Klagomuren är besökt!

Så...nu känns det bättre! (se mitt förra inlägg)

NU börjar ett nytt liv för mig!

År 2009 önskar jag:
(detta är inte ett nyårslöfte utan ett livslöfte!)

:) Tänka på mig själv full ut...nu är det min tur!

:) Att få ha min bästa väninna Anita kvar för alltid!

:) Göra längre må-bra-resor  minst 2 gånger per år

:) Ta hand om min kropp på bästa sätt

:) Känna mig vacker och älska mig själv precis som jag är

:) Göra roliga saker med min älskade dotter, Christine

:) Umgås med mina underbara vänner o. familj mer än någonsin

:) Få nya underbara vänner

:) Göra roliga sidoprojekt som än så länge är hemliga men verkliga

:) Göra om mitt hem till det jag drömmer om..."gräv där du står"!

:) Beställer pengar från universum så jag kan genomföra mina drömmar

:) Börjar jobba igen fullt ut och tycker det är roligt att starta på nytt

:) Gå ut och dansa, ha roligt, gå på musikaler och alla fester jag kan!

:) Umgås i mina olika nätverk som ger mig så ofantligt mycket, Origo och Ladies Circle o Forever

:) Fortsätta terapin - att blogga som gjort min sorg lättare att bära tack vare alla som finns därute!


TACK ALLA som orkat läsa min blogg år 2008!
hoppas att ni orkar även år 2009 som kommer att bli en vändning i mitt liv .....
....som jag kommer att dela med mig av även nästa år.

Stor nyårskram till ALLA jag känner både i verkliga livet och i cyberrymden.

Ett särskilt tack vill jag ge till Madeleine som jag fick fömånen att föda.
Hon var en stor människa med ett stort hjärta och en stor sångröst.
Du dömde ingen och följde ditt hjärta....det ska även jag göra!
Dig har jag lärt mig mer av än någon annan jag känt på jorden mitt hjärta!
Jag kommer att sakna dig mitt hjärta för resten av mitt liv!

Det jag kommer att göra för resten av mitt liv...är att jag ska leva i den anda som
du själv ville leva...fullt ut, älska.resa, uppleva, samla minnen och ge till andra
av mig själv.

Du finns i mitt hjärta för alltid!

Hemma igen...och igen..

Vaddå igen och igen?

Jo för jag flyr! och flyr!...pendlar till Sthlm som om det vore
nästgårds.....där allt rullar på i....kungliga huvudstaden,
där allt verkar som vanligt, med människor som shoppar,
äter på restaurang och ....
....
dricker champagne som det vore mjölk, fikar latte
hela dagarna och jobbar med sin laptop "kontorslöst"
på fiket...."laied back" så där...
Det verkar inte vara någon kris på Östermalm i alla fall...
så det känns sköööönt att fly!!...att vara bland folk som
åtminstone verkar vara problemfria.....på ytan....

Det känns bättre en stund då, att fly någon annanstans,
en stund, en dag, en vecka, kanske ett år någonstans,
där solen skiner och palmerna vajar i den varma vinden.

Det längtar jag efter...att vara i landet ingenstans och bortom
det verkliga, där världen inte är grym och elak, där oskyldiga människor dör,
av bombningar i Gaza och dör i cancer och dör av alla möjliga onödiga anledningar!

Jag vill åka till en plats där jag inte vet något om vad som händer i världen,
där det råder lugn och harmoni, där man inte har tidningar med löpsedlar
eller TV med mörka bilder.

Bara ett år av mitt liv...snälla låt mig få semester ett år och få leva lycklig
ett helt år utan bekymmer, utan räkningar och amorteringar, utan pendling
till jobb och försörjning, utan konflikter och intriger..och UTAN SORG!!!!

Snälla GUD jag ber bara om ett enda år då jag kan få LEVA lycklig utan
hemska minnen, bara få vara....mig själv....en liten stund på jorden!

Låt mig få vara underbara Anne en stund, tillåt mig att vara lycklig och glad,
få dansa under månskenet till pampig musik tills solen går upp.

Hur svårt kan det vara GUD?
Jag har fått mitt onda...många gånger om...och nu räcker det!!!!

Jag är så förbannat arg på dig för att du inte hjälper oss på jorden att
få vara lyckliga fullt ut...åtminstånde ett år...

Är det mycket jag begär?

Men jag lovar dig...att nu skiter jag i DIG!
Jag tänker bli lycklig ändå...utan din hjälp!

Hur kan man tro, när DU sviker goda människor som inget ont gjort!
Men jag lovar dig...att jag kommer igen!

Du känner inte mig, men de som känner mig VET att jag är revanschsugen!
...på LIVET.....Det ska jag bevisa nästa år....
...med start den 1 januari 2009!

Julen är över...

Pust...Vi klarade av att göra julen fin och lugn och mysig
trots många tårar och tankar på att Madeleine inte orkade
ända fram till denna gemenskapens högtid.

Hon fanns ändå med oss varenda sekund och minut
under julmiddag, julklappsöppning och julmys.
Varma tankar skickades till henne och många andra barn
och ungdomar som ville leva vidare här på jorden.

Vi har ändå försökt att göra roliga saker.
Idag åt vi på Vapiano ,en härlig italiensk restaurang
med god atmosfär och bra mat.

Därefter gick vi på årets julfilm AUSTRALIA!
SE DEN!

Ojj vad många tårar som fälldes i biosalen.
Den innehåller allt...spänning, romantik, krig,
fantastiska vyer, bra musik, tårar igen, frustration,
ilksa, längtan, kärlek., upprättelse åt aboriginerna..
...ja ALLT som en årets film ska ha!
Är man romantiskt lagd så ska man se den!

Se den på bio...vänta inte till DVDn kommer!
Vi torkade fortfarande tårar när vi gick ut från bion.....
Sist men inte minst .....Hugh Hackman är en RIKTIG HUNK!
:))

Nicole Kidman och Hugh Jackman i storfilmen ?Australia?.
Nicole Kidman o Hugh Hackman i AUSTRALIA.
AustraliaMovie_230x280.jpg...HUNK!!!

Nu ska jag börja se livet igen...och alla snygga HUNKS som finns därute!
:))

God Jul o. Gott Nytt År



Vi kommer att sakna dig min prinsessa, julen blir aldrig mer densamma.
Har varit vid din grav och gjort fint idag med ny fin lykta och tulpaner.
Tände flera ljus i lyktorna så ljusen brinner för dig över hela julen.

Puss och stor Kram på dig mitt hjärta, älskar dig mest av allt i hela världen!


En vacker glasängel du fick förra julen av dina vänner, och prinsesslyktan
blir din julklapp från mig.

Nu tar jag bloggpaus över julen, som blir en lugn helg för vår del i år.
Vi ska tillbringa den tillsammans, jag och dotter med nära familj.


God Jul till allla mina vänner, all ni som läser min blogg och min underbara familj!

Till alla som jag älskar



Min älskade Maddeängel, både du jag, Christine och David älskar Eva Cassidys röst!
Du var oerhört fängslad av Evas röst och känsla.

Vi lyssnade mycket på henne och när jag ser denna video ser jag oss alla sitta under den
stora eken utanför sjukhuset i Uddevalla när du satt i din rullstol.
Du kunde inte röra dig men satt ändå och bloggade i svalkan under eken.
Det var så oerhört varmt, alla andra var på badstranden och solade, badade och
levde det vanliga underbara livet.
Du misströstade aldrig!!!

Vi hade det så bra ändå där under eken, med gott fikabröd som mormor
och morfar kom med.
David och du pussades mest hela tiden och jag, syrran och Gösta njöt
tillsammans med dig och David....bara att få komma ut var en stor skatt.

På eftermiddagen kom regnbågen som vi såg från 14:e våningen och
du tyckte det var så fantastisk att få se hela regnbågen och känna dig
som att du var mitt inne i himlen..så kändes det...där på 14:e våningen..
...på den fina terassen med panoramautsikt....tack för det palliativa..
...att en sjukavdelning ändå kan kännas som ett hotell när man blickar tillbaka.

Man ser ljusglimtarna först när man har lite distans.....

Här låg vi..just under denna vackra ek...i Uddevalla....


Du min skatt, David och Gösta i hettan...under eken..


Madde och Christine gungar under ett stort träd på Coh Phi Phi ...i Thailand
med en go och cool liten grabb ..precis vid strankanten där hundratals  ljus
 brinner varje kväll för de bortgångna i tsunamin...december-2006....
inget visste vi då...vad som skulle komma...

Regnbågen tagen av Madeleine på 14:e våningen...
...de sista veckorna....

PS; Eva Cassidy dog av cancer och blev mer känd efter sin död.
Nu sjunger hon säkert duett med Madeleine för själarna i universum.
Eva har gjort många vackra låtar...gå in på Youtube och sök på hennes namn!

Om du vill höra en annan fantastisk artist, Katie Melua som gjort samma låt
mixad tillsammans med Eva Cassidy, de sjunger tillsammans...så häftigt gjort!
...trots att  Eva C. inte är med oss längre på jorden....

Gå in på Madeleines kärlek.... Davids blogg och lyssna...och njuuuut!
 http://therealcolombo.blogg.se/2008/december/miss-melua-still-nr-one.html#comment

Kram och godnatt!

Har varit i känslomässig "exil"

När man åker bort , vart än det är så känner man sig så tillfreds med sig själv.
Inga krav, inga måsten, inga räkningar som måste öppnas, ingen vanlig vardag.

Har befunnit mig hos dotter Christine i kungliga huvudstaden i 11 dagar.
Har levt ett "cocooningliv" med syskon och dotter.
Vi har njutit av varje dag och minut...bara en sån sak att få bo hos min älskade
dotter och att få skapa minnen för var dag som går.
Vad vi gjort är våra egna minnen och vi har haft det suuuuupermysigt!

Till slut längtade jag hem, hem, hem till mitt underbara hem och till ...vardagen....
Borta bra men alltid hemma bäst!
Fast jag längtar redan tillbaks till dotter!!!

Idag är en extra tung dag att tackla....
Det första jag gjorde när jag hoppat av tåget var att åka till Madde och tända
ljus...har gråtit mest hela tiden på tåget...tänkt på denna dagen för 3 månader
sedan då hon kämpade med sina sista andetag, så oerhört sorgligt, det är inte rätt!

Tiden läker inga sår alls....bilderna finns kvar, de går inte att gömma undan,
de ploppar upp just detta datum mer än någon annan dag under månaden,
och många månader framöver, bilder som inte går att sudda ut, bilder som
gör en arg, förbannad, ledsen...ingen männsika ska behöva lida så.
Inte mitt barn...inte någons barn!

Man kan åka till månen och tillbaka...varför kan man inte finna bot mot cancer?
varför? varför? varför?

Vi lever förmodligen på stenåldern....
Vad grundar jag det på?...Jo..för jag tror att det finns andra dimensioner där
man inte har alla dessa sjukdomar och elände som vi har på jorden.
Det handlar enbart om tro, men jag kan inte tänka mig att andra galaxer och
livsformer i universum är så "lågt stående" som vi människor på jorden.
Nobelpris i alla ära, men hur långt har vi kommit på en skala????

Vad lever vi för egentligen?...tänk på det en stund...
Är det villa, värsting(miljö)bilen, vovve, välartartade barn, världenruntupplevelser?
Är det att köpa prylar för att det ska vara fint hemma?
Är det att dra på sig kläder,smycken, klockor, krämer i de rätta designmärkena?

Är det att bara överleva dagen?
Är det att bara finna vatten 2 mil bort i ett flyktingläger?
Är det att finna sig i sitt öde var än man bor på jorden?
Är det givet att de flesta på jorden är mer eller mindre fattiga?
Är det givet att ett fåtal ska ha det bra i överflöd? 
Är det givet att vi skapar vårt eget öde utan någon annans inblanding?


Vad kunde vi människor göra när finansmarknaden dök som örnen
efter sitt byte?
Örnen tog allt....the small peases is left to fight about!

Tänker på alla de tusentals som mist sina jobb dagarna för jul.
Imorgon kan det var du eller jag...ingen vet!

Vad meningen är får var och en fundera på!

Det kan man fundera på tills man dör, men man kan ändå göra något
för att det ska KÄNNAS bättre.
Så vad gör vi?...Jo vi shoppar vidare, eller dribblar mellan att betala räntor
eller att kunna köpa julklappar till våra oförstående (prylförstörda) barn....
...för julen måste ju ändå vara som vaaaaanligt!....eller?

I år blir julen en eftertankens tid för oss alla...prylar betyder ingentig.
...men ändå är det just PRYLARNA som får världsekonomin att gå runt!
ÄR DET MENINGEN MED VÅRT LIV PÅ JORDEN??????????

Några symboliska saker att öppna blir det trots allt...behovsanpassade.
Lagom med mat, inget överföd att slänga eller göra 10 olika pajer av.
En mysig , lugn julafton helt enkelt, med människor jag älskar.

Tomten och änglarna som vakar över oss får nog en fridfull jul i år får vi hoppas!

Jorden är ingen  lätt plats att leva på, men bara vi människor kan göra den bättre!
så ta hand om varandra, våra nära och kära är det enda och bästa vi har.
...för tänkt...det finns dom som inte har en enda när och kär.....

Ett tips; Involvera dina barn i att skänka något till ett annat barn i världen,
en peng i en bössa på stan som dom själva får lägga eller
en leksak de inte längre behöver att lämna till stadsmissionen eller
röda korset, men de måste få vara med själva för att känna sig delaktiga.
Har vi tid att köpa julklappar så har vi tid även till detta och barnen känner
att de gjort något för andra barn!


Love från Anne!

En helt underbar molnängel jag hittade på nätet

Må-bra vecka

Såna dagar vi haft, jag och dotter....
Vi har försökt göra saker tillsammans för att må lite bättre.
Vi har skrattat och gråtit, gjort våra mor-och-dotter-tillsammans-egogrejer!

Vi har pysslat om varandra, pysslat hemma hos dotter, lagat god mat,
gjort é Stockholmo genom att undvika shopping, men fikat på mysiga ställen,
varit på SPA, umgåtts med syster m. familj och annat smått o. gott.

Kul har vi haft och vi har lyckats trotsa demonerna en smula.
Men vad man än gör varje dag så kommer till slut påminnelsen
att Madde fattas oss...att hon inte är med oss och göra allt
det som man ska göra med sina vuxna döttrar!

Det spelar ingen roll att hon är med någonstans i universum!
jag kan ÄNDÅ INTE SE ELLER KRAMA HENNE!!!

Visst har det varit skönt att vara hemifrån, att slippa tänka
på allt som varit, alla smärtor som kommer tillbaka i form
av mardrömmar om nätterna och känslor som kommer
över en om dagarna.

Men vi måste ändå titta framåt, en dag i sänder, varje dag.
Det har vi gjort och det känns skönt.

Och ja, jag vet att jag är stark, det blir man per automatik,
man slutar gnälla över småsaker, de finns liksom inte
kvar i ens liv längre....jag blåser bort de små sakerna
...som en fjäder!

Till min vän Jennie!

Alla som är änglar finns inte bara i himlen,
de finns även på jorden och dom måste vi vara extra
kärleksfulla mot och vara tacksamma för att dom finns.

Jag känner ingen som du,
min underbara på-jorden-ängel.
Du kom hit av en speciell anledning.

Du har spridit glädje och skratt i alla år på
vårt jobb, och när du varit mammaledig har
vi ALLA saknat DIG!
Ingen har varit saknad så som du Jennie!

Var är hon, när kommer hon tillbaka?
Du sprider ljus och idéer som ingen annan.
Du är älskad för den du ÄR!

Du är kompetent och gör ditt jobb med fulländning.
Du lämnar ingenting år slumpen,
Ändå har du haft ork och energi i alla år  att visa din omtanke
för alla medarbetare på jobbet....och det är många!

Ditt skratt och härliga engagemang gör att alla
känner "YES så klart vi genomför detta"..nemasproblemas!
Du ifrågasätter och gör det du brinner för.

Du GÖR utan snack, fort går det och det blir superbra!
Att vara DU min vän är en gåva för det finns ingen som du.

Privat är du en änglarnas ängel!
Du pysslar med allt möjligt utan egen vinning och
skickar dina underbara alster till vänner som behöver tröst.
Du gör överraskningar till vänner som jag aldrig någonsin
varit med om med någon annan.
Vad du gjort är privat för alla som känner dig!

Det jag beundrar dig mest för är alla änglar du skickat
till Maddes vänner som du inte ens känner....
...att du tagit av din privata tid att göra änglarna,
varenda en personlig till den det berör....
...just för att de behövde en ängel som säger:
"Jag tänker på dig, jag finns här och ger dig styrka"

Du har gjort så mycket som berör, och väldigt många som känner
dig kan skriva under på det jag skriver.

Allt du gjort för mig genom åren går inte att beskriva.
Du har även varit min ängel, när jag haft det svårt.

Tänkte att vi måste vara mer tacksamma för de som finns
runt oss här i livet och tacka för att dom är här och att de
får veta det just här och nu!

Tack Jennie Lind för den fina människa DU ÄR!
Tack för att jag fått lära känna dig!

Stor varm kram från Anne

Om du vill se Jennies alster så hittar du dom på:

 http://ljuvligating.blogspot.com/

Skyddsängel från Jennies sida.

SJ, SJ gamle vän....

....konstigt att du lever än!

Ja SJ hänger ju inte med riktigt i svängarna,
eller ska jag säga personalen på tågstation.

För en tid sedan avbokade jag en biljett, som
jag senare skulle kunna omboka. (på nätet förståss)

Jag gick till stationen med min uttagna biljett
för att lämna in den som sig bör, för att få ett sk
ombokningsnummer...

Tanten i luckan säger:
- Det där ska du inte lämna in, utan du använder biljettnumret
när du bokar om på nätet...i mycket sur ton....

-Jahha, men det står ju att jag ska lämna in och få ett nytt nummer....

-Nej, du använder biljettnumret, pekar hårt och surt på biljetten.

-Jahha, vad konstigt, skriver dom fel då här...på biljetten...?
-Ja, det gör dom...

Holy shit!..Jag surnar åker hem för att göra detta en annan dag,
ska ändå inte ha en ny resa just nu.

Så idag, skulle jag boka en ny resa inför julen.
Innestående peng 594Kr.

OK, jag börjar boka och försöker med alla medel trycka in
nuffrorna från biljetten, men ickesanicke!

Ingen ny biljett kommer via sms...man e ju modern....
(Man behöver ingen papperslapp längre...Yes ett steg framåt..)

Häpp, ring SJ, stå i kö 17 minuter och sedan förklara.
Vad göra?

Jo du ska lämna in biljetten...blabla...
Då surnade jag rejält!
Bild - söt,  swellfish,   djur,  tecknad  film,  3. fotosearch  - sök bilder,  foton och illustrationer
-Jag tänker inte åka en gång till till stationen. Du får hjälpa mig per
telefon och skicka mig en ny biljett via sms...jag går ingenstans.
(förklarade läget)

Förklarade även att de får skicka tanterna på den lilla stationen
på en utbildning så de kan bli liiiiite mer kompetenta, skicka dom
gärna på en charmkurs också.

Ett leende har inte tanten haft på 63 år förmodligen....stackarn väntade
nog bara på att få gå i pension och slippa tänka på jobbiga kunder som stör
mitt i förmiddagskaffet....

-Ja vi ska framföra detta till vår serviceavdelning...Hmm Säkert att dom gör.... !

Fick till slut en ny biljett av en mycket trevlig ung tjej som fattade.
-Nej du ska absolut inte behöva gå tillbaks, jag hjälper dig per telefon.

Sagt och gjort...Nu återstår bara att hämta ut biljetten...
Man vågar ju inte chansa på att de kan proceduren kring sms-biljetter.
...utifall jag skulle behöva boka om igen...

Ska man in till stationen och visa hela telefonen då...?

Nästa gång tar jag flyget, det är ändå oftast billigare, snabbare,
och utan förseningar. Det ni SnigelJärnvägen!

Miljövänligt ska inte innebära slööövänligt!

Så, dagens klagomur uträttad!

Artikeln om övelämnadet till JK i GT idag

Här nedan kommer artikeln om Insamlingen och överlämnadet av X-boxen.

Om ni även vill höra intervjun med Peter Carlsson idag i Radio Väst så kommer den här.
Radio Väst; 
   http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1480229&BroadcastDate=&IsBlock=
17 minuter in i programmet börjar intervjun.

Kan ju nämna att gråten kom ohejdat när mitt barns namn uttalades, precis som att hon kanske
är här någonstans i närheten.....Det gjorde ont, så ont, men syftet var gott, så jag tar det.

Får väl inse att min känslighet kommer att öka för var dag det närmar sig jul.....
Jag och Christine har gråtit ikapp idag per telefon...av julkonserten på TV4, min lilla gumma
saknar sin lillasyster....det är ju Madde som ska stå på scen och sjunga nu ju!!!
Så här är sorgens ansikte "ups and downs" hur positiv man  än är ute bland folk.....

 http://www.gt.se/nyheter/1.1388414/100-000-kronor-till-minnet-av-madeleine

 
SKREV OM SJUKDOMEN. Madeleine Deckert från Trollhättan blev bara 20 år gammal. På sin blogg skrev hon om sin sista tid med sin svåra sjukdom. Hanna Refsgaard, Anette Eriksson och Totte Johansson (överst) är några av dem som vårdade Madeleine på Sahlgrenska. Peter Carlsson (nere till vänster) startade insamlingen till Barncancerfonden. Foto: PRIVAT och LARSERIC LINDÉN


(OBS; Bilden på Madde är taget av Jennie Smith, står ej med i artikeln.)

100 000 kronor till minnet av Madeleine

TROLLHÄTTAN. Madeleine Deckert blev bara 20 år.
I september dog hon i en svår cancersjukdom.
Nu har Peter Carlsson, 42, via sin blogg hedrat hennes minne och lyckats samla in 100 000 kronor till Barncancerfonden.


Läs mer


Madeleines blogg (som mamma Anne sköter): jagefrisk.blogg.se
Peters blogg: enbart.blogg.se

Stockholmaren och småbarnspappan Peter är en van bloggare och bloggläsare.
Av en slump hamnade han på Trollhättetjejen Madeleines blogg, där hon under 1,5 år skrev om sitt liv med den ovanliga cancertypen Desmoplastic Small Round Cell Tumor, DSRCT.
- I två månader läste jag hennes blogg innan jag började kommentera, berättar Peter Carlsson. Hon hade en annan typ av blogg, hon vidhöll en positiv syn in i det sista.


Nådde snabbt målet

- När bloggen tystnade och kondoleanserna började komma in förstod jag att hon gått bort, säger Peter.
Då bestämde jag mig för att göra något.
Han gick in på Barncancerfondens hemsida och just då hade de startat möjligheten för privatpersoner att göra insamlingar i fondens namn.
- Via min blogg skulle jag samla in 100 000 kronor fram till lucia, säger Peter.
Men redan efter två månader nådde vi målet.
- Det känns bra att kunna hjälpa och bidra, säger han. Man hjälper många att kanalisera sin vilja att ge.


"Det är fantastiskt"

För sitt arbete att samla in mest pengar på kortast tid vann Peter en x-box spelkonsol han gav till Madeleines mamma Anne Murberger som hon i sin tur häromdagen överlämnade till avdelning 70 på Sahlgrenska sjukhuset.
- Det är så fantastiskt att Peter startade en insamling på det här sättet, säger Anne. Att det finns så många människor som engagerar sig. Det här har ju varit ett bloggfenomen.
- Barncancerfonden har varit väldigt smarta som startat den här formen av insamlingsmöjlighet, säger Anne.
Det har gjort att unga människor engagerar sig när andra unga drabbas.
- Madeleines blogg hjälpte väldigt många människor som mådde dåligt att få ett mer positivt tänk, berättar Anne.
Hon gjorde bra saker.


Av Anette Fredriksson
anette.fredriksson@gt.se