Levaidag

Så ringde hon.....

Mamma, jag kommer en dag tidigare, idag.

Blev förstås världens lyckligaste mamma och

maken hämtade henne på station med största

resväskan då hon stannar över hela julen.

 

Nu ska det mysas, kokas knäck och bakas

vår traditionsenliga mjuka pepparkaka.

Några Ernst inspirerade saker lär det också bli.

 

Jag har haft väninnemys också med Ammie, vi

shoppade julklappar och köpte attiraljer på

blomsteraffären till gårkvällens pyssel. Hon

sover också över och det känns så livgivande

att ha vänner omkring sig.

 

Christine lagade dundergod Mowitzkyckling  som

stod och väntade på oss i en påse vid ytterdörren

på dagen tillsammans med hemlagad senap

och fint julkort från underbara vännerna Monika

och Tomas. Det var lyxigt och välsmakande! 

 

Vi somnade sent och jag var överjordiskt trött!

Mina ögon var som stora pingpongbollar,

stirrade rakt fram och tänkte ut hur jag ska

orka resa mig ur stolen, ta tag i rollatorn,

och gå till sängen. Ett långt tankeprojekt.

Hjärnan är överbelastad och svullen.

Kortison och morfin är en konstig blandning

som gör att man är både överpigg och ybertrött

samtidigt. En ekvation som innebär att man

ändå vaknar kl. 03. Sov 4 timmar igår eftermiddag

och det var för väl det att jag kan kompensera

sömnförlusten på dagen.

 

Ikväll blir det sömntablett så jag får sova ett

långpass i alla fall. Lördag imorgon och

sovmorgon.

 

Men idag kl. 09..pling..tant RUT kommer och

julstädar hos oss och det kommer att dofta

härlig såpa i huset när hon swishat fram.

Är så innerligt tacksam att rutavdraget finns

så även jag som sjukskriven kan prioritera

städtjänster.

 

När väl make och dotter åkt till sina jobb

och möten ska jag passa på att göra mina

hemliga virkprojekt som blir julklappar.

Längtar tills det är tomt i huset...hihi.

 

 

 Mitt senaste alster, stor grytlapp i dubbelt garn.

 

 

Ni som håller på med någon form av kreativ hobby, eller kanske

till och med har ett kreativt yrke....jag har en fråga till er.

 

Hur många "ofärdiga" projekt ligger och tittar på er ur skrymslen

och vrår? De ber er varje dag, "Ta hand om mig, gör mig klar,

här kan jag inte ligga och bli ogjord och ruttna!"

 

 

Jag är expert på att göra saker nääääästan klara, ska bara

montera, eller sy foder, eller sy fast tusen trådar, eller sy

fast en dragkedja, ja ni fattar. Det där lilla som är kvar som

egentligen inte tar så lång stund men som är det TRÅKIGA!

 

Det ROLIGA är att virka/sticka/sy klart själva huvudobjektet

och det tråkiga pillijoxet tilltalar mig inte alls.

 

 

När saker nästan är klara har jag märkt en strategi som jag

ofta så där lite obemärkt använder mig av. "Ska bara testa en

ny sak"....Googlar på nätet...hittar en ny sorts virkteknik, till

exempel en ny supersnygg mormorsrutevariant som ser

svår ut men den ska jag nog lista ut. Hittar en holländsk sida

med virkmönster och bilder. Utmaningen ligger just i att det

inte ska vara för enkelt. Ska nog lista ut..hmmmm.

 

 

Inte för att jag vet vad jag ska göra av alla projekt men det

brukar komma längs vägen vad mina saker vill bli. Jag får

dock lite onödig småstress av att sakerna ligger och bara

väntar på sin tur. Jag är en "deadline-människa", då vet

jag att när Anna fyller år måste detta vara klart. Det har

ändå hänt att saker kommer i efterskott.

 

när jag låg på JK, Sahlgrenska.

 

Nu är jag här igen efter ett antal dagar med att få livspusslet att gå ihop.

Mina dagliga rutiner är väl avvägda i tid och ork. Jag är noga med att

använda energin till det som behövs för stunden. Det innebär ibland

att jag måste göra saker som tar enorm kraft och att jag sedan får

betala med att vila en hel dag med avbrott för dusch, matlagning och

det nödvändigaste.

 

Jag är hemmavid och ganska bunden, rollatorn är min ständiga

följeslagare och ibland vill jag bara slänga den i väggen! Visst,

man får gilla läget, men frustrationen kan man inte negligera,

den finns där, gör mig så arg ibland. Att en nerv i ryggen ska

förstöra min rörelsefrihet! Väntar nu på strålning i alla fall så

att det kanske finns ett hopp att reparera mitt förlamade ben.

 

Men det händer ändå saker, sitter inte och rullar tummarna direkt,

det är ju inte jag att stagnera och tycka synd om mig själv.

Problem är till för att lösas och vi ser detta med mitt ben som ett

projekt som behöver ett antal steg för att vi ska ro iland det praktiska

så att vi kan få lite lugn och ro över sommaren. Det tär något så

oerhört att få allt i knät samtidigt och allt ska lösas pronto, men

vi börjar så smått hitta strategier för funktionsnedsättningen. Det

är långt ifrån lätt och gnisselfritt, men jag har klarat så mycket

tidigare ensam så detta ska vi klara tillsammans. Nytt lärande.

 

Sover lite bättre då jag har påbörjat nedtrapping på kortisonet.

Min vanliga rutin är att dricka kaffe, frulle och virka ett par timmar

varje morgon för det är min själsmedicin och då är det ro och

tystnad  som gäller. Ingen får ringa, en meditativ stund.

 

Alla behöver städa, så även jag, men allt går inte längre, så

jag tillkallade moren som kom och hjälpte till. Hon dammsög,

skurade och bytte sängkläder, medan jag plockade, vek tvätt,

och gjorde det jag klarar. Det tog oss hela eftermiddagen, jag

var helt utmattad, men vad skönt att få krascha i nybäddad

säng i välmanglade lakan och örngott. Jag har en snäll mor

som tar hem mina lakan och manglar dom åt mig. Lyxigt!

 

 

 

Jag och väninnan Anita hade bestämt att ha en väninnedag hemma hos henne

under den vackra pergolan i den fantastiska värmen. Hon hämtade mig  i bil.

Maken var i stugan och rekade altanbygge. Pysslet följde med förstås och vi

hade jättemysigt fika i vackra koppar och massor av prat.

 

Maken har nu varit i stugan ett par dagar och jag hemma i lägenheten.

Det börjar bli tråkigt att vara ifrån varandra, så maken kom hem från stugan och

vi hade härligt varmt balkongmys till vi såg solen gå ner bakom träden. Vi bestämde

att åka till stugan på söndag och se vad jag klarar och inte klarar.

 

 

 

Och en in till stugan, så det gick galant att komma in.

Även mulltoan hittade vi en lösning på så nu kan även jag vara

där.

Vi blev bjudna på god söndagsmiddag hos goa grannarna och vännerna

Ammie och Pelle i deras fina trädgård och när våra män fortsatte

med trädgårdsarbete passade vi på att sitta och njuta av värmen,

prata, må gott och dricka en svalkande lemonad.

 

Dessutom startar altanbygget i helgen och det är en stor altan

i direkt anslutning till glasaltan som går mellan stuga och lillstuga,

med ramp så jag kan ta mig upp. Den blir 100 m2 så det blir

finfint med utemöbler och blommor och umgänge med vänner

att njuta av snart.

 

Igår fällde maken och vår vän Tomas träd och grenar för att förbereda bygget.

 

Maj har övergått i juni så där smygande lömskt, obemärkt. Mitt liv är bara dagar

som går och varje dag är en viktig dag. Vart tog maj vägen? Jag har förlorat nästan

en månad liggandes på sjukhus, men vunnit tid i längden måste jag ju tänka.

 

Lite pyssel har jag hunnit med på mina morgontimmar och de senaste jag

skickade iväg till systerdotter 5 år var en liten dockfilt, tillhörande sydd kudde

med virkad spetskant. Och en bonus var en sommarhatt och väska till hennes

barbiedocka eller smådockor/nallar.

Detta var ett roligt projekt. Särskilt med tanke på att det var en överraskning.

Ett sommarpaket damp ner i Lovisas brevlåda och OJ vad hon blev glad!
Man blir lyckligare av att glädja andra, känns bra i hjärtat.

 

Denna dag ville jag bara ut, shoppa, vara vanlig. Så jag ringde mor som tog oss

till köpcentret för att det är smidigast. Annars föredrar jag stan. Det är ett litet

 

 

Trött men har ändå sovit mer. Kroppen börjar visa sitt rätta jag efter all

kortisondimma. Nu äter jag 4 betapred på morgon och 1 på eftermiddag.

-3 per dag. Sköterskan kom vid 9 och vi pratade om provtagning etc.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag åker jag tillbaka till Sahlgrenska och Jubileumskliniken för att fortsätta

utredningen om vad  jag kan tänkas ha drabbats av i benen. Igår kväll satt jag

och pluggade kring de symtom som jag har och det finns många alternativ

förstås när man väl börjar läsa i djungeln.

 

Men jag vill vara så påläst det är möjligt för att sedan kunna diskutera med

neurologen kring olika scenerier. Läste b la om Polyneuropati som kan

drabba cancerpatienter och om det finns att läsa i vårdguiden.

Cellgifter och cancer i lymfkörtlar kan starta denna process,

MEN jag ska inte ta ut något i förskott utan bara lära mig lite mer om

nervsjukdomar. läkare kan missa saker så man måste vara väl

informerad för sin egen skull i dagens Sverige.

Lex Maria anmälningar haglar men läkarna går fria.

Man får vara sin egen försäkring i det man nu kan göra, att plugga på.

 

Är det någon av er som har erfarenhet av Polyneuropati så får ni gärna

lägga in en kommentar om det.

 

Nåväl, veckan kommer att bestå av fyra strålningar till och ett antal

undersökningar kan jag tänka. Sjukgymnasten kommer att ge mig mer

input om hur jag ska få upp styrka och balans och jag kommer att

utnyttja alla de medel som finns för att få adekvat hjälp.

 

Dessutom var goa vännen Carolina hemma hos mig som är sjuk

gymnast/terapeut (vet inte exakta namnet) och hjälpte mig med

övningar. Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner

 

Dagarna kommer även att bestå i vila och dragande i korridoren med

rollatorträning, kryckträning, och utepromenader i den fantastiska

utemiljön runt Sahlgrenska......hmmmm, nä just det. Ska nog

ringa några vänner som kan ta mig till Botaniska  någon dag.

 

En fantastiskt vacker park man kan gå timmar i, men det blir körning i

rullstol för mig då.

En av Göteborgs många oaser.

 

Igår hämtade maken min ut de underbara härliga garnerna Catania som jag beställt

från Åsa som har min favoritpysselblogg http://bautawitch.se/

 

Tror ni jag är i GARNHIMLEN????? Ja milt sagt, så ni förstår att jag inte

kommer att ha några som helst problem att njuta av mitt eget sällskap och med

fantasins hjälp skapa vackra saker. Läääängtar att få hugga in i färgerna.

 

Om ni vill ha inspiration till att göra roliga virkade saker, så besök Åsas sida

för hon gör saker hela tiden och säljer garner och tillbehör.

En fantastisk tjej som jag gärna lyfter fram. Hon är mycket serviceminded

och personlig då hon skriver personlig hälsning på fraktsedeln när hon

skickar varor och DET gillar jag. Fortsätt så Åsa så kommer det gå bra för dig.

 

 

 

Hon finns också i FB. älskar kreativa människor.

 

Hoppas ni fått lite inspiration.

 

Puss o kram och tack för att ni finns och peppar mig att orka.

 

 

Det är så peppande och inspirerande när ni skriver till mig.

Då får jag till mig hur ni tänker och tycker, vad ni blir glada,

inspirerade, ledsna, hoppfulla av.

 

Vi behöver igenkänning, en känsla av att man inte är ensam om

sina tankar och svåra upplevelser. Att dela och att i delandet

känna en slags gemenskap är empatiskt och mänskligt.

 

Vi behöver få gråta, känna smärta i hjärtat, skratta och framför allt

känna att det finns hopp även om det känns svårt i perioder i livet.

Ingen går fri från svårigheter, det handlar bara om hur vi förhåller

oss till och hur vi löser de tunga snuttarna i livet. För det är ju små

snuttar i livet om man ser saker och ting i perspektiv, från ovan

i en lång livslinje. Då vet vi också att de bra  tiderna överväger

de dåliga.

 

Lan, en av mina trogna läsare gav mig inspiration! Man kan aldrig

få för mycket inspiration, det berikar och man tänker nytt, utanför

sina egna ramar. Därför tror jag att tex konst är bra för en människa,

för vi får nya bilder som vi kanske inte alltid gillar, men vi får tänka

och känna. Fundera på vad vi blir förnöjsamma av.

Lan påminde mig om Cath Kidston s fantastiska tyger, tapeter, 

söta saker och färgsprakande rosor.

Så här kommer då lite inspiration även till den som gillar glada

somriga rosiga färger. Kanske jag själv beställer ett rosigt

härligt tyg att göra söta gardiner till vår lillstuga när vi

renoverat klart där i sommar.

 

 

Sitter nu och väntar på att färdtaxin ska ta mig ner till Göteborg för min

första strålbehandling av tio. Förra veckan gjorde jag förberedelserna

och det gick så smidigt och bra att jag blev förvånad. De har förbättrat

processerna kring hur man ligger fixerad vid britsen och det var ju en

positiv överraskning att man bara behöver lägga sig ner på rygg och

lägga armarna bakåt på en ställning. Sedan ritar de några kryss på

kroppen där strålningen ska riktas.

 

Nu blir det tufft ännu ett tag, men det känns skönt att vara igång efter en

mycket lång väntan. För lång!

 

Hur har jag mått då?

 

Tja, ärligt talat så har jag varit jättedålig. Dotter har varit här och även mina

bröder och svägerska förgyllde tillvaron förra helgen då vi hade jättemysigt

hemma i stan.Familjen betyder mycket när allt ställs på sin spets och vi har

verkligen fått umgås och rå om varandra.

 

Jag sover inte många timmar per natt och det har med kortisonet att göra

som jag tar i höga doser. Fötterna á la elefantfot, ansiktet, magen och benen

har svullnat upp. Jag går dåligt och väldigt, väldigt sakta, men jag rör mig och

gör saker hela tiden ändå. Annars skulle jag förfalla fullständigt. Musklerna

förtvinar väldigt fort med kortisonet, men  alternativet är ju värre, att inte kunna

andas, så bara att slicka i sig.

 

I lördags åkte vi åter till stugan då det ju var helt fantastiskt väder i flera

dagar och då gör det ingenting att vakna 05,15 varje dag. Jag har fått

en rutin på det nu sedan i påskas och jag har det faktiskt riktigt mysigt

för mig själv på morgontimmarnas guldstunder.

 

Jag stiger upp direkt, äter frulle, läser tidningen och virkar någon timma och

vid 8 tiden gör jag gröt öppnar dörren och njuter av vårsolen.

 

I stugan har jag samma rutiner men sitter då här i soffan ute på inglasade altanen.

I lördags hade vi även lyxen att bli bjudna på grillning av bonusdotter, så

jag kände mig lyxigt lat som inte behövde göra någonting. På kvällen kom

vänner på cykel och vi invigde vår stugsäsong med Anna o Tomas.

Är så lyckligt lottad med så fina vänner i Sikhall.

Blommor är ett måste i mitt liv, annars mår jag inte bra. Pysslar och plockar med de jag har.

Dessa har stått i snart två veckor. Med lite kärlek kan man ha snittisar länge.

 

Jag är rätt duktig på att fika också.......

 

Söndag morgon vaknade jag 04,00 i stugans lillstuga. När jag gick in i storstugan kände jag

en lyckokänsla. På med kläder direkt, ta med kameran och gå ner till sjön!

 

Sagt och gjort. Promenerade i tystnaden och ju längre ner mot sjön jag kom desto mer

öronbedövande kakafoni hörde jag från allsköns fågelsång. Helt magiskt!

Här är badbryggan rakt nedanför vår stuga. ca 300 m ifrån. På andra sidan ligger den

festlokal en gul byggnad där vi hade bröllopsfesten förra året.

 

 

Sedan gick jag in i några trädgårdar i väntan på sommarens gäster, lite ödesmättat sådär.

 

Övervintrade mjölkkannor....

I väntan på.....

Utedassbesökare...t om toapappret är kvar sen i fjol som om tiden

stått stilla 8 månader......

Fint utedasslock tycker jag nog.....hela utedasset är jättefint.

 

Ja, sådan går jag omkring och upptäcker Arla morgonstund.

Och jag ÄLSKAR DET!

 

Måndag morgon åkte jag till gårdsbageriet och köpte frulle och

fika. Man lägger en peng i en låda och tar med sig sitt bröd hem.

Funkar hur bra som helst.

 

Och så har jag virkat....och virkat...

 

En bikinitop blev klar till dotter. Jättekul projekt. Hittade inspiration från en mycket

trevlig pysselblogg som heter http://bautawitch.se/ Där finns många DIY tips för den

som gillar att virka.

 

Dagarna flyter samman i en rad olika händelser och min tillvaro är i mångt och

mycket i mitt eget sällskap på dagarna och jag älskar att umgås med mig själv!

Jag får så mycket gjort då när jag har så mycket inspiration och lust att skapa.

Pysslar en del hemma med olika saker. Är en riktig hemmagris. På helgerna

är vi på landet så jag har det bästa av både staden och landet.

 

Igår var det ju så fantastiskt väder igen så jag satt hela förmiddagen på

frukostbalkongen och njöt av solen, värmen, virkning och plättar med bär

och glass.

Det går ingen akut nöd på mig, jag mår bra mentalt, men huvudet är inte

riktigt med. Kan inte riktigt koncentrera mig på saker i längre stunder och det är klart

att man påverkas i själen även om jag ändå mår bra mentalt. Men kroppen är kass,

och det påverkar humöret att inte orka vara så där tjoflöjt glad som man skulle vilja.

Det blir många vilostunder i soffa och i säng på dagarna, men vaknar man

05-tiden så är det ju ganska naturligt. Vid 21-tiden är jag utmattat trött och vill sova,

men det går inte alltid, så jag får lägga mig att vila så gott det går.

 

Jag gör varje dag till små guldkorn för min egen skull. Det är inte svårt alls när

vädret är så inbjudande och att jag har en hobby som jag älskar. Livet är inte

bara en sträcka av tid, den måste fyllas med saker som vi mår bra av i stort

och smått. När det stora är ur räckhåll blir det lilla så mycket större och så

oerhört mycket viktigare. Jag är ganska bra på att leva just i detta nu.

Att ha vackra saker omkring mig, vackra färger och god mat gör min vardag

till en guldkantad tillvaro.

 

Igår började jag med afrikanska blommor. Får se vad de vill bli. Mina saker brukar

själva säga till vad de vill bli, så dessa får bida sin tid en stund.

 

Och snart hämtar taxi mig där jag ska sitta och må gott i en timma mot Göteborg

och strålning. Må gott genom att använda tiden till att....virka förstås. Så väl

hemma har de vuxit till sig till en ansenlig hög. Kanske kan hända att det blir ett

cykelsadelskydd, men vi får se.....

 

Sist men inte minst. Vi hade dotters katt som sällskap några veckor. Nu har hon åkt

hem, men ajabajja vad hon gillade smöret i byttan. Skrattade gott faktiskt och skrapade ner

det smör hon slickat på. Men tror ni att hon ville äta det jag lagt på hennes tallrik?

Nä, just det, roligare att vara på bordet med "mormor"...hihi...

 

 Önskar alla en glad Valborg!

 

Hur känns det när man går i ett mentalt vakum och bara väntar på att saker ska

hända? Tumörerna i lungorna växer för var dag och strålningsenheten i

Göteborg sitter med mängder av prio 1, prio2, prio3 remisser som ska fördelas

även till strålningen i Borås.

 

Och för att man inte ska bli galen av oro, så lever man lite som vanligt. Jag tar

mig för att göra saker för att skingra tankarna så gott det går. Jag lägger in en

mental växel som säger att det jag inte kan göra något åt måste jag släppa och

göra andra saker som får mig att må bra just i denna nu. För om jag lägger ner

en massa tid på at oroa mig så har jag ju slängt bort värdefull tid och det har vi

inte råd med!

 

Jag har fått ganska specifika morgonrutiner och är även aktiv på dagarna tack

vare kortisonet som gör mig manisk. Men hellre det och att kunna andas än

att ligga i en soffa och flåsa. Fötterna är skruttiga och svullna som elefantfötter

p ga kortisonbiverkan, magen svullen, och jag går med snigelsteg, men jag

väljer att strunta i det och köra på. Vilar på eftermiddagarna med högt läge

med fötterna, med en bok eller virkning på balkongen i solen.

 

Vaknar oftast kring 05,30, stiger upp och gör gott kaffe och en macka, lyssnar

på P1, läser tidningen och virkar ett par timmar. Det är absolut den bästa tiden

på hela dagen att se morgonsolen lysa genom köksfönstret.

 

Igår fick jag en virkmani och kunde inte sluta. Jag virkade dessa söta glasunderlägg

och jag kunde inte sluta så det blev 10 st på raken. Jättesöta att ha på sommarbordet.

Mönstret hittade jag gratis hos http://mestvirkat.blogspot.se/2012/08/diy-virkade-glasunderlagg.html

 

 

Jag gillar att göra snabba saker mest för att ja inte ska tröttna. Gör sällan många likadana saker.

 

I förrgår fick jag ett annat ryck. Här skulle putsas fönster och vad jag höll på. Fokus låg¨på

vardagsrumsfönstren och 14 sidor fick sig en omgång, men det tog hela dan. Efteråt svor jag

åt mig själv för när solen lös in på kvällen så var fönstren alldeles randiga! Min man får ta dom

igen, vet inte hur proffsen gör?????? Använde lite diskmedel som man ska men antagligen var

det helt fel skrapa jag använde. Förr putsade jag tom med tidningspapper men det tålamodet

har jag inte längre. Nåväl, de är rena i alla fall om än med lite ränder.

 

När fönstren var klara så gjorde jag matbordet fint med vit duk och fina vårblommor som

jag stack lite huller om buller i vinglas. Jättefint tycker jag själv.

 

Min dotter är ännu hemma och vi har det så mysigt med middagar tillsammans på kvällarna och

sällskap på dagarna. Igår fick jag dessutom två stora måsten gjorda. Bytte till sommardäck på

bilen, sprillans nya tvingades jag att köpa för de var nedslitna. Tur det finns verkstäder som sköter

sådant. Därefter blåste jag direkt till drop-in besiktningen som jag inte orkat ta itu med. Och

till min glädje gick bilen igenom besiktningen.

 

Jag är bra på att belöna mig själv och jag kunde inte låta bli att köpa två fina

Mårbackor att ha i köket också, och några andra rosa blommor också.

 

Strålningen då, när kommer den?

 

 

 

När vi packade inför vår resa till Aqaba som jag skrivit om i mitt förra inlägg så samlade jag ihop

alla vackra garner jag hade i en påse, lite tyger, virknål och ett sykit. man vet aldrig när andan

faller på och sitter man under ett parasoll, ja då kommer inspirationen per automatik.

 

Jag köpte många olika Tildagarner i en butik men ville egentligen ha Catania men det fanns inte,

och jag hann inte beställa av http://bautawitch.se/ innan vi åkte. Jag får göra slut på dessa nu innan

jag handlar på mig mera. Tilda är rätt OK att virka med så jag är ändå nöjd.

 

Några stuvbitar fick följa med för att jag skulle ha möjlighet att få fler infall.

 

Jag blev så inspirerad av alla vackra mönster som fanns på kamelsadlarna så det fick bli mycket färg.

 

 

Insidan fodrade jag för hand med stuvtyget.

En liten sminkväska att ha i handväskan.

Eftersom jag inte hade knappar med mig så virkade jag en. Grunden är en prästkrage som jag

virkat ganska hårt och dekorerat i olika färger. Den blev ganska hård så det funkar som knapp.

 

Min dotter var hemma förra veckan och hon tyckte den var så fin så då var det ju helt självklart

att den fick flytta in i hennes handväska.

 

Det var ett kul projekt, jag kanske gör flera, men just nu håller jag på med ett enfärgat projekt

som är lite krångligt men roligt. Visar resultatet när det är klart.

 

 

Allt är bara bra just nu och jag har haft tillräckligt med 

sinnesro att göra lite pyssel emellanåt, träffat vänner 

och umgåtts med familj. 

Vad jag gör och gjort i helgen är något mycket roligt och

annorlunda, men det tänker jag låta bli en cliffhanger...

 

Jag ger er en bild så länge på en sötis jag gjort till Christine

och som nu pryder hennes nyckelknippa. 

-Vill ha den, sa dotter och så fick det bli. 

Jag blir så glad av att ge saker jag gjort själv och extra kul

att någon vill ha mina alster.

 

 

Puss och kram från ett mulet Stockholm.

Kreativitet är också läkande i kombination med mediciner bra mat, motion,

vänner och familj runtomkring. Men på vardagarna när alla andra jobbar och

lever ett normalt friskt liv så har jag funnit min väg genom åren att känna

meningsfullhet i vardagen. Jag är periodare med det mesta som har med

skapande att göra. Vissa perioder målar jag, ibland blir det stickning, på

sommaren blir det blommor och utepyssel. Ibland orkar jag bara sitta ner

och läsa och vissa dagar orkar jag ingenting. Nu är jag inne i ett flow av

ideer till små virkprojekt. Så bäst att passa på så länge rycket varar.

 

Så här såg det ut igår i mitt kök. Ett kreativt kaos av garner, pyssel, dator utom bild,

kaffe och en mumsig semla!  Virkning pågår...

 

Det blå huset gjorde jag häromdagen, det vita igår och svamphuset idag. Garnerna är

mycket starkare i färgerna i verkligheten men min mobilkamera är inte av det vassaste slaget.

Väntar på batterier till min systemkamera som legat i träda, men nu är jag så himmelens

trött på att ta dåliga bilder så jag tog mig i kragen och beställde (ovanliga) batterier via nätet.

 

Känner mig lite som en tant, men att vara tant är fint, man gör det man vill, det finns

inga regler längre. Man kan vara barnslig utan att skämmas. Tanten är priviligierad för det

är ingen som bryr sig, hon kan vara sig själv, ha prickiga strumpor, blommig klänning och

randig  halsduk, man måste inte vara supertrendig längre, man blir mer personlig i sin stil,

man kan vara en snygg tant ändå, tack för det.

 

Här snöar det ymnigt, helt underbart, äntligen! Som vi har väntat på lite ljus och snö!

Tjingeling, nu ska här städas...tänk om man bara kunde säga simsalambim......

 

Nu jäklar i min låda är jag igång igen med pysselnerven.

Idag har jag knåpat ihop en minisak, ett litet sött hus att

ha som nyckeltag. Kul pyssel som gick fort att virka,

men ganska pilligt så man får ha en minivirknål till

vissa detaljer.

 

Nu är det kallt som attan -10C så det känns extra skönt att

sitta inne, käka en semla och handarbeta. Mår bra just nu.

 

Tjingeling!

 

Lite pyssel då och då är så roligt och meditativt, man behöver inte prestera, det handlar

inte alls om det när man handarbetar eller pysslar. Det handlar mest om att få ro och ett

kreativt behov. När pysslet är klart så känner man att man uträttat något synligt, skapat

något att ge bort eller till sig själv.

 

Pyssel är inte värt något stort i pengar, det har en emotionell betydelse. Särskilt när man

gjort något själv och att mottagaren blir glad för att en vän lagt ner mycket tid på en gåva.

Givaren tycker det är lika kul att sitta och virka in tankar till den som gåvan avser.

 

Nu är min första nyckelgömma klar som jag gjort av restgarner för att testa.

 

Kul pyssel...

 

Det rosa garnet underst har jag haft sedan jag var ung och bodde hemma....den som spar hon har...

 

Simsalabim...nyckeln gömd. Denna kommer jag att behålla själv, men det blir vinterns

pyssel med andra nya färgglada färger som jag köpt just för detta ändamål.

 

Många fyller år i vinter så det kan bli en och annan blomma till nära och kära.

Jag använder inget mönster utan kör på känsla.

 

Önskar er en skön söndag. Här skiner ÄNTLIGEN solen och det har kommit lite snö.

Tack kung Bore för att du orkade de dig ända ner till Västsverige. -6C.

Under ganska lång tid har jag inte varit särskilt kreativ för lusten har inte

infunnit sig. Något smått har jag väl gjort men alldeles för lite för att jag ska

känna mig fullt harmonisk. Jag har läst mer och umgåtts mer med familj

och vänner och rest en del så det blir ganska naturligt att lägga pyssel

och kretivitet åt sidan under en period.

 

Men ska jag känna mig hel fullt ut så måste jag få göra något med händerna.

Det är ett behov som inte går att leva utan.

 

Igår fick jag åter inspirationen att skapa igen och jag tittade på inspirations-

bilder på Pinterest och där finns ett helt universum av ideer för oss som

gillar att göra allt möjligt, sticka, virka, pyssla, måla, ja det mesta finns att

hämta på Pinterest.

 

Så idag köpte jag en massa garner igen, mest för att få många färger som

komplement till de jag redan har.

 

 

Köpte även boken Virka steg för steg med över 100 olika virktekniker att träna på. Jag virkar nästan

bara på ren känsla utan mönster, men det är kul att utveckas så det blir roligt och lite nytänkande.

 

Jag fick en ide som jag har börjat med och vi får se när det är klart om det blev bra. Någon slags

bokstavskombination har jag säkert, för jag kan inte göra samma saker hela tiden utan skapar

nya saker och skapar mycket av ren experimentlusta.

 

Hittade denna på Pinterest, finns även på http://www.teenyweenydesign.blogspot.com/2012/03/new-item.html

Blev sugen på att virka denna karamell och det är ju alltid trevligare att förvara nycklar i en fin nyckelgömma

som ser glad och somrig ut. Visar min när den är klar.

 

Ha nu en riktigt go fredagsmyskväll, och  jag har massor med godisgarn att hugga tag i.

 

 

Helgen har gått otroligt fort och det gör den ju när man har roligt.

Trots ihållande förkylning med snuva, nässtäppa och allmänt hängig

pallrade jag mig iväg till akrylmålningskursen fredag kväll + lörd-sönd.

 

Det började lite trevande med "hur gör jag nu då" med akrylfärger och

penslar, blandade lite på måfå med färger och vatten. Putsade och filade

på bakgrunder proportioner och detaljer. Blandade den rätta nyansen i

just,  den röda, gula eller skuggfärgen och förlorade mig fullständigt i denna

roliga hobby.

 

Vi var tio tjejer med olika målarbakgrund, en hel del duktiga som målat länge

och så jag och några till som var ganska nybörjare.

 

Ikväll av alla dagar börjar jag en helgkurs i akrylmålning och det ska bli så spännande.

Jag är nybörjare så det blir förhoppningsvis mycket tekniklära, färglära och hur man

bygger upp en tavla.

 

Började för en månad sedan en oljemålningskurs som skulle gå på måndagar i tio veckor

men det funkar inte för mig då jag inte vet hur jag mår från ena veckan till den andra,

men en kort kurs fredag - söndag funkar bra. Kort men bra ändå hoppas jag.

 

Sitter i stugan idag....den dagen det blev höst på riktigt.Vinden piskar upp regnet mot fönsterrutorna och löven falleri granna gula och orangea färger. Skottkärran är full av sommarens före detta blommor och altanen är minimerad, endast lyktor, filtar och värmeljus återstår.   Gårdagen gick bra, tack vare att vi hade en härlig kräftskivai lördags med goda vänner, den sista festen för säsongen i stugan.Tack alla ni som skickade så fina kommentarer till mitt förra"Madde-inlägg". Vi hade fullt med tända ljus överallt, så visst var hon med oss på alla tänkbara sätt. 13 glada vänner var vi som åt, sjöng, drack en och annan snaps och sjöng ännu mer ackompanjeradav en av vännerna som spelade gitarr därtill. Mycket skratt och härlig stämning var det. Hembakt knäckebröd hade goa grannarna med sig. Så gott med härliga kryddor i. Ja, livet är verkligen alla känslorna på en och samma gång och så ska det väl ändåvara. Att känna fullt ut är också att leva fullt ut. Om man inte tillåter sig att känna ävende mest jobbiga känslorna så planterar man bara in dom i kroppen, Gjuter in dom icement som armeringsjärn. Och hur lätt är det då att dra ut det onda armeringsjärnetur den stelnade cementen? Nä, det går ju inte, så jag tillåter mig att gråta när det ärnödvändigt, men kan ganska snabbt vända tillbaka till lyckan igen.De går ju hand i hand de där två kompisarna lycka och sorg. Med det vill jag säga att jag är lycklig men har mina sorgsna stunder. Ångest är värre än sorg på ett sätt, för den är svår att tygla men det kan jag skrivaom en annan dag. Idag vill jag skriva om roliga saker. Jag lovade ju tidigare att ge några tips om man vill duka till ett bröllop eller annan fest. Till vårt bröllop gjorde jag egna placeringskort och de klippte jag ut av gamlatapetprover som man lätt hämtar hos färghandeln. De vill gärna bli av medgamla kataloger och de är gratis. Vi hade vitt och grönt som tema, så jag plockade ihop grönanyanser i tapetproverna. Lite blandade nyanser även med lite rött i gör inget för då ser det mer levande ut.Lite variation är bara fint. Huvudsaken är att det blir harmoni i dekoren.Dekorerade varje fjäril med en rad gröna "bling-stenar".Placeringskorten fick sedan sitta på varje vinglas. Jättefint! Så fick ni dagens pysseltips också. Nu är det dags att dra till stan och inhandla skor och lite höstkläder.kan ju inte gå omkring i sommarklänningar och sandaler längre.Understället åkte på igår kväll i stugan. Det blir fort svalt i en oisolerad stuga. Men nu blir det stadslivet igen...ska bli skönt med andra sociala aktivitetersom kulturevenemang, AW, bio och mysiga restaurangbesök i stan. Allt har sin tid...farväl denna underbara sommar 2013 som jag fått upplevatillsammans med min man och alla, alla underbara människor vi mött ochdelat minnen med i glädje och även sorg, för inget kan finnas utan det andra. Vi får se om jag blir flitigare på att skriva igen nu när hösten kryper inpå.Det känns så just nu i alla fall.Kram på er!     

Kände idag att jag inte virkat på länge och när jag satt med ett annat pyssel så

ville jag göra en paus, började surfa lite på nätet och hittade dagens ultimata pyssel.

 

Det går snabbt, är roligt och det blir en perfekt gå-bort-present.

 

För ikväll ska jag på bokcirkeln "Erica" som vi har en gång i månaden, ett gäng

på sex tjejer i bästaste åldern, då man får läsa nästan hur mycket man vill utan

att bli avbruten av små barn eller ungdomar som spelar musik för högt.

 

Nog för att det var hemtrevligt på den tiden då barnen var små och medlestora, men

var sak har sin tid.

 

Nå...vad gjorde jag då....?

 

Mitt liv består som tur är inte bara av eländes elände utan mest glädje

och harmoni i olika sammanhang och jag mår nästan dåligt av att skriva

om de mindre smickrande händelser jag går igenom under behandlingar

och tillhörande biverkningar.

 

Men idag tänkte jag inspirera mig själv att få fart på kroppen och kreativiteten.

Har inte haft någon större lust att göra något annat än existera efter beskedet

om spridningen av tumörerna, det tog ner mig men jag har inte tid att deppa ihop.

 

Så nu ska jag göra en collage över vinterns handarbete och pyssel jag gjort,

inte allt i samma inlägg, men lite då och då, så förstår jag själv att jag inte sitter

och rullar tummar som det har känts den sista veckan.

 

Efter varje vantepar har jag sagt...inga mer, men ändå kryper stickorna fram när det kliar allt

för mycket i sticknerven...

 

Vi får väl se om det är slutstickat än, för våren verkar vara långt borta och nu behövs verkligen

torgvantarna som allra mest. Jag har själv ett par  jättefina som mamma stickat, får lägga ut

även dom när jag tagit bild på mina lavendelblå skönheter.

 

Det är kul att handarbeta, men lusten måste finnas där, det går inte att tvinga fram ett pyssel

eller stickning/virkning som kräver hjärta och harmoni.

 

Så vi får se vad jag har lust att göra härnäst. Blir väldigt orolig och rastlös när jag inte har något

för händerna och ändå så har jag ingen lust...motsägelsefullt och irriterande.

 

Men när jag skriver ner hur det är så brukar det lossna, så vi får se om jag får tillbaka lusten.

 

Mer alster kommer som jag skapade på Vidarkliniken....men inte idag.

 

Önskar er en go dag!