Jag har fått den allra bästaste julklappen!

I måndags var det återigen dags för mig att åka till Göteborg och göra PET CT som jag gjorde
för exakt ett år sedan. Man får dricka kontrast i 45 minuter och därefter så läggs man på en
brits i ett lugnt rum. En radioaktiv isotop med sockerlösning sprutas in i armen och sedan ska
man ligga stilla en timma för att isotopen ska gå runt i kroppen och fånga upp cancercellerna.
Isotopen lyser där cancerceller finns och är aktiva. Ja ungefär så...
 
Sedan röntgar de med en skiktröntgen där man får ligga still i ca 20-30 minuter.
Ingen big deal alls egentligen tyckte jag, men min kropp tyckte något helt annat.
Nålen i armen var ganska tjock och det gjorde jävulusiskt ont, då mina vener börjar bli lite
slitna, men det var bara att gråta en stund så gick det snart över, men den mentala smärtan
blir svårare och svårare för var gång att hantera. Kroppen fattar ju att man inte ska ha ont,
aldrig någonsin, och det är ju kroppens eget försvar som talar.
 
Sedan tänkte jag att hipp och hoj nu var det över, då är det bara att lägga sig på britsen
i röntgenrummet och göra det som göras skall. När de ska skjuta in mig i röret så säger
kroppen...STOPP! Du ska inte in där! Fick akut panikångest och började gråta hysteriskt.
Jag vill INTE MER, orkar inte ta allt detta, när ska det vara nog?..sa jag till sköterskan.
Har hållt på i tre år med tusen undersökningar och behandlingar, när ska jag få bli frisk och
slippa detta som tär på psyket så oerhört och kroppen blir svag?
 
Sköterskan fattade direkt. Du ska inte behöva lida. Vill du att jag ger dig lite Sobril?
Hon fick ett omedelbart Ja. Ge mig så jag klarar undersökningen, och jag fick en dos
som räckte nästan precis. Men de sista minuterna pratade jag med mig själv i huvudet
och förklarade för mig själv att detta är inte farligt, det är bara kroppen som protesterar,
så gå in i din bubbla en stund så är det snart över. Det gick ju bra till slut.
 
Tur att min älskling var med så att jag kunde komma ut och krama honom efteråt.
Sedan var det bara att åka hem och vänta på resultatet.
 
Tiden går ju så fort i juletider och jag har som alla haft fullt upp. Onsdag kväll hade jag
pysselkväll med tre väninnor. Vi gjorde julkort, slog in paket och en av oss stickade.
Lite glögg och julklappslotteri är ett roligt inslag och alla har roligt när äggklockan tickar
och man ska ta det paketet av varandra som ser lockande ut. Alla blir alltid nöjda, men
det är en rolig lek. Slår man en 1a eller 6a med tärning så får man byta paket.
 
Skål kära vänner och tack för en supermysig kväll! Eva, Anita och Maria, mina härliga goingar!
Jag tillverkade ca 30 julkort som går iväg...idag..så ha tålamod ni som inte fått än.
 
När så torsdag kom kl. 9,00 var det återigen dags för min 4:e FEC behandling denna omgång.
(Har nu fått sammanlagt 7 st FEC+ 3 st taxotere + ca 40 st herceptin) Emlakrämen hade tagit
ordentligt så jag kände inget av sticket i porten. Behandlingen i sig är numera rutin så det brukar
gå bra. Först Herceptin och därefter 3 cellgifter ur tre olika påsar. Det tar ca 2,5 tim per gång.
 
11,30 skulle vi träffa min onkolog och det var lite nervöst för vi skulle få svaret från PET-CTn.
Han såg glad ut när han kom in, så det bådar gott tänkte jag och sköterskan såg också
ganska glad ut. Når det är dåliga besked kan de oftast inte annat än att se allvarliga ut.
 
Dr, Klint viade oss röntgenbilderna och förklarade att.......
Tumören i halsen visar INGEN AKTIVITET, den ser ut att ha dött! Knölen är kvar men det kan
vara en inflammation efter strålningen och att huden gått i nekros.
 
Tumören är BORTA...BORTA!
Vi kunde inte ta in det, jag bara gapade av chock. "Menar du att det inte finns någon cancer
vid halsen längre? sa jag och han fick återigen förklara för min chockade hjärna.
 
Sedan väntade vi på de dåliga nyheterna som man alltid gör när det goda kommer först.
Vi såg tre tumörer i magen på tre olika ställen. En vid levern som har funnits där hela tiden,
och två längre upp imagen vid brösttrakten fast i magen. De är alla ca1 cm.
 
Nu ska vi bekämpa även dessa och vi vet inte om de två övre är nytillkomna. Vi vet inte heller
om den nuvarande medicinen hjälper och de vuxit eller krympt, för jag har inte fått PET-CT
var 3.e månad som det var tänkt från början så de har inte mycket att jämföra med.
 
Vad jag minns från ett år tillbaka så fanns inte de vid övre magen.
Men det finns bara en väg och det är att bekämpa även dessa och de är så små än så det
ska bannemig gå med rätt läkemedel, och det finns ännu ett helt batteri att ösa ur.
Kärleken håller mig till den positiva person jag är och det är jag så innerligt glad för.
 
Goda vänner också som jag håller oerhört kärt och vi har ett rikt liv tillsammans, jag och
min kärlek och allt bus vi gör med vännerna. De allra flesta har utflugna barn så då är vi fria
att göra de saker som hör till "efterrättsåldern". Ibland längtar vi efter vännerna med småbarn
och då blir det mys med familjer, också supermysigt. Och så har jag systrar med småbarn,
så jag har fullt upp med att både ge och få kärlek.
 
Jag och min älskling har fått så mycket älskvärda ord och kärlek från alla håll och kanter
efter detta positiva besked att det GÅR att förändra tillvaron till total GLÄDJE efter detta
besked. Trots att jag ännu har cancertumörer som är aktiva så känner jag mig helt plötsligt så
mycket FRISKARE. Jag ska bekämpa även de små nördarna, det har jag präntat in i min
kropp, planterat alla de små friskfrön som ryms i en kropp. Fröna är miljoners miljoner
i antal och de ska göra mig totalt frisk tills jag blir gammal och dör av ålder.
 
Tanktens kraft är så oerhört stor, att ändra matvanor och att ha kärlek omkring sig läker.
Att vara snäll mot sig själv och att rensa dåliga energier omkring sig.
Att bara göra det som känns bra för en själv och att inte åka med för att andra vill.
Att meditera, vara i ett eget flow ger enorm läkning, det gör jag med pysslandet.
Att var ute i naturen och stanna upp för de små detaljerna, lyssna på fåglarna tex.
Att ta hand om kroppen, bada, smörja in kroppen med väldoft och en skvätt parfym.
Att vårda det yttre, ta på lite smink och röda läppar trots att håret är borta och kroppen
mest liknar barbappappas, men snygga kläder hjälper mot det mesta.
Att läsa något roligt varje dag, inte bara elände för det får vi till oss ändå.
Att äta god mat och unna sig en dessert ibland är livskvalitet.
Att se en bra film på bio eller DVD.
Att resa och ta in nya intryck att spara i hjärnans hårddisk.
 
Ja, det finns så mycket att glädjas över och jag har tack och lov lätt för att glädjas åt mycket.
 
Hoppas att även ni därute har många saker att glädjas över, hur svårt ni än har det emellanåt.
För det kommer alltid ljusa stunder. Ingen kan ha strålande sol jämt för då skulle vi inte
uppskatta det heller till slut. Det vet vi ju när vi haft flera veckors hetta på sommaren
och längtar efter regn. Vi behöver kontasterna i livet helt enkelt.
 
Sedan kan man tycka att cancer är en onödig erfarenhet och det håller jag med om, men
då kan vi räkna upp tusen andra sjukdomar som ingen heller vill ha, eller de som är totalt
förlamade efter trafikolyckor och behöver assitans dygnet runt, det vill igen heller ha.
Eller det som händer runtom i världen, att barn blir skjutna dagligen, många som dör
pg a hatbrott av olika slag. Vi vet inget om morgondagen, så vi får ta vara på dagarna.
 
Livet bara är så och vi får gilla läget och de som är fullt friska vill jag skicka en god
tanke till. VAR TACKSAM! Gnäll inte för gnällandets skull, det gör många tyvärr.
Börja medvetandegöra ditt sätt att tänka och agera så kommer så mycket att gå
oerhört enklare och smidigare. Livet är en resa och den ska vi hantera, och hur vi
hanterar livet kan vi bara själva avgöra. Det du ger får du mångdubbelt tillbaka.
 
Hoppas ni ser de små sakerna ibland på er stig framåt, för det har jag lärt mig.
Livet blev så stort helt plötsligt....stort av det lilla....
 
Så jag vill ge alla en STOR Julkram!...och lova att inte stressa ihjäl er inför jul.
Ett roligt spel kan vara kul att köpa eller låna av någon som tröttnat på sitt,
på loppis finns många spel. Roligt att umgås med spel kring i jul....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hoppingivande cancermedicinen T-DM1 som snart släpps....?

Mitt liv är HÄR och NU, men jag blir så bestört när unga kvinnor dör på löpande
band av bröstcacner. Ju yngre du är desto större risk att den är aggressiv.
Den typ som jag har HER-2 positiv BC är aggressiv i sig och jag väntar otåligt,
nästan med ilska på att T-DM1 ska släppas så jag får ta del av den.
 
Men den är dyr och har bara använts i forkningsstudier än så länge som visat ett
överraskande positivt resultat. Jag har känt till den ett år, men frustrerat får jag se
på när tiden går och jag får traditionella cellgifter som är 10-20 år gamla.
Jag ha bett att få vara med i Emilia-studien men fått ett nej till svar.
 
Min onkolog gav mig svaret i våras; "Hade du fått din dagnos nu  så hade du varit den
idealiska patienten i studien eftersom du har HER-2 pos BC, men eftersom du redan
påbörjat en behandling så är det inte möjligt"
 
Jahapp!....man kan ju skrika för mindre!!!! och jag har TJATAT!
 


Tiden går och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Min inre klocka tickar på något sätt
som känns oroväckande. En känsla som säger, gör klart det du ska innan du blir för dålig.
Visst har jag fått strålning som känns ganska påtagligt just nu efter avslutad behandling.
Jag har en brännskada och smörjer på Aloe Vera 2 ggr per dag. Tumören har krympt en del
och det är i sig väldigt positivt. Imorgon påbörjar jag en ny omgång med FEC-behandling,
en cytostatika som tar ner mig rent fysiskt och det kommer att bli tufft men jag klarar det med.
 
T-DM1 har inte samma biverkningar som de äldre cellgifterna för det är en annan typ av
läkemedel som inte är cytostatika. Dessutom har man knappt
några biverkningar med den nya medicinen. Alltså kan många t om tjäna sitt levebröd
genom att jobba istället för att vara sjukskriven.
Av cellgifter blir man som bekant helt utmattad, men nu har Emiliastudien pågått i flera år
och jag undrar hur många kvinnor som ska behöva dö innan T-DM1 släpps?
 
ca 7000 kvinnor får bröstcancervarje år
ca 1500 kvinnor dör varje år till följd av bröstcancer
Mer än 4 kvinnor dör varje dag till följd av bröstcancer....VARJE DAG!!!

Jag känner personligen flera i min egen ålder och yngre som dött.
 
Ska jag ingå i den statistiken nästa år?
...eller ingår jag då i statistiken inom gruppen relativ överlevnad 3-5 år,
eller får jag leva ett tag till så att jag hamnar i gruppen relativ överlevnad 5-10 år?
 
Ja, det är väl en hel del upp till forskare och makthavare och min egen onkolog!
Jag själv har ingen talan hur högt jag än skriker, thats life, SUCK IT UP!
....och JA, jag är FÖRBANNAD!
 
Till vilket pris ska man rädda liv, eller förlänga liv?
Till vilket pris ska man vänta med att släppa en revolutionerande medicin?
För den som är svårt sjuk beror det förståss vilket stadie man befinner sig och hur gammal
man är. Jag vill leva länge än och om jag får de mer moderna medicinerna kanske jag får
uppleva några år till, kanske t om få den ynnesten att uppleva barnbarn, vem vet?
T om gamla tanter och farbröder som är 89 år vill leva lite till trots att de "levt färdigt"...
 
Jag har tjänat samhället  många år, jobbat extra och därmed betalat skatt sedan jag var 15 år.
Efter studier har jag jobbat heltid hela mitt vuxna liv och fött och upfostrat två barn, den mesta
tiden som ensamförsörjande mamma. Jag är idag 47 år, men får vanmäktigt se på när makthavare,
forskare, läkemedelsbolag leker med människors liv. Den som får den största fjädern i hatten
har makten, pengarna och hela härligheten. De liv som släckts på vägen till framgång är det
ingen som bryr sig om, de lär ju inte klaga i efterhand.
 
Låt fler ta del av en studie men "utanför studien" när nu medicinen T-DM1har nått så stor
framgång i tidigare fas I, II och III studier. Emiliastudien är vid det här laget väldokumenterad.
 
Nu råkar jag ha just den onkolog som har varit i Chicago och presenterat den nya studien.
Så imorgon ska jag träffa Leif Klint och ställa frågan; "När ska jag få den nya medicinen T-DM1?"
 
Artikeln nedan har jag kopierat från
http://www.expressen.se/gt/medicin-ger-nytt-hopp-for-cancerdrabbade/
 
 

Medicin ger nytt hopp för cancerdrabbade

GÖTEBORG. Den nya medicinen kan hjälpa tusentals cancerdrabbade kvinnor.

I går presenterades den vid en internationell medicinsk kongress i Chicago av bland                                        andra onkologen Leif Klint från Göteborg.

- Resultaten är oerhört lovande, säger han till GT.

T-DM1 används mot den typ av bröstcancer som kallas HER2-positiv. Cirka 20 procent av alla bröstcancerpatienter drabbas av denna.

På den medicinska kongressen i Chicago, med 30 000 deltagare, väckte rapporten från försöken med T-DM1 i går stor uppmärksamhet.

Tumörerna växer inte

- De behandlingsmetoder mot cancer som används i dag ger vanligen stora biverkningar. Detta är en målinriktad behandling, som i första hand angriper enbart tumörcellerna. Det innebär att patienterna inte alls mår lika dåligt som många gör med nuvarande behandlingssätt, förklarar Leif Klint.

- Jag har patienter i Göteborg som ingår i studien, och där resultaten är väldigt positiva. En av dem började få medicinen i mars 2010, och inte bara mår bättre - dessutom visar tumörerna inga tecken på att växa.

Fungerar inte för alla

Resultaten har dock inte varit lika bra för alla.

- Nej, i några fall har det fungerat sämre. Men sammanlagt ingår 1 000 patienter i studien, och för den övervägande majoriteten är resultatet väldigt lovande.

Men som många andra nya mediciner är T-DM1 dyr. Exakt hur mycket den kommer att kosta är oklart.

- Läkemedelsföretaget räknar med att få den godkänd i USA och Europa nästa år. Först då kommer man att kunna bedöma priset.

  Av Johan Wopenka
Taggar: T-DM1, bröstcancer, cancer, her-2 positiv bröstcancer;

Hundbajs någon?

Har precis kommit in efter en promenad till affären. Tog på mig mina grövsta
kängor och gick så försiktigt jag kunde i slalom mellan isfläckarna, hundspillning,
och den grusade isen. Ungefär halvvägs hände det....för första gången i vinter.

FLOOPS! På en millisekund låg jag med ansiktet framför en bajshög! Är man
rädd för att ramla så händer det ju...men blir så fruktansvärt förb....ad!
Rena turen man inte ramlade rakt i bajset coh kisset som låg överallt.

Opps...så det kan gå....

Hur jäkla svårt kan det vara att plocka upp skiten efter sig, man får ju gå
zick-zack mellan isfläckar, hundbajs och hundkiss. De hundägare som inte
plockar upp efter sina hundar borde bötfällas! Visste ni inte att det är lag på
att plocka upp skiten? ...Även på vintern!

Bilden tog jag i Nice.....hundbajs-förbjudet-skyltar borde införas även här.

En del kanske tror och hoppas att ingen ser, när de låter bajset ligga kvar efter
de stackars hundarna som av naturliga skäl inte själv kan plocka upp efter sig.
Det första jag möter när jag gå ner för min trappa och ut på innergårdsgången är
hundkiss, hundkiss, hundkiss, hundkiss...och hundbajs borta vid trädet ut mot
parkeringen.
Det är ägarnas ansvar att se till att hundar inte kissar och bajsar
vid våra ingångar och ute på gångvägarna
!
Skaffa inte hund om du inte orkar böja dig ner!

Lite dressyr kanske?

Varför händer detta mest på vintern har jag undrat?...att inte plocka upp?
Det är ju inte direkt så att hundbajset sjunker ner i snön...utan den är i allra
högsta grad synlig, ibland t om mitt på promenadvägen.

Nu vet jag att de flesta är oerhört ordentliga, men som alltid är det några få som
fullkomligt skiter i denna lag! FY OCH USCH PÅ ER!


Ser det trevligt ut, någon..? kanske en lite tugga till hunden?
Vissa hundar älskar att tugga på lite....ja hundbajs...mysigt värre....

Nåväl, slapp ju i alla fall att tvätta den vita dunjackan...ett riktigt äventyr
att gå och handla på vintern......

...och en dag kanske jag själv skaffar hund ....när jag är vig nog att plocka upp
bajset efter min lilla sötnos....

Klagar sällan, men när jag klagar då är jag förbannad!

Allt har sin tid.....

....Livet har sin gång....

Dagen har varit en både sorgsen och vacker, trots att regnet vräkt ner.
Var på Catarinas vackra och ljusa begravning. Hon blev 48 år...
bröstcancern tog hennes liv.....men hon lämnar efter sig många ljusa
minnen och de som kände henne vet att hon alltid var positiv och hon
njöt tacksamt i glädje av varje dag i sitt liv.

Hon gav oss denna vackra låt på begravnigen...den gav oss alla tröst....
...att Allting har sin tid.... Nu är du en stjärna på himlen som lyser
stark och klar.



Imorgon är en viktig dag för alla kvinnor och för alla som känner en kvinna.
Rosa Bandet-galan går i TV3 kl.20,00, och den ska samla in pengar för forskning
så att ingen längre ska behöva dö i denna hemska sjukdom.

Jag kommer att medverka tillsammans med andra kvinnor som haftbröstcancer,
så vi åker ner till Göteborg redan på dagen för förberedelserna.

Titta på galan och skänk en slant, för pengarna behövs och gör stor nytta.

Vi ses imorgon på TV3!...KL.20,00!


Allting har sin tid
Livet har sin gång.
Allting har sin tid


Livet har sin gång

Att va liten så liten, att skriket är tal.
Att staplande ta några steg,
Spela boll, göra ord, leka hus i en ek,
svälja tuggummit, vara på trots.
Och gå skolan, fröken vet allt.
Det har sin tid

Att va vuxen och barn på en enda gång.
Jaga finnar och börja förstå,
Vara förälskad och tröttna,
bli vänner ändå
Tänka ut vad man en gång skall bli.
Veta allt, inte kunna nånting.
Det har sin tid.

Ref.

Att förändras och vilja förändra allting.
Flytta in i en lya på stan.
Det är dags att vi gifter oss snart tycker jag,
men inga barn ska vi ha på ett tag.
Bli mogen förtrogen med sitt eget liv.
Det har sin tid.
Att vemodigt tänka va fort liver går, tappa håret och uppfostra barn,
Att ha rätt, veta mer och bestämma dig för,
skall jag våga förändra mitt liv en gång till?
Var skapande människa idealist
Det har sin tid.

Ref.

Att bli äldre och tänka i tiotal år,
Inte orka så mycket som förr.
Vara chef och sen plötsligt bli gammal en dag.
Vakta barnbarn och längta till jul.
Då alla kan samlas kring ett enda bord,
Det har sin tid.
Att en gång få dö och begråtas en stund,
möta gud ställa frågor som gror
att få vila sin själ där förlåtelsen finns, bära vita band om sitt hår.
Där tiden äntligen skall ta slut
Det har sin tid.

www.Earthlings.com....se den!

Igår kväll satt jag sent på kvällen och stickade framför ett
fantastiskt naturprogram om världens fåglar.

Jag blev lycklig och kände ett välbehag långt in i själen.
Tänk så vacker vår jord är, med dessa fantastiska skapelser!

Kolibrifåglar som är som tagna från en annan planet, och många
andra vackra och udda fåglar jag aldrig hade sett.


Hummingbirds...

Tänk att få vara med om en sådan här upplevelse! WOW!
Bilden lånad av
http://birdaday.com/wild-birds/the-human-hummingbird-feeder/

Jag somnade lycklig, och tänkte att jorden är ju ett paradis...också!
Om vi inte hade haft helvetet...också!

Imorse tittade jag på Efter Tio och lyssnade på Regina Lund som har
många kloka värderingar. Hon äter inte kött eller fisk, har en kärlek
till naturen och människorna och en sund andlighet.
Känner igen mig i henne i mångt och mycket....äter inte heller kött längre,
men fisk däremot.

Äter du kött är det helt Ok för mig, men det vänder sig nästan i mig numera.
Har verkligen älskat kött, så jag förstår dom som njuter av det.

Regina Lund bad tittarna att gå in på www.earthlings.com ...hon sa inte mer,
så jag blev ju nyfiken förståss och gick in.

Jag kan säga som så....att jag grät floder! Fy sjutton vad grymma vi människor är!
Helt fruktansvärt hur vi behandlar våra vänner djuren!

Den som är känslig ska inte se den. Inget nytt under solen iofs, men ändå fruktansvärd!

Så jag har tagit ställning!



Här visar jag en liten snutt från dokumentären....den snällare delen...

Fredagsmys....inte för alla....

Idag var jag på strålande humör, gjorde mig fin, smink, parfym...
...på med höstkappan  och en fräsch färglad schal i cerise.

Håret som jag är så stolt över fick lite gele´ och jag såg fram emot
fredagsmyset som börjar i stan med inhandling av blommor, vin,
något fint till hemmet och inhandling av god mat.

Väl inne i stan ser jag att flaggan är halad på halv stång på väninnans
arbetsplats. Ringer genast upp henne och frågar om det är vår gemensamma
bekant.....

En kvinna i sina bästa år, ungefär lika gammal som jag somnade in igår efter
en lång tids sjukdom i bröstcancer.
Träffade henne senast i våras på BCF.s sommaravslutning och vi sjöng i samma kör...
Vi pratade när vi möttes men var inte nära väninnor, men det spelar ingen roll,
hon har flugit iväg och det blev jag väldigt ledsen för.

Efter samtalet med min väninna kändes det inte lika roligt längre. Tankarna gick
till denna glada positiva tjej som hon var och hennes familj som idag sörjer.

Gjorde mina ärenden som jag planerat och därefter åkte jag direkt till kyrkan där jag
träffade vår präst Yvonne. Vi pratade en stund och därefter tände jag ett ljus och bad
att kvinnan som somnade igår ska bli väl mottagen på andra sidan.




Vi lever här och nu allihop, livet är en gåva som vi ska vårda och vara rädda om.
Ikväll ska jag vårda min väninnerelation, så det blir prat och umgänge över ett glas
rött....eller två....

Ta hand om er!

Imorgon blir det upp tidigt för att sälja Rosa Bandet på oktobermarknaden här i stan....



Den här är tillägnad dig C....Flyg på dina vackra vingar du vackra fina själ.

Pay it forward....

Ni har väl sett den filmen som blev en tankeväckare för oss jordbor.
Om alla vore lite mer generösa mot varandra så skulle världen se
helt annorlunda ut......

Något som jag läste i en blogg gjorde att jag inte kunde tänka på
något annat nu ikväll.

Först vill jag ställa frågan?

När är man beredd och färdig att acceptera att ens mamma ska dö
väldigt snart?

När man är 3 eller 13år?
När man är 23 eller 43?....
Nä just det....man vill alltid ha kvar sin mamma, mammor ska inte dö,
särskilt inte småbarnsmammor som vill se sina barn växa upp.

Läste Lindas blogg ikväll men har även följt henne på håll...Hon har kämpat
med sin bröstcancer samtidigt som hon har väldigt små barn.

Linda beskriver sig själv i sin blogg;
http://lindaskriver.blogspot.com/
Fotogalen, trebarnsmamma, matte, gift, förskollärare, född -77 som under
graviditeten drabbades av inflammatorisk bröstcancer
(som tyvärr är en mkt ovanlig och aggressiv form av bc) + metastaser i skelettet.
Den 4 dec -09 föddes vår lille Erik i v 32+0 med planerat snitt.
Linda kommer inte att klara sig, det vet hon och käcka tillrop är nog välmenta,
men i nuvarande läge gäller det att göra det bästa för henne och familjen.

Ludmilla som jag också följer på sidan http://ludmilla.se/ har tagit ett
fantastiskt initiativ. Läs inlägget från 26/9 på hennes blogg.

Hon har startat en insamling för att Linda ska få sin sista önskan uppfylld.
Att få åka till NY.....




Ludmilla skriver;
"Jag har startat ett konto i Nordea (3039 22 45434) och har själv börjat med att sätta
in 500 kr till Linda. Om du vill hjälpa till får du gärna sätta in ett litet bidrag.
Så många som vi är behövs inte någon stor summa av var och en."


Fundera en stund....
Vad får du för 25Kr? ....Knappt en latte på stan....
Vad får du för 50Kr?.....Knappt ett flashigt modemagasin..
Vad får du för 100Kr?...En dagens ute på stan....och en chokladbit...

Kan du avstå av något av ovanstående en dag för att göra en annan människa lycklig?

Jag kan avstå och skänka en slant för att Linda ska få sin dröm...att kunna
åka till NY innan hon dör.

Många bäckar små.....gav barncancerfonden 116,000Kr för Maddes insamling efter att hon dött.
Fantastiskt bra...men man kan även hjälpa de som ännu lever.

Jag väljer att skicka lite pengar till insamlingen för Linda. Hoppas ni gör detsamma!

Har du någon gång sagt att...."det vill jag göra innan jag dör"..?.....
Vad vill just du uppleva innan du dör?

Jag vet vad jag vill......att få simma med delfiner i det fria!




PS: Vet inte hur man gör när man länkar en adress, så läsaren bara kan klicka
direkt på länken....det har funkat förut men inte längre....