Christine och Per-Åke.
Älskade mamma, älskade kärlek.
Tulpanernas tid är här.....
Jag formligen ääääälskar tulpaner just vid denna årstid!
Mycket och kraftfullt i sprakande eldiga och rosa, orange, röda, lila
färger. Rött o ljusrosa är faktiskt fint ihop också.
Hela vårt hem har tulpaner i olika längd och form och jag njuter.
Om man vill ha ett enkelt men dekorativt matbord till middagen
Så finns tulpaner och anemoner att klippa ner i små vaser. Sött
att ha många i rad. Den stora tulpanbuketten kan få bo i en
vacker vas.
Vackert!
Eller ett lågt stilfullt arr till helgens middag kanske. Inte så svårt
som det ser ut. Klipp ner, låg stjälk, snett in tätt i blöt oasis. På djupt fat.
Nu så...efter lättsamt kommer ofta det tunga....
Jag är sjuk, jättesjuk. Dödligt sjuk. Ligger nu i säng.
Mina ben bär inte längre. Får hjälp med lift till toa,
dusch och rullstol. Har personlig ass mellan 8-17
varje dag.
Min röst bär inte längre. Min dotter fick avbryta semestern
för att vi ska få lite gemensam tid.
Nu fokuserar vi på att ha kvalitetstid med maken, dotter,
familj och närmsta vännerna.
Alla behandlingar är avbrutna. Hela hjärnan är
angripen av metastaser och nu håller vi igång
den tack vare kortisonbehandling. Jag vill inte
stråla hela hjärnan vilket skulle bli i mitt fall.
Risken är att jag blir än mer svullen och en
grönsak. Har även lungorna och andra ställen
med metastaser.
Min resa här på jorden börjar sitt slut, vilket vi alla
sörjer just nu. Men jag är lugn i det. Jag kan inte
längre göra annat än go with the flow...
Och jag ser att Madde är redo. Hon väntar i ljuset
vid lägerelden och hon badar i sitt eget ljus.
Den dagen jag är redo reser hon sig upp,
tar minn hand och vi går tillsammans mot
nya äventyr. Jag är inte rädd.
Har en del att göra så än har jag inte tid att dö.
Men en sak betackar jag mig för. Inga mirakel
kurer tack! Dom tar jag bort direkt.
Hej så länge, skriver när orken finns där,
numera i små portioner.
Nu sova en stund till.......
Taggar:
cancer;