Operationen avklarad..check!
Nu börjar tiden med de synliga delmålen.
Varje dag är en dag att minnas och vara tacksam över.
Måndag 1 Februari åkte jag in till uddevalla för en massa prover som skulle
tas inför operationen. Sov över hos goda vännen Gösta som
tog hand om mig, lagade god mat och såg till att jag mådde bra.
Sov ganska dåligt med tanke på vad jag hade framför mig.
Hos Gösta kvällen innan....jag trött och symboliken i tavlan kan
man inte ta miste på..hehe.. (Gösta har redigerat)
Tisdag den 2 Februari opererades mitt vänstra bröst bort helt
och även lymfkörtlarna i armhålan.
Jag som aldrig varit sövd var mer nervös för sövningen än själva
operationen....när jag väl låg där på bordet med gröna tanter och
farbröder runtomkring mig (kändes som jag var 5 år) så var det
bara att lita på att de kan sitt jobb!
Jag fick ett munstycke ovanför näsan och narkossköterksan sa;
"Andas lite i den här" och jag hann tänka ungefär 2 sekunder, att
det där är väl.....och sedan sov jag som ett barn, vaknade 2 timmar
senare och mådde ganska bra..inget illamående heller!
Kontrollbehov som jag har, tittade jag på alla siffror som blippade
ovanför min säng och förhörde mig om vad allt betyder.
Sköterksan tyckte snart att jag var pigg nog att åka till avdelningen.
De orkade väl inte höra mina nyfikna kommentarer...hihi...lite kul var det..
Nöjd efter operationen!
De passade på att operera in en port á cart också på höger sida så
att jag kan ta prover i den och få cellgifter så snart som möjligt.
Min dotter Christine, väninnan Anita och min mor kom på kvällen,
och mina systrar hade skickat blommor som stod där när jag kom till mitt rum.
Oj vilket härligt välkomnande till en annars så tråkig sjuksal!
Snökaos ute...Anita, Christine o mamma fick köra 50-60 på 100-väg,
för att hälsa på mig på kvällen. Jag var lyckligt ovetande om deras strapats!
Härlig vårbukett från syster Tiina!
Mera vackra blommor från syster K och mor&far.
Anita o Christine kom med tidningar, praliner, godis och blommor.
Pralinerna mumsade jag i mig samma kväll! Mums!
Redan samma kväll efter operationen var jag oförskämt pigg, och mina
kära undrade om jag verkligen hade blivit opererad.
Kände att vänsterarmen inte var som den skulle, den var helt bedövad,
men jag visste att det skulle bli så.
Hade 2 lymfdränage som skulle sitta kvar tills blodet inte fyllde på sig längre.
Titta...jag kan redan lyfta vänster arm (Några timmar efter operationen)
Jag är positiv! Det här har ju gått jättebra!!!
3 Februari
Nu jäklar ska armen få träning, den ska inte slamma igen, så jag började lydigt
träna enligt ett schema för att få igång systemet.
Det känns som att vänster arm är bedövat (som hos tandläkaren)
När jag tar på huden så känns det läbbigt, men nerverna är kapade så jag behöver
träna för att de ska komma på plats igen.
Såret läker jättefint (ca20 cm) och alla är nöjda o glada.
Lymf+bröstdränaget tas bort på morgonen efter operationen då det inte blödit nästan alls.
Min underbara sköterska Petra tittar till mig ofta och är hur gullig som helst.
Jag kan åka hem om jag vill men vågar inte, vill nog stanna en dag till ifall
att något skulle inträffa...
Vilar, läser, tittar på TV och känner mig ganska pigg. Pratar med en annan
bröstcancerpatient som ska opereras och hon blir lättad när hon ser att
det gått så bra för mig och att jag är på benen.
4 februari
Blir hämtad av mor&far. Köper mediciner och stapplar till bilen. Nu är jag
visst inte så kaxig längre. det var mer tröttsamt än jag trodde att bara åka
från sjukhuset och hem.
Hemma väntade Christine och hon hade städat och gjort så fint!
Kändes underbart att vara tillbaka så snabbt ändå!
Helgen har varit lugn och skön, inte mycket har stått på schemat mer än att
träna 3 ggr per dag med armen och vila såret, ta en liten promenad.
Rastlösheten börjar krypa som myror ikroppen, men jag är ändå för trött för
att orka göra något större...Accepterar!
Nu väntar bara nästa delmål....att få reda på vilken typ av bröstcancer det är,
och det får jag reda på den 16 februari på återbesöket.
Så tills dess får jag bara vara i nuet, andas syre och testa den tillfälliga bröstprotesen.
Det finns många olika som passar alla typer av bröst.
Amoena gör jättefina underkläder för bröstproteser.
7 februari
Vaknade med världens förkylning...rinnsnuva och nyser stup i kvarten.
Det var ju inte så bra tajmat, men när är förkylningar vältajmade?
Jag som booostat med allsköns vitaminkurer och blåbärsjuicechocker och
hajleverolja 3 ggr/dag...men det hjälper nog för sårläkningen i alla fall!
Har dock ätit en hel vitlöksklyfta, mosat den och sköljt ner med vatten.
Imorgon är jag fit for fight igen, men känner mig som en mosad banan idag.
Varje delmål följs av hopp som leder till målet att bli frisk!
Det finns så otroligt mycket kärlek!!!
Man blir ju alldeles varm i hjärtat så den glöder!!
Hade en underbar fest i lördags för några vänner och
några syskon och det var så HIMLA ROLIGT!
Magnus, Christine, Oskar och jag skålar och önskar en härlg kväll
Sådan far...sådan son....haha...
Inget krångel med matlagning, pizza och vin funkar jättebra ibland.
Så fick det bli....Vi skrattade väldigt mycket, dansade, och hade på
musik alleles för högt till sent på natten...
Ce moi :))
Men jag samlar ihop alla gånger jag inte haft fest till en enda brakfest,
och då får man väsnas...det har jag liksom tjänat ihop till..hehe...
Bubbel och babbel....
Och pussar och kramar...
Armbandet på min handled fick jag av Christine och min vän Jennie!
Helt underbart fantastiskt vackert.
Ett berlockarmband med 10 olika bilder på mig och mina döttrar som
de snickrat ihop utan min vetskap. Jennie har gjort det med egna händer.
ÄLSKAR ER BÅDA! Det är den finaste present jag någonsin fått!!!
Jag och "stora lillebror" dansar lite...
Jag är lång....men han är ännu längre..världens snällaste lillebror!
Gösta o jag dansar och busar lite....
TJONG! Där flög korken.....precis som nörden kommer att göra,
flyga dit där det brinner i evighet....Så vi skålade för lycka och välgång!
Vi är såååååååå glada och allt känns bra...nu e´re fest!
Foodtime...Gösta o Maria H lyckas le med mat i mun..hihi...
Yngsta lillebror vill inte vara med på bild...hehe..
Lillebror och hans sambo är nästan helt omöjligt att fånga på bild!
Toker...
....Och trötter....
Nu väntar kudden och en väl behövlig sömn...
Imorgon åker jag till Uddevalla sjukhus och på tisdag är
jag "enbröstad", men festen fick mig på gott humör,
så jag håller styrkan uppe vad som än händer!
Är nog hemma ganska snart igen.
Och tack än en gång för allt ert engagemang...LOVE YOU ALL!!!
Nattinatti!
Snökaos igen...
dels för att stärka kropp och själ....men även med tanke på att jag tar in varenda
dag före operationen och framtida behandlingar.
Jag frustade som en anfådd häst och kände att kroppen är väldigt trött trots att jag rör mig,
och är van att gå en mil i rask takt....nu blev det bara 3,5 km...
Väl hemma hos mor&far dit jag gick, fick jag underbaraste grytan...mums.
Syrran och hennes dotter var där också. Väntar in min andra syster +son också på fredag.
Så det blir syskonhelg, vi tjejer och Christine förståss!
Jag ska ju försöka åka till Götet imorgon, dels på ett möte på jobbet
och senare på dagen hämta Christine o hennes katter på station.
Ser faktiskt ut som i Sibirien som bloggerskan http://heponimas.files.wordpress.com skriver,
där jag även lånat denna bild....ser kallt ut, men häftig bild!
Få se om X2000 åker från Sthlm imorgon...får läsa på SJs hemsida...
Längtar efter dotter och längtar också efter mina arbetskamrater.
Så jag får hoppas att snön dragit vidare till imorgonbitti!
Tack snälla underbara arbetskamrater för fin och väldoftande bukett!
Den fick hedersplatsen på mitt runda bord. Puss&Kram till er!
Tänker the Secret...
Har varit på meditationen ikväll och det var så skönt att ha en massa
människor omkring sig som skickar energi så det exploderar om det!
Om man skickar ut ljus och kärlek i sina tankar så mår man mycket bättre.
Ikväll har jag skickat massor med kärlek till alla er som läser och
till min familj och vänner.
Har även skickat till de som jag inte tycker om så värst mycket,
för det mår själen ocks bra av.
vi satt sedan och fikade o pratade, 16 helt olika personer i alla åldrar,
men alla ger något. Vi är flockmänniskor som behöver varandra
på många olika sätt.
Tack snälla snälla alla ni som skrivit uppmuntrande ord och kärleksfulla
tankar!
Nu är det så här....att min "djävla idiot" till cancer är inte en idiot,
för djävla idioter dör man av!
Min tumör är bara en liten oinbjuden NÖRD!!!
Min väninna och själsfrände Anita sa så här;
"Anne det du har är bara en liten töntig NÖRD!"
Så vi döpte den till nörden!
Nördar frågar inte om lov och de vet inte hur man ska uppföra sig,
och nördar blir alltid upptäckta i tid utan att fullfölja sitt ärende.
Bara bosätta sig sådär i mitt alldeles privata fina bröst, och börja
äta på det inifrån....NÄ, det tolererar vi inte.
Oinbjudna gäster sparkas ut med huvudet före, hårt och rakt in i
käftarna åt hajarna! Känn på den din lilla nörd!
Så nu börjar nedräkningen till operationen....6 dagar kvar....
är väldigt nervös och rädd, men vill bara att det ska bli tisdag...fort!
Varje stund jag mediterar drar jag in ljus, ren, frisk syre som planteras
i min kropp...för varje utandning skickar jag ut dålig energi och
släpper ut blockeringar.
Blockeringarna utsöndras i ett vackert, färgglatt fyrverkeri som ger mig
energi och styrka!
Mental återvinning kallar jag det....flummigt? Ja, jag bjuder på det hihi...
Chakran ska renas varje dag....och jag har nog varit dålig på det,
men det är aldrig försent!
Så imorgon gör vi dagen till en bra dag!
"there is Love all around us..."
Puss& kram och nattinatti!
Blixten kan visst slå ner två gånger i samma hem....
sedan i måndags....
Släpper denna bomb efter mycket överväganden, men what the heck...
det kommer ändå att komma fram förr eller senare...
Släpper en bomb....eller snarare tar bort en som jag ska skriva
FARVÄL på....med tjock TUSCH...hehe...!!
Jag är fruktansvärt RÄDD, TRÖTT, ÅNGESTFYLLD, och VÄNTANDE .tictactictac...
...på besked om hur illa det kan vara, eller snarare hur BRA prognosen är.
Jag är numera ännu en av om tusentals kvinnor som fått bröstcancer.
....
Har i några månader känt en knöl i vänster bröst, men tänkt som så många
andra, att det är nog inget...jag har ju så många knölar som kommer och går.
Just därför går jag på mammografi en gång per år.
Knölen är nog hormonell, den försvinner nog snart....
Men den försvann inte utan började kännas alldeles för påtaglig och jag hade
en malande röst inom mig hela december som sa att detta är nog inte så bra.
Mådde inte så bra under hösten av sorgen efter Madde som var oerhört betungande.
Men jag försökte och försökte och försökte....och kroppen sa ifrån den 8 december
då jag bara låg oh stirrade in i en vägg. Jag var deprimerad helt enkelt, men hade inte
tagit en riktig "timout" utan kört på tills jag kraschade.
Jag fick fantastisk hjälp med terapi och medicin och är tack och lov inte längre deprimerad.
Naturligtvis trodde jag att knölen berodde på att jag varit ur gängorna och att jag
bara var inbillningsjuk....men så var icke fallet.
Alltså...i den 13.e januari fick jag en snabbremiss av min underbara husläkare Karin.
Hon kände på mitt vänstra bröst och konstaterade att jag ska in så fort som möjligt.
Måndag den 18:e januari kl. 08,40 blev det så mammografi i Uddevalla.
Även ultraljud togs och de stack 5 nålar i vänstra bröstet och 3 i högra för att ta cellprover.
Då kom tårarna...inte för min egen skull utan jag fick flashbacks från när Madde låg på Sahlgrenska
och de stack henne i levern för att ta biopsi....och hon grät så fruktansvärt, för det
gjorde förståss fruktansvärt ont...och jag grät och kände mig maktlös.
När jag låg där så tänkte jag på Madde, och jag hade inte alls lika ont som hon!!
Sen fick jag vänta i 3,5 tim för att få ett första besked...
Det var en surrealistisk känsla...för Maddes sköterskor och läkare jobbar numera i
Uddevalla på bröstenheten, så jag kände redan de flesta och pratade med snälla Petra
som är den underbaraste sköterskan på jorden.
Dr Wångblad hade även Madde och hon var jättebra och lugn. Det kändes tryggt med kända ansikten.
Hon sa; Ja, nu är det så...att det är förändringar...cancer, och vi måste ta bort bröstet,
och sedan analysera vilken typ det är.
Underbara Gösta var med mig och höll min hand. Han jobbar på röntgen i samma korridor.
jag hörde vad hon sa...och blev helt tom..Jag bara tittade i taket och väggen...
Gösta kramade mig och höll om mig.
Ja sa; "Jag är inte förvånad, jag har känt på mig detta, så det kommer inte som en chock,
mer som ett konstaterande."
Sen körde jag hem och ringde bästa väninnan Anita det första jag gjorde i bilen.
Hon fick en total chock och trodde att jag skojade....men det är på riktigt.
Sen snurrade det bara i huvudet...hur ska jag berätta det här för min dotter Christine?
Hur ska mina föräldrar och familj ta det?
Åkte till mor och far...berättade och ringde Christine och mina närmaste, familj,
några på jobbet och nära vänner.
Några av er får tyvärr läsa här, men jag har inte orkat ringa till alla.
En sak vill jag att ni ska veta! (för jag har varit med förut)
Jag är inte farlig, jag smittar inte och jag behöver all stöd och hjälp jag kan få!
Jag vet vilka mina vänner är sedan förut och även om jag är rädd så vet jag
att jag kommer att klara detta, för jag har varit med om värre saker än det här.
Det värsta har redan hänt när min Madde dog i "den jävla idioten".
Jag har också fått en jävla idiot, men tack och lov i bröstet, för det går att bota.
Jag är inte rädd för att dö, men jag vill faktiskt leva tills jag är gammal och
se min dotter gifta sig och skaffa barn så jag får bli mormor.
Framför allt så behöver min dotter mig, för mammor ska finnas där för sina barn
även fast de är vuxna...så jag tänker hänga kvar ett tag till min hjärteunge!
Så...nu var det sagt och en sten har fallit från mitt bröst.
Jag kommer att skriva som vanligt och berätta om vad som händer runt omkring mig.
Mest för att alla ska få min egen historia, och inte andra och tredjehandsinfo.
Jag är vid gott mod och tänker postiva tankar.
För som Madde sa 080329 i sin blogg; www.jagefrisk.blogg.se
"Vad jag tänker och tror är det viktigaste jag kan spendera tid på.
Om jag tänker att jag inte kommer klara det här, inte fan kommer jag göra det då.
"Jag e frisk." Det är du ju inte, tänker du.
Jo det är jag, tänker jag. Även om jag inte är det just nu så väljer jag att tro på det.
If you can dream it, you can do it liksom.
Jag är starkare än den "jävla idioten" som vi kallar den. Så är det bara."
/Citat Madeleine Deckert
Tack alla kära familj och vänner som skickat blommor och bullar och umgänge
och peppande ord i alla dess former den senaste veckan.
Idag skulle jag haft middag för vänner, men energin tog slut...men det kommer fler dagar,
då jag är fit for fight igen!
Tack storebror T och svägerska för de 20 underbara 1m höga rosorna!
Tack Lena och Mattias för detta vackra praktexemlar...
Orkideér passar mig perfekt, för man vattnar inte så ofta...
Tack PM tjejerna för härliga tulpaner och Monikas hembakta
supersmarriga bullar....receptet tack!!!
Jag och Anita hade pysselkväll till sent igår...Många alster blev det,
och vi hade så himla kul!
Boken har jag fått av en av mina trogna läsare Elisabeth Roslund.
Vi är starka tillsammans och vi får se till att träffas snart!
Bara så ni vet...jag är stark som en 600-årig ek!
Svårigheter är inte bara elände...det ger klokskap och visdom,
och jag väljer GLÄDJEN!!!
Jag har lärt mig miljoner saker av Christine och Madde....
...men framför allt "Fighting spirit!"
Så den 2 februari (åker in 1 feb.) Säger jag farväl till mitt vänstra
bröst och ser fram emot ett friskt liv! (Vill helst bli av med det omedelbart,
inga hard feelings vad gäller den saken för jag har ammat klart!
...och nya tuttar kan man faktiskt göra senare...tom snyggare...hehe...
Ska bara göra en sista sak först om man säger så...
Ska dokumentera vad jag hade före...och ska sparka cancern åt helsefyr!
Anita ska skriva FARVÄL på mitt vänstra bröst med TUSCH och Gösta ska dokumentera!
Nu ska jag se en film som jag hyrt....nattmys!
Puss o Kram alla därute!
Mad men...
Kom hem efter en härlig middag med underbara vänner.
Mycket prat och skratt i goda vänners lag...
Tack för myskvällen Monica&Tomas!
Äntligen fick jag träffa den trevlige omtalade Australiensaren också!
En härlig och charmig man!
Kan inte somna än så jag sitter här och filosoferar på nattkröken...
Googlade lite på min nya kärlek...serien Mad men.
Man blir helt fast av miljöerna, människorna, kläderna, inställningen....
Ja nog har vi kommit en bit på vägen vad gäller jämställdhet när man
tittar....
Kvinnorna som jobbar är maskinskriverskor i tajta fodral och männens
passupp så fort de trycker på en knapp.
Sekretararen tar männens rockar och hatt, serverar kaffe och står
i givakt...
Sexistigt så det skriker om det...männen är otrogna på löpande band,
dricker whiskey på arbetstid och alla röker som borstspinnare!
Snygg klänning...bland många andra...
T om de gravida kvinnorna dricker och röker!
Varför fastnar man då...när det är sååå förlegat?
Jo....för att serien på något sätt har ett skimmer av glamour över sig.
Alla är vackert klädda, och många statister i vackra outfits passerar revy
i olika miljöer.
Säljarna på reklambyrån (männen) är gentlemän på ytan, men svin bakom
familjens värld.
De förklädda "gentlemännen" som är svin under kavajen...
En kvinna på byrån har avancerat och är "en bland männen"
Men hon får kämpa som en envis oxe för att få sina idéer genomförda.
Hon håller huvudet högt och vägrar falla in i dåtidens kvinnoideal.
Svårt nog för hon inser att hon ändå måste börja använda sina kvinnliga
attribut för att påverka. Hon gör det listigt, snyggt och med en enorm integritet.
Hon spelar på männens planhalva, men känner hotet från kvinnorna...
Inget nytt där kan man säga...i mångt och mycket är det ändå saker vi inte kommit
så långt med som vi borde....
Hade gärna velat åka tillbaka till 50-60 talet...bara för att få känna på hur det var.
Att få klä sig i dessa vackra klänningar, skor och hattar.
Trots sexismen och ojämlikheten så var alla i alla fall stiligt klädda på den tiden!
Säsong tre har precis börjat på kanal nio på torsdagar kl 22,05...Se den!
Betty Draper (January Jones), Joan Holloway (Christina Hendricks) and Peggy Olson (Elisabeth Moss)
Betty är gift med den notoriskt otrogne chefen på kontoret.
Joan är kontorets "sexbomb" och chefssekreterare
Peggy vill göra karriär, men den resan är tuff och krokig.
Ser fram emot säsong tre för att förhoppningsvis få se Peggy som chef!
Pyssel med svägerskan
Hade pysselkväll häromkvällen med Maria och vi hade så himla kul!
Med lite vin, papper, pennor, klister och tändsticksaskar
kan man göra vilken kväll som helst helt underbar...
Framsida....
Baksida...
Lätt som en plätt och kul hade vi hela kvällen!
Man kanske ska sova nu...Puss&Kram&Gonatt!
SPA-kväll
Efter alldeles för mycket, kakor, julgodis, mat, kall torr luft,
fnösketorr hud och läppar som sandpapper är det dags!
SPA-kväll med härliga produkter från Decleor.
Hett bubbelbad, mys, väldoftande ljus och bra musik.
Sedan fotbad framför en film och handduk runt huvudet!
Behöver verkligen en mental ansiktslyftning....
Hopp i grytan!
Lite vinterbilder igen...
den fantastiska vintern som inte är det vanligaste
på västsvenska breddgrader.
5 minuters promenad hemifrån hamnar jag i porten till paradiset...
Jag bor i stan men ändå på landet...
Ett ensligt ladgårsfönster läcker in kyla i bistra vinterkylan...
Gjorde en snöängel längs vägen...
Ser ut som ljuset efter en atombomb...
Ladugård i vinterskepnad...
Rönnbärsträd i lillskogen där jag bor...
Frihetskänsla...jag och naturen!
Min cykel fryser...
Ovanför garaget...
I naturreservatet i närheten...
Min bror och underbara sambon Maria på nyår och deras 1års förlovningsdag...
Hemma hos brollan är Juha kvällens kock...och en bra sådan :))
Nyårsafton i Vänersborg...
Brorsdotter Jossan väntar på fyrverkerier...eskimåunge...söt...
Här sitter vi och myser på andra sidan fisketorget...
..alla som gått fackeltåget är på andra sidan...
men vi valde att sitta på bästa plats...
..en fantastisk nyårsafton med fullmåne och allt...
Bilden är lånad av Josefin http://cupcakedisasters.blogspot.com
Learning to fly again...
Why we can't just live long to each other's hands
This time might be the last, I fear
Unless I make it all too clear
I need you so, ohhhh...
Take these broken wings
And learn to fly again, learn to live free
When we hear the voices sing
The book of love will open up and let us in
Take these broken wings...
Baby, I think tonight
We can take what is wrong and make it right
Baby, it's all I know
That you're half of the flesh and blood that makes me whole
I need you so, ohhhh...
So take these broken wings
And learn to fly again, learn to live free
When we hear the voices sing
The book of love will open up and let us in
Yeah, let us in
Let us in!
Baby, it's all I know
That you're half of the flesh and blood that makes me whole
Yeah, yeah, yeah...
Yeah, yeah!
So take these broken wings
And learn to fly again, learn to live so free
When we hear the voices sing
The book of love will open up and let us in
Take these broken wings
You've got to learn to fly, learn to live and love so free
When we hear the voices sing
The book of love will open up for us and let us in
Yeah, yeah!
Nytt år, nya drömmar och mål..
Mycket snö och kallt men så vackert att en badstrand
inte var det minsta lockande just den kvällen.
Vi gick fackeltåg till hamnen i Vänersborg,
och där lyssnade vi på tal, nationalsång och
fyrverkerier.
Flera hundra hade samlats för att gå genom staden....mysigt!
Här min bror och hans familj.
Fyrverkerier i massor...
Irish Coffee är gott, särskilt denna kalla kväll...
men jag var varm som en kamin....
På nyårsdagen gick jag och min brorsdotter Jossan ut för att
ta bilder på den vackra naturen. En underbar känsla!
Ett frostbitet träd i yrande snö på Vassbotten...
Varje träd får sin egen personlighet i snöklädd skrud....
Vid samma tidpunkt som ovan men utan blixt o gatubelysning
i bakrunden...
Idag i Gärdhem...första soldagen i snön...
Snö är vackert och det är kul att experimentera med ljus...
Roligt träd! jag gillar träd som ni ser... :)) tog nog 70 bilder...
Nu vräker snön ner och det är som i norrland där jag växte upp.
Så härligt, så underbart.
Bättre med kyla och kläder än slask och gråväder!
Julen är härlig för stora och små...
i familjens gemenskap.
Några är på soliga breddgrader och småbarnen på olika håll,
men vi blev 9 vuxna runt julbordet.
Saknade småbarnen, för julen är ändå barnens högtid..
Det får bli nästa jul....inget är så spännande som väntan
på tomten.....men jag har ju Christine som är 5 år på julafton ..hehe...
Nu väntar ett nytt år med nya förhoppningar, nyårslöften
och drömmar om att allt ska bli bättre.
Så tänker jag i alla fall. Allt kommer att bli bättre för var dag!
Alla har dessvärre inget jobb och många är oroliga för att mista sitt,
många orosmoln svävar på himlen, men allt är inte negativt.
De flesta HAR faktiskt jobb och de som inte har jobb får möjlighet att
göra något nytt, plugga eller jobba med något helt annat.
Utmaningar berikar, även om de känns jobbiga i stunden.
Vi har värme och mat och de flesta av oss är friska, gott nog!
Så nu ser vi till att år 2010 blir möjligheternas år!
På julafton kl 12 träffade jag och Christine o mormor,
David och hans föräldrar för att tända ljus hos Madde.
Det blev en fin stund vid graven....
Rislamporna i Thailand får bli en symbol för vår resa
dit som vi hann göra julen före Madde blev sjuk...och
en tanke till de tusentals som dog där för 5 år sedan.
Granen lyckades stå upprätt hela julen trots att katterna gjorde allt
för att dra ner kulor och välta hela trädet....
Christines elaka små troll till katter äter julskinka....
nä....de är jättefina och jag är Coco och Pip´s "mormor"...
Christine och Jonas på julaftonsmorgonen...
Kul att slå in julklappar....dekorerat med "änglatändstickor"...
Min favoritjulklapp...pralinskål i glas....
...och favoritparfymen Issey Miyake.....
..och en vacker ängel av kardat fint ull....älskar änglar!
Så här såg det ut på annandagen när vi vaknade..snön hade vräkt ner..
och Christine o Jonas fick boka om sitt tåg hem, för tågen var inställda!
Nerfallna snötyngda träd på spåret....
Tog en promenad igår med kameran vid fallområdet...
Ensam julbock på Spikön...
Kanalen taget från järvägsbron...
Gammal slussport...
....harens skuttar fram så fort...knackar på dess port...
God fortsättning och Gott Nytt År!
GOD JUL!
En riktigt god GOD JUL önskar jag er alla mina trogna läsare och alla andra
förståss.
En extra stor julkram till min Christine, Madde i himlen, David och
min familj och goa vänner!
Jag kommer tillbaka snart...har haft en paus från all stress ett tag,
men nu känns det roligt att fira jul med familjen.
Kram på er och ta hand om varandra.
Nu är det dags att fixa lite innan alla kommer.....
julkortstillverkning...
Brukar ha inspiration men nu är det tomt....får pausa lite...
Man kan ju köpa ett gäng och skicka men det är inte lika kul.
Pyssel o knåp är roligare...när väl fantasin kommer....
Får väl göra några fula först innan idéerna kommer...
Och jag är ingen scrapbookguru...
Jag klipper o klistrar o skriver...precis som vilken dagisunge som helst.
Man måste ju ha miljoner attiraljer för att få till det som dom som
gör kort "på riktigt"...ja bara fuskar lite...
Huvudsaken är att jag får iväg julkort...må så vara att det ser ut som
5-åringarnas på dagis... :))...och de är ju charmiga!
Ha en skön kväll!
Ja vi får se vad som kan komma ut av det här....
Blod är tjockare än vatten...
Utan mina systrar och allra käraste vänner skulle livet kännas torrt!
Är glad och lycklig över att ha så många syskon, både systrar och bröder.
Det är inte många som får den förmånen.
Tack mor och far som vågade, för det är inte lätt att förklara 7 barn.
Men jag är så SUPERSTOLT över alla mina syskon, och även för mina
föräldrar som jag fortfarande ser som relativt unga.
De har precis gått in i den underbara pensionstiden då man kan göra vad man vill!
Och de ställer alltid upp i vått och torrt!
De alla har berikat mitt liv, och jag hoppas att jag berikat deras.
Att få syskon är en förmån...inte en självklarhet.
Vår familj är som dvärjarna i Snövit;
Kloker, Blyger, Glader, Butter, Prosit, Trötter och Toker!
Alla har ett värde, och alla behövs!
Många kämpar i många år för att få ett enda litet underbart barn som
får växa upp. Och det är en glädje om något!
Jag har fått förmånen att få två underbara fantastiska döttrar.
Barn skaffar man inte...man FÅR barn...de kommer till en.
Och jag har fått till mig fantstiska syskon, tack vare mina föräldrar
som jag älskar djupt i mitt hjärta!
Vi fick växa upp i en underbar gemenskap och lära oss att ge och ta,
att få lära av varandras talanger och olikheter.
Man kan kalla det teambuilding i moderna ordalag.
Vi lärde oss teambuilding utan att vi visste ordets betydelse.
Coachen, medlaren, den tröstande, den handlingskraftige,
den stöttande, clownen, den bejakande, den lojala...
...den som lättar på trycket...osv...
Vi lärde oss att ensam är ingenting, tillsammans kan vi skapa underverk.
Och det om något kan i applicera i vilket företag som helst!
Alla behövs för att det ska bli ett bra team.
Om någon fattas blir det problem, för alla personligheter behövs.
Hur skulle det se ut om alla var likadana....det funkar ju inte!
En del måste vara visionärer och en del måste vara doers!
Annars skulle systemet klappa ihop fullständigt.
Att ha ett kitt i tillvaron är viktigt både i familjelivet och i arbetet.
Att kunna fungera i sina roller.
Ingen lätt match, och inte heller utan konflikter...men alla behövs för
att det ska bli dynamiskt och att kugghjulen ska rulla, det får vi inte glömma!
Att samarbeta, att känna att vi behöver varandra för att klara livets
med och motgångar.
Med och motgångar har vi alla, men stöd från de närmaste, familjen gör
att man orkar lite till och lite till när livet bjuder på nedförsbackar.
Alla utan undantag får uppleva det förr eller senare...
Men här och nu är jag så glad för att jag har mina syskon och föräldrar,
som finns där, ni är mitt kitt i tillvaron även om det blåser ibland..
....men det hör till...
Kram på er allra käraste syskon och kära mor & far!
Jag och mina älskade systrar på Lovisas 1 års kalas
