Äntligen fick jag krama om dotter....

Så ringde hon.....
Mamma, jag kommer en dag tidigare, idag.
Blev förstås världens lyckligaste mamma och
maken hämtade henne på station med största
resväskan då hon stannar över hela julen.
 
Nu ska det mysas, kokas knäck och bakas
vår traditionsenliga mjuka pepparkaka.
Några Ernst inspirerade saker lär det också bli.
 
Jag har haft väninnemys också med Ammie, vi
shoppade julklappar och köpte attiraljer på
blomsteraffären till gårkvällens pyssel. Hon
sover också över och det känns så livgivande
att ha vänner omkring sig.
 
Christine lagade dundergod Mowitzkyckling  som
stod och väntade på oss i en påse vid ytterdörren
på dagen tillsammans med hemlagad senap
och fint julkort från underbara vännerna Monika
och Tomas. Det var lyxigt och välsmakande! 
 
Vi somnade sent och jag var överjordiskt trött!
Mina ögon var som stora pingpongbollar,
stirrade rakt fram och tänkte ut hur jag ska
orka resa mig ur stolen, ta tag i rollatorn,
och gå till sängen. Ett långt tankeprojekt.
Hjärnan är överbelastad och svullen.
Kortison och morfin är en konstig blandning
som gör att man är både överpigg och ybertrött
samtidigt. En ekvation som innebär att man
ändå vaknar kl. 03. Sov 4 timmar igår eftermiddag
och det var för väl det att jag kan kompensera
sömnförlusten på dagen.
 
Ikväll blir det sömntablett så jag får sova ett
långpass i alla fall. Lördag imorgon och
sovmorgon.
 
Men idag kl. 09..pling..tant RUT kommer och
julstädar hos oss och det kommer att dofta
härlig såpa i huset när hon swishat fram.
Är så innerligt tacksam att rutavdraget finns
så även jag som sjukskriven kan prioritera
städtjänster.
 
När väl make och dotter åkt till sina jobb
och möten ska jag passa på att göra mina
hemliga virkprojekt som blir julklappar.
Längtar tills det är tomt i huset...hihi.
 
 
 
 Mitt senaste alster, stor grytlapp i dubbelt garn.
 
Och en våffelmönstrad som Ammie fått i julklapp. Ett gammalt
klassiskt mönster från 70 talet.
 
Maileg tomtarna hälsar. Hjärtklänningen virkade jag för ett tag sedan.
Mer pyssel kommer nog under dagen. 
 
Nu ska jag försöka somna om en stund. Brukar lyckas sådär.
 
12.15...
Och dagens pyssel blev en finfin "dörrkrans" som jag gjorde
tillsammans med väninnan Ammie. Så rolig att göra och
inte så traditionell. Nya ideer är alltid kul.
 
 
 
 Så nu är jag jättenöjd med loftgången.
Vårt förra pyssel ovanpå en gammal trampsymaskin där jag
ändrar efter årstid. 
 
Hoppas det kan inspirera någon.
 
Nu ska jag vila medan 'Rut' städar så bra.
 
 

Den kreativas lilla gissel....

Ni som håller på med någon form av kreativ hobby, eller kanske
till och med har ett kreativt yrke....jag har en fråga till er.
 
Hur många "ofärdiga" projekt ligger och tittar på er ur skrymslen
och vrår? De ber er varje dag, "Ta hand om mig, gör mig klar,
här kan jag inte ligga och bli ogjord och ruttna!"
 
Photo
En liten virkad necessär som vill ha foder.
 
Jag är expert på att göra saker nääääästan klara, ska bara
montera, eller sy foder, eller sy fast tusen trådar, eller sy
fast en dragkedja, ja ni fattar. Det där lilla som är kvar som
egentligen inte tar så lång stund men som är det TRÅKIGA!
 
Det ROLIGA är att virka/sticka/sy klart själva huvudobjektet
och det tråkiga pillijoxet tilltalar mig inte alls.
 
Photo
En något större necessär blommor fram och ränder bak, vill ha
foder och dragkedja.
 
När saker nästan är klara har jag märkt en strategi som jag
ofta så där lite obemärkt använder mig av. "Ska bara testa en
ny sak"....Googlar på nätet...hittar en ny sorts virkteknik, till
exempel en ny supersnygg mormorsrutevariant som ser
svår ut men den ska jag nog lista ut. Hittar en holländsk sida
med virkmönster och bilder. Utmaningen ligger just i att det
inte ska vara för enkelt. Ska nog lista ut..hmmmm.
 
Photo
Denna ruta hittade jag på http://haakamer7.blogspot.nl
Kanske jag gör fler, vi får se. Kul att testa nya saker.
Finns även svenskt mönster på Drops fick jag veta.
 
Inte för att jag vet vad jag ska göra av alla projekt men det
brukar komma längs vägen vad mina saker vill bli. Jag får
dock lite onödig småstress av att sakerna ligger och bara
väntar på sin tur. Jag är en "deadline-människa", då vet
jag att när Anna fyller år måste detta vara klart. Det har
ändå hänt att saker kommer i efterskott.
 
Photo
Jag hade dille på necessärer ett tag. Har gjort flera som blev klara dock.
Denna somriga sak vill också ha foder, kan man tänka sig....gjorde denna
när jag låg på JK, Sahlgrenska.
 
Pinterest kan man fullständigt drunkna i och bli beroende
av att knarka bilder på fantastiska saker som folk gör.
Världen är full av en enorm kreativ rikedom. Gå in på
Pinterest (om ni vågar) så förstår ni. Där får man
många fina idéer.
 
Sedan har vi det där med symaskinen. Den står på golvet
bredvid mig här i köket. Så långt har den kommit, men
varför i jösse namn lyfter jag inte upp den en halv meter
och börjar sy alla dessa detaljer som fattas på ditt och datt?
Hur svårt kan det vara? Men vips så är jag istället igång med
något nytt virkprojekt. Mycket blir klart, ja, men, men....
 
Photo
Den här var kul att göra tills låset skulle på. Här har jag
i alla fall tagit fram symaskinen och sytt foder och utsida.
 
Är du en person som gör klart en sak först och sedan börjar
med en ny sak? Eller känner du igen dig i min beskrivning?
 
Kniven på strupen är bra ibland för mig, men numera orkar
jag inte riktigt bry mig om den där kniven utan tänker att,
ja, ja, det får komma sedan, det är inte hela världen.
Stress fungerar inte bra i mitt liv längre. Jag går på lust
numera.
 
En annan sak som är lustig. Man hittar ju så fina tyger och
garner ibland, fyller på sitt redan stora förråd med nytt och
det kan vara bra att ha! Man måste ha många garnfärger,
i ull, bomull och blandgarn, många olika mönster på tyg,
knappar och pryttlar för inspirationens skull. En kreativ
person hittar idéer i  det lager som redan finns och
kompletterar med nya detaljer.
 
Photo
Nya fina tyger jag köpt via väninnan Anita som varit i London i
Cath Kidston-butiken som har fantastiska tyger! Dom kan bara
inte ligga och titta på mig!
 
Den sista tiden har inte riktigt lusten infunnit sig att producera
något hela tiden. Orken har varit ett hinder och jag har varit
lite less och uttråkad hemma. Är man fysiskt förhindrad att
bara gå ut genom dörren, sätta sig i bilen och göra vad man
vill så tappar man lite gajsten. Jag sitter inte och stirrar in
i en vägg, NEJ, men dagliga sysslor tar sådan kraft att jag
inte orkar riktigt. Dusch, matlagning, disk, tvätt, det tar tid
och då orkar jag inte när jag väl har tid att pyssla.
 
Photo
En väska som jag virkade för tre år sedan som saknar handtag och hör
och häpna....foder, blir nog aldrig klar. Tycker inte om den längre.
 
Nåväl, lusten att skapa kommer väl tillbaka men en aktiv person
har svårt att acceptera att man inte kan vara så aktiv längre.
Acceptans är svårt. Men jag tränar mina ben varje dag
enligt schema och det har blivit mycket bättre, jag kan
gå stadigare, även om jag ännu går med rollator. Bara
att gå med den är ett ständigt träningspass
 
Men nu var det pyssel vi pratade om.
 
Jag har faktiskt ett projekt som jag virkade för
tre år sedan till dotter, en stor filt med 500 små
mormorsrutor. Var inte smart nog att virka in
trådarna på den tiden, så det blev 1000 trådar
att sy in. Om jag fäst trådarna?
 
Photo
Även undersidan kryllar av trådar...
Nu har jag tagit fram den, lagt den vid fåtöljen, så
varje gång jag sätter mig där ska jag fästa ett antal trådar,
det lovar jag mig själv och kära dotter.
 
Berätta gärna för mig vad du pysslar med, vad
som helst. Gillar du att baka, eller sköta en trädgård,
hugga ved, brodera, fiska, knyppla, pärla smycken?
Kanske gör du något väldigt ovanligt som inte
många gör? Något hantverk som håller på att dö ut?
 
Något som jag skulle vilja lära mig är Hallandssöm,
det är så fint.
Stor nåldyna
Här t ex jättesöta nåldynor som säljs hos http://www.mirabodiroza.com/
En ung tjej som gör jättevackra hallandsbroderier och säljer bl a på nätet.
 
Jag tänker att om jag plockar fram mina ofärdiga projekt, ger dom utrymme,
ger dom en anledning att bli färdiga. Att visualisera och att sedan ta tag
i det som egentligen inte alls är obehagligt. Det har bara blivit en "hangup"
 
Foder har tydligen blivit min "hangup". Jag som ÄLSKAT att sy, har sytt
sedan jag var jätteliten och har gjort det mesta man kan göra med
symaskin.
 
Jag har väl mina perioder. Virkperioden har hållit i sig länge nu. För något
år sedan tecknade jag en del och förra året var det målning i akryl och olja
jag ville testa. Heminredningspyssel var en syssla jag höll på med väldigt
mycket ett tag. Allt går i perioder helt enkelt tills jag tröttnar.
 
Så denna sommar får bli sommaren då projekten blev färdiga.
...one by one. Delmål, mål och vägen dit ska vara rolig.
YES, vi bestämmer det!
 
Jag önskar er nu en underbar midsommar med dans,
glädje och jordgubbstårta. Vi ska fira i goda vänners lag
med knytis, sång och bara GLÄDJE!
 
 

Aktivitet vs Vila....

Nu är jag här igen efter ett antal dagar med att få livspusslet att gå ihop.
Mina dagliga rutiner är väl avvägda i tid och ork. Jag är noga med att
använda energin till det som behövs för stunden. Det innebär ibland
att jag måste göra saker som tar enorm kraft och att jag sedan får
betala med att vila en hel dag med avbrott för dusch, matlagning och
det nödvändigaste.
 
Jag är hemmavid och ganska bunden, rollatorn är min ständiga
följeslagare och ibland vill jag bara slänga den i väggen! Visst,
man får gilla läget, men frustrationen kan man inte negligera,
den finns där, gör mig så arg ibland. Att en nerv i ryggen ska
förstöra min rörelsefrihet! Väntar nu på strålning i alla fall så
att det kanske finns ett hopp att reparera mitt förlamade ben.
 
Men det händer ändå saker, sitter inte och rullar tummarna direkt,
det är ju inte jag att stagnera och tycka synd om mig själv.
Problem är till för att lösas och vi ser detta med mitt ben som ett
projekt som behöver ett antal steg för att vi ska ro iland det praktiska
så att vi kan få lite lugn och ro över sommaren. Det tär något så
oerhört att få allt i knät samtidigt och allt ska lösas pronto, men
vi börjar så smått hitta strategier för funktionsnedsättningen. Det
är långt ifrån lätt och gnisselfritt, men jag har klarat så mycket
tidigare ensam så detta ska vi klara tillsammans. Nytt lärande.
 
Fredag 30 maj
Sover lite bättre då jag har påbörjat nedtrapping på kortisonet.
Min vanliga rutin är att dricka kaffe, frulle och virka ett par timmar
varje morgon för det är min själsmedicin och då är det ro och
tystnad  som gäller. Ingen får ringa, en meditativ stund.
 
Alla behöver städa, så även jag, men allt går inte längre, så
jag tillkallade moren som kom och hjälpte till. Hon dammsög,
skurade och bytte sängkläder, medan jag plockade, vek tvätt,
och gjorde det jag klarar. Det tog oss hela eftermiddagen, jag
var helt utmattad, men vad skönt att få krascha i nybäddad
säng i välmanglade lakan och örngott. Jag har en snäll mor
som tar hem mina lakan och manglar dom åt mig. Lyxigt!
 
Jag köpte under några år gamla monogramlakan och örngott från loppisar
och nätet innan alla andra kom på samma sak. Så jag har linneskåpet fullt. 
Ordning ska det vara och manglat. Använder de vackraste med spets och
monogram som dukar till både vardag o fest.. Jättevackert året om. 
Återanvänder också spets o monogram när lakanen blivit slitna.
Synd att många slängt sina gamla vackra lakan. En skatt som går förlorad.
Jag har räddat en hel del lakan som annars skulle slängts. Jag har även
gett bort till dotter och andra som uppskattar gammalt hantverk.
 
Broderade lakan har jag som underlakan med spets och monogram
hängandes ner vid fotänden, det blir vackert så. Dessutom ska det
vara många kuddar i sängen med spets och monogram. Lyxkänsla!
Jag använder även örngott som stolsskydd, jättevackert.
Lakanen med röda monogram och dubbelspets
använder jag som dukar både i kök matsalsbordet.
Har även använt dom på bord till bröllop och fester.
Gardiner kan man sy av spetslakan,ja det är bara att använda
fantasin så återbrukar man det gamla välbevarade.
Inspirationsbild. Ta fram dina gamla lakan eller fråga mormor/farmor. Använd!
 
Lördag 31 maj
Jag och väninnan Anita hade bestämt att ha en väninnedag hemma hos henne
under den vackra pergolan i den fantastiska värmen. Hon hämtade mig  i bil.
Maken var i stugan och rekade altanbygge. Pysslet följde med förstås och vi
hade jättemysigt fika i vackra koppar och massor av prat.
 
Maken har nu varit i stugan ett par dagar och jag hemma i lägenheten.
Det börjar bli tråkigt att vara ifrån varandra, så maken kom hem från stugan och
vi hade härligt varmt balkongmys till vi såg solen gå ner bakom träden. Vi bestämde
att åka till stugan på söndag och se vad jag klarar och inte klarar.
 
Söndag 1 juni
Tänka sig att jag sovit en hel natt. Kroppen börjar svara på nedtrappningen av kortisonet.
Jag är ändå dödstrött, sover mer, även 2 tim på dan. Men jag har ju månader bakom mig
av sömnbrist. Att vakna 07.30 är den längsta sovmorgonen jag kan minnas på länge.
 
Äntligen åkte vi ut till stugan som jag inte sett sedan benet lade
av för en månad sedan. Jag var nervös över hur det ska gå med
trappor avsatser och framför allt toaletten som man måste kliva
upp i. En hög mulltoa.
 
Maken snickrade snabbt ihop två ramper som jag kan rulla upp på.
Högst provisorisk ska jag säga.
En till glasverandan som han snyggat till, sågat rakt längst ner.
Och en in till stugan, så det gick galant att komma in.
Även mulltoan hittade vi en lösning på så nu kan även jag vara
där.
Vi blev bjudna på god söndagsmiddag hos goa grannarna och vännerna
Ammie och Pelle i deras fina trädgård och när våra män fortsatte
med trädgårdsarbete passade vi på att sitta och njuta av värmen,
prata, må gott och dricka en svalkande lemonad.
 
Dessutom startar altanbygget i helgen och det är en stor altan
i direkt anslutning till glasaltan som går mellan stuga och lillstuga,
med ramp så jag kan ta mig upp. Den blir 100 m2 så det blir
finfint med utemöbler och blommor och umgänge med vänner
att njuta av snart.
 
Igår fällde maken och vår vän Tomas träd och grenar för att förbereda bygget.
 
Måndag 2 juni
Maj har övergått i juni så där smygande lömskt, obemärkt. Mitt liv är bara dagar
som går och varje dag är en viktig dag. Vart tog maj vägen? Jag har förlorat nästan
en månad liggandes på sjukhus, men vunnit tid i längden måste jag ju tänka.
 
Lite pyssel har jag hunnit med på mina morgontimmar och de senaste jag
skickade iväg till systerdotter 5 år var en liten dockfilt, tillhörande sydd kudde
med virkad spetskant. Och en bonus var en sommarhatt och väska till hennes
barbiedocka eller smådockor/nallar.
Detta var ett roligt projekt. Särskilt med tanke på att det var en överraskning.
Ett sommarpaket damp ner i Lovisas brevlåda och OJ vad hon blev glad!
Man blir lyckligare av att glädja andra, känns bra i hjärtat.
 
Denna dag ville jag bara ut, shoppa, vara vanlig. Så jag ringde mor som tog oss
till köpcentret för att det är smidigast. Annars föredrar jag stan. Det är ett litet
maratonprojekt när jag ska shoppa. Jag går i snigelfart med rollatorn och det tar
stor kraft av min energi. Behövde parasoller till balkongerna i hettan, hittade fina
klänningar på Indiska, apoteket, panduro, handlade slutligen på Ica, in o ut med
rollator ur bilen. HELT SLUT! Det som som tar 2 tim för andra tog 4 för oss
Benen hade elefantstorlek, så det blev djupdykning i säng. Så frustrerande att
inte orka, jobbigt att vara beroende av andra. Men tröttheten är nog värst. Viljan
övervinner ofta tröttheten och jag gör även om tröttheten nästan är förlamande.
Jag fick mina parasoll i alla fall som var huvudsyftet med shoppingen.
 
Försökte ta mig upp ur sängen efter en stund men fick djävulusisk kramp i båda benen.
Öppnade desperat nattdukslådan och fann räddningen. Mama Bees fot o benkräm.
Hade glömt den. Tryckte ut det sista och krampen släppte. Ny tub ska inhandlas snarast,
en fantastisk kräm som doftar ljuvligt om man gillar pepparmintsdoft.
 
Tisdag 3 juni
Trött men har ändå sovit mer. Kroppen börjar visa sitt rätta jag efter all
kortisondimma. Nu äter jag 4 betapred på morgon och 1 på eftermiddag.
-3 per dag. Sköterskan kom vid 9 och vi pratade om provtagning etc.
När hon åkt bakade jag en plåtkaka, äpplekaka med kanel.
Sjukgymnast och arbetsterapeut kom vid 13. Ny rullstol levererades anpassad för mig.
Sjukgymnasten gick igenom alla gymnastikövningar jag behöver göra för att
bibehålla det lilla jag har i muskelväg i ben och armar. Vänsterben är ganska förtvinat,
 
När jag "jobbat" klart med alla kunde jag ägna resten av eftermiddagen
åt att umgås med kära väninnan Hippas som jag hade sett fram emot.
Prat, fika, skratt, allvar blandades i mitt kök och jag var så glad att få besök av
en fantastisk kvinna som ger så mycket energi bara genom att finnas till!
 
När Hippas gått somnade jag på två sekunder och sov till maken kom hem.
Försökte mig på att laga middag och somnade nästan sittandes när jag
hackade grönsaker så det var bara att lägga sig igen och maken fick ta
resten av matlagningen. Jag tvingade mig upp för att äta. Så ser det ut.
Allt tar kraft och kroppen tar igen all den vila som den kan.
 
Onsdag 4 juni
Tror jag slagit rekord, sov fram till 09,00 Holy macaroni, det har inte hänt
på mycket länge! Dagen ägnade jag åt att inte göra så mycket alls,
virkade lite, plockade lite tvätt, och så fick jag mersmak av bakandet,
så jag bakade bröd. Det är verkligen inget jag gör ofta. Bakning är
tyvärr inget jag ägnar tid åt men nu ska jag baka oftare. Det är
jättekul! En bra syssla när man ändå är bunden hemma.
 
 
Jättegott hälsobröd med massor av gottigheter i. Min storebror
kom och vi åt kvällsfika tillsammans. Jättemysigt.
 
Dinkelbröd med tranbär och nötter (mandel)
 
2dl dinkelflingor
5 dl siktat dinkelmjöl
1 dl krossat linfrö
1 dl russin
1 dl hela hasselnötter el mandel
1 dl torkade tranbär
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl naturell yogurt
3 msk flytande honung
Ugn. 200 C

Blanda alla torra ingredienser, russin, bär, mjöl o flingor i en bunke,
blanda i yogurt o honung.
Klicka smeten i smord, med ströbröd avlång bakform 1,5 liter.
Jag hade bakplåtspapper.
Grädda i nedre del ugn ca 1 tim.
Låt brödet vila en stund.
Jätte enkelt snabbröd och jättegott. Voila
 
Nä nu ska jag lägga mig och vila, detta tar också på krafterna,
att blogga.
 
Så ha en skön helg nu, både med studenter och nationaldag och
att solen kommer fram igen snart.
 

Ny vecka, nya möjligheter....

Idag åker jag tillbaka till Sahlgrenska och Jubileumskliniken för att fortsätta
utredningen om vad  jag kan tänkas ha drabbats av i benen. Igår kväll satt jag
och pluggade kring de symtom som jag har och det finns många alternativ
förstås när man väl börjar läsa i djungeln.
 
Men jag vill vara så påläst det är möjligt för att sedan kunna diskutera med
neurologen kring olika scenerier. Läste b la om Polyneuropati som kan
drabba cancerpatienter och om det finns att läsa i vårdguiden.
Cellgifter och cancer i lymfkörtlar kan starta denna process,
MEN jag ska inte ta ut något i förskott utan bara lära mig lite mer om
nervsjukdomar. läkare kan missa saker så man måste vara väl
informerad för sin egen skull i dagens Sverige.
Lex Maria anmälningar haglar men läkarna går fria.
Man får vara sin egen försäkring i det man nu kan göra, att plugga på.
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polyneuropati-en-sjukdom-i-flera-nerver/
 
Är det någon av er som har erfarenhet av Polyneuropati så får ni gärna
lägga in en kommentar om det.
 
Nåväl, veckan kommer att bestå av fyra strålningar till och ett antal
undersökningar kan jag tänka. Sjukgymnasten kommer att ge mig mer
input om hur jag ska få upp styrka och balans och jag kommer att
utnyttja alla de medel som finns för att få adekvat hjälp.
 
Dessutom var goa vännen Carolina hemma hos mig som är sjuk
gymnast/terapeut (vet inte exakta namnet) och hjälpte mig med
övningar. Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner
 
Dagarna kommer även att bestå i vila och dragande i korridoren med
rollatorträning, kryckträning, och utepromenader i den fantastiska
utemiljön runt Sahlgrenska......hmmmm, nä just det. Ska nog
ringa några vänner som kan ta mig till Botaniska  någon dag.
 
En fantastiskt vacker park man kan gå timmar i, men det blir körning i
rullstol för mig då.
En av Göteborgs många oaser.
 
Igår hämtade maken min ut de underbara härliga garnerna Catania som jag beställt
från Åsa som har min favoritpysselblogg http://bautawitch.se/
 
Tror ni jag är i GARNHIMLEN????? Ja milt sagt, så ni förstår att jag inte
kommer att ha några som helst problem att njuta av mitt eget sällskap och med
fantasins hjälp skapa vackra saker. Läääängtar att få hugga in i färgerna.
 
Om ni vill ha inspiration till att göra roliga virkade saker, så besök Åsas sida
för hon gör saker hela tiden och säljer garner och tillbehör.
En fantastisk tjej som jag gärna lyfter fram. Hon är mycket serviceminded
och personlig då hon skriver personlig hälsning på fraktsedeln när hon
skickar varor och DET gillar jag. Fortsätt så Åsa så kommer det gå bra för dig.
 
http://bautawitch.se/
 
Photo: Sommarkänsla! Färgglada glasunderlägg till sommarens alla festligheter. Jag bjuder på mitt mönster i bloggen idag!
Välkommen! <3

http://bautawitch.se/2014/04/27/diy-virka-fargglada-glasunderlagg-till-sommarens-alla-festligheter/
https://www.facebook.com/BautaWitch
 
Hon finns också i FB. älskar kreativa människor.
 
Hoppas ni fått lite inspiration.
 
Puss o kram och tack för att ni finns och peppar mig att orka.
Kärlek till er!
 
 

Nu blev jag romantiskt inspirerad, Cath Kidston....

Det är så peppande och inspirerande när ni skriver till mig.
Då får jag till mig hur ni tänker och tycker, vad ni blir glada,
inspirerade, ledsna, hoppfulla av.
 
Vi behöver igenkänning, en känsla av att man inte är ensam om
sina tankar och svåra upplevelser. Att dela och att i delandet
känna en slags gemenskap är empatiskt och mänskligt.
 
Vi behöver få gråta, känna smärta i hjärtat, skratta och framför allt
känna att det finns hopp även om det känns svårt i perioder i livet.
Ingen går fri från svårigheter, det handlar bara om hur vi förhåller
oss till och hur vi löser de tunga snuttarna i livet. För det är ju små
snuttar i livet om man ser saker och ting i perspektiv, från ovan
i en lång livslinje. Då vet vi också att de bra  tiderna överväger
de dåliga.
 
Lan, en av mina trogna läsare gav mig inspiration! Man kan aldrig
få för mycket inspiration, det berikar och man tänker nytt, utanför
sina egna ramar. Därför tror jag att tex konst är bra för en människa,
för vi får nya bilder som vi kanske inte alltid gillar, men vi får tänka
och känna. Fundera på vad vi blir förnöjsamma av.
Vackra väggar, den här grönblå färgen är min absoluta favoritfärg.
Rosbården runt dörren är fantastisk.
 
Lan påminde mig om Cath Kidston s fantastiska tyger, tapeter, 
söta saker och färgsprakande rosor.
Så här kommer då lite inspiration även till den som gillar glada
somriga rosiga färger. Kanske jag själv beställer ett rosigt
härligt tyg att göra söta gardiner till vår lillstuga när vi
renoverat klart där i sommar.
 
 
Älskar det engelskt romantiska, särskilt i en stuga på landet
kan det ju bli hur gulligt som helst.
 
Ser framför mig när stugköket är klart.
 
Detaljer som blir en fröjd för ögat.
 
Te ska njutas i vacker kopp från sötaste kannan.
 
Är man lite händig så kan man klä om en gammal fåtölj och ställa
på glasaltanen i sommarstugan.
 
Sedan kan man somna gott i vackra somriga lakan.
 
För övrigt så mår jag lite bättre idag rent mentalt. Jag har
nämligen fått sova mellan 23 och 07 vilket gör att jag inte
känner mig som en zombie längre. Jag kan tänka klart igen.
Har känt av strålningen lite grand genom en brännande känsla
i luftrören, men bara i korta intervaller. Igår fick jag även låna kryckor
av min väninna Ammie här på landet. Går som en kratta för vänstra
benets muskler har förtvinat.
 
Det är otäckt vad fort det går när man förfaller. Men jag ska träna upp
det nu när jag minskat på kortisonet.
 
Imorgon ska jag även beställa tid för utprovning av rullstol, rollator,
och nya kryckor. Bra att ha i sommar när jag och maken åker på
semester så han kan köra mig längre sträckor i rullstol.
När jag går själv behöver jag rollator för att kunna vila emellanåt.
En fräck rollator, kanske inte så praktisk men däcken är
fräcka. Rosa är fint. Får se om jag hittar en fin.
Ni får gärna ge mig tips på snygg rollator.
 
Och så en sista glad inspirationsbild på somrig duk.
 
Puss o kram, nu ska jag ut i solen.

"Strålande" Valborg......

Sitter nu och väntar på att färdtaxin ska ta mig ner till Göteborg för min
första strålbehandling av tio. Förra veckan gjorde jag förberedelserna
och det gick så smidigt och bra att jag blev förvånad. De har förbättrat
processerna kring hur man ligger fixerad vid britsen och det var ju en
positiv överraskning att man bara behöver lägga sig ner på rygg och
lägga armarna bakåt på en ställning. Sedan ritar de några kryss på
kroppen där strålningen ska riktas.
 
Nu blir det tufft ännu ett tag, men det känns skönt att vara igång efter en
mycket lång väntan. För lång!
 
Hur har jag mått då?
 
Tja, ärligt talat så har jag varit jättedålig. Dotter har varit här och även mina
bröder och svägerska förgyllde tillvaron förra helgen då vi hade jättemysigt
hemma i stan.Familjen betyder mycket när allt ställs på sin spets och vi har
verkligen fått umgås och rå om varandra.
 
Jag sover inte många timmar per natt och det har med kortisonet att göra
som jag tar i höga doser. Fötterna á la elefantfot, ansiktet, magen och benen
har svullnat upp. Jag går dåligt och väldigt, väldigt sakta, men jag rör mig och
gör saker hela tiden ändå. Annars skulle jag förfalla fullständigt. Musklerna
förtvinar väldigt fort med kortisonet, men  alternativet är ju värre, att inte kunna
andas, så bara att slicka i sig.
 
I lördags åkte vi åter till stugan då det ju var helt fantastiskt väder i flera
dagar och då gör det ingenting att vakna 05,15 varje dag. Jag har fått
en rutin på det nu sedan i påskas och jag har det faktiskt riktigt mysigt
för mig själv på morgontimmarnas guldstunder.
 
Jag stiger upp direkt, äter frulle, läser tidningen och virkar någon timma och
vid 8 tiden gör jag gröt öppnar dörren och njuter av vårsolen.
 
I stugan har jag samma rutiner men sitter då här i soffan ute på inglasade altanen.
I lördags hade vi även lyxen att bli bjudna på grillning av bonusdotter, så
jag kände mig lyxigt lat som inte behövde göra någonting. På kvällen kom
vänner på cykel och vi invigde vår stugsäsong med Anna o Tomas.
Är så lyckligt lottad med så fina vänner i Sikhall.
Blommor är ett måste i mitt liv, annars mår jag inte bra. Pysslar och plockar med de jag har.
Dessa har stått i snart två veckor. Med lite kärlek kan man ha snittisar länge.
 
Jag är rätt duktig på att fika också.......
 
Söndag morgon vaknade jag 04,00 i stugans lillstuga. När jag gick in i storstugan kände jag
en lyckokänsla. På med kläder direkt, ta med kameran och gå ner till sjön!
 
Sagt och gjort. Promenerade i tystnaden och ju längre ner mot sjön jag kom desto mer
öronbedövande kakafoni hörde jag från allsköns fågelsång. Helt magiskt!
Här är badbryggan rakt nedanför vår stuga. ca 300 m ifrån. På andra sidan ligger den
festlokal en gul byggnad där vi hade bröllopsfesten förra året.
 
 
Sedan gick jag in i några trädgårdar i väntan på sommarens gäster, lite ödesmättat sådär.
 
Övervintrade mjölkkannor....
I väntan på.....
Utedassbesökare...t om toapappret är kvar sen i fjol som om tiden
stått stilla 8 månader......
Fint utedasslock tycker jag nog.....hela utedasset är jättefint.
 
Ja, sådan går jag omkring och upptäcker Arla morgonstund.
Och jag ÄLSKAR DET!
 
Måndag morgon åkte jag till gårdsbageriet och köpte frulle och
fika. Man lägger en peng i en låda och tar med sig sitt bröd hem.
Funkar hur bra som helst.
Photo: Charmen med landet, man åker till gårdsbageriet, lägger pengar i en låda o färskt bröd o bullar med hem. Nu fikadags.
 
Och så har jag virkat....och virkat...
 
Photo: Då var bikinitoppen klar för leverans till dotter Christine Deckert. Kul projekt var det men fick riva upp rätt många gånger då jag gjorde på frihand. Till slut fick jag till ett om jag får säga det själv.....
En bikinitop blev klar till dotter. Jättekul projekt. Hittade inspiration från en mycket
trevlig pysselblogg som heter http://bautawitch.se/ Där finns många DIY tips för den
som gillar att virka.
 
Dagarna flyter samman i en rad olika händelser och min tillvaro är i mångt och
mycket i mitt eget sällskap på dagarna och jag älskar att umgås med mig själv!
Jag får så mycket gjort då när jag har så mycket inspiration och lust att skapa.
Pysslar en del hemma med olika saker. Är en riktig hemmagris. På helgerna
är vi på landet så jag har det bästa av både staden och landet.
 
Igår var det ju så fantastiskt väder igen så jag satt hela förmiddagen på
frukostbalkongen och njöt av solen, värmen, virkning och plättar med bär
och glass.
Det går ingen akut nöd på mig, jag mår bra mentalt, men huvudet är inte
riktigt med. Kan inte riktigt koncentrera mig på saker i längre stunder och det är klart
att man påverkas i själen även om jag ändå mår bra mentalt. Men kroppen är kass,
och det påverkar humöret att inte orka vara så där tjoflöjt glad som man skulle vilja.
Det blir många vilostunder i soffa och i säng på dagarna, men vaknar man
05-tiden så är det ju ganska naturligt. Vid 21-tiden är jag utmattat trött och vill sova,
men det går inte alltid, så jag får lägga mig att vila så gott det går.
 
Jag gör varje dag till små guldkorn för min egen skull. Det är inte svårt alls när
vädret är så inbjudande och att jag har en hobby som jag älskar. Livet är inte
bara en sträcka av tid, den måste fyllas med saker som vi mår bra av i stort
och smått. När det stora är ur räckhåll blir det lilla så mycket större och så
oerhört mycket viktigare. Jag är ganska bra på att leva just i detta nu.
Att ha vackra saker omkring mig, vackra färger och god mat gör min vardag
till en guldkantad tillvaro.
 
Sitter och virkar i väntan på att åka på strålning i Göteborg. Dessa blommor vet inte vad de ska bli än, men det lutar åt cykelsadelskydd...kanske...Trevlig Valborg alla virkvänner!
Igår började jag med afrikanska blommor. Får se vad de vill bli. Mina saker brukar
själva säga till vad de vill bli, så dessa får bida sin tid en stund.
 
Och snart hämtar taxi mig där jag ska sitta och må gott i en timma mot Göteborg
och strålning. Må gott genom att använda tiden till att....virka förstås. Så väl
hemma har de vuxit till sig till en ansenlig hög. Kanske kan hända att det blir ett
cykelsadelskydd, men vi får se.....
 
Sist men inte minst. Vi hade dotters katt som sällskap några veckor. Nu har hon åkt
hem, men ajabajja vad hon gillade smöret i byttan. Skrattade gott faktiskt och skrapade ner
det smör hon slickat på. Men tror ni att hon ville äta det jag lagt på hennes tallrik?
Nä, just det, roligare att vara på bordet med "mormor"...hihi...
 
 Önskar alla en glad Valborg!
 

I väntans tider.....

Hur känns det när man går i ett mentalt vakum och bara väntar på att saker ska
hända? Tumörerna i lungorna växer för var dag och strålningsenheten i
Göteborg sitter med mängder av prio 1, prio2, prio3 remisser som ska fördelas
även till strålningen i Borås.
 
Och för att man inte ska bli galen av oro, så lever man lite som vanligt. Jag tar
mig för att göra saker för att skingra tankarna så gott det går. Jag lägger in en
mental växel som säger att det jag inte kan göra något åt måste jag släppa och
göra andra saker som får mig att må bra just i denna nu. För om jag lägger ner
en massa tid på at oroa mig så har jag ju slängt bort värdefull tid och det har vi
inte råd med!
 
Jag har fått ganska specifika morgonrutiner och är även aktiv på dagarna tack
vare kortisonet som gör mig manisk. Men hellre det och att kunna andas än
att ligga i en soffa och flåsa. Fötterna är skruttiga och svullna som elefantfötter
p ga kortisonbiverkan, magen svullen, och jag går med snigelsteg, men jag
väljer att strunta i det och köra på. Vilar på eftermiddagarna med högt läge
med fötterna, med en bok eller virkning på balkongen i solen.
 
Vaknar oftast kring 05,30, stiger upp och gör gott kaffe och en macka, lyssnar
på P1, läser tidningen och virkar ett par timmar. Det är absolut den bästa tiden
på hela dagen att se morgonsolen lysa genom köksfönstret.
 
Igår fick jag en virkmani och kunde inte sluta. Jag virkade dessa söta glasunderlägg
och jag kunde inte sluta så det blev 10 st på raken. Jättesöta att ha på sommarbordet.
Mönstret hittade jag gratis hos http://mestvirkat.blogspot.se/2012/08/diy-virkade-glasunderlagg.html
 
 
Jag gillar att göra snabba saker mest för att ja inte ska tröttna. Gör sällan många likadana saker.
 
I förrgår fick jag ett annat ryck. Här skulle putsas fönster och vad jag höll på. Fokus låg¨på
vardagsrumsfönstren och 14 sidor fick sig en omgång, men det tog hela dan. Efteråt svor jag
åt mig själv för när solen lös in på kvällen så var fönstren alldeles randiga! Min man får ta dom
igen, vet inte hur proffsen gör?????? Använde lite diskmedel som man ska men antagligen var
det helt fel skrapa jag använde. Förr putsade jag tom med tidningspapper men det tålamodet
har jag inte längre. Nåväl, de är rena i alla fall om än med lite ränder.
 
När fönstren var klara så gjorde jag matbordet fint med vit duk och fina vårblommor som
jag stack lite huller om buller i vinglas. Jättefint tycker jag själv.
 
Min dotter är ännu hemma och vi har det så mysigt med middagar tillsammans på kvällarna och
sällskap på dagarna. Igår fick jag dessutom två stora måsten gjorda. Bytte till sommardäck på
bilen, sprillans nya tvingades jag att köpa för de var nedslitna. Tur det finns verkstäder som sköter
sådant. Därefter blåste jag direkt till drop-in besiktningen som jag inte orkat ta itu med. Och
till min glädje gick bilen igenom besiktningen.
 
Jag är bra på att belöna mig själv och jag kunde inte låta bli att köpa två fina
Mårbackor att ha i köket också, och några andra rosa blommor också.
 
Strålningen då, när kommer den?
Då har jag fått besked om strålning som blir i Göteborg.
På fredag, imorgon kl. 13,00 ska vi gjuta formen och förbereda för behandling.
Själva behandlingarna startar 30 maj som pågår 10 dagar med uppehåll för röda
dagar vilket gör att jag är klar 15 maj. Mycket åka av blir det men ska nog sova
över någon dag emellan i Göteborg hos vänner så jag slipper patienthotellet.
Skönt att det äntligen är på G! Det blev inte Borås som jag trodde för Gbg var
det snabbaste stället att få behandling på. Så jag tackar för det.
 
Tills dess fortsätter jag med kortison i höga doser, fortsätter att vara manisk,
gör allt det man ska för att fylla dagarna med liv.
 
Så dagen ska jag ägna åt mera organiserande hemma och ta en tur med dotter
till en väninna på landet och käka lunch. Och ikväll kommer käre bror från
Stockholm och ska sova över ett par dagar.
 
Och så blir det nog ett litet virkprojekt idag också, får se vad det blir.....

Det knackade på dörren....

Blev så glad när det kom ett blombud som hade med sig en så vacker stor
tulpanbukett med ranunkel och påskris. Så vackra!
 
 
Tack så hjärtligt kära Kia för att du räddade min dag. Satt i soffan och hade
ganska tråkigt, kände ingen lust att göra något då orken är sisådär.
 
 
Så jag tog mig i kragen och röjde bort alla gamla fula blommor i köket, tog fram
lite påskpyssel och vips mådde jag mycket nättre.
 
Får se hur många minuter fjädrarna kommer att ligga i skålen innan
katten hittar lite nya leksaker. Lånar dotters katt ett tag och det känns
jättebra att ha lite sällskap hemma.
 
Har man inte mage att slänga rosor som hänger så kan jag tipsa om att
klippa av dom och lägga i en skål med varmt vatten, så klarar de sig några
dagar till.
 
Tack snälla fina Kia för att du lyfte upp mig ur soffan med dessa vita
blommor. Jag älskar vitt och grönt och ranunkel.
 
Kram!

Ett virkprojekt jag skapade i Jordanien.....

När vi packade inför vår resa till Aqaba som jag skrivit om i mitt förra inlägg så samlade jag ihop
alla vackra garner jag hade i en påse, lite tyger, virknål och ett sykit. man vet aldrig när andan
faller på och sitter man under ett parasoll, ja då kommer inspirationen per automatik.
 
Jag köpte många olika Tildagarner i en butik men ville egentligen ha Catania men det fanns inte,
och jag hann inte beställa av http://bautawitch.se/ innan vi åkte. Jag får göra slut på dessa nu innan
jag handlar på mig mera. Tilda är rätt OK att virka med så jag är ändå nöjd.
 
Några stuvbitar fick följa med för att jag skulle ha möjlighet att få fler infall.
 
Jag blev så inspirerad av alla vackra mönster som fanns på kamelsadlarna så det fick bli mycket färg.
 
 
Insidan fodrade jag för hand med stuvtyget.
En liten sminkväska att ha i handväskan.
Eftersom jag inte hade knappar med mig så virkade jag en. Grunden är en prästkrage som jag
virkat ganska hårt och dekorerat i olika färger. Den blev ganska hård så det funkar som knapp.
 
Min dotter var hemma förra veckan och hon tyckte den var så fin så då var det ju helt självklart
att den fick flytta in i hennes handväska.
 
Det var ett kul projekt, jag kanske gör flera, men just nu håller jag på med ett enfärgat projekt
som är lite krångligt men roligt. Visar resultatet när det är klart.
 
 

Ugglor i mossen...

Allt är bara bra just nu och jag har haft tillräckligt med 
sinnesro att göra lite pyssel emellanåt, träffat vänner 
och umgåtts med familj. 
Vad jag gör och gjort i helgen är något mycket roligt och
annorlunda, men det tänker jag låta bli en cliffhanger...
 
Jag ger er en bild så länge på en sötis jag gjort till Christine
och som nu pryder hennes nyckelknippa. 
-Vill ha den, sa dotter och så fick det bli. 
Jag blir så glad av att ge saker jag gjort själv och extra kul
att någon vill ha mina alster.
 
 
 
Hon heter Lotta, är lite vindögd, men ingen är perfekt....
Skriver mer imorgon när jag är hemma igen.
Önskar er en god söndag!
 
 
 
Puss och kram från ett mulet Stockholm.

Att virka är beroendeframkallande....

Kreativitet är också läkande i kombination med mediciner bra mat, motion,
vänner och familj runtomkring. Men på vardagarna när alla andra jobbar och
lever ett normalt friskt liv så har jag funnit min väg genom åren att känna
meningsfullhet i vardagen. Jag är periodare med det mesta som har med
skapande att göra. Vissa perioder målar jag, ibland blir det stickning, på
sommaren blir det blommor och utepyssel. Ibland orkar jag bara sitta ner
och läsa och vissa dagar orkar jag ingenting. Nu är jag inne i ett flow av
ideer till små virkprojekt. Så bäst att passa på så länge rycket varar.
 
Photo: Det går ingen nöd på mig...
Så här såg det ut igår i mitt kök. Ett kreativt kaos av garner, pyssel, dator utom bild,
kaffe och en mumsig semla!  Virkning pågår...
 
Det blå huset gjorde jag häromdagen, det vita igår och svamphuset idag. Garnerna är
mycket starkare i färgerna i verkligheten men min mobilkamera är inte av det vassaste slaget.
Väntar på batterier till min systemkamera som legat i träda, men nu är jag så himmelens
trött på att ta dåliga bilder så jag tog mig i kragen och beställde (ovanliga) batterier via nätet.
 
Känner mig lite som en tant, men att vara tant är fint, man gör det man vill, det finns
inga regler längre. Man kan vara barnslig utan att skämmas. Tanten är priviligierad för det
är ingen som bryr sig, hon kan vara sig själv, ha prickiga strumpor, blommig klänning och
randig  halsduk, man måste inte vara supertrendig längre, man blir mer personlig i sin stil,
man kan vara en snygg tant ändå, tack för det.
 
Här snöar det ymnigt, helt underbart, äntligen! Som vi har väntat på lite ljus och snö!
Tjingeling, nu ska här städas...tänk om man bara kunde säga simsalambim......
 

"Nyckelhustag" klar.....

Nu jäklar i min låda är jag igång igen med pysselnerven.
Idag har jag knåpat ihop en minisak, ett litet sött hus att
ha som nyckeltag. Kul pyssel som gick fort att virka,
men ganska pilligt så man får ha en minivirknål till
vissa detaljer.
 
Nu är det kallt som attan -10C så det känns extra skönt att
sitta inne, käka en semla och handarbeta. Mår bra just nu.
 
Tjingeling!
 
 

Nyckelgömma klar....

Lite pyssel då och då är så roligt och meditativt, man behöver inte prestera, det handlar
inte alls om det när man handarbetar eller pysslar. Det handlar mest om att få ro och ett
kreativt behov. När pysslet är klart så känner man att man uträttat något synligt, skapat
något att ge bort eller till sig själv.
 
Pyssel är inte värt något stort i pengar, det har en emotionell betydelse. Särskilt när man
gjort något själv och att mottagaren blir glad för att en vän lagt ner mycket tid på en gåva.
Givaren tycker det är lika kul att sitta och virka in tankar till den som gåvan avser.
 
Nu är min första nyckelgömma klar som jag gjort av restgarner för att testa.
 
Kul pyssel...
 
Det rosa garnet underst har jag haft sedan jag var ung och bodde hemma....den som spar hon har...
 
Simsalabim...nyckeln gömd. Denna kommer jag att behålla själv, men det blir vinterns
pyssel med andra nya färgglada färger som jag köpt just för detta ändamål.
 
Många fyller år i vinter så det kan bli en och annan blomma till nära och kära.
Jag använder inget mönster utan kör på känsla.
 
Önskar er en skön söndag. Här skiner ÄNTLIGEN solen och det har kommit lite snö.
Tack kung Bore för att du orkade de dig ända ner till Västsverige. -6C.

Inspiration kommer när den själv vill...

 
Under ganska lång tid har jag inte varit särskilt kreativ för lusten har inte
infunnit sig. Något smått har jag väl gjort men alldeles för lite för att jag ska
känna mig fullt harmonisk. Jag har läst mer och umgåtts mer med familj
och vänner och rest en del så det blir ganska naturligt att lägga pyssel
och kretivitet åt sidan under en period.
 
Men ska jag känna mig hel fullt ut så måste jag få göra något med händerna.
Det är ett behov som inte går att leva utan.
 
Igår fick jag åter inspirationen att skapa igen och jag tittade på inspirations-
bilder på Pinterest och där finns ett helt universum av ideer för oss som
gillar att göra allt möjligt, sticka, virka, pyssla, måla, ja det mesta finns att
hämta på Pinterest.
 
Så idag köpte jag en massa garner igen, mest för att få många färger som
komplement till de jag redan har.
 
 
Köpte även boken Virka steg för steg med över 100 olika virktekniker att träna på. Jag virkar nästan
bara på ren känsla utan mönster, men det är kul att utveckas så det blir roligt och lite nytänkande.
 
Jag fick en ide som jag har börjat med och vi får se när det är klart om det blev bra. Någon slags
bokstavskombination har jag säkert, för jag kan inte göra samma saker hela tiden utan skapar
nya saker och skapar mycket av ren experimentlusta.
 
Adorable!  a key case--pull the leaves and keys go inside the flower!  etsy shop link: http://www.etsy.com/shop/teenyweenydesign
Hittade denna på Pinterest, finns även på http://www.teenyweenydesign.blogspot.com/2012/03/new-item.html
Blev sugen på att virka denna karamell och det är ju alltid trevligare att förvara nycklar i en fin nyckelgömma
som ser glad och somrig ut. Visar min när den är klar.
 
Ha nu en riktigt go fredagsmyskväll, och  jag har massor med godisgarn att hugga tag i.
 
 

Creativity.....

Helgen har gått otroligt fort och det gör den ju när man har roligt.
Trots ihållande förkylning med snuva, nässtäppa och allmänt hängig
pallrade jag mig iväg till akrylmålningskursen fredag kväll + lörd-sönd.
 
Det började lite trevande med "hur gör jag nu då" med akrylfärger och
penslar, blandade lite på måfå med färger och vatten. Putsade och filade
på bakgrunder proportioner och detaljer. Blandade den rätta nyansen i
just,  den röda, gula eller skuggfärgen och förlorade mig fullständigt i denna
roliga hobby.
 
Vi var tio tjejer med olika målarbakgrund, en hel del duktiga som målat länge
och så jag och några till som var ganska nybörjare.
 
 Här är vi på kafferast allihop så jag passade på att ta en bild på kreativitetens näste.
 
Gudars vad det är svårt att måla! Alltså, det är lätt att måla om man bara vill kludda lite,
det kan ju alla. Men om man vill få till det lite mer än dagismålning så är det många års
lärande, och jag är på krypstadiet. Har aldrig målat akryl förut så det var en utmaning.
 
Vår lärare Emina var väldigt duktig för hon visade handfast, "måla så här" och så visade
hon med egen hand hur man kunde hålla pensel eller spatel eller svamp för att få till den
extra snitsen på färgerna. Hon var ödmjuk och berömde oss hela tiden.
 
Kände mig som ett barn som är ivrig att lära och barn behöver beröm, så hon fattade
galoppen. Självförtroendet hänger på en skör tråd när man ska skapa något som kommer
inifrån en själv och jag är väldigt känslig när det gäller mina egna alster. Vill helst sitta i
min egen vrå utan åskådare och bara måla, måla, måla. Ingen får se mina grejer för än de
är helt klara och de kanske aldrig blir helt klara, så då får man böja sig för vinden och säga
"it´´s good enough". Jag ser alltid att jag borde gjort si eller så efteråt, men det hör väl till
lärandet.
 
Den tavlan som blev nästan klar ska jag visa. Som sagt så har jag lite justeringar att göra
med den....men jag tänker visa den ändå....Tjolahoppsan!
Började sedan med en annan tavla som jag inte vet om jag tagit mig vatten över huvudet
men det återstår att se när jag målat klart den.....om jag målar klart den.
 
Ja...här är då min färgglada blomma med fjäril. Mycket mättade färger som jag gillar. Den var rolig att göra,
så rolig att jag vill fortsätta att måla akryl. Olja tar sån tid och akryl torkar i ett vips. Tavlan är 30X40 cm.
 
En nybörjares verk med lång väg att vandra tills det ser så där lätt ut med några svep. Jag försöker
blanda ut mer med vatten nu när jag håller på med min andra tavla men vad svårt det är att hitta
rätt andel färg kontra vatten.
 
Så jag får leva i lärandet. Det är inte det färdiga resultatet som är det viktigaste utan vägen dit.
Det har varit det absolut roligaste...resan till målet. Pratet med de andra kvinnorna om målning,
tips och tricks, spänningen i olika personligheter och stilar. Vi har lärt av varandra och lyssnat på
alla Eminas tips till var och en av oss. Man lär sig oerhört mycket av att titta på hur andra målar
 
Jag har blivit målarbiten så jag fortsätter mitt målande en stund var dag.
 
 
Förkylningen är enveten, den har hållit mig på halster en månad snart och jag börjar tröttna.
Bihålorna vill inte bli bra och det visar inga bakterier utan är ett virus som hänger sig fast.
Så jag får vila och måla och vila och ta en promenad och måla och vila och äta lite emellanåt.
Mycket mer orkar jag inte, så nu ska jag vila en stund.
 
Mitt immunförsvar är inte som i forna dagar så jag får vara lite försiktig igen nu när
många är förkylda.
 
Önskar er en fin dag!
 
Snörvel på er!
 
 
 
 

Målarkluddshelg......

Ikväll av alla dagar börjar jag en helgkurs i akrylmålning och det ska bli så spännande.
Jag är nybörjare så det blir förhoppningsvis mycket tekniklära, färglära och hur man
bygger upp en tavla.
 
Började för en månad sedan en oljemålningskurs som skulle gå på måndagar i tio veckor
men det funkar inte för mig då jag inte vet hur jag mår från ena veckan till den andra,
men en kort kurs fredag - söndag funkar bra. Kort men bra ändå hoppas jag.
 
Jag gillar abstrakt och halvabstrakt konst och det är sannerligen inte lätt att måla trots att det ser ut
som att en dagisunge målat tavlan ibland. Upptäckte Ulf Sand när jag var på Vidarkliniken i vintras
för hans tavlor hängde lite varstans i byggnaden. Gillar de mjuka färgerna, man får känslan att han varit
på plats i Järna och målat vid vattnet.
 
Att påbörja en tavla är inte så svårt, men att få till den, att färdigställa den är en vånda för mig,
för den står still ibland och väntar på att bli klar....länge, just därför är nog olja bättre för mig.
Inte för att jag gjort så många tavlor, men det är en process, ett slags värkarbete och jag är
inte nöjd för än den är inramad så jag inte kan fila på den mer.
 
Berätta gärna vad du gillar för konst och om du rentav själv målar i akvarell, akryl eller olja.
Jag gillar att måla i torrpastell med fingrarna, det kan bli riktigt vackert med mjuka färger,
även om de ser starka ut på kritan. Jag smular kritan i en liten sil så det blir pulver och suddar tills
det blir  mjukt och följsamt.
 
 
Naivistiska färgglada tavlor som den här av Maria C Bernhardsson är så befriande att titta på.
Man blir glad i sinnet och vill bara slänga sig in i ett färgglatt måleri. Bilden  har jag lånat från                             http://www.blissdesign.se/tag/tavlor/ 
 
Fler av hennes alster finns på http://www.tavelhus.se/tavlor/akryltavlor/
 
Ja vi får se vilken målarstil jag har, för det vet jag inte än....famlar lite i en slags inre oro att
jag inte hittat hem än och det tar tid, det måste ta tid om man inte gjort något liknande förut.
 
Det kallas väl för utveckling att hoppa ut i det okända utan skyddsnät, men jag gillar det!
 
Så en dag kanske jag vågar visa vad jag målat i både olja och akryl.
 
Puss på er och njut av en solig härlig helg.
 
 

Efter regn kommer solsken....

Sitter i stugan idag....den dagen det blev höst på riktigt.Vinden piskar upp regnet mot fönsterrutorna och löven falleri granna gula och orangea färger. Skottkärran är full av sommarens före detta blommor och altanen är minimerad, endast lyktor, filtar och värmeljus återstår.   Gårdagen gick bra, tack vare att vi hade en härlig kräftskivai lördags med goda vänner, den sista festen för säsongen i stugan.Tack alla ni som skickade så fina kommentarer till mitt förra"Madde-inlägg". Vi hade fullt med tända ljus överallt, så visst var hon med oss på alla tänkbara sätt. 13 glada vänner var vi som åt, sjöng, drack en och annan snaps och sjöng ännu mer ackompanjeradav en av vännerna som spelade gitarr därtill. Mycket skratt och härlig stämning var det. Hembakt knäckebröd hade goa grannarna med sig. Så gott med härliga kryddor i. Ja, livet är verkligen alla känslorna på en och samma gång och så ska det väl ändåvara. Att känna fullt ut är också att leva fullt ut. Om man inte tillåter sig att känna ävende mest jobbiga känslorna så planterar man bara in dom i kroppen, Gjuter in dom icement som armeringsjärn. Och hur lätt är det då att dra ut det onda armeringsjärnetur den stelnade cementen? Nä, det går ju inte, så jag tillåter mig att gråta när det ärnödvändigt, men kan ganska snabbt vända tillbaka till lyckan igen.De går ju hand i hand de där två kompisarna lycka och sorg. Med det vill jag säga att jag är lycklig men har mina sorgsna stunder. Ångest är värre än sorg på ett sätt, för den är svår att tygla men det kan jag skrivaom en annan dag. Idag vill jag skriva om roliga saker. Jag lovade ju tidigare att ge några tips om man vill duka till ett bröllop eller annan fest. Till vårt bröllop gjorde jag egna placeringskort och de klippte jag ut av gamlatapetprover som man lätt hämtar hos färghandeln. De vill gärna bli av medgamla kataloger och de är gratis. Vi hade vitt och grönt som tema, så jag plockade ihop grönanyanser i tapetproverna. Lite blandade nyanser även med lite rött i gör inget för då ser det mer levande ut.Lite variation är bara fint. Huvudsaken är att det blir harmoni i dekoren.Dekorerade varje fjäril med en rad gröna "bling-stenar".Placeringskorten fick sedan sitta på varje vinglas. Jättefint! Så fick ni dagens pysseltips också. Nu är det dags att dra till stan och inhandla skor och lite höstkläder.kan ju inte gå omkring i sommarklänningar och sandaler längre.Understället åkte på igår kväll i stugan. Det blir fort svalt i en oisolerad stuga. Men nu blir det stadslivet igen...ska bli skönt med andra sociala aktivitetersom kulturevenemang, AW, bio och mysiga restaurangbesök i stan. Allt har sin tid...farväl denna underbara sommar 2013 som jag fått upplevatillsammans med min man och alla, alla underbara människor vi mött ochdelat minnen med i glädje och även sorg, för inget kan finnas utan det andra. Vi får se om jag blir flitigare på att skriva igen nu när hösten kryper inpå.Det känns så just nu i alla fall.Kram på er!     

Sir Väs.......hälsar på bokklubben ikväll...

Kände idag att jag inte virkat på länge och när jag satt med ett annat pyssel så
ville jag göra en paus, började surfa lite på nätet och hittade dagens ultimata pyssel.
 
Det går snabbt, är roligt och det blir en perfekt gå-bort-present.
 
För ikväll ska jag på bokcirkeln "Erica" som vi har en gång i månaden, ett gäng
på sex tjejer i bästaste åldern, då man får läsa nästan hur mycket man vill utan
att bli avbruten av små barn eller ungdomar som spelar musik för högt.
 
Nog för att det var hemtrevligt på den tiden då barnen var små och medlestora, men
var sak har sin tid.
 
Nå...vad gjorde jag då....?
 
 
Det blev Sir Väs som ......bokmärke.
 
men gjorde min egen variant. Huvudet blev lite litet och mössan för stor, men det var mitt första
försök så det får duga för nu.
 
Sir Väs får sova i en liten lådda så cyklar vi till Eva och har bokpratskväll tillsammans.
 
För övrigt mår jag ganska bra just nu. Tröttheten bor i mig och benen bär inte fullt ut, särskilt när jag
går i trappor, och reser mig från sittande ställnig men jag lever med det. Jag får gå sakta och ta hjälp
med armarna när jag reser mig upp. På torsdag ska jag få behandling igen, Perjeta nr 2 tillsammans med
Herceptin och även cellgiftet Navilbine (tror jag).....
 
And I will be keep on walking!
 
Mina tankar går idag till Ulrika som jag lärde känna på Vidarkliniken.
Hon dog av sin cancer två veckor efter att jag kommit hem.
Det gick fort, alldeles för fort, 5 månader från diagnos till hon somnade in.
Vi bodde i rummen bredvid varandra. Man lär känna en människa när man bor
så tätt inpå dygnet runt i tre veckor. Hon var jättesjuk men ändå så glad.
 
Idag begravdes hon och det känns overkligt att vi för drygt en månad sedan
satt och gjorde yoga tillsammans, hon var duktig på det och vi hade en egen
mysig yogakväll tillsammans med tända ljus med månen utanför fönstret och
lugn yogamusik till. Det är ett fint minne. Mina tankar går till hennes familj idag.
Hon var tapper och kämpade som en krigarprinsessa!
 
 
Jag har tur som ännu är kvar,
ännu får andas och gå, cykla,
köra bil, använda mina händer och huvud,
uppleva saker och känslor med familj och vänner.
 
Jag har tur som inte har ont någonstans,
kan äta vanlig mat och känna smaker och lukter,
kunna handla min egen mat och tillaga den,
läsa böcker, se en film, lyssna på radio,
vara oberoende men samtidigt beroende,
av kärlek, värme och omtanke.
 
Och det har jag den stora turen att få.
Kärleken driver oss framåt i livet.
Ingenting är viktigare än kärleken.
 
 
Ta hand om varandra och säg till dina barn/man/fru /vän att du älskar dom!
 


Några par mjuka och ulliga torgvantar...

Mitt liv består som tur är inte bara av eländes elände utan mest glädje
och harmoni i olika sammanhang och jag mår nästan dåligt av att skriva
om de mindre smickrande händelser jag går igenom under behandlingar
och tillhörande biverkningar.
 
Men idag tänkte jag inspirera mig själv att få fart på kroppen och kreativiteten.
Har inte haft någon större lust att göra något annat än existera efter beskedet
om spridningen av tumörerna, det tog ner mig men jag har inte tid att deppa ihop.
 
Så nu ska jag göra en collage över vinterns handarbete och pyssel jag gjort,
inte allt i samma inlägg, men lite då och då, så förstår jag själv att jag inte sitter
och rullar tummar som det har känts den sista veckan.
 
Torgvantar till yngsta lillasyster T blev julklapp 2012.
 
Torgvantar nr 2 blev till väninnan Anita i julklapp 2012
 
Torgvantar nr 3 blev till bonusdotter Anna när hon fyllde år i december 2012

Torgvantar nr 4 blev till dotter Christine när hon fyllde år i februari.
 
Nr 5. Lite längre torgvantar till syster K i julklapp 2012. Gjorde ett par till men
de var för snäva så hon fick dessa också. (nr 6)
 
Nr 7. Gjorde ett par till mig själv i höstas som prov och tänkte att, tja det kan jag sticka
till några och när jag gjort de sista lila långa till syrran sa jag att nu får det räcka.
Men några fler önskade sig ett par och då ville jag ju göra några till.....
 
Nr 8. Dessa stickade jag till väninnan Ammie när jag var på Vidarkliniken i feb-mars.
Roligt att sticka randigt och jag går bara på känn, inga mönster, man tager vad man haver.
 
Nr 9. Och de allra sista gjorde jag i stugan förra veckan till väninnan Anna R som älskar rosa och färg.
de var roliga att sticka för garnet är melerat och vantarna kan bli lite olika längs stickningens gång.

Efter varje vantepar har jag sagt...inga mer, men ändå kryper stickorna fram när det kliar allt
för mycket i sticknerven...
 
Vi får väl se om det är slutstickat än, för våren verkar vara långt borta och nu behövs verkligen
torgvantarna som allra mest. Jag har själv ett par  jättefina som mamma stickat, får lägga ut
även dom när jag tagit bild på mina lavendelblå skönheter.
 
Och här har jag mina vantar som min mor har stickat, mjuk och skön.
 
Alla vantarna är stickade i Drops mjukaste alpacka utom de rosa som är
en annan ullblanding med lite syntet i.
 
Det är kul att handarbeta, men lusten måste finnas där, det går inte att tvinga fram ett pyssel
eller stickning/virkning som kräver hjärta och harmoni.
 
Så vi får se vad jag har lust att göra härnäst. Blir väldigt orolig och rastlös när jag inte har något
för händerna och ändå så har jag ingen lust...motsägelsefullt och irriterande.
 
Men när jag skriver ner hur det är så brukar det lossna, så vi får se om jag får tillbaka lusten.
 
Mer alster kommer som jag skapade på Vidarkliniken....men inte idag.
 
Önskar er en go dag!
 

Barnasinnet var det ja.....

Helgen tillbringade vi i stugan och där kan man inte göra så mycket annat än att bara vara,
njuta av naturen och höra elden spraka i öppna spisen.
Hade med mig garner och virknål som är lätt att ta med överallt, så några saker blev till.
 
En rosa minihatt som jag virkade på frihand eftersom jag är så dålig på att läsa mönster. Garnet
har jag haft liggande sedan 80-talet då allt var rosa, så nu kom den till användning igen.
 
Mininallen Nilla fick hatten när jag kom hem. Har lite leksaker som syskonbarnen
gärna leker med när de kommer och hälsar på....
 
Och från sidan....
 
Igår fick jag mersmak, så den gula klänningen virkade jag spontant till llilla musen Maja.
Det går ju så fort att göra minikläder och jättekul! I morse fick nallen Nilla byxor också för
man kan ju inte gå med rumpan bar!.... Hittade ett gäng färgglada garner på loppis förra
veckan för bara några kronor, och det är så roligt att hitta billigt garn.
 
Och i helgen blev även ugglan Holger till. Första försöket att göra en uggla. Lite vindögd men
har sin alldeles egna personlighet. Ska verkligen virka flera, det var riktigt kul.