Att ta vara på tiden.....

Nu sitter jag här i Arla morgonstund och njuter av
den där  magiska tystnaden då man bara hör
köksklockan ticka och frysen susa lite tyst och
försiktigt. Ljuden liksom förstår att de ska ge ro
i sinnet och vagga kroppen in i en behagligt
skön meditation denna fjärde advent.
 
 Har tänt ett rött juleljus till Madeleine som ska få vara med
mig denna morgon. Sedan får den brinna vid hennes grav
över julen. Vaknar till med kaffe strösslad med kanel och
en lussebulle med mycket mandelmassa i.
 
Bläddrar i senaste numret av skönhetsmagasinet
som dotter jobbar för och denna gång är det en
djupintervju med Maria Montazami.
 
 
 
Tar även fram mina gamla julbaksrecept som jag bakat
sedan barnen var små. Nu är det Christine som får lära
sig hur man gör och ta med sig mina tallade och smet
fläckade gamla recept.
 
Julgodis och hobbypepparkakor blir det nog också
mest för doften och pysslets skull. Extra mysigt att
få baka med älskad dotter. Maken får göra roliga
pepparkakor.
 
Fjärde ljuset brinner och jag tittar även i den vackra boken
December som jag fick i rolig present i programmet
Nobel & Myrbäck i P4 Väst. För de som inte vet så har
jag varit gäst ett antal gånger nu under ett par års tid
med jämna mellanrum. Där har jag berättat hur man
kan leva med en dödlig sjukdom och ändå vara lycklig.
 
Hur man kan leva med sorg efter ett barn som dött och
ändå gå framåt och vidare i livet i glädje men kantat i
ett sorgband.
 
 
Lite roligt och det var några till som fick ta emot priser i
olika kategorier med humor i blicken. Detta var på Nobeldagen
och Susannes efternamn passar ju bra en sådan ärofylld dag.
 
Ja, vi ska ta vara på varandra inte bara kring jul utan
resten av året också. Tiden är bara till låns, den växer
inte på träd. Grenar växer, frodas av blad, blommor
och frukt. Men när frukten faller, multnar och blir ny
jord och näring ja, då är cirkeln sluten och vi med den.
 
Julen för mig är lugn och ro, god mat, inte allt,
utan det jag alltid ätit. Mors o fars finska lådor,
framför allt morotslådan tillhör favoriterna.
 
 
Morotslåda med russin o ris, lantlåda och potatislåda.
 
I år blir det inte heller någon gris i vår spis, utan
en vildsvinsskinka som är färdigrimmad åt oss att
hämta idag på en gård i närheten.
 
Vi har även köpt närodlat lammkött av en väninnas
syster att göra köttbullar av, så lite nytänk får man ha.
 
Vad får inte fattas på ditt julbord? Skriv och berätta
för jag älskar era kommentarer, man får en tvåvägs
kommunikation och jag triggas att skriva mer.
Så funkar vi ju...morötter och belöning...hihi...
 
Igår hade vi en supermysig dag. Jag och dotter
julshoppade och maken inväntade oss på 
Olearys för mat och en öl.
 
Det var så skönt att komma ut för de rullade mig
i rullstolen hemifrån och senare vid sex gick vi
till julens bästa konsert i kyrkan med Kammarkören.
De är roliga, underfundiga och stämningsfulla.
Flera annorlunda arrangemang som körledaren
är fantastisk på att få fram. Julstämningen 
satt som en smäck! 
 
Hos oss delar vi upp julen på flera dar för
att hinna träffa barn, barnbarn och familj.
Alla är utspridda i olika länder och firanden,
så vi fångar varandra i omgångar.
Det funkar bra det med.
 
Jag får ynnesten att få vara med dotter min en
hel vecka och det är bästa julklappen!
 
Sressa inte ihjäl er. Jag vet hur det är för jag
ville alltid göra den perfekta julen med hela
bak och matkittet, julstäd, manglade dukar
och dofta gott, fina paket och ja ni vet.
 
Vaken sent varje år natten till julafton helt slut.
På julafton grät jag av trötthet men samtidigt
av nöjdhet att jag hann. Hann på mitt sätt,
för vi kvinnor vet ju oftast bäst själva.
 
Mannen köper gran, och julklappar den 23e
och sedan är det jul. Hmmmm, nu raljerar jag...
 
Jag behöver inte gråta i år. Jag har koll och
det jag inte hinner struntar jag i. Make och
dotter, mor och far är till stor hjälp och  jag
tänker pyssla med det jag gillar mest.
Att göra mysigt.
 
Och de manglade vackra spetslakanen är
färdiga att rulla ut, tack vare kära mor som
manglar och stryker alla mina fina monogram
handdukar och lakan. Det är juligt om något.
 
 
Så släng aldrig era vackra spetslakan. Använd som duk eller
sy om till sängkappa, gardiner, draperi i tvättstuga  mm.
Örngott med spets och knyte går utmärkt att använda som
stolsöverdrag, bara att knyta runt ryggstöd och klart.
Har även använt dom som tabletter på bordet med
knytena hängande nedåt. Banden är fina att kråsa då.
 
Nu till jul kan man ha rödvita linnehanddukar som
tabletter eller servetter. Jättefint!
 
Finns billigt på loppisar och bokstäverna
spelar ingen roll om de inte är dina initialer,
huvudsaken är att det är vackert.
 
Så där fick ni en släng av Återbruka meratips också.
 
Nä, nu är det dags att sätta fart på dagen. 
Vaknade vid sex men nu är himlen 
otroligt vacker i rosalavendel färg då,
solen lyser svagt genom de tunna molnskikten.
 
Dagen bådar gott och jag mår bra. Känner mig
pigg i huvudet för ovanlighetens skull. 
Så jag tar vara på även denna dag.
 
Kärlek till er!

Äntligen fick jag krama om dotter....

Så ringde hon.....
Mamma, jag kommer en dag tidigare, idag.
Blev förstås världens lyckligaste mamma och
maken hämtade henne på station med största
resväskan då hon stannar över hela julen.
 
Nu ska det mysas, kokas knäck och bakas
vår traditionsenliga mjuka pepparkaka.
Några Ernst inspirerade saker lär det också bli.
 
Jag har haft väninnemys också med Ammie, vi
shoppade julklappar och köpte attiraljer på
blomsteraffären till gårkvällens pyssel. Hon
sover också över och det känns så livgivande
att ha vänner omkring sig.
 
Christine lagade dundergod Mowitzkyckling  som
stod och väntade på oss i en påse vid ytterdörren
på dagen tillsammans med hemlagad senap
och fint julkort från underbara vännerna Monika
och Tomas. Det var lyxigt och välsmakande! 
 
Vi somnade sent och jag var överjordiskt trött!
Mina ögon var som stora pingpongbollar,
stirrade rakt fram och tänkte ut hur jag ska
orka resa mig ur stolen, ta tag i rollatorn,
och gå till sängen. Ett långt tankeprojekt.
Hjärnan är överbelastad och svullen.
Kortison och morfin är en konstig blandning
som gör att man är både överpigg och ybertrött
samtidigt. En ekvation som innebär att man
ändå vaknar kl. 03. Sov 4 timmar igår eftermiddag
och det var för väl det att jag kan kompensera
sömnförlusten på dagen.
 
Ikväll blir det sömntablett så jag får sova ett
långpass i alla fall. Lördag imorgon och
sovmorgon.
 
Men idag kl. 09..pling..tant RUT kommer och
julstädar hos oss och det kommer att dofta
härlig såpa i huset när hon swishat fram.
Är så innerligt tacksam att rutavdraget finns
så även jag som sjukskriven kan prioritera
städtjänster.
 
När väl make och dotter åkt till sina jobb
och möten ska jag passa på att göra mina
hemliga virkprojekt som blir julklappar.
Längtar tills det är tomt i huset...hihi.
 
 
 
 Mitt senaste alster, stor grytlapp i dubbelt garn.
 
Och en våffelmönstrad som Ammie fått i julklapp. Ett gammalt
klassiskt mönster från 70 talet.
 
Maileg tomtarna hälsar. Hjärtklänningen virkade jag för ett tag sedan.
Mer pyssel kommer nog under dagen. 
 
Nu ska jag försöka somna om en stund. Brukar lyckas sådär.
 
12.15...
Och dagens pyssel blev en finfin "dörrkrans" som jag gjorde
tillsammans med väninnan Ammie. Så rolig att göra och
inte så traditionell. Nya ideer är alltid kul.
 
 
 
 Så nu är jag jättenöjd med loftgången.
Vårt förra pyssel ovanpå en gammal trampsymaskin där jag
ändrar efter årstid. 
 
Hoppas det kan inspirera någon.
 
Nu ska jag vila medan 'Rut' städar så bra.
 
 

Det finns så mycket kärlek i världen....

Tänk så mycket det betyder med små och alldeles vanliga saker
här I världen. Som att väninnor hälsar på så där spontant men
också planerat.
 
Idag fick jag en rivstart på morgonen med att min goa sköterska
Ditti kom och tog prover på mig samt diabetesprov för att kolla så
att mitt socker håller sig på normal nivå. När man får mycket
kortison kan man få diabetes så det ska kollas regelbundet.
 
Förmiddagen ägnade jag åt vila i sängen och lite väninnebabbel
med Lena C i telefon. Somnade gott en stund på förmiddagen
innan dagens lunchväninnemys skulle starta.
 
Kära Ida som jag träffar alltför sällan hade med sig godaste
kycklingpajen, pepparkakscheescake, blommor och choklad.
Hon swishade fram allt utan att jag behövde lyfta ett finger!
 
Men då vet jag också att hon är en riktig "Doer", hon bara
känner sig hemma och gör. Sånt gillar jag, gräv och leta
så hittar du snart det som behövs.
 
Ida till vänster och Anna till höger.
 
Goa Anna kom på spontanbesök, hon hade lunch så hon ville kika in
och vi blev tre glada tjejer som babblade och hade supermysigt!
 
Anna sprang vidare på jobb och jag och Ida fick ännu några timmar
att umgås och bara vara tillsammans. Det är just det, att få vara
tillsammans som är det viktigaste, ta sig den lilla eller stora tiden
som man hinner för stunden.
 
Jag är lyckligt lottad med så fina vänner och väninnnor, det har
jag sagt förut men det tål att sägas igen. Alla träffar jag inte jämt,
men vissa hinner man bara träffa ibland och det känns ändå som
igår. Det finns hjärteband! För alltid band!
 
När maken kom hem skrev vi färdigt alla julkort och det kändes bra
att ha det gjort. Fick ett litet anfall i högerarmen då hand och arm
bara ramlade ner och då är det bara att vänta tills jag kan få igång
armen igen. Ibland är det talet som blurrar igen, får inga ord igenom
min mun men de finns i hjärnan. Som att jag är onykter ungefär i
ett ganska rejält stadium.... ;-)
 
Det är väl en kombo av att metastaserna  i hjärnan trycker på och
att jag äter morfin. Är inte tillvand än fast jag äter små doser.
Det har gått fort, oroväckande fort och jag vågar inte vara ensam
längre stunder. Väntar otåligt på att få assistent a.s.a.p!
 
Nya förutsättningar varje dag och det gör mig oerhört trött!
Förlamande trött, kan bara inte få ur mig någonting och det
kära vänner inför jul är oerhört frustrerande. Jag vill ju ha
fiiiint och kanske baka en liten kaka eller knäck.
 
Men det får jag göra när dotter kommer på fredag.
Och OJ vad jag ser fram emot att få krama
min stora älskade Christine som jag får rå om hela julen.
Hon behöver miljoner kramar just nu...av mig och alla andra.
 
Sedan hände en annan fantastisk sak idag via posten.
Ett stort kuvert hittade hit med fyra vackra garnnystan,
choklad och ett vackert kort från en okänd kvinna.
Jag är med i Virka Meragruppen I FB där vi utbyter
ideer och visar våra alster. Hon ville ge mig uppmuntran
i den situation jag nu befinner mig i och tar sig den tiden,
skriver ett fint kort, bifogar lyxiga garner till en virksyster
någonstans I Sverige.
 
Det finns så mycket omtanke och kärlek i världen så jag
blir alldeles rörd och varm i hjärteroten.
 
Det finns inte bara näthat.
Det finns mycket mer nätkärlek!
Inte glömma det, kärlek är starkare än allt annat!
 
Vykortet har hon även målat och hon har en hemsida av
sina alster på www.helenagoodwill.se
 
Tack fina Helena för den kärlek du gav i form av vackert garn!
 
Imorgon ska vi vara hos min onkolog kl.14,00 och då kommer
domen på hur det ser ut i hela kroppen, från hjärna till bäcken.
 
Ett möte som jag för första gången inte vill vara med om, men
måste fejsa verkligheten i bilder. Var sitter dom, hur många är
dom och hur stora är dom? Känner ju att det bor elaka troll där
uppe som vill mig ont. I lungorna är det förtätat, det känner jag
också men hur ser det ut? Fejsa även det imorgon.
 
Hur känner jag då?
Hur känner jag nu?
Just nu känner jag bara uppgivenhet.
Hur fort ska detta gå?
Finns det något mer att göra?
 
Ja det svaret har min onkolog att grunna på
fram till morgondagens möte.
 
Han har trollat förr så hoppet står till att han har
ännu något i rockärmen för att förlänga mitt
liv lite till.
 
Vi får tro på det och hoppet överger man aldrig.
 
 
 
 
 

Tack goa fina Kia för fantastiska blommor!....

Man blir ju alldeles varm i hjärtat !
 
Kung Bore har äntligen anlänt. Och ut på stan måste man ibland oavsett väder, så först fick jag
skotta mig ut från loftgången, därefter skotta fram garagedörren, försöka få upp låset
till garagedörren som alltid krånglar i frostttider. Baxade ut bilen efter många om och men,
och kände mig nöjd. Tur man är van vid att klä sig varmt och lager på lager när vintern kommer.
 
Jag är uppvuxen i Luleå så detta är ingenting, det handlar bara om att ha de rätta grejjerna.
Lager på lager i klädväg, bra vandringskängor, rejäl mössa och varma vantar, så klarar man
sig utmärkt. En spade i bilen och en plog för att skotta infarter och småvägar runt hus och annat.
 
Jag gillar när det är krispigt och kallt, när det knastrar så där skönt under fötterna och när man
blir varm av att skotta snö. Kinderna blir härligt varma och rosigt friska och röda.
 
 
Två dagar har jag hållt mig inne när snön yrt utanför husknuten och jag har känt mig lite
ensam och uttråkad, då min älskling jobbat i Hamburg några dagar och jag har hållt mig
långt från förkylningar, kräksjukor och småbarn.
 
Så idag kände jag att, nu ska jag UT om det så är snöstorm! Orkar inte uggla inne, man blir ju
galen och på stan träffar man alltid folk att växla några ord med, vilket jag gjorde idag och då
fick jag lite energi och glädje inombords. Köpte en hissgardin till köket o. annat smått.
 
Det är ju inte så att jag rullar tummarna direkt, har fullt upp med mitt kreativa, men att ha
arbetskamrater att tjôta med är något jag saknar emellanåt eftersom jag är en social och
levnadsglad person....men nu är det som det är....i juletider kan det kännas lite extra tufft
då jag inte kan vara med på julbord med kollegor, glöggpartyn och annat skoj som händer,
(p ga infektionsrisken)...men vad är väl en bal på slottet.....
 
..... ;-)
 
Och vad händer när jag kom hem från stan......det ringer på dörren och där står ett blombud.
Just idag har jag fått blommor, vackra vita och gröna, precis sådana som jag älskar,
vita ranunkel och vita rosor...snöboll kallas den. Passar bra en sådan dag som denna.
 
Tusen underbara kramar till dig Kia som skickat den till mig. Det värmer så oerhört rakt in
i hjärteroten. Tack fina du! Klart att vi ska försöka få till en träff, du, jag och Elisbet i Malmö.
Det vore något. Vi får planera in en Göteborgsresa tycker jag efter jul, äta gott och prata.
 
Vackra blomster jag fått av Kia idag. Bilden är inte rättvis då det är mörkt nu, men den är jättesöt!
 
Och strax efter att jag satt blommorna i vas så plingar det till i min telefon.
Då har Maria i Skellefteå messat värdens goaste finaste vinterbild och ett långt meddelande,
innehållande mycket kloka fina ord och jag blir återigen glad och alldeles varm i hjärtat av alla
omtankar och hejjarop. Mia har jag bara träffat en gång men det känns om vi alltid känta varandra
och henne har jag lärt känna via bloggen precis som Kia och Elisabet i Malmö.
Jag och Maria ska träffas efter jul i Stockholm och busa oss ordentligt!
 
Visst är det märkligt att man kan känna så mycket för människor på håll trots att man inte ens
träffats eller kanske bara träffats en enda gång.
 
Vi gör alla avtryck på varandra och det är fint, oerhört fint och sammanlänkande.
Det ger hopp, och kärleken räcker till så många männsikor, den tar aldrig slut.
 
Hittade en vacker vinterdikt på nätet som jag vill dela med mig av.

Som gnistrande kristaller

från en vit och frusen värld

små snöflingor som faller och lägger

sig dunlätt på markens alla träd.

Ifrån kung Bore det kommer bud

att Moder Jord nu klär sig i vinterskrud

 

Över trädens snötyngda grenar

har månen kastat ut sin silverglans

allt mellan trädstubbar och gråa stenar

träder älvorna sin midvinterdans.

En iskall vind som sveper över skogen

den tar en genväg över äng och gärden

där frosten lagts till ro på den kvarglömda höstsäden.

Jag huttrar till, det biter i mitt skinn

Mina steg blir allt raskare, jag vill fort i stugvärmen in.

 

Därute dröjer sig vinternatten ännu kvar

och himlen visar upp sin bästa vy

av alla vackra stjärnor som den har.

Det dröjer ännu någon timma

innan morgonrodnad gryr

än ser jag snökristaller glimma

över åkerteg och myr.

Av Karin H

 Nu ska jag plumsa ut i snön igen och tvättstugan kallar, ingen återvändo,

på med dunjacka á la Kung Bore :-)

 

 
 

Adventstid är mystid.........

Ja då är jag här igen......och vad har hänt sedan senast?
 
Förra torsdagen fick jag cellgifter igen, omgång nr 3 av FEC, eller snarare Nr 9
i ordningen om man räknar med förra cellgiftsomgången för 3 år sedan....
Herre min je....det är tre! år sedan och jag är ännu igång, det är helt otroligt vad
en människokropp kan klara av. Men jag har den inställningen att om själen och
det mentala får vara intakt och igång, livfullt och närvarande med familj och vänner
så orkar man även svåra motgångar.
 
Men det kommer naturligtvis inte gratis, det kostar i form av engagemang och
medveten vilja att försöka leva som vanligt så gott det går trots att döden är
ständigt närvarande i form av många av obesvarade frågor om när, hur länge får
jag vara kvar här, kan jag göra något mer än jag redan gör för att förbättra mina odds,
är jag beredd på nästa smäll och vad ska PET-CTn säga den 18 december?
 
Man talar om fem-års överlevnad och nu har det gått tre år.....och den är ju
väldigt relativ beroende på hur spridd en cancer är, var den sitter och har
man otur kan det sprida sig till vitala delar. Men vi får hoppas och ha tillit
att mina tumörer krymper och krymper och krymper och att inga vitala delar är
angripna, ja vi får snart svar på det....jag ska minsann se till att jag ändrar
på min diagnos från kronisk, obotlig till BOTBAR, allt är möjligt!
 
Jag har haft tur, endast en isolering på sjukhus än och jag tänker inte åka in igen!
Äter ännu penicillin och tröttheten har varit oerhört påtaglig nu efter att kortisonet
lämnat kroppen för denna omgång. Sov i 12 h inatt, det är oerhört ovanligt med
tanke på att jag knappt sover 3 h per natt numera, så det var skönt att få sova.
 
Vill även ta upp det som inte pratas så mycket om, nämligen hur parrelationen
påverkas av att den ena har cancer. Partnern som inte har cancer som står bredvid
och känner sig ganska maktlös har en tuff situation, to m tuffare än för den sjuka
på ett sätt, för jag vet ju hur jag mår både inuti och utanpå, vad och hur jag tänker och känner.
 
Man sätts på prov och i förkylningstder så känns det extra ledsamt.
Närhet är ju viktigt i alla relationer men när båda är förkylda så får man ibland sova
i var sitt sovrum och inte pussas heller för den delen.
Som cancersjuk har man en hel del biverkningar av medicinerna och en av dom är
torra slemhinnor och svamp. Inte kul alls, och jag har nu en pågående svampinfektion i
matstrupen som jag medicinerar bort med tabletter. Känns ju inte så fräscht....
 
Det är inget som man får veta i förväg utan man lär sig med tiden vad som händer i kroppen,
och när jag inte kan svälja maten, bara små bitar åt gången som tar emot, då vet jag att jag
har svamp även om den sitter långt ner i matstrupen. Och maten smakar....ingenting.
Smaklökarna fungerar inte och väggarna i munnen är sköra.
Letar ständigt efter nya smaker att äta som smakar något och det är så frustrerande.
Men man lär sig att gilla läget även med det, för det är ändå ett ganska litet problem.
 
Förra helgen var jag och min älskling i Varberg och såg "Grottmannen" som
Robert Samuelsson framförde på teatern. Han var fantastiskt rolig, och jag skrattade
så tårarna rann! Det var en riktigt härlig vitamininjektion. Väl värd att se och den handlar
om skillnaderna mellan manligt och kvinnligt, hur tokigt det kan bli när vi ska kommunicera,
missförstånden och alla igenkännande situationerna som vi alla har varit i gav så många
skratt. En bra pjäs för alla parrelationer! Har velat se den länge men nu blev det av.
 
http://www.vf.se/kultur-noje/noje/hyllad-grottman-saljer-ut-i-karlstad
5 december har Robert föreställning i Karlstad. Gå och se!
 
Efter föreställningen hade vi eftersnack och mys i pianobaren på stadshotellet,
ett glas vin och prat med Robert &Carolina och sonen hade somnat gott i vagnen.
 
På söndag gick vi till kyrkan mitt på torget i Varberg. Det var fullsatt som det brukar vara 1a advent.
Fin stämning och blödiga jag gråter alltid till psalmerna och den maffiga motettkören som sjöng
tillsammans med gosskören. Jag fick sitta med munskydd för många hostade, och
ska jag kunna gå ut så måste jag ha munskydd med mig i influensa och kräksjuketider.
 
Många är oerhört nonchalanta och hostar rakt ut och det gör mig så arg! Man kan
hosta i armvecket, det är inte svårt, men är man infektionskänslig ska man inte behöva
isolera sig mer än nödvändigt. I japan har folk munskydd och det borde vi också införa,
för då skulle inte så många bli sjuka samtidigt som det är nu. jag går omvägar när jag
ska handla och har "tentakler" som känner av när folk snörvlar och hostar.
 
Nåväl...väl hemma blev det pladask i tröttheten och igår har jag inte gjort många knop
förutom att åka till Maddes grav och tända ljus, köpte lite pysselgrejjer och mat, sedan blev
det soffan hela kvällen och djup sömn i 12 timmar.
 
På dagen igår hann jag dock göra ett pyssel i alla fall och här nedan kommer några jag
gjorde förra veckan.
 
Igår köpte jag mossa , hjärtan på tråd och ett par gröna växter i olika nyanser och så lite fix.
Fatet är inköpt på råvarulagret i Fritsla när jag var på "strålningsresan" Voilá, grön ljusstake.
 
 
Adventsljusstaken...

Min dotter Christine fick sina adventspaket till "strutkalendern" och hon blev så glad :-)
Jag älskar att göra paket...
 
Den stora tomten som hängt med i 20 år får stå bakom "sagoskogen"...kass bild tagen med
dålig mobilkamera...
 
Lite sagoglitter och små djur här och där....
 
Julhararna bor i den lilla mossbeklädda skogen....
 
De stora Tilda-änglarna tar jag fram till jul. De får representera mina döttrar, Christine och Madeleine.
...också kass mobilbild...
 
Ja, det var lite av pysslet och det kommer mera hela tiden för jag formligen älskar adventstiden,
mer än själva julafton faktiskt.
 
Njut av december, välkomna den ljusa snön för vi behöver ljus och barnen får leka ute,
åka pulka och komma in med varma rödmosiga kinder. Bättre kan det inte bli i juletider.
 
Idag ska jag försöka mig på att göra kristyränglar.
Bilden lånad av http://lisassaxofon.blogspot.se/2009/11/kristyranglar.html
 
Man kan göra roliga kristyrbilder också med barn, även dessa från,
http://lisassaxofon.blogspot.se/2009/11/kristyranglar.html


 

 
 
 
 


 
 
 
 

Tack Elisabet i Malmö!

Ett kort säger så mycket ocm man blir så oerhört glad när det dimper ner
i brevlådan. De mesta är ju bara räkningar och brev är vi dåliga på att skriva,
i alla fall jag, men kort är så enkelt att skicka och roligt att få....
 
Så stor varm KRAM till dig Elisabet som gjorde min dag.
Jag har inte varit hemma så mycket men nu ska jag tacka dig!
 
TACK TACK TACK fina Elisabet!
 

Existensmaximum vs kvalitetsmaximum....

Igår på berget med min kärlek där vi satt mot väggen i den varma solen väntandes på
våra vänner Robert & Carolina och deras lille prins. Alldeles intill pickade hönsen och
trollskogen skulle utforkas tillsammans. Därefter åt vi god söndagsmiddag på Spiskupan,
också det på samma ställe. Vi har det bra vi som har så nära till naturen.
Det är en stiftelse som driver Bergagården och det var verkligen kvalitetsmaximum!
 
Jaaaaa, jag njuuuuuuuuter! Solen bländar så jag får kiiiiiisa ;-)
 
Visst är livet en ständig balansgång mellan viljan, "måsten" och lusten,
för alla vill vi ha så mycket lust som möjligt i livet och minimum av
tråkiga saker som händer och saker som vi faktiskt måste göra även
om de inte är så roliga alltid, men ändå smörjer vårt goda samvete.
 
Ja...och då dök Hanson De Wolfe United bara upp så där utan föraning.
 
 
Jag lever i en paradox på många sätt. Mina dagar kan för andra tyckas vara
ganska tråkiga eftersom jag är sjukskriven och inte tjänar mitt levebröd genom
att vara på en arbetsplats i 8 timmar och vad gör man dååååååå hela dagarna?
 
Nu är det ju så att min kropp bara är en spillra av sitt forna jag, har varit stark,
rakryggad, och ganska stilig och smal om man får säga så om sig själv men nu gör
jag det utan att be om ursäkt. Jag har varit noga med mitt yttre både vad gäller kläder,
hår och makeup för att jag trivs bättre när jag gör det bästa av mig själv.
 
Nu är preferensramarna helt andra och ibland kan jag känna en stor sorg över att
lång tids medicinering bryter ner min kropp och utseende ganska påtagligt och att
jag ibland när jag ser mig i spegeln känner mig som en gammal tant.
Visst gör jag mig iordning nu som då, men grundmaterialet är ganska tilltufsat.
Håret ser ut som zvinto och ramlar av när som helst, inte för att det gör något,
bara tumörerna minskar i sakta mak så blir jag glad.
 
Torsdag 18/10 fick jag min första FEC-behandling för andra omgången. 2010 hade
jag samma behandling så jag vet vad det innebär. FEC i kombo med Herceptin gör
att man får vara extra rädd om hjärtat, då det kan ta mycket stryk. Så på onsdag
ska jag få ultraljud för att se så pumpen mår bra.
 
Jag kommer att få FEC  var 3:e vecka ca 6-7 ggr, det är i alla fall planen och för var gång
så kommer jag att bli tröttare och mer nedbruten till både kropp och själ, det vet jag av
erfarenhet.
 
Ibland är det bra att ha erfarenheter även om de inte alltid är så positiva. Jag vet att leva
fullt ut när jag nu är i ett "kortisonrus" ca 4-5 dagar efter en behandling. Visst är det en
motsägelse att man är så igång när man precis fått så starka cellgifter, men för att slippa
illamående och andra biverkningar så år man ta kortison, och då passar jag på.
 
Fredag 19/10 åkte jag till Sthlm för att umgås med dotter, syster med fam och bror med fam.
Vi hade så roligt, åt fantastiskt goda middagar och bara var tillsammans, en härlig helg!
 
På lördagen 20/10 åkte jag med systeryster  och dotter Christine till Älvsjömässan
för att gå på Syfestivalen. YES vad KUL vi hade. Vi var nog i pysselhimlen!
Min älskade man konstaterade med glimten i ögat att inget annat kan göra mig så lycklig,
inte ens han som en symässa. Jag kluckade lyckligt när vi talades vid i telefon :-)

Syfestivalen bjöd på många workshops bl a ett där man kan virka afrikanska blommor
och detta är ett fodral till ett måttband. Jag deltog dock inte för vi ville se så mycket som möjligt.
Ska nog försöka mig på dessa en dag.
 
Lördagkvällen åt vi god vinkällarmiddag och lördagen kunde inte varit bättre.
Två syskon med familjer och dotter var med men vi saknade min och dotters män som inte
kunde vara med denna gång. :-(
Vi bjöds på fantastiskt god Boeuf bourgogne, mustigt och värmande på hösten.
 
21/10 alltså på söndagen blev det pyssel i stora lass! Vi gjorde strutar i mängder och det var
så himla roligt. Vi gjorde nog 45 strutar i olika modeller och storlekar. Papper och lite andra
attiraljer köptes in på mässan och idén till strutarna fick jag från tidningen 101 ideer.
Även systerson 5 år var med och gjorde jättefina strutar och Christine gjorde hela 24 st,
så det blir adventskalender trots att hon är 26 år, gulligt tycker jag, så nu ska jag leta lite
småpresenter...hihi...
 
Visst är dom fina!
 
Måndag 22/10 var alla på jobbet och jag vilade ut och kortionet började ta ut sin rätt. Tröttheten började
smyga sig på så jag tog det lugnt, promenerade till Karlaplan och shoppade lite. På eftemidddagen
hämtade jag systerson på dagis och det var roligt. Jag gjorde middag till alla och dotter kom också
och åt med oss, men jag var så trött så jag visste knappt hur man steker en lax, men vi fick ännu
en mysig kväll tillsammans och alla lade sig tidigt.
 
Tisdag 23/10 var det dags att gå upp i ottan för jag hade köpt en billig SJ-biljett på Tradera, så då
var det bara att hinna till tåget 06,00. Sov hela vägen till Gbg och kl 10,00 var jag hemma.
På kvällen blev det middag med två goa väninnor så det var härligt att bara sätta sig till bords och
umgås med Anna och Ulrika som är jättehärliga tjejer.
 
Sedan har tröttheten tagit över, men jag har ändå försökt ha en struktur på tillvaron.
Jag har under en längre tid haft ett "Feng-shui-röj" hemma och förra veckan var det en hel
del som hamnade både på återvinningen och Erikshjälpen, en hel minilastbil som de  lastade
in i allt jag inte ville ha kvar. Allt från böcker till gamla kläder, jackor, skor från både mig och
Madde och prylar som bara samlar damm.  Erikshjälpen blev glada och jag har gjort en
god sak för mig själv och andra.
 
Nu är min "walk-in-closet" nästan klar och det finns gott om plats för nya kläder. Älskling har
målat och fejjat så jag har verkligen fått mycket hjälp med röjjandet, själv hade jag aldrig orkat.
 
I lördags 27/10 var det svärmors födelsedag, 82 år så då blev det mysigt kalas i Göteborg med
älsklings familj.
 
28/10 igår längtade jag UUUUUUUUUUUT för jag kände att jag saknade färgen orange så
vi begav oss upp på berget för att umgås med goa vänner, busa i Trollskogen med barn och
vuxna och fotografera alla vackra färger förståss. Fördelen med berget är att där kan man även äta
söndagsmiddag med fantastiskt god mat. Först skogsmys och sedan in i värmen och
äta hemlagad välsmakande mat.
 
Visst är det vackert med hösten! Denna bild tagen av darling på berget.
 
Spiskupan, Bergagården, Hunneberg...ni vet det där berget där bara kungen får jaga.
Fantastisk god ekologisk närodlad mat, bara att rekommendera.
En hembakt kaka efter maten satt som bomull i magen :-)
 
Efter berget åkte vi för att titta till stugan och där såg vi ett ståtligt rådjur mitt på
tomten, det var ett "moment"!
 
Tja....det var en hel del det! Viljan är det inget fel på men idag har jag inte orkat
något annat än ligga i soffan och sova. Bloggandet är det enda jag åstadkommit idag.
Så får det vara nu, för trött är bara förnamnet. Jag kan somna på stående fot, men
envisheten gör att jag orkar lite i taget i all fall.
 
Tumören är påtagligt synlig och brännskadan efter strålningen känns som om någon
lagt ett strykjärn på så det går åt en hel del Aloe Vera...MEN man ser också att
"cancernörden" har börjat krympa!!!!!
 
 
Så då gör det inget att jag är trött och att jag bara sover tre timmar i sträck
för att gå upp och kissa 2-3ggr per natt. Jag sover lätt och drömmer mycket otäcka
drömmar, men det är ju inte så konstigt och jag låter det få vara så.
 
Någonstans ska det väl ändå få bearbetas i själen, allt det jag går igenom och då
jag har fullt upp att leva i "Existensmaximum" på dagen så får det vara så på natten.
 
Långt blev det och sällan skriver jag, men hoppas att ni har tålamod att vänta
mellan mina inlägg.
 
Tjolahopp på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

HEJA Fighter!

Jag är ganska dålig på att lägga upp länkar på bloggar jag läser och annat
pyssligt som många har på sina sidor...min är plain helt enkelt.

Men jag läser oerhört många bloggar som jag har som favoriter i min dator istället.
Så nu ska jag göra reklam för en oerhört härlig, rolig, positiv,underfundig, humoristisk,
blå sida. Den heter; http://fighterfighter1.blogspot.com/



Bloggens namn. Ingen lämnar sidan utan ett leende på läpparna. Like that!


Heja Fighter....du är underbar.
Ha en skön söndag!

Nu ut i solen!

Ja...varför inte fläska på och låtsas i alla fall!

Paus i julstöket....



...Så...nu fortsätter vi...

Huset lever...

...Och min lilla familj är hemma i flera veckor....
Jag är ju "mormor" numera....kattmormor till två
svarta små undebara Coco och Pip som aldrig verkar
bli större, de är späda, söta, men ack så egensinniga.

Att ha dom i famnen går inte...nej, vill inte...hjilp,hjilp släpp ner mig!
De gillar allt som händer ute, så balkongen är spännande.
De är innekatter, men ska vänja sig vid att vara ute nu när
Christine och Jonas hittat en lägenhet med terass på markplan.

Älskar de små missarna och jag och Christine har jättekul ihop!


Förmodligen Pip när hon var kattunge...de ser identiska ut...

Jag är så glad att jag fick barn tidigt, även om det har haft sina
snåriga vägar som ung mamma, med ekonomi som ska gå ihop
och allt som ska knytas ihop med jobb, plugg, intressen osv...
Ja, ni vet, alla som har barn att det är inte lätt, men allt går
med lite planering.

Men det är inte så stor skillnad att vara ung/äldre mamma för
man vet ju inget annat än den situation man befinner sig i just då.
Enda skillnaden är väl en bättre ekonomi när man blivit lite äldre...

Men det goda som det har medfört är att jag och mina döttrar haft
en väldigt nära relation och vi har med tiden blivit mor/dotter/bästa vänner.

Vi kan bli jättebarnsliga och busa och skratta ihop, humor fattas inte,
för Christine är den roligaste person jag känner!

Madde busade ofta och var ganska "pillimarisk", hon älskade nämligen
att skrämma mig och hon skrattade sådär hjärtligt så vi båda började
skratta hejdlöst efter att jag nästan fått hjärtattack!

Så nu lever huset, och imorgon får vi se vad vi hittar på.
Kanske vi ska sy något tillsammans vi kom på idag.
Det beror på vädret...morgondagen får utvisa...


En bild tagen på Kicki i maj 2009 när hon sjunger som en gudinna!


Och jag tackar på Indiskt vis för mina döttrar som har sångens gåva.
Madde hade vid det här laget varit i himlen 8 månader...
Så man kan glädjas trots det svåra...vi firade Maddes födelsedag
just denna dagen.

Tandläkarbesök....


Vem bävar inte när man bara nämner ordet tandläkare....
Det vattnas i munnen precis på samma sura sätt som när
man säger citrooooon...

Men bäva månde....idag skulle jag laga ett hål och det är ju lite
ångestladdat eftersom jag milt uttryckt är rädd för borren...

Jag bad Anders som f ö är en mycket bra tandis att få bedövnig.

Anders; "Självklart ska du få det"....så...nu är det klart"
Jag; "Jag behöver nog en till"
Anders; "En räcker gott"
Jag; "Då vill jag ha en till för att helgardera mig"
Anders, "Inga problem"

Gött....en som i alla fall förstår att kunden alltid har rätt!
De fick borra och suga och trycka och klämma och härda,
vrid på bara ...."Ngä...a schänger ingengking..."
och jag blundar...slappnar av och känner mig hur lugn som helst.

Har funderat på...går tandläkarna någon extra utbildning i
"Svenska-För-Tandläkare" (SFT)...?
Att de förstår vad man säger...helt otroligt...man kan ha långa samtal
och de fattar vad man säger med tamponader och metallgrunkor i munnen....hehe...

Vi skrattade hjärtligt i alla fall och Anders är superbra, för han har fått mig att
inte längre vara rädd för tandläkare...

På 70-talet behandlades nästan alla, men framför allt vi barn UTAN BEDÖVNING!
"Sitt still, det går fort över om du är still"!, sa en sträng tandis och tårarna
sprutade tyst ner för kinderna....Inte konstigt att man blev livrädd!
Barn skulle hålla tyst och inte schåpa sig. Pronto!

Tur att dagens barn är skonade.....tom flourtanten slipper dom...

En liten bieffekt av bedövningen hmm....jag känner fortfarande inte tungan och kinden,
men vad gör man inte för att slippa känna borrmonstret.




Vem minns inte Fleksnes....jag skrattar fortfarande åt denna film från 70-talet,
trots att jag sett den så många gånger....den är underbar.




Underbar liten filmsnutt! :))










Cliffhangern...

Oj vad mycket energi jag har haft idag!
Det har blivit roligt igen att jobba för jag skrattar mycket mer på jobbet,
tack vare mina goa vänner på jobbet och att jag känner att jag gör något igen.

Att gå tillbaka till jobbet kan vara bra, särskilt när jag har tillåtit mig själv att
få sörja på heltid i några månader.....det hjälper!

Nu blir jobbet min tillfriskningsplats och jag omger mig med männsikor
där jag kan vara mig själv.

På väg till Göteborg idag så tog jag min uppgift på allvar (se mitt förra inlägg)
Jag började med att hälsa glatt till konduktören och log....han blev glad! 1 poäng.

Sedan var det svårare i bussen för alla tittade ner i golvet eller så där
lobotomerat ut genom fönstret, så där blev det inget aktivt leende.

När jag sedan köpte mat med Louise och Jennie så pratade vi om detta
fenomen och mötte två kollegor.
Vi hälsade glatt och sa till de mötande; hon ler glatt....men han ler inte.
Vi riktade kommetaren till desa två och han log glatt och alla började skratta! 2 poäng

På väg hem vid kvällskvisten handlade jag på pressbyrån och log och pratade
glatt med mannen över disk och han skrattade och blev jätteglad! 1 poäng

Norgetåget hem ...och Marie jag skämtade med konduktörn och alla skrattade gott.
ja...norrmän är lättroade....hihi...
Flera poäng till i ett bräde!

Så idag lyckades jag samla ihop ett gäng gladpoäng genom att vara medveten
om hur jag behandlar andra.....och jag fick energi av att se andra skratta och le.

Så till cliffhangern från igår.....
På julaftons eftermiddag promenerade jag och dotter till syster för att fra jul.
Alla var så fint klädda och glada....vi mötte alla blickar,
gamla damer och herrar i gåbortstassen och alla andra åldrar.

Så gott som alla tittar på Christine och ler och en del säger god jul och
några kommeterar hennes fina små saker i håret.
Alla ler de allra varmaste leendet när de ser henne med dessa små saker
i var sida på huvudet....

Vad var då dessa små saker....jo...små supergulliga renhorn
med svandun och  pingla på. Underbara hårspännen som hon fått av
sin moster dagen innan julafton.
Tänk vad lite som behövs egentligen!


Snodde bilden av  http://tidsmastarinnan.blogspot.com/2008/11/mamma-du-har-horn.html

Se möjligheterna i varje dag....det regnade men det gjorde inget.
Så gå ut och gör någon glad så blir du själv glad!
Min dag har varit toppen :))

Strumpor i tvätten...

Enbart http://enbart.blogg.se/ skrev ett roligt inlägg om strumpor så jag hakar på...

Det där med strumpor i tvättmaskinen är ett dilemma för ALLA...eller?

Finns det någon i vårt avlånga land som inte har en STOR påse med
omaka strumpor?

Jag blev så trött på fenomenet så jag gjorde ett experiment för länge sedan.
Jag bad barnen snällt att när de lägger strumporna i tvättkorgen ska dom
paras ihop, och när jag sedan tvättar ser jag att BÅDA strumporna hamnar
i SAMMA maskin....

Nu till ett litet problem....man får vara glad om barnen överhuvudtaget
lyckas hitta till tvättkorgen....och när jag städade deras rum låg förståss
en strumpboll under sängen, en annan utochinvänd under fåtöljen osv..

...Men vi lyckades ändå att genomföra experimentet med de strumpor som faktiskt
hamnade i tvättkorgen och sedermera tvättades i samma maskin.

Hör och häpna.....Vi fick många fler par att para ihop efter tvätten, men
ändå trots detta idogna experiment var det ändå några som saknade sin maka.

Quee...vad händer???



Så det hjälpte inte fullt ut och jag undrar......
Var hamnar alla dessa strumpor som jag faktiskt parat ihop och tvättat?
Spolas de ut med vattnet och upplöses av någon osynligt medel
för att vi jordbor ska ha något gemensamt att fundera kring?

Eller hamnar de i ett osynligt skrymsle i tvättmaskinen så att vi måste
köpa en ny maskin för att den gått sönder?
Ingen hittar förståss felet, maskino kaputt bara...
Ett försäljningsknep från tillverkarens sida?..."pentagonhemligt" förståss.

Inställningen är säkert gjord så att maskinen klarar av att "äta" 58 strumpor
innan man måste köpa en ny maskino....

Och naturligtvis känner den av så att bara en strumpa av paret hamnar
i det hemliga facket...

De ni...vad vet vi små okunniga människor om tillverkarnas metoder...

Jag lovar att jag försökte lösa gåtan helt vetenskapligt, men jag har en kasse
i skåpet med ett antal omaka sockar...kanske sisådär 150st...
...och jag inbillar mig varje gång att det kanske kommer ut en strumpa så
den stackars påsen blir mindre....och då är det bara min tvätt....men icke.

Ska man bli miljonär så ska man skippa aktierna och börja tillverka strumpor,
....eller varför inte tvättmaskiner....

Framgångssagan är född!
PS: Hittade ett husmorsknep på nätet förståss.
En finsk strumpklämma vid namn Supi...."Hick"...
Undrar om man då bara hittar en Supiklämma och
måste börja leta efter den åxå.....

Ja, jag säger då det... det finns försäljningsargument för allt,
t om en förvinn-inte-socka-klämma...smart finne...


Eller gör som min dotter Christine...ta på dig två strumpor som du
hittar i strumplådan, vilka som helst..för det mesta omaka,
så undrar folk varför du har omaka strumpor...
Hon svarar....."Visste inte att jag var tvungen att ta av mig
stövlarna idag"... :))

Vad toppar en barnafödsel?

Ja inte är det mycket...
Gårdagen var jag trött och helt mentalt slut,
och då är det ändå syster Tiina som fött barn.....

Åkte ändå till stan för att köpa gulliga bebiskläder
för små prinsessor....det var ju ändå 4 pojkar
sedan i min syskonskara det föddes en flicka så statistiken 
var ju logisk denna gång.
Släktens äldsta barn, min Christine 22 år....
Släktens yngsta barn, Tiinas bebbe 2 dagar.... Häftigt!

Temat 5 myror är ju nostalgi om man är född på 70-talet
eller vilket årtionde som helst efter det!
Hade mamma sparat alla 70-talsbebiskläder hade det
varit superhett i år.

Jag har sparat alla tjejernas bebiskläder från 80-talet....
Ja tänk, så gammal é jag......
Maddes supergulliga bebiskorg har jag tvättat idag.


Fast inte denna...korgen är  -80-talsrosa
och bärbar....
Den får Tiinas bebbe sova i så hon kan bäras runt på
i det stora huset....
(Saknar fortfarande USB-kabeln, hmmm, köpa en ny kanske?)

Idag har jag gjort lite jul också, men bara i köket.
Så vackert det blev med glittrande ljus och ljuvliga saker,
röda gardiner och mossbeklädd adventsstake som
är ovanlig i sin form. Rund, naturvit, med dansande änglar runtomkring...

...Ska visa imorgon...då blir det ny USB-kabel till le caméra!
Zinkhus i olika storlekar
Det blir pepparkakshus i zink i år! Snygga!

Många har frågat om jag kan lägga ut när Madde sjunger...
Jag orkar inte, klarar inte höra henne sjunga ännu.
Vi har mycket inspelat från musikaler o. konserter , men det gör för ont att höra,
denna vackra stämma...tiden kommer, ha tålamod bara.....



Älskar DIG min käraste Christine!
Älskar DIG min ÄnglaMadde
Älskar MIG mitt alldeles egna jag!

 Anielle http://anielle.blogg.se har startat
en ÄLSKAR MIG SJÄLV-klubb.
Vi är så dåliga på att älska oss själva
precis som vi är.....duga som vi är...
Svårt att säga att man älskar sig själv?....eller?
Så nu gör jag det, säger det till mig själv.
Tack vännen för den uppmaningen.

Rolig utmaning

Har blivit utmanad av Vindensmelodi...
Kul lek det här...

Plocka närmsta bok och slå upp sid 123 och leta där den femte meningen och publicera därefter de nästkommande tre.

Ok...jag tog fram bibeln för att utforska vad som kan komma fram...
5.e meningen börjar så här;

Mose samlade hela Israels menighet och sade; "Detta är var Herren har befallt Er att göra,
sex  dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgat åt
Herren. Var och en som utför något på den dagen skall dödas. Ni ska inte göra upp eld på
sabbatsdagen, var ni än bor.

Den har man hört förut...men inte att vi ska dödas....
Tur att sommarens grillkvällar mest utförs på lfredagar och ördagar då....hi, hi.

Kul utmaning....de som vill utmana få gärna  skicka ett, det kan komma fram vad som helst.
Tack till Vindensmelodi!


Argalappen

Dagens skratt!
Skrattar så tårarna rinner...jag vet...är lättroad till tusen!
Man surfar runt lite o bloggvärlden och hittar fullständigt värdelöst vetande.

Tänk er..att ha en kaffekoppspolis på jobbet...Hujja!
Undrar vad personen i fråga kostar företaget att jaga kaffekoppar dagarna i ända...ha, ha
Tänk er....efter dagens slut står personen och RÄKNAR kaffekoppar...
Sätt en sån att skära kostnader i landstingets svinn så händer det nog grejer!!

Hälsningar från en snål ekonom som samlar på kaffekoppar.....Ha,ha

Gå in på www.argalappen.se så får ni en massa roliga skratt om ni har en sur dag.


Ett gott skratt förlänger livet!

Den här är särskilt adresserad till Carina Ahlin.
Idag behöver du inte se A F V...dagens skratt kommer här...
Eller så är jag extremt lättroad nuförtiden....kul är den i alla fall!

Och ni som inte fattar skämtet....är nog inte tillräcklig gamla för att våga göra bort sig!
Mina barn vill INTE se mig på dansgolvet...även om jag innbillar mig att jag dansar 
som dansparen i Let´s dance

Evolution of dance!
Kram från Anne; 

http://www.youtube.com/watch?v=dMH0bHeiRNg

Bad hairday!

Nu får det vara nog med tråkigt vinterhår....
Har äntligen bokat tid för klipp&färgning hos min oerhört upptagna frisör.

Vad vore livet utan nätet där man kan boka allt dygnet runt!

Det doftar hembakat!

Här hemma doftar det gott!
Madde såg ett härligt recept i en tidning på smarriga muffins med 70% mörk choklad i,
som hon bakade i ett nafs....har man ingen bullmamma så  fixar man det själv.
Jag säger bara mums!



Ät och njut!!!!! Ckoklad och bär ÄR nyttigt....massor med antioxidanter!