? Tja...en film som kom ut för några år sedan, men den verkliga
listan har en kvinna vid namn Bronnie Ware, en Australiensk sköterska tagit reda på när hon jobbade
med palliativ vård i livets slutskede 12 veckor innan patienterna  dog.

Hennes resultat av undersökningen blev enligt följande:
1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

2. I wish I didn't work so hard.

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

5. I wish that I had let myself be happier.

Life is a choice. It is YOUR life.
Choose consciously, choose wisely, choose honestly.
Choose happiness.

Vill du läsa mer om Bronnies undersökning, gå in på
http://www.inspirationandchai.com/Regrets-of-the-Dying.html

Tänkvärda ord att ta med sig och leva efter.

Nåväl, jag lever i allra högsta grad, är lycklig och har familj & vänner runt mig hela tiden, vänner i olika
nätverk jag träffar regelbundet inte bara på FB utan på riktigt, så  jag är priviligierad på den fronten.

Jag ser fullt frisk ut och det är ju det som är så motsägelsefullt...

Se inte detta som att ojojojoj, utan mer som att vi alla måste tänka mer på vad som är viktigt i
våra liv. Alla vill inte hoppa fallskärm eller bestiga berg eller resa runt jorden, men de flesta vill
ha umgänge med nära och kära.....

Sådärja....nu kommer den roliga nyheten......


Jag och min älskling förlovade oss 17 mars och det var riktigt mysigt och romantiskt!



Efter romantisk middag hade darlingen en överraskning till....
Konsert med Jill Johnson och vi fick en go pratstund efteråt när alla
hade gått hem. Jill fick bli den första som gav oss första förlovningskramen.
Jill är en underbart varm och hjärtlig människa som jag fått förmånen att
träffa flera gånger i olka sammanhang.

Min P-Å är fantastisk på alla sätt och gör mig glad varje dag.
Kärleken är stor, han är min livskamrat i vått och torrt, det vet våra nära
och kära och den kärleken ska göra mig frisk, det har vi bestämt!

Nu är det strax påsk och jag skriver mer efter helgen, för jag saknar skrivandet här.
jag täanker inte lägga ner bloggandet, har bara haft väldigt mycket att göra och en hel del
pyssel har det blivit också. Ni får se när jag lägger ut mina alster snart.



GLAAAAAAAAAAAAAAAD PÅSK!.....ska umgås med man, familj och vänner ;-)