Nä, nu dags att sätta fart.

Ska till väninnan på nystartad bokcirkel tillsammans

med ett gäng tjejer.

 

Vet inte, men har inte haft lust att skriva så mycket det sista och så är det
emellanåt. Tankarna far omkring okontrollerat och med sin alldeles egna kraft,
drömmarna vävs med verkligheten, existentiella tankar och känslor varvas
med vardagliga ting och det känns som jag är i en bubbla som jag inte känt förut.
Frågor som inte har några svar...

En osäkerhetsbubbla, en räddbubbla, en härochnububbla,
en väntatillnästaröntgenbubbla. Blubb...blubb...


Försöker fokusera på saker som är konkreta som tex att träna och äta rätt,
göra allting rätt, i alla fall det som känns rätt för mig, så det blir bra sen, kanske,
..eller kanske inte ändå, och det är det där ordet kanske som gör mig så rädd.

Vill inte ha några tips, inga råd, för jag bär detta ensam, trots att jag inte är ensam.
Kombinationen kan göra både mig och omgivningen frustrerade, men så funkar det.
Lyssna gärna, det räcker, om jag är ledsen eller tänker knasiga tankar, så lyssna bara.
Man vänjer sig aldrig att vara inne i "cancerland". Börjar bli less på det nu, trots att jag
verkligen gör allt för att leva ett fullt normalt liv och det funkar ju bra rent praktiskt.

Jag vet ingenting, mer än att ångesten kryper inpå mig ibland som den inte heller gjort
förut. Ovisshet och kalkylerade vetenskapliga prognoser serveras av onkolog och hamnar
på pränt på läkarintyget....kronisk??...vaddå kronisk? Hur länge då?
Kan en cancer bli okronisk? Ungefär som en tills vidare anställning, att det liksom rullar på
tills det inte är kul längre och man slutar och byter jobb eller...?

Känslor är svårt, för de bor inuti, de syns inte men finns i allra högsta grad. Kärleken och
familj&vänner är oerhört läkande och jag är så tacksam att de finns runt mig.

Är inne i en slags handlingsförlamningsfas. Orkar inte pyssla så mycket, eller ens vara
särskilt kreativ men läser desto mer och går och går och går med stavar. Är på gym
och krigar mot cancernörden. Krigar genom att ligga steget före. Inte bli förkyld, äta
massor av antioxidanter, vitaminer, frukt o grönt, läsa tjocka vetenskapliga böcker osv..

Kroppen måste bli stark och ha muskler, för cellgifterna får inte dra ner mig mer än att de
dödar cancercellerna. Hoppas jag blir riktigt ARG snart, för det kokar i mig, bubblar och
vill UT....det kommer nog tids nog...ILSKAN, den har jag inte haft än. Måste hitta ett sätt
bara att döda den jävla cancernörden bokstavligen! En ritual kanske....som Madde hade,
hon dödade ett kålhuvud i duschrummet tillsammans med David med en kökskniv.
Vi skrattade gott åt det tilltaget.....får väl hitta något jag med.....

...för tidsinställda bomber ska ju desarmeras!


...och healingen genom kärleken ska segra!

Den stora depparedagen fick jag höra på radio idag....
Men jag förstår inte...varför??
Fick förklarat för mig på P4 Väst att väääääldigt många,
statisktiskt sett (det har någon fastställt) är det eko i plånboken
som gör just denna dag till en av de svåraste på året.....

Ja, vad säger man....vill verkligen inte vara fröken präktig, men de talade om
att man kan göra så mycket för att klara av denna hemska månad.
Man kan...hör och häpna, låta bli att shoppa under januari månad!
Baaaara köpa det nödvändigaste, mat tex inte handla månadens "normala"
budget av kläder och prylar för XXX antal tusen...

Vaddååå? Depparedag??? Har folk inget liv???
Blir DU lyckligare av att gå på stan och handla på dig än mer prylar,
när december var årets prylmånad Nr 1 hos de flesta?

Nä, misstänkte det...lyckan i livet består av så mycket mer än
prylar att proppa i de överfyllda skåpen, rummen, förråden, garaget, vinden,
källaren, vitrinskåpen, lådorna, badrummen, mm mm mm...
Förstår att det är knapert för de allra flesta efter jul, men blev
lite irriterad på att vi är så konsumtionsinriktade.....

Nä, jag är allergisk mot köphysterin och det är jag glad för.
Jag köper saker jag behöver och ibland är det kul att köpa något fint när
man ska på fest så klart. Är gärna på loppisar och gräver för att hitta
fynd och det är också en form av shopping så jag ska inte sitta här och peka!
Älskar förståss nya fina prylar åxå, men bara när jag har pengar.
No big deal liksom...Berit-kredit finns liksom inte...

Vet inte varför jag kom in på det, men nu är det nedskrivet och jag ändrar aldrig
på det som ramlar ner från min okontrollerade hjärna så nu blev det så.....

Nåväl...vad har den senaste vecka  bjudit på?

Ganska mycket med underbara upplevelser (som åxå kostar pengar)...hmm...
Fredagen den 13.e som vi sett väldigt mycket fram emot bjöd på Roberts Revy


Jag och älsklingen var på Roberts revy-premiär tillsammans med
hans 2 vuxna barn + 4 goa vänner och det blev en kväll att minnas!


Istället för blommor blev det denna karikatyr av självaste Robban,
och en säck med frukt &grönt ;-) Om du vill skratta så se showen!

Vill sååååå gärna lägga ut underbara bilder från showen som jag tog, men då
förstör jag uppleveslen för de som  ska se den, så jag låter bli....


Så jag bjuder på festbilder på oss istället. Jag och bästaste väninnan
Anita dansar loss tillsammans med finaste älsklingen.
Älskar er båda lika mycket! 


Finaste bonusbarnen Anna & Marcus var med, helt underbara unga vuxna!

Vi sov över på hotellet och lördagen bjöd på god hotellfrukost med 2
av vännerna som också stannade och därefter åkte vi till stugan...

Tack älskade finaste för att du bjöd på allt det roliga vi upplevde tillsammans!

Stugan ja....man behöver inte alls mycket faktiskt. Konserver finns och frysen
bjuder på mat så vi slipper vara hungriga. Kylen gapade tomt, men det fanns
mat så vi klarade oss. Bullens prinskorv funkar som mellanmål ;-)

Vattnet är avstängt, så älsklingen fick hämta från grannen så vi kunde göra det
nödvändigaste. Tänk vad enkelt det kan vara när man gillar läget!
Vi har dunkar med vatten till disk och hygien. Man behöver inte många liter när man
måste bära vatten....(läs mannen bära...jag bär inte)
Brasan tändes så även värmemadrassen, och elementen, det blev VARMT och mysigt!
Mulltoan funkar suveränt. Och vad mer......?


Jaaaa, detta! Det ser man INTE i stan. Utanför altanen visar sig den
vackraste tavla som är värt allt på denna jord. Tänk om vi inte åkt upp,
då hade vi missat den vackraste av solnedgångar. Jag säger bara en sak,
STOR Kärlek till planeten JORDEN!


Man kan inte använda handfaten inne på vintern så då är det
bara att gå ut för att borsta tänderna. Här står jag framför
gäststugan och ser ut som ett troll och njuter av stunden!

ÄLSKAR denna plats på jorden, vill inte därifrån och när vi åker längtar jag redan
tillbaks när vi sätter oss i bilen. Är så glad att vi bor ganska nära stugan.

När vi väl åkte för att hämta min bil vid hotellet, så hade "någon" glömt att släcka ljusen
så bilen var stendöd, som vi löste med starkablar så det var bara att tuta och köra hemåt.

Väl hemma så kom vardagen ikapp...Ojj, alla har städat bort julen, men jag VILL INTE!
OK då...tog mig hela dan att sortera in det fina och slänga gammalt julskräp som legat i
lådorna i åratal. Nu är det ordning till nästa jul. Men på vägen så har jag en förmåga att hitta
en massa andra projekt som "ploppar" på. Linneskåpet ligger utspritt på golvet för
att sorteras upp. Förstår inte hur jag tänker. Gör en sak klart först!
Går numera mer på intuition än strukturerad projektledare.


2 flyttlådor fint i ordning och tomtens egna låda sover sött till nästa jul.


TACK underbara FINASTE för en fantastisk helg!

Imorgon väntar nya provtagningar för onsdagens cellgifter som jag har så
svårt för att förlika mig med, för jag är ju så lycklig och jag äär ju så FRISK!

Förstår inte...förstår inte alls faktiskt...för vi fick ju en inbjudan idag till
dotter Christines & Jonas bröllop i juli , och då är det FEST,  STOOOR FEST!

LÄÄÄÄÄÄÄNGTAR! Tänk....Jag....MOI ska få uppleva min dotters bröllop!
DET ÄR STORT!

LOVE och natti!

Avokado innehåller rätt fett

Avokado innehåller ovanligt mycket fett för att vara en frukt. Det mesta av fettet är nyttigt enkelomättat fett precis som i olivolja. Mer enkelomättat fett i vår kost och mindre av mättat fett tros minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar. För de flesta går det därför utmärkt att äta avokado dagligen. En avokado per dag bör heller inte vara ett problem om man försöker gå ner i vikt.

Fler trevliga näringsämnen

Avokado är rik på B6-vitamin, folsyra, kalium och A-vitamin. Den innehåller också E-vitamin och antioxidanten lutein. I den hittas också Glutathion som kraftigt antioxiderande och fettlöslig och Beta-sitosterol som är bra för kolesterol nivåerna.

Avokado skyddar levern

Japanska forskade gav avokado och 22 andra frukter till råttor. Varje grupp av råttor fick bara en typ av frukt. Råttorna gavs sedan ett ämne mycket giftigt för levern. De råttor som fick avokado var den grupp som fick minst skada på levern.

- Vid sidan om att erbjuda smak och näring verkar avokado förbättra leverns hälsa. Efter att ha sett resultaten har jag har börjat äta avokado själv, berättar Hirokazu Kawagishi, professor i tillämpad biologisk kemi vid Shizuoka University, i ett förberett uttalande.

Vid sidan om avokado visade sig åtta andra frukter ha mätbar leverskyddande verkan.

Kalium i avokado

Mer kalium, kalcium och magnesium i kosten från frukt, grönsaker och bär och mindre natrium minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Det finns förhållandevis mycket kalium i avokado. Andra goda källor är banan, mandlar, spenat och morot.

Flera sorters antioxidanter i avokado

Förutom enkel omättat fett och kalium innehåller avokado flera antioxidanter. Dels finns fenolföreningar som i bl.a. grönt te men också A-vitamin, betakaroten och C-vitamin. En kost naturligt rik på antioxidanter tros minska risken för flera allvarliga sjukdomar som bl.a. cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Snabbmogna en avokado

Numera säljs betydligt dyrare avokado som faktiskt är mjuk. Men i övrigt är de flesta hårda. Avokado går emellertid att snabbmogna. Antingen kan man låta avokadon ligga i rumstemperatur tillsammans med äpplen i en fruktskål. Etylen från äpplena stimulerar mognaden. För ännu snabbare mognade kan man lägga avokado tillsammans med äpplen i en plastpåse.

Texten lånad av http://www.nyfikenvital.org

Avokadosmoothie är gott med banan eller äpple till samt lite vätska, eller gör juice av två avokado, ett äpple och en apelsin i en juicepress.

 

Får väl se vad jag tar mig an imorgon då, men först på listan är Cellgift Nr.3

Har återigen haft en underbar helg med älsklingen i stugan.
En helg med lugn och harmonisk vila men även lite aktivitet.

Inte mycket att orda om det hela mer än att den varit ljuvligt skön.


Solnedgången framför stugan....så vackert!


Vackert och lite mystiskt.....här kan man inte annat än må sååååå bra!


Och så tog vi stavarna och promenerade i det blankhala som lagt sig
som osynlig is på vägen. Vi fick gå på kanten så det gick kanoners.

På kvällen när det var mörkt gick vi tillbaka till stugan med ficklampa som
ledbelysning efter att ha gjort en paus hos en underbar gammal dam.
Hon hade mycket att berätta och bjöd oss på varm nyponsoppa och roliga
historier från förr vid brasans värmande sken. Riktig hemtrevligt och roligt
hade vi tillsammans. Äldre människor har mycket att lära oss.


Den gamla damen bor i ett gulligt litet hus som ser ut som ett
pepparkakshus....inte just detta då, men kul hus att bo i...


Åter i stugan var det bara att tända brasan och njuta av kvällen med god gryta.

Annars har det blivit förnöjsamhet och lite tecknande så det är dags snart
för en ny dam att visa sin existens....men än är den inte färdigutvecklad.



Alles gut med andra ord. Hoppas även ni haft en skön och avkopplande helg.

En gång i tiden tänkte jag som så att om jag har kort tid att leva ska jag
resa till en paradisö och äta det godaste och käka praliner och göra allt
jag drömt om. Inte för att jag ska gå och dö så här i brådrasket, men jag tänker
ändå mer på att jag har en kronisk cancer, inte bara lite cancer......

Så vad gör man då när döden jagar en med blåslampa?
Ganska mycket faktiskt, men definitivt inte på divanen och käkar praliner.

Jag läser forskningsrapporter, färska sådana, läser böcker och artiklar kring
bröstcancer och vad jag själv kan göra för att bidra till en så bra hälsa som är möjligt.
Alternativmetoder parallellt med min vanliga behandling som kan göra att mitt
immunförsvar håller sig starkt och motståndskraftigt.

Cellgifter gör som bekant att man får svagt immunförsvar och det är ju lite meningen
att cancercellerna ska dö, men på vägen dör även friska celler.....

Nåväl, dagen brukar starta med en skål soygurt innehållande linfrön, solrosfrön,
pumpakärnor och mandel. Kaffe går inte att leva utan och ett ägg eller två slinker
ner också.

Äter massor av starkt färgade grönsaker och frukt, broccoli, blomkål, morötter, kålrot mm.
Tranbärsjuice, apelsiner, clementiner, avocado mm. Mycket soppor blir det med fisk i.
Alla mejeriprodukter är ett minne blott som är ersatt med soja/havreprodukter och det
som är så himla gott till maten är rött vin som jag ersatt med tranbärsjuice. Tråkigt!
Visst kan jag dricka rött vin litegrann någon gång vid fest, men that´s it.

Äter tillskott av D-vitamin i dubbel dos, rosenrot och blir jag sugen på något sött äter
jag dadlar...mums! Har nu även hittat en ny produkt.....
Spirulina.....iväg idag för att köpa pulver....ekologisk förståss.

Det finns både forskning och fakta på nätet att läsa om Spirulina.
Här ett exempel; http://www.fkog.uu.se/course/essays/spirulina.pdf

Kiwi- och spirulinadrink

• 1 kiwi
• 2 dl äppeljuice
• 1 tsk spirulinapulver, finns i hälsokostaffärer
• 2 msk is (eller efter smak)

Det finns tydligen Spirulinaöl....undrar hur det smakar?


Äppelmacka med Spirulina

Har inte gjort den än, men ska prova, kanske riktigt gott?

Lånat av http://www.rawfoodrecept.com/2010/09/applemacka-med-spirulina.htm

Ingredienser

• 1 dl tahini
• 2 msk honung
• 1-2 tsk spirulina (beror hur modig du är ;-)
• 1 äpple
• 1 msk gojibär
• 1 msk kokosflingor

Gör så här

1. Skär äpplet i skivor.
2. Rör samman tahini, honung och spirulina.
3. Bred det på äppleskivorna och garnera med kokos och gojibär.

Om ni har recept på Spirulinadrinkar eller att ha i mat så är jag idel öra.
Är som ni ser i en helt ny inlärningsprocess som tar både tid och kräver kunskap.

...och JA, jag vet att alternativmetoder inte ersätter dokumenterade  läkemedel, så ni
som ev. är sjuksköterskor eller läkare kan få den informationen att det inte alltid är
enbart beprövade metoder som hjälper. tack och lov fick jag en fantastisk läkare som
bejakar mitt sätt att se på min sjukdom, att jag kan göra något själv.

Det om något är en lisa för själen, att man inte är handfallen åt sjukvårdens själlösa
sätt att hantera människor. Nu kritiserar jag inte enskild personal utan hela systemet
som sjukvården är uppbyggd på. Nämligen att nästan uteslutande bota eller lindra
medicinska besvär. den psykologiska/själsliga biten får man hitta inom sig själv eller
med hjälp av kyrkan eller kuratorer/psykologer.

En del i min kämparglöd innehåller det jag tror på som komplement och jag lyssnar gärna
på era tips och erferenheter för med en vidare syn kommer vi längre tror jag.

Hoppas ni förstår vad jag menar.

Nä, nu väntar dagens mission...köpa hälsomat, lämna böcker på bibblan och köpa
träningsunderställ om det finns på REA, göra diverse ärenden och ringa FK bla...

Puss & kram på er!

Har haft en supermysig helg i stugan med darlingen och vi har bara varit.
Helt underbart att njuta av lugnet mitt i all nyårsiver runt om oss.

Brasan var tänd, levande ljusen lyste upp hela stugan och vi njöt av tiden.

Nyårsaftonsdagen blev det powerwalk med stavarna i solen som vi inte
sett på länge och flåset kom igång riktigt ordentligt.




Vi fikade hos härliga vänner och gick hemåt förbi kossor och hagar.


Hungriga kossor idisslar i det fria....


Och jag hittade både is och gräs.....


....och vackra mönster i ispölarna.....en egen liten värld....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~Och ett hjärta visar vägen på min färd~~~~~~

Gårdagen startade med en klump i magen, men samtidigt med ett slags
neutralt känslolöst tillstånd. Väl i bilen på väg mot Uddevalla och Dr. Klints
besked stod tiden stilla. Jag och älsklingen satt i väntrummet och höll varandra
i handen i tyst samförstånd och hopp om att allt ska gå bra.

Vi fick sätta oss i det "mysiga rummet" som jag kallar för det "allvarliga rummet".
När Dr. Klint och sköterskan kliver in ser jag två allvarsamma men stadiga blickar
och jag förstår genast att här kommer dåliga besked.

Vi började prata om hur behandlingen gått hittills hur jag mår och jag passade på att
ställa frågor om min kostomställning och vitamintillskott. Läkaren tyckte det var helt
OK att ta bort mejeriprodukterna och äta mycket antioxidanter samt D-vitamin+ calcium.

Inget konstigt med det, det tar inte bort mina tumörer rent vetenskapligt, men mår man
bättre av att ändra sin kost utan att skada kroppen så är det ju bara att köra på. Höjer
jag dessutom immunförsvaret så kan jag ta emot fler behandlingar utan att avbryta.

Såg i era kommentarer att många skor sig på andras olycka och det stämmer verkligen.
Man får naturligtvis ha ett kritiskt förhållningssätt till alla sk rön för de är ofta finansierade av
någon som vill tjäna pengar på en viss produkt.

Även forskare är ju intresserade av att sälja just sin produkt om den blir godkänd.
Men det handlar om så mycket mer. Alla kanske inte förstår den logiken, men när man är sjuk
i en allvarlig diagnos behöver man på något sätt hitta sitt eget förhållningssätt och att
kunna påverka någonting mitt i eländet. Att ha makt över sin kropp och känslan av att
kunna göra något själv åt sin situation kan vara livsavgörande.

Så jag tycker man ska hitta sin egen väg, sin egen tro att just detta är bra för mig.
Nätet kryllar av tips från andra cancerbloggar bl a, det hjälper faktiskt, för man känner sig
mindre ensam i sina funderingar då. Igenkännande och goda råd är alltid bra. Sedan väljer
man själv ur "goda-råd-skattkistan"

Nåväl, ska inte hålla er på halster längre så jag frågade om Nuclearundersökningen PET/CT
gav positivt eller negativt resultat.....och det var negativt, spridning till lymfkörtlar vid levern.

Utlåtande:
Frågeställning; Opererad för vänstersidig BC feb. 2010. CT visar recidiv i körtlar på vä. sida
av halsen. PET/CT inför ställningstagande till strålbehandling.

PET/CT; Patologiskt FDG-upptag ses i ett flertal förstorade lymfkörtlar i vänster fossa supraclav.
I leverhilus ses förstorade körtlar med patologiskt FDG-upptag. I övrigt ses inga patologiskt
förhöjda upptag inom undersökta områden.

Bedömning; Patologiska upptag i lympfkörtlar i vä. fossa supraclav och i leverhilus
tydande på metastasering.

Strålning är inte aktuellt då jag strålats tidigare på hals/nyckelbensområdet.

Fick även bilderna från PET/CT där jag själv ser tumörerna på färgbild.


Vad innerbär då detta?

Jo, att jag får behandling med Herceptin+Navelbine tills vidare och det positiva i kråksången
är att tumörerna vid nyckelbenet har minskat markant bara på två behandlingar!!!!

Behandlingen biter och jag är övertygad om att jag kommer att leva många år till.

Jag vill veta för att ha kunskap och möjlighet att påverka mitt eget liv och även om det
kan tyckas svårt att fejsa så är det än svårare att inte veta vad man krigar mot.
Därför är kunskap makt.

Tror på vetanskapligt beprövade metoder och att nya läkemedel är på intågande som
gör att man kan leva med en kronisk cancer i många, många år. Men jag tror även på
kompeltterande medicin och naturmetoder som jag prövar så länge det inte gör skada.

Efter beskedet åkte vi till stan för att äta lunch på stans mysigaste ställe A&O och där
satt vi i soffan efter maten och hade lite kaffe och siesta med filt runt axlarna. Där
känns det som att sitta i sitt eget vardagsrum.


Här satt vi och bara njöt ett par timmar medan folk kom, åt o gick i strid ström.

Livet handlar ju om att ta tillvara det vackra vi har omkring oss, inte springa så fort.

Så njut av nyårsafton i godan ro med nära och kära. Vi tänder brasan och
skickar ut böner om tro, hopp, kärlek och glädje inför år 2012.

Gott Nytt År från mig till er alla underbara människor därute!!!



Bifogar en intervju i Efter Tio med George Schott om vikten att ha kunskap om sin cancer.
Stefan Einhorn svarar även på frågor kring läkaretik vs cancer.
Läkarna är inte gudar och egen vilja och styrka hjälper till, det är jag övertygad om.

Julen har varit helt underbar! Lugn och skön med familj och vänner.
Julafton och juldagen firades hemma hos mig och många kom i olika
omgångar precis som jag vill ha det.

Dotter Christine och Jonas, mor, far och bror. Älsklingen förståss och
hans två barn. Syster, svåger och systerson och en god vän med son.
Sist men inte minst fick vi träffa blivande svärsonens föräldrar som var
på resande fot förbi oss.

Helt underbara människor på alla sätt! Vi kommer att ha väldigt roligt ihop
inför det stundande bröllopet i sommar.


Njöt av umgänget i mitt nya fina vardagsrum som
älsklingen målat om med bror och en god vän.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Nu är vardagen återställd en stund och alla har åkt hem, och idag åkte
jag till Uddevalla för att få cellgiftsomgång Nr.2; Navelbine.
Allt gick bra, preparerade mig med Emlaplåster som vanligt och i
vanlig ordning var det svårt att hitta porten utan att sticka sönder mig.
Av erfarenhet kallade min sköterska efter en annan som kan just min port.
Det handlar inte om kompetens utan mer om hur stora fingrar man har och
hur man kan greppa själva porten innan man sticker in nålen.
Alles gut med andra ord....

Min hjärna går för högtryck, även om jag inte alltid förmedlar det till min
omgivning. Läser mycket forskningsrapporter och litteratur som kan göra
mig själv till herre över min egen kropp. Tror nämligen att om att jag kan
hjälpa mig själv till självläkning genom kosten i kombination med vetenskapligt
beprövade metoder så har jag inte suttit handfallen, utan har MAKT över min
egen framtid och har MAKT att ifrågasätta läkarens schematiska utlåtanden.

Stort tack till dig Jessica för att du tipsade om olika sidor på nätet som har sidan;
http://goluckyj.blogspot.com/

När jag surfade runt lite fastnade jag för en ny föreläsning på nätet som
handlar om D-vitamin som Överläkare Lars Humble höll i.

D-vitamin:

Gamla och nya aspekter på ett unikt vitamin

Se gärna denna föreläsning ,för där finns mycket matnyttigt för ALLA.

Vi vet ju alla att vi behöver D-vitamin från solen för att må bra. När vi inte har
solen får vi se till att äta fet fisk och andra D-vitaminrika livsmedel, men de flesta
av oss är dåliga på att inta den dos vi dagligen behöver.

När jag ser ovanstående föreläsning slår det mig....jag ha varit jättedålig på att
äta fisk och D-vitamin genom åren och har nu sedan en tid ätit tillskott för att
inte vara så trött. Mejeriprodukterna är numera ett minne blott som jag har
ersatt med sojaprodukter. Funkar jättebra.

Vad har då D-vitamin och mejeriprodukter med bröstcancer att göra?
Jo, flera olika studier visar att intaget av större doser av D-vitamin kan förebygga
BC och borttagandet av mejeriprodukter likaså. Det gäller även prostatacancer.

Jag minns när jag var liten och bodde i Luleå. Vi fick på vintrarna äta en matsked
fiskleverolja några gånger i veckan och "sola" under sollampa då och då i 5 minuter.
Min far trodde benhårt på att D-vitamin är livsviktigt i det mörka norrland på vintern.
Det kan även motverka vinterdeprpressioner och generellt höja immunförsvaret.
Inget nytt under solen, men kunskaper som vi i vardagens srress glömmer bort.


Omega-3 kapslar fanns inte på 70-talet. Flytande tran var inte så gott!

De flesta i norden har för låga doser av D-vitamin i kroppen utom de äldre som
alltid ätit mycket fisk och yngre kvinnor o män som solat soliarium på vintrarna.
Man kan ju tycka vad man vill om solarium men kontentan är att vi behöver solen
30 minuter om dagen året runt för att kroppen ska orka motstå sjukdomar.

Mycket tyder på, att D-vitamin förebygger bröstcancer. Om detta är fallet, kan solljus,
som är den dominerande källan till D-vitamin, i hög grad motverka bröstcancer.
Teorien stöds nu av en ny engelsk undersökning, som har visat, att kvinnor, som utnyttjar
D-vitamin dåligt, har en fördubblad risk att få bröstcancer.

Forskare från St. Georges Hospital i London jämförde väv från ca. 400 kvinnor med bröstcancer
med väv från lika många friska kvinnor. Därigenom upptäckte de, att kvinnor med avvikande
receptorer för D-vitamin förekom dubbelt så ofta i bröstcancerstatistiken.
Det är känt att D-vitamin har en normaliserande effekt på cellerna i bl.a. bröstväv.

Kunskaper som funnits i alla tider kanske vi vet när vi hör om dom, men är dåliga på
att variera vår kost utefter var vi bor och med tanke på att vi bor i ett solfattigt land
borde vi verkligen anamma D-vitaminens betydelse för vårt välbefinnande.
OK, det tar inte per automatik bort min cancer, men alla små saker jag gör för att
höja immunförsvaret gör att jag kan få fler behandlingar utan att behöva avbryta.

Då kan man ju tänka så här....men jag har ju redan haft bröstcancer en gång och fått
tillbaka det bara genom att gå runt hörnet. Borde jag inte lärt mig första gången?

För mig har det tagit lång tid att acceptera att jag överhuvud taget varit sjuk själv efter
allt som hänt de senaste åren. Nu har 10-kronan trillat ner och jag tänker göra allt
jag kan för att ta bort "de nya små ärtorna" som försöker dela sig ohämmat.



Är helt övertygad om att jag kan göra något själv, för läkarna "gör bara sitt jobb" och går
hem klockan fem. De har en strikt medicinsk bedömning som är vetenskapligt underbyggd.
Tro inte att läkare har svar på just din livskraft och överlevnadspotential.
Att tro på sin egen förmåga är livsviktig när döden blåser dig i nacken.

Alla är vi olika och jag har en vilja av stål.
Inre styrka kan man ju inte se i ett diagram direkt.
Så nu är det viljan och framför allt kunskap och ifrågasättande som styr min framfart.
Läkarna ska inte få det så lätt, det har jag bestämt.

Imorgon kommer en viktig dag i mitt liv. Då ska vi till Dr. Klint för resultatet efter
Nuclearundersökningen i Göteborg.

Så håll tummarna för mig nu...


Tror på universums krafter och viljans makt!

Dagen började alldeles för tidigt för mitt eget bästa men skulle vara färdigäten
senast 06,30 (helt normalt i vanliga fall), men frukost så tidigt är en utopi.
Lite soygurt med pumpa, lin och solrosfrön samt mandel gick ner och en balja kaffe,
så var man färdig för dagens utmaning.

11,30 skulle jag då vara på Sahlgrenskas Nuclearmedicinska avdelning där alla
dörrar är utrustade med varningskyltar enligt ovan och jag undrade....ska jag ha
insprutat radioaktiva isotoper i blodet...tja, vad gör man inte för skönheten...

Jag var sååå trött, för sova kunde jag inte på natten, sov oroligt som varje gång jag
har något nytt framför mig som jag inte testat förut. Fick en liter kontrast som skulle
drickas på 30 minuter och därefter kissa och in i ett skyddat rum där en härligt rolig
sköterska tog hand om mig och beskrev kommande förlopp.

Sköterskan och jag pratade som två goa väninnor om allt möjligt. Prata är ju alltid kul,
och vi fann varandra direkt :-)

Sköterskan; "Du får vila nu i 50 minuter för att musklerna ska slappna av och du får
filtar på dig för att verkligen må gott och du kan somna om du vill. Vill du ha radion på?
Vilken kanal vill du lyssna på? Jag slår på mysbelysningen här också så kommer jag tillbaka
om en stund och förklarar mer."

Jag; "Åhh vad skönt, kommer nog att somna på stuberten, är trött i förskott så det blir toppen!"
När kommer spa-personalen med massagen? Skulle nog kunna sova i ett skyltfönster om där
fanns en säng. Du talar med en proffs-sovare!"


Sköterskan hann inte mer än stänga dörren så somnade jag till radions musik.

När hon kom tillbaka var det dags för lektion Nr 2.

Sköterskan; Nu kommer jag strax in och du får detta radioaktiva ämnet injicerat i blodet
och då ska vi vara tysta, inte prata, för jag ska bara in snabbt och hålla mig på en armlängds
avstånd och spruta in medlet och därefter går jag genast ut. Du vilar och slappnar av i ytterligare
20 minuter. Avslappningen är till för att inte ha någon aktivitet i musklerna, inte heller i
halsmusklerna, därför ska vi inte prata.

Hon gör det hon ska och går snabbt ut. När jag är "lagom radioaktiv" i hela kroppen förflyttas
jag till den berömda PET CTn som hon berättat om. Den ser "allt" och jag ställer frågan
varför man inte får göra detta efter alla cellgifter första gången så man slipper oroa sig ör
att det ska finnas kvar tumörer i kroppen som man inte ser och känner med blotta ögat eller
med vanlig röntgen/CT.

Hon berättar att vi inte är så långt framme än med detta i Sverige men i Danmark och USA
är det vanligt förekommande. Jaha...det var ju betryggande att veta nu när jag fått tillbaks
eländet! Hade man kunnat mota Olle i grind om jag hade haft denna kunskap tidigare och KRÄVT
PET CT efter första omgången???

Nåväl, blev i alla fall placerad i denna enorma apparat och där skulle jag ligga blick stilla i
20 minuter medans den åkte fram och tillbaka i sakta mak runt kroppen.

Positron Emission Tomography/ Computed Tomography (PET/CT)

Kunskap är ju makt, men det är inte lätt att hämta kunskap om man inte vet vad man
ska kunna liksom. Nu är det mina egna reflektioner så här i efterhand förståss.
Allt gick bara bra vad gäller undersökningen. Nu gäller det att ha tålamod fram till
den 29/12 då beskedet kommer av onkologen.

Var glad efteråt att det gick så smidigt och jag fick hämta lite vila under tiden.
Vrålhungrig som jag var styrde jag genast kosan till Haga där jag åt en sen lunch
vid 15-tiden. Varm vegetarisk soppa med bröd till och kaffe och lussebulle efteråt.

Älsklingen kom ner med tåget och vi shoppade loss på Haga och hade riktigt mysigt.



Nej..ingen snö, bilden lånad av; http://asa-s.blogspot.com/2010/12/julmarknad-i-haga

Nästa steg blir att KRÄVA skelettscint....men ett besked i taget räcker för nu.

Nu är jag Übertrött!. Vi hämtade bonusdotter o. väninnan, två glada Thailands-
resenärer mitt i natten på Landvetter och vi skrattade hela bilresan hem med
glada historier som bubblade ur dom. Härligt!

Natti mina kära!

Då var jag här igen efter en händelserik vecka.

Helgen var härligt glädjerik med mycket sång och musik i kyrkan då
vi var ca 50 körsångare som sjöng in julen tillsammans med solisten
Jenny Berggren. Alla var nöjda och lyckliga med kvällens framträdande.


En stjerne skinner i natt var en av jullåtarna vi sjöng.
En av de vackraste. Julenatt var en annan ,också en favorit.

Nu har redan halva veckan avverkats och jag förstår inte var tiden tar vägen?

Måndag blev det provtagningar på sjukhuset och test av hjärtat o dyl. inför
nästa veckas behandlingsstart. Åkte upp två omgångar då jag även hade
ett "prat" med en sjukhusdiakon och det var oerhört givande!

Har bokat in pratet en gång i veckan och man känner sig så mycket lättare
efteråt, sorterar tankarna på ett helt annat sätt än när man försöker själv,
eller pratar med nära och kära.

Det är nästan nödvändigt att ha en utomstående samtalspartner som inte är
känslomässigt engagerad, särskilt när man pratar om svåra saker.
Personkemi är viktigt och jag fick fullträff med en gång. Det känns mycket bra
att prata med en person om både är rak men även har humor. Kanoners!

Igår blev det då en till favorit i repris, nämligen upp på operationsbordet för
insättandet av en ny Port-a-cath. Tog ju nyss ut den gamla men det är bara att
bita i det sura och vänja sig.



A Port
B Catheter [tubing]
C Subclavian vein
D Superior Vena cava
E Pulmonary vein
F Aorta
G Heart

Eftersom min föregående vakna operation var i färskt minne (111020) och inte heller särskilt
proffsigt utförd rent förberedelsemässigt med tanke på avsaknanden av lugnande och
smärtstillande, så var jag extremt nervös för ännu en vaken operation.

Läs om uttagandet av porten här:
http://levaidag.blogg.se/2011/october/lever-i-granslandet-mellan-nu-och-sedan.html

Jag och älsklingen kom igår till Uddevalla sjukhus kl 09,30 i god tid och fick anvisningar
om att sätta oss i kirurgens väntrum. Men efter 1,15h undrar vi om vi gått fel så vi
frågar personalen om vi blivit bortglömda.

-Ojdå, säger en sköterska, då har ni fått fel anvisningar. Detta är dagkirurgen, ni ska
till operation kirurgen i dörren bredvid.....

-Jaha...det var inte lätt att veta...vad är skillnaden...?

-Nä, folk går fel hela tiden, vi är vana...

Hmmm, kanske dags att ge en liten miniutbildning till receptionspersonalen som
anvisar och bättre instruktioner före besöket...eller så är det jag som inte fattar....

Nåväl, jag frågade om min älskling fick följa med och hålla handen och det fick han ju
inte förståss. Trodde att det var en enkel liten lokal operation som tar sisådär 20 minuter,
eftersom jag skulle vara vaken hela tiden. Till saken hör är att jag inte alls har någon
aning om hur det gick till att sätta in min första Port-a-cath 2010 som skedde i samband med
masektomin (borttagandet av bröstet).

Förberedelseran är gedigna inför en operation, så jag fick duscha med Hibiskrub 3ggr
kvällen innan samt samma morgon. Håret såg ut som zvinto efteråt, men vad gör
väl det i sammanhanget....

Jag påtalade mycket tydligt och klart att jag inte tänker lida en enda sekund denna gången.
På morgonen hade jag tagit lugnande medicin och ordinerad dos panodil. Har aldrig tidigare
behövt ta lugnande men denna gång var det nödvändigt och jag hade en något lullig känsla
i kroppen när vi kom in.

Väl på operationsbritsen bad jag;
-"Ge mig allt som är nödvändigt för att jag inte ska ha ont!"
-"Varenda litet stick är numera traumatiskt för mig så ge mig knark om så behövs."

Då infann sig två underbara kirurger som har humor och en op.sköterska som
var fantastisk.

-"Du ska få narkosmedel så att du blir halvsovandes men att du ändå är med."
-"Säg bara till vid minsta lilla du känner så får du mer. Det är oerhört mycket
starkare än morfin så du kan slappna av."

-"Tack min änglasköterska"!

Det var en helt ny upplevelse, inte det minsta jobbig trots att jag hade fullt med
gröna människor omkring mig, gröna tyger över ansiktet och instrument som trycker
och sliter och nålar som sticker i min kropp. Kände ingenting! OK, det sved lite en gång
av ett stick, men det var en baggis!

Vi skojade och skrattade med varandra, troligen för att jag var ganska drogad,
för galjhumorn hade inga gränser där jag låg och hade lite "spa-behandling".
Precis som på skönhetssalong..nästan, för när de drog loss den hårt tejpade
operationsduken ur ansiktet/hakan så fick jag ansiktshåren bortdragna i ett nafs,
Rritsch!!


Det där med att det skulle ta 20 minuter var ju typiskt min tidsoptimism. Vi åkte hem
vid 19 för jag skulle ju övervakas 2 timmar efteråt vid uppvaket så inget tillstöter
och efter ytterligare 2-3h skulle jag röntga porten för att se så den ligger rätt
....och det gjorde den.

Vrålhungrig hemåt med finaste mannen och mat i magen och huvudet på kudden.

Idag har varit vilodag för mig. Värktabletter var 4e timma för det värker lite efter
ingreppet, men inget påtagligt. Skrutta-omkring-i-mysdräkt-dag är inte så dumt.


Orkar inte så mycket mer just nu...allt med julen står still och jag är så tacksam att
jag har en mor & far som kockar och har sig innan och syskon som ska hjälpa till
med lite annat. Jag pysslar och gör fint i den mån jag orkar här hemma, för jag vill
verkligen var hemma i år med familjen och mannen och våra barn.

Imorgon ska jag ha en normal dag. Klippa mig och färga lite så jag inte ser ut
som ett träsktroll i håret.


Och på fredag blir det på cancertåget igen mot Göteborg då jag ska till Nuclear för
att utreda ytterligare kring metastasernas spridning, vara eller icke vara.
Det tar nog hela dagen. Inga 20 minuter där inte...

Ja, det blir nästan som att jobba heltid att befinna sig i cancerland. Kraften går åt till
att hämta sig mellan varven och att ha koll på att allt går rätt till, för det är sannerligen
inte en självklarhet om någon tror det...najjdå...fel begås hela tiden, det gäller bara att
upptäcka dom innan de sker. Thats reality...

Ska nog inte gå utanför dörren idag, orkar inte det...nu läsa bok och slumra lite
framför tvn. Tänkte gå på en Taizé-kväll men får nog backa.