Ingen sommar utan Sommarpratarna i P1!

Lyssnar på nästan alla sommarpratare varje dag.
Om inte på dagen, så på kvällen när dagens aktviteter lagt sig.

Alla dessa fantastiska människor som gjort bra (och ibland dåliga) saker
i sina liv. Det jag förundras över, är att de flesta är väldigt öppenhjärtliga,
och delar med sig av sina liv.

De har alla kämpat för att komma dit de är idag, precis som vi alla gör.
En del har kommit från krig och brutalitet, någon har kämpat för att bli
Svensk och accepterad, någon är skådespelare med dålig självkänsla, som
kämpat hela livet för att få erkännande, grundad i en kärlekslös barndom.
Listan kan göras hur lång som helst..

Framgångsrika författare som blivit refuserade lika många gånger som varje
förlag som refuserat manuset vridit sig i ångerns plågor. Pengar som det STORA
förlaget kunnat tjäna miljoner på...HAHA..säger vi då..och GRATTIS till den
författare som bara ville berätta just sin historia och som fick sin publik.


Den perfekta utsikten för att skriva en bok i...Mmmmmm!

Lyssnar i efterhand på Jonas Jonassons sommarprat, som skrivit boken,
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Har hört boken som ljudbok när jag suttit och tecknat hemma...


Citat från P1.s sida;

"Den litterära debuten Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann,blev förra årets mest sålda bok i Sverige. Den ska översättas till 25 språk och bli film i regi av Felix Herngren.

Vann bokhandlarpriset 2010 och tilldelades tillsammans med uppläsaren Björn Granath Iris Ljudbokspris. Journalist och grundare av medieföretaget OTW. Blev utbränd, sa upp sig, sålde allt han ägde och flyttade till den schweizitalienska gränsen. Skrev där klart det bokmanus han haft liggandes i en byrålåda i många år.

– Jag kommer att hedra morfar Anders, han som alltid sa att ”Di söm bara säger dä söm ä sanning, ä inte vär’ å höra på”. Jag pratar om allt runt min bok Hundraåringen… och så berättar jag om hur jag själv klev ut genom mitt fönster och försvann."

Jonas Jonasson blev refuserad 5 gånger innan han blev godkänd att publicerad.

Man kan ju undra, vem som ska bestämma vad som går hem i stugorna eller inte?
Ska någon "överförmyndare" (läs förlagen) göra en bedömning om en bok överhuvudtaget
ska få hamna i boklådornas diskar eller inte?

Man kan ju undra vilken frihet vi har egentligen att uttrycka våra åsikter eller
berätta vår historia. För någon måste ju GODKÄNNA om det är kommersiellt gångbart!

Varje pontentiell författare vill berätta just sin historia som de arbetat med kanske i många år,
som tagit tusentals timmar att skriva, för att på några minuter eller få timmar bli refuserad.

Ja, man kan ju undra vem som kan kalla sig författare?
Vem avgör, läsarna el. förlagen?
Hoppas ändå någonstans, att allt fler kan marknadsföra och sälja sina verk
på andra sätt, än genom de etablerade förlagen.

Allt handlar om marknadsföring och det spelar ingen roll om det är bra eller dåligt.
Många kända personer har fått oerhört mycket oförtjänt publicitet just för deras kändisstatus.
Sveriges litterära elit är en liten ankdamm, där den okända människan får göra allt i sin makt
för att inte hamna i förläggarnas "slask".

Slasken där tusentals manus ska läsas igenom i olika led hos förlagen,
vet inte ens hur det går till. Men många, oerhört många har författardrömmar,
så även jag.

Hur ska just jag lyckas?
Hur ska jag bära mig åt för att marknadsföra min produkt?
Ska jag gå min egen väg?
Ska jag bli refuserad 100 gånger och tappa självförtoendet?
Eller ska jag vara den lyckligt lottade som får alla förläggares största önskan,
att bli just deras nya guldkalv?

Det kan man undra...



Skriver för brinnande livet, och undrar...om jag vågar...lämna in...det jag skrivit..
om ..om..om....kanske....eller bara...soptunnan...Neeeeee, inte JAG!
MOI!...jag KAN...jag KLARAR..och har en HISTORIA att berätta!

Just DEN som ingen hört än.....

Puss och natti, från en Anne med författardrömmar!


Jag kan flyga i mina drömmar, och då KAN JAG även flyga i verkligheten!


Jag KAN FLYGA!!!








Rapport från Florens 28/6--4/7 2011

Det har hänt sååå mycket den senaste tiden, så jag har varken haft ork eller
lust att blogga. Jag har njutit av att vara i nuet, i det som innebär livskvalitet.

Är så tacksam att jag numera orkar gå länge, i många timmar, i backar, trappor,
böja knäna och tom springa upp för trappor och studsa ner. Jag är frisk nu, för vad
som än händer i framtiden, så är jag frisk här och nu!

Ni som läst min blogg länge och väl, röstade fram min bild i Elskåpstävlingen i TTELA.
Ni fick min värld att bli lite ljusare genom vinsten som gav mig en resa till Florens.



Här står vi tillsammans. 1:a, 2:a och 3.e pristagarna i Elskåpstävlingen.
(bilen lånad av ttela.se)


Min vinnarbild som gav mig upplevelser som jag aldrig kunnat ana när
jag målade den på rehabilitering efter min bröstcancer,
Vidarkliniken i Järna 21 dgr i november-december 2010.


Åkte med dotter Christine  28 juni--4 juli och upplevde fantastisk konst och kultur,
i en stad som man bara måste besöka väldigt många gånger.
Vi fick även den stora förmånen att träffa min kusin Tuuli och hennes familj,
en bit utanför Florens, i den vackra bergsbyn Fiesole, där vi kände oss hemma i den
underbara kärleksfulla Italienska familjen de tre sista dagarna. 4 dagar turister i Firenze,
och 3 dagar La Famiglia i Fiesole.

Jag har lovat er bilder...så här kommer ett litet axplock...

Vi startade vår rundvandring med utställningen, Miró, Dali, Picasso på
Palazzo Strozzi
som var fantastiskt givande. Vi lärde oss mycket om de tre
fantastiska konstnärerna framför allt från deras tidigare verk.




Denna målning gav mig en aha-upplevelse av Salvador Dali.
(Olja i canvcas 1926) På nära håll ser man kubismen och den fantastiska
teknik som det innebär. När jag gick 20 meter bort, blev det en helt annan
målning. Kubtekniken var utsuddad och man såg andra mjukare linjer, häftigt!




En espresso är bara ett måste när man varit på konstutställning,
Vi väntar på vår kypare i den 40 gradiga värmen. Miljön passar
Kicki perfekt. Roberto Cavallis egna lyxiga café med en skön fläkt
av vattensprej med jämna mellanrum som håller växterna fräscha
i hettan innan vi vandrar vidare. Växterna är bakom mig..


Två konstnärer ritar på gatan..helt fantastiskt! Nästa dag kan det ha
regnat bort. Otroligt imponerande att se dessa män måla i stor skala
med en liten bild som förlaga.,..WOW! och konstnärer fanns överallt!

Florens kryllar av konstnärsuniversitet och unga studenter från hela världen.
Hela stan andas konst och vackra skulpturer vart man än går.

Första dagen gick vi 10! timmar i värmen, för vi ville se allt!

Men det kräver pauser. Jordens godaste glass finns bara i Italien!


Det välkända Vildsvinet måste man klappa på och ge
en peng i munnen. Det ska bringa lycka i livet,
...så varför kyssa grodor?


Vi bodde ett stenkast från katedralen som vi även besökte.
Det var helt makalöst vackert och stort. Vi tände var sitt ljus för
Madeleine och satt länge och begrundade det stora i livet.
Jag bad en bön för mina nära och kära, att livet ska vara gott,
att KÄRLEKEN är det viktigaste av allt!


Katedralen var ENORM!


"Paradisets portar", från 1400-talet, som Michelangelo kallade dessa.
Originalpanelerna förvaras i Museo dell´Opera del Duomo.


En av alla underbara ställen vi åt på var Ciro & Sons.
Underbara människor som äger det...

De hade familjebilder överallt, och serverade mycket god mat.
Familjärt och full service, Verkligen värt att äta på!


"Kärlekslås" hittade vi i mängder vid Ponte Vecchio...


Som är helt makalöst vackert. Jag fick höra att tyskarna inte ville
bomba denna bro, för att den var för vacker för att förstöra....
Inuti bron kryllar det av lyxiga butiker med juveler enbart ämnade
för rika miljonärer, men vi njöt av upplevelsen ändå.


Mat var ju en av de viktigaste upplevelserna. Vi åt ute varje dag,
lunch och middag, med gott vin till och uuuuunderbar mat!


Både Christine och jag njöööööt av varje måltid!


Att titta in i en köttbutik funkar lika bra, rakt in från gatan.
Varför är det så sterilt och vakuminpackat i Sverige?
Dom överlever faktiskt i Italien!


Efter våra 4 dagar i Florens kom vi till Fiesole där vi träffade kusin
Tuuli med familj, och de tog oss till ställen som inte turister åker till.
Makalös utsikt!

Vi åt god mat i bergsbyar med La famiglia där bara Italienare håller till.
Vi fick även uppleva 3 dagar hemma hos, med lunch á la Italien, med bästa
antipasti, huvudrätt, vin därtill och siesta därefter. På kvällen gick vi ut
och åt, umgicks och hade hjärtans kul tillsammans!


Vi besökte ett fantastiskt kloster 800 meter upp i bergen. Vi missade
precis en mässa som jag gärna hade besökt. Klostret var helt magiskt
vackert med målningar överallt, Madonnor och fantastiska små rum med
konstverk som är helt gudomligt vackra!


Här är vi upp i klostret tillsammans. Min kusin Tuuli tv, jag och
Christine. Tuulis man, Adolfo tar bilden.


En liten glimt inuti klostret, men det fanns så många vackra rum!


Madonnan....


Första kvällen tillsammans med släkten åt vi på en restaurang i bergen
dit inga turister hittar, och det var ljuvligt gott med härliga människor.
Alla kände alla. Men denna bild är från en festival sista kvällen, då vi
är tillsammans allihop, äter jordens godaste pizzor, stenungsbakade!


Ja...ni ser...Kicki njuter!


Och Tuulis man Adolfo myser...


...medans deras dotter Camilla och Francesco väntar på maten.
(Christines syssling blir det väl...)

Och Grande Finale som jag och Christine fick uppleva senare på
kvällen var ...Tribute to Pink Floyd på Teatre de Romano in Fiesole.
Ett fantastiskt Italienskt band som var sååå superproffsiga!
Där satt vi på 2000 år gamla stenar, med stjärnorna lysande i den
mörka himlen, med den fantastiska upplevelsen av min OCH dotters
bästa favoriter, Pnk Floyd..om än i Tributeformat. det var magiskt!
När det var slut hämtade Adolfo oss och vi somnade som små barn.

Den 4/7 hann vi ännu en utflykt med kusin Tuuli innan kvällen då flyget
gick hem...men det kan jag ta imorgon...

Munfloyd - The great gig in the sky - Teatro Romano di Fiesole, 03/07/2011



Har inte ens nämnt alla shopping, GUCCI, PRADA, Miu Miu, R. Cavalli..mm, underbara butiker
överallt! Smått och gott som vi tog med hem, olivoljor och Italienska gottigheter!

Vill visa fler bilder och berätta MER, för vi har upplevt så mycket mer än vad som ryms här,
men vill här och nu säga ett STORT TACK FRÅN HJÄRTAT!!!

Det var NI som fick vår resa att bli möjlig, både i Sverige, Norge, Italien,  Finland
och USA. Jag är så tacksam att ni som läser min blogg vill och orkar se vad som finns på
min sida just idag.

Har haft en paus, men hoppas att jag kan känna mer lust att skriva,
precis som jag känt ikväll.

En stor tacksam och ödmjuk kram till alla er som läser min blogg.
Är lika förundrad varje dag att jag har läsare över huvud taget.

TACK, och en varm sommarkram till varenda en av er!


En av kvällarna då vi strosar i stan, njuter av en öl och tapas
före middagen.

Får skriva om Florens imorgon....

Orkar inte skriva idag, det gör för  ont i hjärtat, trots glädjen och tacksamheten
att ha fått uppleva allt det fantastiska med Christine i denna historiska stad.

Men kan inte idag, för Madde fattades oss på resan. Vi skulle ju vara tre!
Har lagt upp alla bilder och sett i efterhand allt det underbara vi upplevde, men
det tar emot, hoppas ni förstår, men något har stoppat mig igår och även idag.

Har känt hela dagen, kanske jag ska sluta blogga, kanske har jag inget mer att säga,
trots att jag är så tacksam över att ni röstat på min bild så att jag fick uppleva allt det
vackra i Florens och Fiesole med Christine och släkt.

Men nu förstår jag.....

Det är Madde som gör sig påmind. Hon vill oss allt det goda i livet,
men det hjälper inte mig här och nu för jag vill att hon ska vara HÄR med oss!
Uppleva ALLT med oss!

Gick in på Maddes blogg för att söka svar på min oerhörda skrivkramp,
trots allt det vackra vi upplevt i Italien.

Det som kom ut och som känns helt rätt just idag är Madeleine, inget annat!

Den glädje hon besatt till livet och kärleken till musiken gör mig så varm
men samtidigt så djupt sorgsen på samma gång.

Det kommer alltid att göra ont, särskilt när vi upplevt något fantastiskt...
...men en dotter och lillasyster fattas oss....

Skolavslutningen i 2:an på musikgymnasiet, där Madde sjunger
"Don´t Blame it on the Boogie"



Och "Memory Lane" som Madde skrev 2 dagar innan turnén,
som är så gudomligt vacker och så oerhört smärtsam!
Det gör ont i varenda cell i min kropp och själ.



Imorgon känns det säkert lite bättre igen...

Saknar dig hjärtat!


En av våra resor då vi var TRE!...i Thailand nov-dec 2006.

Florens var helt fantastiskt!!!

Är hemma igen efter en vecka i Florens, den resan som ni gjorde möjlig!
Vill idag bara TACKA för att jag kom till en sådan fantastisk stad med underbara
upplevelser tillsammans med Christine och släkt.

Har så många bilder i huvudet, ljuva minnen, samt väldigt många i kameran.

Visar min tacksamhet idag genom en enda bild där jag sitter med Christine på
en bar, tar en öl och lite tilltugg innan vi går vidare till en av alla
kvällars underbara middagar.

Imorgon skriver jag mer, men här och nu blir det en bild med all tacksamhet att jag
fått uppleva Florens, med kultur, konst i massor och fantastiska byggnader tillsammans
med min älskade dotter Christine, som var lika intresserad som jag.

Skriver som sagt mer imorgon.

Kram och TACK till er alla som röstade på min bild i Elskåpstävlingen!




Värmen i Florens var påtaglig...närmare 40 grader, så det blev många
vilopauser..fötterna var som prinskorvar efter allt gående, men det gjorde
ingenting, är så tacksam att jag orkar gå längre sträckor igen även i värme!

Natti!....ni får mer imorgon...