Christine och Per-Åke.
Älskade mamma, älskade kärlek.
God Juuuul!
Då kom äntligen dopparedagen, den dag på
året då vi nog har som allra störst förväntningar.
Det har även jag, vill ha det där supermysiga med
fina blommor, arrangemang här och var, julkort
som står framme, doft av nygriljerad skinka
och rent och snyggt överallt.
Morgontomten kanske lämnar ett litet paket vid
fotänden på dotters säng. Det har han gjort så
länge hon kan minnas. En liten luva, med frukt,
lite godis och ett paket i väntan på kvällen.
Christine blir snart 29 år men jag är barnsligt
förtjust i våra gamla traditioner och en dag kanske
hon för över de där små och mysiga sakerna till
sina barn.
Det blir en något avskalad jul i mitt tycke i år då
orken tryter efter några minuters fix och jag är ju
precis den jag alltid varit, vill ha kontroll.
Ränderna går aldrig ur.
Att be mig sitta ner och ta det lugnt är tusen mer
gånger stressande för hjärna och kropp än
att göra i sakta mak. Så jag kör. Bära eller brista.
Dotter var på bullebak igår hos far sin och jag
åt nyss den smarrigaste, största bullen jag skådat.
Bullar kan dom far och dotter. Det är kul!
Jag och dotter bakade vår mörka mjuka pepparkaka
i förrgår, eller hon bakade och jag läste receptet.
Ett recept jag bakat sedan 1986, det året hon föddes.
Så hon fick häftet med många kakrecept vi gjort just kring jul, och
denna jul är det dags att lämna över.
Nu ska vita duken på till julbordet och jag ska
göra ett vackert färgglatt tulpanarrangemang.
Mor och far kommer i eftermiddag och min
mans barn och barnbarn firar vi med i
mellandagarna. En bra lösning i år.
Vi ska förstås till Maddes grav och tända
ett rött hjärteljus också, men hon är med
oss i våra tankar och hjärtan. Varje ljus
vi tänder är ett ljus för min lilla ängel.
God Jul och ta hand om varandra.
Tänk på att julen är barnens högtid.
Den dagen på året då vi vuxna ska
glädjas med barnen och deras tindrande
barnaögon. Vi har te x aldrig haft alkohol
till jul. Julmust eller julöl har alltid funkat.
Jag vill inte vara moraltant, ett portvin
eller glögg till osten och pepparkakorna är
gott, och då är det njutningsfullt.
Så njut i glädje och kärlek!
Att ta vara på tiden.....
Nu sitter jag här i Arla morgonstund och njuter av
den där magiska tystnaden då man bara hör
köksklockan ticka och frysen susa lite tyst och
försiktigt. Ljuden liksom förstår att de ska ge ro
i sinnet och vagga kroppen in i en behagligt
skön meditation denna fjärde advent.
Har tänt ett rött juleljus till Madeleine som ska få vara med
mig denna morgon. Sedan får den brinna vid hennes grav
över julen. Vaknar till med kaffe strösslad med kanel och
en lussebulle med mycket mandelmassa i.
Bläddrar i senaste numret av skönhetsmagasinet
som dotter jobbar för och denna gång är det en
djupintervju med Maria Montazami.
Tar även fram mina gamla julbaksrecept som jag bakat
sedan barnen var små. Nu är det Christine som får lära
sig hur man gör och ta med sig mina tallade och smet
fläckade gamla recept.
Julgodis och hobbypepparkakor blir det nog också
mest för doften och pysslets skull. Extra mysigt att
få baka med älskad dotter. Maken får göra roliga
pepparkakor.
Fjärde ljuset brinner och jag tittar även i den vackra boken
December som jag fick i rolig present i programmet
Nobel & Myrbäck i P4 Väst. För de som inte vet så har
jag varit gäst ett antal gånger nu under ett par års tid
med jämna mellanrum. Där har jag berättat hur man
kan leva med en dödlig sjukdom och ändå vara lycklig.
Hur man kan leva med sorg efter ett barn som dött och
ändå gå framåt och vidare i livet i glädje men kantat i
ett sorgband.
Lite roligt och det var några till som fick ta emot priser i
olika kategorier med humor i blicken. Detta var på Nobeldagen
och Susannes efternamn passar ju bra en sådan ärofylld dag.
Ja, vi ska ta vara på varandra inte bara kring jul utan
resten av året också. Tiden är bara till låns, den växer
inte på träd. Grenar växer, frodas av blad, blommor
och frukt. Men när frukten faller, multnar och blir ny
jord och näring ja, då är cirkeln sluten och vi med den.
Julen för mig är lugn och ro, god mat, inte allt,
utan det jag alltid ätit. Mors o fars finska lådor,
framför allt morotslådan tillhör favoriterna.
Morotslåda med russin o ris, lantlåda och potatislåda.
I år blir det inte heller någon gris i vår spis, utan
en vildsvinsskinka som är färdigrimmad åt oss att
hämta idag på en gård i närheten.
Vi har även köpt närodlat lammkött av en väninnas
syster att göra köttbullar av, så lite nytänk får man ha.
Vad får inte fattas på ditt julbord? Skriv och berätta
för jag älskar era kommentarer, man får en tvåvägs
kommunikation och jag triggas att skriva mer.
Så funkar vi ju...morötter och belöning...hihi...
Igår hade vi en supermysig dag. Jag och dotter
julshoppade och maken inväntade oss på
Olearys för mat och en öl.
Det var så skönt att komma ut för de rullade mig
i rullstolen hemifrån och senare vid sex gick vi
till julens bästa konsert i kyrkan med Kammarkören.
De är roliga, underfundiga och stämningsfulla.
Flera annorlunda arrangemang som körledaren
är fantastisk på att få fram. Julstämningen
satt som en smäck!
Hos oss delar vi upp julen på flera dar för
att hinna träffa barn, barnbarn och familj.
Alla är utspridda i olika länder och firanden,
så vi fångar varandra i omgångar.
Det funkar bra det med.
Jag får ynnesten att få vara med dotter min en
hel vecka och det är bästa julklappen!
Sressa inte ihjäl er. Jag vet hur det är för jag
ville alltid göra den perfekta julen med hela
bak och matkittet, julstäd, manglade dukar
och dofta gott, fina paket och ja ni vet.
Vaken sent varje år natten till julafton helt slut.
På julafton grät jag av trötthet men samtidigt
av nöjdhet att jag hann. Hann på mitt sätt,
för vi kvinnor vet ju oftast bäst själva.
Mannen köper gran, och julklappar den 23e
och sedan är det jul. Hmmmm, nu raljerar jag...
Jag behöver inte gråta i år. Jag har koll och
det jag inte hinner struntar jag i. Make och
dotter, mor och far är till stor hjälp och jag
tänker pyssla med det jag gillar mest.
Att göra mysigt.
Och de manglade vackra spetslakanen är
färdiga att rulla ut, tack vare kära mor som
manglar och stryker alla mina fina monogram
handdukar och lakan. Det är juligt om något.
Så släng aldrig era vackra spetslakan. Använd som duk eller
sy om till sängkappa, gardiner, draperi i tvättstuga mm.
Örngott med spets och knyte går utmärkt att använda som
stolsöverdrag, bara att knyta runt ryggstöd och klart.
Har även använt dom som tabletter på bordet med
knytena hängande nedåt. Banden är fina att kråsa då.
Nu till jul kan man ha rödvita linnehanddukar som
tabletter eller servetter. Jättefint!
Finns billigt på loppisar och bokstäverna
spelar ingen roll om de inte är dina initialer,
huvudsaken är att det är vackert.
Så där fick ni en släng av Återbruka meratips också.
Nä, nu är det dags att sätta fart på dagen.
Vaknade vid sex men nu är himlen
otroligt vacker i rosalavendel färg då,
solen lyser svagt genom de tunna molnskikten.
Dagen bådar gott och jag mår bra. Känner mig
pigg i huvudet för ovanlighetens skull.
Så jag tar vara på även denna dag.
Kärlek till er!
Äntligen fick jag krama om dotter....
Så ringde hon.....
Mamma, jag kommer en dag tidigare, idag.
Blev förstås världens lyckligaste mamma och
maken hämtade henne på station med största
resväskan då hon stannar över hela julen.
Nu ska det mysas, kokas knäck och bakas
vår traditionsenliga mjuka pepparkaka.
Några Ernst inspirerade saker lär det också bli.
Jag har haft väninnemys också med Ammie, vi
shoppade julklappar och köpte attiraljer på
blomsteraffären till gårkvällens pyssel. Hon
sover också över och det känns så livgivande
att ha vänner omkring sig.
Christine lagade dundergod Mowitzkyckling som
stod och väntade på oss i en påse vid ytterdörren
på dagen tillsammans med hemlagad senap
och fint julkort från underbara vännerna Monika
och Tomas. Det var lyxigt och välsmakande!
Vi somnade sent och jag var överjordiskt trött!
Mina ögon var som stora pingpongbollar,
stirrade rakt fram och tänkte ut hur jag ska
orka resa mig ur stolen, ta tag i rollatorn,
och gå till sängen. Ett långt tankeprojekt.
Hjärnan är överbelastad och svullen.
Kortison och morfin är en konstig blandning
som gör att man är både överpigg och ybertrött
samtidigt. En ekvation som innebär att man
ändå vaknar kl. 03. Sov 4 timmar igår eftermiddag
och det var för väl det att jag kan kompensera
sömnförlusten på dagen.
Ikväll blir det sömntablett så jag får sova ett
långpass i alla fall. Lördag imorgon och
sovmorgon.
Men idag kl. 09..pling..tant RUT kommer och
julstädar hos oss och det kommer att dofta
härlig såpa i huset när hon swishat fram.
Är så innerligt tacksam att rutavdraget finns
så även jag som sjukskriven kan prioritera
städtjänster.
När väl make och dotter åkt till sina jobb
och möten ska jag passa på att göra mina
hemliga virkprojekt som blir julklappar.
Längtar tills det är tomt i huset...hihi.
Mitt senaste alster, stor grytlapp i dubbelt garn.
Och en våffelmönstrad som Ammie fått i julklapp. Ett gammalt
klassiskt mönster från 70 talet.
Maileg tomtarna hälsar. Hjärtklänningen virkade jag för ett tag sedan.
Mer pyssel kommer nog under dagen.
Nu ska jag försöka somna om en stund. Brukar lyckas sådär.
12.15...
Och dagens pyssel blev en finfin "dörrkrans" som jag gjorde
tillsammans med väninnan Ammie. Så rolig att göra och
inte så traditionell. Nya ideer är alltid kul.
Så nu är jag jättenöjd med loftgången.
Vårt förra pyssel ovanpå en gammal trampsymaskin där jag
ändrar efter årstid.
Hoppas det kan inspirera någon.
Nu ska jag vila medan 'Rut' städar så bra.
Vila o lugn i paradiset...
Här är allt lungt och skönt. Solen har gett oss alla
både värme och vitaminer. Ingen i vårt avlånga
land har blivit utan.
Värmen som vi längtat efter har också baksidor
även om de går att leva med. Har bott under
parasollet eller på bryggan vid stranden där
det fläktar lite mer.
Bada och jag är en evig "ska jag eller inte" fråga.
Jag är världens mesigaste badkruka.
Badar kanske om det är 22 grader så det blir ju
inte så många dopp för mig inte.
Utomlands är det lagom när det är 24-27 grader
i vattnet...haha...och nu kan jag skylla på att jag
inte kommer ner i vattnet utan rollator, vilket är
sant. Får se om jag hittar en strand där jag kan
få hjälp i av mina nära o kära.
Vi ska fortsätta njuta av denna fantastiska värme.
Semestern har precis börjat och vi umgås med
barn, familj och vänner.
Jag fungerar rätt ok, men tröttheten är enorm.
Vissa dagar vilar jag mest. Kan bero på värmen,
men nervsmärtan har jag fått bukt med tack och
lov. Fötterna är svullna och spränger och värmen
gör sitt även där.
Vi har det ändå så bra så bra och njuter av lata dagar.
Njut och använd kroppen, benen, cykla, promenera,
simma, spring. När man inte längre kan det förstår
man hur värdefullt det är.
Soliga hälsningar från "Lake Vänern"
Lata dagar....
Altanen är klar och vi njuter av lata dagar och grillkvällar
med kära vänner.
Det blir inte mycket skrivet nu, men jag mår bra, bättre än på
länge. Jag äter Lyrica mot nervsmärtan i benen och den hjälper
så jag kan sova på natten.
Det positiva är att jag går mycket bättre nu och humöret
stiger för varje steg jag kan gå bättre. Målet och min
önskan är att jag en dag kan gå utan rollator.
Livet på landet är underbart och katten springer ute dygnet runt.
Henne ser man inte mycket av.
Just nu åskar och mullrar det men sitter ute under parasollet
och njuter av blixtar och dunder. Regnet smattrar och det är
varmt och skönt.
Livet är allt gott ändå.
Njut av sommaren kära bloggvänner!
Weihnachtsmarkt, Glühwein und apfelstrudel....
Ja, då är jag hemma igen efter 4 dagar i Hamburg...
Det blev en spontanis att åka med maken till Hamburg där han har sin
avdelning och kollegor så då åker han ner med jämna mellanrum.
Denna gången med mig i sitt sällskap och vi gjorde en hel del tillsammans
ändå på kvällar och halvdagar. Samtidigt fick jag egotid och det är ju alltid
skönt att kunna spendera dagen precis som man själv vill.
Jag är inte mycket för att shoppa tillsammans med andra. Jag måste nästan
få vara ifred och gå i min egen takt så länge jag själv behagar.
Jag har aldrig varit i Hamburg och vi kom söndag eftermiddag då det ännu
var ljust, checkade in på hotellet som ligger mitt i stan. Ska vi verkligen bo
på 23:e våningen?(av 26 vån) ...Japp, fin utsikt och bra hotell, så inget att gnälla över.
Jag som kan gå vilse i en korridor hade lätt att hitta till hotellet i alla fall....
Jag bara äääälskar hotellfrukost så jag tog med min bok, plockade till mig de
godaste och smarrigaste sakerna i frukostbuffén och sedan njöt jag i 1,5 timma
varje morgon. Älskling var iväg långt före mig till jobbet men jag hade sällskap av
en massa shoppande turister som också tog det lugnt på morgonen.
Missar inte en frukost utan det gottigaste sist, frukt, kakor och croissant förstås.
Det verkar vara ett "pilot och flygvärdinnehotell" för dit kom de i stora sällskap varje
dag men från olika flygbolag, en del tjusigare än andra.
Thai air har nog de vackraste dräkterna, skräddarsydda förstås. På Thai air får man
fortfarande mycket bra service, mat och varma handdukar formade som rosor att
torka ansikte och händer med. Det kallar jag må-bra-flyg!
En gång i tiden när jag gick på högstadiet ville jag bli flygvärdinna, det var många
som ville det då. Idag kan jag i min vildaste fantasi inte kunna tänka mig det. Det är
slitsamt med resor, ständiga tidsförskjutningar och framför allt att behöva jobba
på ett flygplan.....
Tänkte inte på det......jag är och har alltid varit extremt flygrädd! Har jobbat bort
den värsta skräcken sedan många år, men jag mår inte bra vid start och landning.
Ber barnböner och andas knappt, men när vi är i luften går det bra. Ja, sån är jag.
Älskar att resa så det är bara att bita ihop och jag tycker fortfarande att flygvärdinnor
som går klungor är lite fräckt!
Till Hamburg måste man byta i Frankfurt eller Bryssel vilket vi gjorde och att starta
och landa 2 ggr inom loppet på en timma är en träning i självkontroll.
Det är inte farligt jag kan flyga.....
Nåväl, nog om detta sidospår...
Söndag kväll promenerade vi till Weihnachtsmarkt vid Rathaus och jag blev som
barn på nytt. Har aldrig varit på julmarknad i Tyskland och det var supermysigt!
Tusentals juleljus glimrade som inramning runt alla tyrolerbyggnader som låg tätt, tätt
längs smala gator på torget. Tyrolerhattar och tyrolertjoflöjtmusik. Trångt och mycket folk
men ingen trängdes. Alla tar hänsyn till skillnad från Stockholm där man knôr sig fram
utan att be om ursäkt.
Här går man ut för att umgås med familj och vänner, äta av all god mat, dricka en Glühwein
eller varm choklad till 9 tiden då julmarknaden stänger. Shoppingen är en bisak.
Här gör han sig till min älskling....."nu ler jag så mycket jag kan"....
Hamburg är en trevlig stad som man lätt promenerar sig igenom, för den som orkar gå.
Man äter ute även på vintern. Överallt finns det mat att köpa och folk står runt små bord
och äter sin lunch som kan vara en Bratwurst, kringla eller en massa annat gott som
jag blev sugen på hela tiden. Sötsaker är de bra på i Tyskland. En dag var apfelstrudel
min lunch...haha...bäst att passa på....och stor var den....man får för mycket mat vad man
än äter så hungrig behöver man aldrig vara. Jag orkade aldrig äta upp allt.
Där finns vackra karuseller med glada små barn i och vuxna som minns sin barndom.
Jag passade förstås att flirta med jultomten på sin segway....kul!
Shoppingen var rolig men tröttsam och vi gick extremt mycket, så att jag var helt slut
när vi kom till hotellet på kvällarna. Det kändes som att jag hade bly i fötterna, men jag
valde detta och då är det bara att köra på.
På tisdagen tog vi en långprommis längs den stora hamnen och där fick vi syn på
en ubåt som nu är museum. Vi gick in och jag är både imponerad och förfärad över
att en sådan farkost ska behöva byggas över huvud taget.
U434 är en gammal rysk spion ubåt och den var rätt mäktig att stå på innan vi gick ner
i den smala trånga kroppen.
Här ser man 6 luckor varifrån man sköt ut de gröna enorma torpederna och besättningen
hade minimal plats att jobba på. Vi gick igenom hela ubåten och genom all luckorna som
skiljde de olika "rummen" åt. Det var lite klaustrofobiskt men väldigt intressant.
Då var det mysigare att återgå till julmyset på marknaderna för det var marknader överallt
på vartenda litet torg och alla var mysiga i samma stil.
Godis med nötter i ALLT så det blev inget godis för mig, men det ser gott ut.
Ja myset hade inga gränser och man hinner väldigt mycket på fyra dagar.
Tyskarna är duktiga på att dekorera och ljussätta miljöer både ute och inne.
Och de spar inte på krutet när det gäller blingande juleljus.
Igår var jag helt ledbruten och fötter, ben och rygg behövde avslappning och en varsam
person som plockade ihop mig efter allt gående upp och ner i trappor och långa dagar.
Efter några sista julklappsinköp på förmiddagen hade jag en bokad tid hos en SPA
massör på hotellet som gav mig den skönaste mjuka "anti-stress-massagen" som
tänkas kan. Hon kände hur trött jag var i kroppen och healade mig med sina varma
mjuka oljiga händer.
Brandlarmet gick när jag legat på britsen 15 minuter och vi fick utrymma. Jag tänkte;
Shit, vi som har bott på 23.e våningen, nicht gut! När jag fått på mig kläderna fick vi
veta att det bara var en övning, så bara att dra av sig kläderna och börja om och jag
slappnade faktiskt av med en gång. När jag skulle betala efter en skön massage fick
jag rabatt med hälften så det var väldigt proffsigt, för jag fick en hel timma ändå efter
utrymningen. Brandövningar ska man alltid respektera!
I natt kom vi hem och dagens aktivitet har inte varit någonting mer än att vara och att
blogga. Så är det för mig, allt eller inget.
Hoppas ni har det bra inför jul och stressa inte ihjäl er. Jag har dragit ner på det mesta,
för ingen mår bra av en sur mamma på julafton.
Umgås med era barn och titta på julkalendern i år. Den är verkligen jättebra. Jag längtar
till imorgon då jag kan se fortsättningen på vad den spännande Hedenhös familjen
ska hitta på härnäst....Jag har inga barn hemma men jag och min man tittar varje dag,
eller tittar ikapp på svt play som jag gjorde idag. 7 avsnitt idag, så nu är jag ikapp!
Shit, shit, och blääää...
Skrev ett långt inlägg som tog en bra stund, och vad händer?
När jag skickar på publicera så försvinner allt!
Borta....
Har inte hänt förut
Har inte tid att börja om...
Får börja om ändå....
Men inte just nu....
Kör en test för att se om även detta försvinner...
Onsdagsmys med väninnor på dagen och maken på kvällen...
Gårdagens turbulens med läkare, röntgen och ovisshet om jag har något i
lungorna som är farligt slutade med att jag somnade utan besked.
Jag visste att röntgen hade skickat svaret redan igår...Hmmmm.
Ringde till vårdcentralen i morse men inget svar hade de fått imorse heller.
Då ringer de till röntgen och ber dom faxa över svaret för de har inte det digitala
system som behövs för direktskick.
FAXA?????....hur stenålders kan en vårdcentral vara?
Nåväl, min husläkare ringde mig till slut efter att ha fått ett FAX och det var grönt!
Inga metastaser i lungor eller lunginflammation....PUST!
Cellgiftsbehandling blir det ändå inte för än 13 november ändå. Vila och hämta
kraft är viktigare just nu. Orkar vara igång ett par timmar per dag, sedan går jag
på ren vilja.
Så idag har jag haft en långlunch med två väninnor på mysiga Mejeriet, ett roligt
cafe med brokig inredning. Ibland ställer folk ut sina målade alster och lite
udda musikgrupper spelar på kvällarna. Supermysigt.
Cafét har en blandning av gamla röda rokokofluffiga soffor och moderna
färgglada stolar. Me like it a lot!
Efter mat och väninneprat i ett par timmar var jag färdig för denna dagen,
men jag åkte ändå för att handla mat och annat nödvändigt till middagen.
Mat måste man ha så jag ska överraska maken med mysmiddag och
vin därtill för det är ju ändå onsdag och då kan man unna sig lite extra.
Så nu hinner jag inte skriva mer för här ska dukas lite fint ser ni.
Det är viktigt att ta vara på dagarna, inte bara vänta på att helgen ska
komma för då lever man inte många procent i sitt liv.
Mys till det ordentligt med mycket ljus, och pumpor är ett hett tips i dessa tider.
Ett vackert dukat bord gör det trevligare att umgås och man sitter längre tillsammans.
Nä nu dukningsdax, maten i ugnen strax klar.
Tjoflöjt!
Utkast: Oct. 22, 2013
Grrrrrrrrrrrrrrrrr!
Något har hänt med mitt förra inlägg, får justera det senare, hinner inte nu. All text har hoppat och när jag förtvivlat försöker fixa till det blir det ännu värre, vad händer? ja,ja ni får försöka läsa så gott det går så länge.
Billiga skor blev väldigt dyra.....
Igår skrev jag om att jag beställt skor från Light in the Box till mitt bröllop.
Brudskor tenderar att bli ganska dyra.
De är vackra med vitt sidentyg och vackra detaljer och jag har tittat på
otaligt många i olika brudbutiker och på nätet.
Men jag kände att jag inte vill betala runt 1000 kr för ett par skor jag använder
i några timmar som jag senare byter ut i mer dansvänliga dito.
Så det blir varken PRADA eller höga klackar...den kvoten fyllde jag när jag var mellan 15-40...
Knäna är kaputt, efter lång tids behandlingar, fötterna likaså efter att ha gått i högklackat i många år.
Om jag baxar mig ner på knä på golvet kommer jag inte upp, behöver hjälp av någon eller så får
jag krypa till närmste möbel för att kravla mig upp. Det gjorde jag igår när jag skulle städa i ett köksskåp.
Kom inte upp så jag kröp till sängen där jag kunde lägga överkroppen så jag kunde ta mig upp.
Både skrattade och förbannade mig själv för min skröpplighet, jag är ju bara 48! Cellgifter är ju bra,
men förstör även det friska i kroppen, musklerna och cellerna. Inte kul att gilla läget alla gånger.
Beställde således ett par från Kina. Både vackra och inte alltför höga.
Det bästa var priset, bara några hundralappar!
Fick ett leveransmeddelande samma dag att de skickats och jag tänkte,
WOW här går det undan, inga långa leveranstider här inte.
Tre dagar senare får jag ett meddelande från Fed Ex att de kommer till
dörren den 1 juli.
Dags att dra till stan då och skriva ett papper där jag skriver under med mitt
namn och beställningsnummer, hänga lappen på dörren och så ringer de
mig när de är på plats. Där kan de lämna paketet så hämtar mina föräldrar
paketet. Paketet lämnades oh mina föräldrar hämtade, inga problem där.
Jag var inte hemma många minuter för jag hade mycket att göra så jag åkte
för att handla jord till mina blommor som inte är omplanterade på landet.
Därefter drog jag lite stressad vidare för att handla på ICA.
Skulle vara tillbaka kl.14,00 för vi skulle träffa våra värdar för att titta på
festlokalen till bröllopet.
Nåväl, jag körde in på Kvantum i Vänersborg, såg en polisbil i ögonvrån
på parkeringen men tänkte inte mer på det. När jag parkerat ser jag samma
polisbil ställa sig framför min bil.
"Är det du som är ägare till bilen?"...säger en äldre polisman och kliver ur bilen.
"Jaaaa, det är jag"...säger jag lite försiktigt
"Jaha, säger den äldre polisen lite torrt och myndigt..."Vet du att det är körförbud
på den här bilen"... en yngre polis sitter i förarsätet med dator i knät.
"Nääää, är det körförbud, hur kan det vara det?"
"Du har inte besiktigat bilen, vilket du skulle gjort i april"
"Shit nej, säg inte så..jag har ju inte fått någon kallelse"
"Det går inte ut några kallelser längre, det får du hålla reda på själv"
"Det var ju inte alls bra, men inte lätt att veta då när man har lite annat
att tänka på säger jag. "Det är inte direkt det första jag tänkt på när
bilen ska besiktigas"..."Jaha, hur dyrt blir detta då för mig?"
"Det blir en lapp på 1500Kr, så du kan skriva under här så är det ur världen."
"Hur gör jag nu då, jag är på väg till stugan med en massa grejer och snart fullt
med mat i bilen, vart gör jag med bilen nu?"
"Du kan köra den till stugan och beställa besiktning så är det bra med det."
"Du kan köra den till stugan och beställa besiktning så är det bra med det."
Jaha, tack då säger jag och går ursinnig i på ICA och handlar.
Förbannade glömska tänker jag inom mig och jag kokar av ilska.
Mest på mig själv för att jag varit så glömsk och klantig.
Tänker att det var på håret att jag sluppit böter för när jag går in drar poliserna iväg.
Tur, otur eller tillfälligheter, ja det kan man alltid slita sig i håret för....
Den enda anledningen att jag åkte till stan var att jag skulle skriva ett meddelande
till Fed ex så de kunde lämna mina skor.
Så det som var några hundralappar från början blev närmare 2000kr.
Det blev en mycket dyr dag för mig.
Men jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Slarvmajja!
Surt just nu när jag behöver pengarna som mest.
Nåja, det är bara pengar och det kommer alltid nya pengar.
Så tänker jag numera för man måste släppa det som har hänt,
betala och gå vidare. As simple as that.
Och då kommer frågan...har jag bokat tid för besiktning?
JA farbror polisen, det gjorde jag med en gång när jag kom till stugan.
JA farbror polisen, det gjorde jag med en gång när jag kom till stugan.
PS: På måndag den 8 juli kl. 15,00 sänds mitt sommarprat i P4 Väst.
Lyssna gärna då. För den som bor i andra delar av landet kan gå in på webben
och ta fram P4 Väst. http://sverigesradio.se/Vast/
Och här en länk till intervjun vid inspelningen av mitt sommarprogram.
Glad midsommarhelg....
Vi har det bra på alla sätt.
Midsommar är ju allas vår "nationaldag" då vi far iväg från varm asfalt
till grönt gräs och kluckande strand längs våra fantastiska kuster.
Dansa grodorna kring stången och blommor i hår.
Igår på midsommarafton gjorde vi något vi sällan gör;
Flydde från matlagning, festfix och grill och allsång med vänner.
Vi gjorde en lugn utflykt till Baldersnäs herrgård i Dalsland tillsammans med en god vän.
Vi åt en fantastisk sillbuffé med 30 sorters sill, färskpotatis, jordgubbar och allt som hör till.
Det var så skönt att åka iväg, sätta sig till bords och njuta med musikunderhållning
i bakgrunden och en fantastisk herrgårdspark som utsikt.
Midsommarstången var klädd och folkdansgillet i vackra folkdräkter spelade och
dansade och därefter blev det barnens tur, precis som det ska vara dagen till ära.
En stor tillhörande park promenerade vi i under enorma ekar och gamla blomstersorter.
Vackra byggnader finns överallt runt omkring.
Här gifter sig många och vid denna vackra bro tas otaliga bröllopsbilder.
Här sitter vi under en urgammal sten pergola på Baldersnäs.
Ja dagen blev oerhört mysig och kändes lyxig. Vi åkte längs de vackra dalslandsvägarna hemåt
och på kvällen skulle vi gått över till grannarna för att grilla.
Men min ork är inte som den en gång varit så när vi väl var hemma kraschade jag i sängen
och sov ett par timmar, så kvällen blev inte som jag önskat, men numera måste jag använda
min energi till en sak per dag som jag orkar helt och resten får jag lägga åt sidan även om det
är midsommarafton.
Jag lever ett varannan dags liv. Aktiviteter ena dagen ger automatiskt en hel dags vila efteråt.
men eftersom jag vet att det är så, så får jag tänka mig för noga hur jag planerar som t ex
inför vårt bröllop. Då gäller det att vila dagen före, ta det lugnt, för att kunna ta in varenda
minut och ta in all lycka till sena natten.
Vi har planerat i sakta mak i min takt och det har gått väldigt bra hittills.
Just i detta nu tar jag fram musiken till dansen medan mannen min målar hallen i stugan.
ja, vi har det mysigt och har våra olika projekt.
Skulle så gärna vilja visa vad jag pysslar med inför vår stora dag, men vi vill att gästerna
ska får se det först som en överraskning på festen, men bilder kommer efter bröllopet.
Nä, hörrni, nu ska jag koncentrera mig på låtvalen till dansen...och en sak är säker!
70-80-tals musiken kommer att DOMINERA! ...och discobrudarna och killarna återuppstår
I våra festblåsor och våra barn som är födda på 80-talet kommer att häpna över föräldrar
som dansar så klackarna går av....nä förresten de kommer att dansa med...DET är vår generations
privilegium, att ha kul tillsammans med våra barn på dansgolvet, för vi gillar ju alla att
dansa till den bästa musiken som gjorts.
TJOFLÖJT !!!
Hyllning till min älskade finaste!....
Nu ska jag skriva om något riktigt roligt för ovanlighetens skull och det handlar
om glädje, kärlek, beslutsamhet och en väl bevarad total överraskning som kärleken
min hållt hemlig...
Jag och P-Å på dop i för ca ett år sedan...
Som ni säkert känner till så var jag på Vidarkliniken i Järna i 3 veckor och kurerade mig efter en lång
och tung vinter med cellgiftsbehandlingar och total trötthet.
Den 16/3 åkte P-Å upp för att hämta mig och att vara ifrån varandra i hela tre veckor var jobbigt,
och längtan var enorm under den tiden. Vi åkte till broren och hade myslördag tillsammans med
familjen i Sthlm. På söndag morgon fick kärleken plötsligt väldigt bråttom.
- Anne vi måste var klara om 10 minuter!, sa han väldigt bestämt framemot 12-tiden och jag tänkte,
vad i Jössenamn denna brådska!...men OK vi åker innan det blir för sent för det tar ca 5 timmar hem
ändå och jag förstår att han vill köra i dagsljus.
Väl hemma vid 18-tiden utanför hemmet reagerade jag på att någon varit och gjort fint i loftgången
med blåbärsris och en fina krokus, städat och snyggt, men min darling ställde sig framför mig,
tog sina armar om min hals och sa....jag har nog inte varit riktigt ärlig mot dig dessa veckor..
...och jag tänkte att...vad har han ställt till med?
Sedan gav han mig en knippe med 6 nycklar och jag fattade absolut ingenting!
Väl inne i hallen såg jag genast att han bytt badrumsdörren mot en fin ny snygg vit dörr och jag
bara gapade; "har du grejat under tiden jag varit borta?"...helt otroligt, och genast såg jag fler
saker som var annorlunda. I köket fanns nya vita trälister på golvet som saknats i många år.
...och ytterligare en ny dörr till arbetsrummet....jag bara gapade...men gudars vad du grejjat!
Helt fantastiskt!...men vad konstigt, någon har varit här i förväg och tänt ljus och gjort fint,
jag fattar ingenting....åhhh, vad händer, i vardagsrummet är det vackert dukat för 7 pers,
med finaste påskdukningen...men ingen är här, men i soffan ligger en trött liten 4 årig gosse
och sover och jag tänker....detta luktar skumt....varför ligger Nils där, och det känns som att jag är
med i en dolda kameran eller film, för det händer nya saker hela tiden så jag hinner inte reflektera
över allt som kommer i mitt synfält.
Snart ser jag att dörren till Maddes gamla rum är stängt och även där, ännu en ny fin dörr, både
till Maddes rum och en till klädkammaren. Vid detta laget har jag upptäckt 4 nya dörrar och
10-kronan trillar ner...ahaa...nycklarna!...det går inte så snabbt när man är i glädjechock.
Jag börjar ana ugglor i mossen så jag öppnar Maddes rum som varit ett förråd det senaste året.
Vad skådar mina gröna ögon när jag öppnar dörren?
"VÄLKOMMEN HEEEEEEEM" skriker 4 av våra vänner, Anita & Robert, Carolina & Robert som
alla legat i dubbelsängen knäppt tysta i en enda hög och väntat på att jag ska öppna dörren.
(Min darling fipplade mycket med telefonen på väg hem och nu förstod jag att han smsat regelbundet
till gänget när vi beräknas vara hemma)
Jag börjar skratta hysteriskt av glädje och detta rum är totalt ommålat, även taket, och säng
med tillhörande bord och annat har flyttats från det gamla sovrummet hit till att ha blivit ett helt
nytt fräscht sovrum till mig och älsklingen! Total makeover kan man säga.
Är helt överväldigad och alla skrattar hysteriskt av glädje. Ser att Robert O har förkläde på sig
och jag har förstått att det vankas fin middag, eftersom han är en fantastisk hobbykock.
I köket puttrade maten på spisen, men i all chock så upptäckte jag aldrig att maten var
servera-klar för än jag såg Robert med förklädet på.
Jag går genast in i mitt gamla sovrum för att se vad som hänt där och JO...även där är allt
ommålat, även taket och ytterligare 2 dörrar hittar jag till duschrummet (som kan öppnas från
2 rolika rum). Nya trälister överallt och fina dörrfoder överallt. Mitt gamla sovrum har nu blivit
ett extra mysrum i direkt anslutning till vardagsrummet.
Jag har inga ord att beskriva denna totala överraskning som P-Å och vännerna hållt hemlig
under hela tiden och många har varit inblandade i städning, strykning av gardiner, pyssel,
vacker dukning, "vita små lögner i telefon" vad man gör just nu när vi talats vid...hihi...
P-Ås dotter Anna, vännen Johan har gjort massor, dörrarna och listerna, min mor har varit
här och städat och fejjat och darling har slitit till sent varje kväll efter jobbet för att hinna allt.
Jag går runt i lägenheten och tar in allt som hänt och när jag går in i badrummet så
upptäcker jag ännu något fantastiskt...en ny tvättmaskin och tumlare!!!! Och så har han
satt upp en lång bänkskiva längs väggen att vika tvätt på...
Jag har sprungit till tvättstugan som står i ett eget hus på gården i flera år och nu kom den
lyxen att kunna tvätta hemma. Förut tyckte jag att det funkade med tvättstuga, men nu är det
roligt att tvätta när man kan slänga i en tvätt när man vill utan tidspress.
Väl inne i köket igen så ser jag....en ny kaffebryggare...herregud, detta är ju som julafton
of my life!....
Kvällen sprudlade och vi firade i skumpa innan vi satte oss till bords allihop.
Vi åt en fantastisk 3-rätters middag, drack goda viner till och jag kände mig som en prinsessa.
Vi åt en fantastisk 3-rätters middag, drack goda viner till och jag kände mig som en prinsessa.
Aldrig någonsin har jag varit med om ett sådant mottagande och Total Makeover hemma!
Jag känner mig som den mest tursamma kvinnan i världen som har en sådan fantastisk man
och så oerhört fina vänner.
Jag sjöng tacksamhetens lov i hjärtat när vännerna framåt midnatt cyklade hem att jag
är en sådan priviligierad människa som får uppleva en sådan kärlek från man, familj och
goda vänner.
Kärleken är så förunderligt stor!
...och älskade Per-Åke och jag flyttar ihop, det är klart!
Till min älskade finaste....
........
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp....
Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp......
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp....
Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp......
Årskrönika 2012, del 3 ....
I måndags fick jag pausa skrivandet för jag skulle gå på mitt allra första Zumbapass.
Det var såååååååååå roligt och jag blev lurad att dansa och tjoa trots att jag
egentligen inte orkade, men hjärnan övervann tröttheten och man orkar mer än man tror.
Jag har blivit så stor av cortionet och lite rörelse i vinter så nu finns ingen återvändo,
inga undanflykter annat än att börja röra på fläsket!
Igår kände jag mig dock som en överkokt spagetti i kroppen och det var en vilodag i
slowmotion. Sov t om på eftermiddagen ett par timmar, tråkigt men nödvändigt.
Nåväl....
April 2012;
Jag och kärleken åkte till dotter och svärson i Stockholm och så gick vi på Jesus Christ Superstar.
Umgänge med familj och vänner varvades med cellgiftsbehandlingar och provtagningar.
Kungsträdgården är fantastiskt vacker just denna tiden. En riktigt romantisk plats att uppleva.
Jag ser också att utseendet förändrats drastiskt igen för var månad som gått under året.
Cellgifter bryter ner något fruktansvärt och det går inte att hejda "förfallet". Här har jag ännu
ett normalt utseende....
Pysslet fick ta plats vilket det alltid får göra. Ständigt kreativt flöde & jag började
fundera på bröllopsförberedelserna för min dotter Christine och hennes blivande man.
Maj; 2012;
Maj är alltid en jobbig månad eftersom Madeleine fyller år 7 maj. Den tiden då allt
är som allra vackrast och värmen kommit tillbaka, ja då livet är som störst.
En jobbig period började även i andra avseenden för en tumör vid halsen/nyckelbenet började
växa okontrollerat. Nya strategier sattes in och jag fick cellgiftet Xeloda i tablettform att äta
varje dag. Jag mådde fruktansvärt dåligt av dessa, hade yrsel och illamående.
Jag minns att vi åkte till stugan för att få ro och tystnad och jag skulle ta mig från bilen till
huset och det kändes som att jag var sjösjuk för var steg jag tog, allt gungade, så jag fick
ligga ner den mesta tiden, då kände jag inte yrseln så påtagligt. Jag gick som en full stork
och fann ingen som helst livskvalitet i detta.
I slutet av maj fick jag avbryta kuren, då jag inte tålde den. En oerhörd frustration bodde i mig
och jag kände att inget hjälpte mot cancernördarna. Skulle detta bli min sista sommar...?
En kort vila från cellgifter påbörjades.....
Jag gav mig ändå DEN på att inte deppa ihop, så jag hittade på saker att göra, sitta kunde jag
i stunder, så jag sydde på altanen i stugan. Och med den utsikten mådde jag i alla fall bra i själen.
Gamla fula stolsdynor fick nytt liv här.
Vi tog hand om varandra jag och kärleken.....
.....fortsättning följer....
Så....då fortsätter jag...tog en välbehövlig promenad i snön.
Juni 2012;
4-7 juni åkte jag och kärleken på parkurs till Brännö som CTRF bekostar för par där den ena har eller
har haft cancer. Läs gärna mer om hur du kan ansöka här; http://www.livslust.net/
Rekommenderar kursen det allra varmaste! När vi kom hem därifrån sa alla att det strålade om oss,
så kursen gav oss en skjuts att ta vara på det goda, fokusera på det som går att hantera. Här på bilden
ska vi precis sjunga en sång för alla deltagarna som vi skrev till avslutningsmiddagen. Den handlade om
alla underbara par vi lärt känna dessa fyra dagar. Vi var 5 par och man svetsas samman väldigt fort.
Direkt när vi kommit hem från Brännö blev det barndop...
Lille Viggo, brorsdotters-sonen och jag blev då gammelfaster.... hujja, det lät gammalt!
Vi var mycket i stugan där vi har våra underbara bofasta vänner och vi åkte på 40-årsgalejj
sittandes på bänkar på ett flak...helkväll på bygdegården då Anna blev 40.
Vi firade midsommar i stugan med några syskon och deras familjer....
Och vi gjorde kransar att ha i håret som sig bör....
Årskrönika 2012, del 2 ....
I torsdags fick jag cellgifter igen, men nu är jag åter på benen efter en helg med
cortisonbiverkningar och oerhörd trötthet, men det har gått bra även denna gång.
Inatt har jag sovit 12 tim så jag har fått vila och återhämtning, så nu är jag på G igen.
Dessutom blev det en myshelg med mina föräldrar, systrar och deras barn.
Sena julklappar till barnen och systrar samt fredags och lördagsmys med kvalitet.
Då fortsätter vi igen med årskrönikan med lite överlappning från del 1...
mars 2012;
"Livet kretsar väldigt mycket kring existensiella saker. Vad vill jag göra med det
liv jag fått och hur ska jag göra det så bra som möjligt trots att döden skrattar mig
rakt i ansiktet?"
"Jag har döden på ena axeln och livet på den andra. De sitter där obevekligt båda två
och resonerar med varandra dag som natt. Ingen av dom ger sig, attans vad dom kan
vara envisa ibland. När man fått ett "bäst-före-datum" så sitter det ju där som ett
mjölkpaket som surnar...Men man kan lukta sig fram till att det håller ett tag till."
rakt i ansiktet?"
"Jag har döden på ena axeln och livet på den andra. De sitter där obevekligt båda två
och resonerar med varandra dag som natt. Ingen av dom ger sig, attans vad dom kan
vara envisa ibland. När man fått ett "bäst-före-datum" så sitter det ju där som ett
mjölkpaket som surnar...Men man kan lukta sig fram till att det håller ett tag till."
Ja, så kände jag de 13 mars och just den månaden hade jag ingen lust att blogga, så
det blev ett enda inlägg.
Det hände desto mera och jag levde för var dag så mycket jag kunde och vi var i stugan
en hel del för att jag skulle få så mycket energi som möjligt. Försökte jobba lite också,
men det blev för tufft att jobba samtidigt som man skulle överleva för dagen.
Jag fick cellgftsbehandlingar 2 veckor av 3 med en annan typ som heter Navilbine samt
Herceptin som jag fick var 3.e vecka och som pågår ännu.
Status på mina tumörer var det lite si och så med, hände det något? Ovissheten var jobbig,
och det existensiella tog stor plats i mina tankar.
17 mars;
Vi förlovar oss, jag och min älskade P-Å.
Och älskling överraskar mig med restaurang och konsert med Jill Johnson.
April 2012:
Stuglivet fick ta plats då våren tittade fram och vi var där en del med familj
och vänner. Finns ingen annan plats som läker kropp och själ så bra.
Strandprommis med syster och hennes familj, vinter möter vår.
18 April;
"Medicinerna hjälper; Tumörena har INTE VUXIT, de sitter STILL i båten. Skelettascan visade
att skelettet är helt friskt och INGEN spridning i kroppen förutom de jag redan har vid lymfkörtlarna
i buken och vid nyckelbenet".....Utandning och tacksamhet rådde då....!
Jag hade även frågor och svar från er bloggläsare;
I slutet av april började förberedelserna för dotters bröllop som skulle hållas 28 juli.
Så stugan belv en pysselhåla hela våren och så en myshelg med väninnorna.
Stickning och virkning, mat och vin var temat.
Maria blev ju mormor till min brorsdotters son Viggo, så jag stickade en väst.
Fortsättning följer med del 3 snart....ikväll...ska bara iväg med en väninna
och testa Zumba för första gången.
Måste få igång kroppen för jag har blivit så stor av all cortison så kroppen
och ansiktet är runt, runt...väldigt runt och vattensängsmjukt liksom ;-)
Tjingtjong so long!
Årskrönika 2012, del 1....
Tänka sig att jag sitter här ännu och skriver, funderar, verkar och LEVER!
Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte riktigt att ett år till skulle läggas till,
utan snarare att nedräkningen hade börjat, nedmonteringen av mitt liv.
Trodde inte när jag fick diagnosen första gången 2010 att jag skulle dö,
detta fixar jag med en klackspark, värre saker hade jag varit med om och
min dotters död hade gjort mig starkare. Nu när jag fick tillbaka cancernörden,
en spridning, så tänkte jag att; om Madde dog av sin cancer, varför ska då jag
överleva, det tog ett år för henne att vandra in i döden, så då är det väl dags för mig
med....bara att acceptera, rätta sig i ledet, men inte utan kamp!
Tankarna pendlade mellan hopp och förtvivlan.
Hur ska jag leva den korta tid jag har kvar?
Hur många månader handlar det om?
Vad ska jag prioritera för att underlätta för dotter, man och familj?
Hur ska jag kunna sova när så mycket står på spel?
Hinna ta hand om försäkringar, begravningsförberedelser och vita arkivet?
Vilken musik, blommor, ett sista skrivet tal till mina kära ska jag ha på min begravning?
Städa ur, skåp, lådor, förråd och spara, ge bort, slänga.
Vad vill jag lämna till eftervärlden, och hur sjuttsicken ska jag hinna med allt jag vill?
Skapa, var kreativ, hinna få ur mig alla ideer jag har, det gav både eld i baken men även
en stress som ibland gjorde mig galen av oro.
Ibland visste jag varken ut eller in. Vad spelar det för roll om 10 år...nä ingenting!
Det mesta spelar ingen större roll om 10 år om det inte handlar om upplevda minnen
tillsammans med nära och kära. Minnen spelar roll, jätttestor roll, det betyder allt!
Det tog ganska lång tid för mig, nästan hela år 2012 att inse att jag kan inte göra mer än
att vara människa så gott det går, vare sig jag är frisk eller sjuk med en tung diagnos.
Mitt kontrollbehov kan inte sträcka sig ända in i döden, någon gång kan jag väl släppa
allt planerande för annars blir jag galen istället och en galen person vill ju ingen ha att
göra med.
Vi gick på nyårsrevy i januari "Roberts revy" som hade allt som en revy ska ha.
Många skratt och en härlig helkväll var det.
Teckningen ritade jag till Robert för premiärkvällen.
Visst planerar jag saker, men inte längre om döden, utan har bestämt mig för att leva
för att leva och planera för livet, för framtiden. För jag har lika stora möjligheter som
vem som helst, egentligen. Ingen vet något om framtiden, även om jag fått en sk
"dödsdom" av min onkolog..."din metastaserade bröstcancer är inte botbar".....
..."vi ska göra allt vi kan för att förlänga ditt liv"...."finns ingen möjlighet att stråla
vid halsen där du strålats tidigare"....mm..mm...
Jag strålades vid halsen efter mycket tjat..och se....tumörerna försvann!!! Efter att just
tömörena vid halsen försvunnit fick jag tillbaka mitt hopp igen. Även om jag ännu har
tre tumörer i magen som jag får behandling för så känner jag att.....onkologer vet inte allt!
De vet inte vem jag är, vilken fighting spirit jag har. De vet inte hur mycket just min kropp
klarar. De vet inte hur mycket kropp och själ kan samverka, hur mycket kraft man kan få
av nära och kära och vänner och bekanta och alla människor som finns runt en på olika sätt.
Jag har turen att få så mycket pepp av omgivningen, även av er som jag inte känner.
Alla har inte den ynnesten, men jag tror på universums krafter. Man är aldrig ensam,
men samtidigt är man alltid ensam med själva sjukdomen, tankarna, ångesten som kryper
på emellanåt, den kan man inte fly ifrån eller bädda in.
Onkologen vet att nya mediciner är på intåg och det vet jag med. Vi har pratat om det varje
gång och jag är en påläst patient, och att vara påläst innebär makt att trycka på.
Jag kräver den bästa medicinen som är tillgänglig. Nu får jag det...snart...väldgt snart.
Läkarnas uppgift handlar om att rädda liv, men vi vet också att den har en prislapp.
Behandlingarna har varit tuffa, särskilt i början av året då ingenting verkade fungera,
och jag grät varje gång jag lade mig i sängen på Uddevalla sjukhus för att få cellgifter.
In på tredje året med detta elände, hur länge ska jag orka???
I början av året trodde jag att mitt liv var uträknat, att de skrivit palliativ behandling på
läkarintyget för att jag snart skulle dö, men nu vet jag bättre. Jag ska inte dö, i alla fall
inte på bra länge än.
I min ensamhet kom funderingarna, men handarbetandet och pysslandet fick mig på
andra tankar, eller snarare inga tankar alls. Det blev en meditation då tiden stod stilla,
fokus på här och nu, och så är det än. Jag mår fysiskt och psykiskt dåligt om jag inte
har något för händerna.
Virkade en ryggsäck till systerdotter av restgarner i mars
Januari blev...jävlaranamma, nu ska här tränas och gås ner i vikt...hmmm känns det igen?
Hälsodrycker och stavgång och inga mjölkprodukter skulle ätas.
Jag, mannen coh goda vänner gick på Roberts Revy som var superrolig
Jag startade en bokklubb tillsammans med mina väninnor på Ericadagen 24 januari.
Februari blev lite mer av hälsa då jag och min käresta åkte till Långberget en vecka för att
åka längdskidor inför vasaloppet som han skulle åka för 10.e gången.
Det blev även en hel del pysslande och ett av pysslen blev ett förkläde till systerdotter.
En rejäl influensa hann jag med också i februari som däckade mig totalt.
Mars blev hoppets månad, hopp om vår och sommar. Stugan var en härlig plats
att vara på, kratta löv och höra fåglarna sjunga. Behandlingarna gjorde mig trött,
så trött att jag sov varje eftermiddag var jag än befann mig. Stuglivet, det enkla
med min kärlek läkte både kropp och själ mitt i allt det svåra.
Kärleken gav mig livet!...och gör än idag!
Långberget gjorde mig så här pigg och glad i början av februari.
Fortsättning följer snart, jag tar lite i taget så blir det inte så långt att läsa.
Tanken är att det ska bli fyra delar....
Imorgon ska jag få ytterligare en behandling av FEC, nr 5 i ordningen, eller nr 8
om man räknar med de jag fick år 2010. Igår tog jag prover på VC och jag har
bra HB i alla fall 124, bättre än jag haft på länge, resten vet jag först imorgon.
...........................................Gott Nytt 2013....
Önskar er alla ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År.
Vill även passa på att tacka er för alla fina ord,
ert engagemang och kärlek som ni sänt via
kommentarer, mail och brev.
Alla fina blommor och presenter jag fått under året
har gett mig så mycket glädje och tacksamhet.
Min stora förvåning är att så många helt okända
vill ge mig styrka, pepp och energi.
Människan vill vara god, det tror jag på.
Det gör att jag orkat fortsätta min kamp,
i glädje mot ett tillfrisknande. Era ord väger tungt
för jag har alltid blivit så glad och framburen
av era kommentarer.
Bloggandet är en tvåvägskommunikation,
för det spelar ingen roll om jag har 1 eller
500 läsare per dag om jag inte får en dialog.
Jag har under året haft mellan 300-500
läsare per dag och jag känner till
ett fåtal läsare. En del är vänner,
kollegor, familj, och bekanta.
Men de allra flesta är för mig helt okända.
Några tittar in ibland och
en del varje dag för att se om jag uppdaterat..
Det är bara siffror tills den dag någon
skriver en kommentar. Då först blir ni en person,
tex Kia eller Elisabeth eller Maria,
det är så inspirerande.
Nu tror jag på ett bra 2013.
Jag är ju obotlig optimistjolle,
inga nyårslöften, inga stora ord,
bara en önskan att bli FRISK!
Kommer göra allt i min makt för att det ska
förverkligas och ett mål jag har är att
börja jobba igen. Ska även sätta igång
träningen igen, stavgång för att få
upp flåset och rörligheten i lederna.
Zumba för att det verkar kul.
Sedan är agendan full av behandlingar och
annat men jag har hoppet till de nya
medicinerna som inte förstör kroppen så som
cellgifter gör. Snart kan jag inte får mer för
kroppen har fått sin maxdos och då tar de
nya pertuzumab vid som gör mig frisk.
Vidarkliniken lockar och jag hoppas att få
komma dit snart för rehabilitering och en
nystart med hjälp av olika terapier.
Önskar er alla ett nytt friskt 2013,
i glädje och mycket kärlek!
Nyårskramar från Anne!
Lata dagar...
God fortsättnig på er! Hoppas julen varit lugn, kärleksfull och vilsam. Julen var supermysig
med familj och vänner. Första året jag inte hade Christine hemma men det gick bra för vi var
ändå ett gott gäng och julen är föränderlig hela tiden. Det får man räkna med.
Dagarna efter julafton har varit lata, i raggsockar och pyjamasskruttande, bokläsning,
och filmtittande.
Skinkan är uppäten, det sista gjorde jag paj av, så skönt att slippa slänga rester som
stått för länge i kylen. Äntligen har jag lärt mig att inte köpa för mycket mat.
Man borde ju lärt sig liiiite tidigare kan tyckas med tanke på att jag snart snuddar vid 50 år,
men ålder och förnuft hänger inte alltid ihop tydligen....
Och igår kom dotter hem och lilla katten Pip, så nu har vi julmys i efterskott.
Paketöppning idag och bara myyyyyyyyyyyyyyyyyys!
Inte har jag heller sprungit benen av mig i affärer för att hitta det ultimata reafyndet.
Orkar inte, ska inte pga galloperande virusar i luften, är inte ens det minsta sugen.
Har allt jag behöver.
Nu ska jag slå in lite paket en stund innan dotter vaknar.
Pusselipuss!
...och jag äääälskar att göra paket i lugn och ro....
man måste inte använda julpapper.
Man kan använda nästan vad som helst. Band och snören och bokmärken har jag i mängder.
Och när man har mycket att välja mellan, eftersom jag är en liten hamster så är det så roligt.
Just detta är ett juligt papper, lite Luciaband och dekoration på....
Jag är inte mycket för "less is more", snarare "more is more".Tapetprover, snöre och glammiga kulor.
Mera tapetprover, en kristyrängel och lite kulor.....
Jag gillar bokmärken jag....
Och så älskar jag att göra fluffiga rosetter....det ser lite lyxigare ut då...
En gammal tapetbård fick bli inslagningspapper och lite bokmärken ovanpå...voilá...
Lite änglar och guld.....
Bling bling....
Juligt och rött.....
Snart blir det paketöppning, och det är ju det roligaste av allt att se tindrande ögon från vuxna barn.
Ja vuxna barn är också barn när det är jul.
Ska försöka mig på att göra en "Annes nyårskrönika" innan nyårafton, men vi får se om jag hinner.
Må så gott därute, nu ska jag umgås med älskade dotter.
Bokcirkel igår...och vinterpromenad idag....
Igår var en sådan där dag då det som inte fick hända hände.
Förmiddagen gick i ganska sakta mak och jag kände en värk i magen
som inte bådade gott. Jag hade starka smärtor, ja rentav kramper och
försökte på alla vis att få bort smärtan. Lade mig i tusen olika krokiga
ställningar för att mildra det onda.
Tänkte att, jaha, då var det kräksjuka för mig lagom till kvällens mys
hemma hos mig då jag har bokcirkeln. Jag har ju ätit penicillin i 2 veckor
och svampmedicin på det, så det kunde ju vara medicinbiverkningar.
Jag tog mig i kragen och åkte till stan för att handla och det kändes lite bättre
på eftermiddagen. Väl hemma började jag med efterrättspajen och påbörjade
matlagningen, och PANG mitt i matlagningen kom kramperna igen.
Tänkte att, shit, då får jag ställa in, blev så ARG! Jag vill ju ha roligt!
Bet ihop och tänkte att det GÅR över! Väninnan Anita kom och jag sa som det var,
att det kanske inte funkar, maten står och puttrar på spisen så väninnorna
får hjälpa mig att göra klart.
När så Eva kom kändes det återigen bättre, tack o lov var vi bara tre denna kväll,
och väninnorna hjälpte mig med det sista innan vi satte oss till bords.
Lingon- och kolapaj
10 bitar
över 45 min
Ingredienser
125 g Svenskt Smör
2 msk socker
2 1/2 dl vetemjöl
1 ägg
1 msk vatten
Fyllning:
3 dl Vispgrädde
1 dl socker
1/2 dl ljus sirap
3-4 dl lingon
2 msk socker
2 1/2 dl vetemjöl
1 ägg
1 msk vatten
Fyllning:
3 dl Vispgrädde
1 dl socker
1/2 dl ljus sirap
3-4 dl lingon
Hacka samman smör, socker och vetemjöl till en grynig massa. Tillsätt ägg och vatten. Arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut den i en pajform, ca 24 cm i diameter. Låt stå kallt ca 30 minuter. Grädda pajskalet i ugn, 200º, 15-20 minuter. Blanda grädde, socker och sirap. Låt koka på svag värme ca 15 minuter. Lägg i lingonen och rör om. Häll lingonkolan i pajskalet strax före serveringen.
Servera gärna med kall vispad grädde eller glas, smaksatt med kanel.
Servera gärna med kall vispad grädde eller glas, smaksatt med kanel.
I----------------------- ------------------------ ------------------------- ------------------- -------------------I
Jag släppte tanken på det onda, åt varm soppa, ett glas vin och jag kände mig
varm inombords. pratet, skratten och värmen spreds i rummet och det onda försvann!
Vi avhandlade böcker vi läst, och ämnena avlöste varandra i en strid ström som det
alltid gör i goa väninnors sällskap.
Jag fick en ren och välsignad aska som Eva hade med sig hem från ett Ashram i Indien.
De som var där på Ashramet bad för mig hela tiden och askan är välsignad av en guru,
eller munk av något slag. Jag ska ta en knivsud på tungan varje dag, det renar och stärker
själen. Askan kommer från ett mangoträd. Jag har tillit och vill TRO, det skadar aldrig att TRO på något.
Tack Eva för detta fina kärleksbudskap! Det känns stort att okända människor ber för mig.
Anita hade även fyllt år så jag gav henne ett par torgvantar jag stickat.
Lyckad kväll blev det som alltid i gda vänners lag!
Idag tog jag en frisk KALL vinterpromenad till gärdet ett stenkast från där jag bor, landsbygd med
getfarm och sädesfält så långt ögat når, bara 5 mineuter promenad dit och på vintern är det helt
magiskt där. -10 C, snön knastrade högt under kängorna, kinderna brände av kölden, men på ett
skönt sätt, för jag var varm i hela kroppen. Tog bilder längs vägen och där just i det ögonblicket
fångar jag naturens hjärta. Hittar alltid hjärtan i naturen i olika skepnader.
Här blev det solen som lyste genom en buske...och voilá...ett solhjärta!
Nu ska ni ha en jättehärlig helg, och det ska jag med.
Sitter ännu i skidkläderna, får slänga mig i duschen för jag ska träffa min älskling på
Majobar där vi ska ha lite AW och mingel, för jag längtar efter prat i massor,
och ett glas vin eller två...och pussar på mannen jag älskar.
Han har ju varit bortrest hela veckan så nu blir det helgmys!
Pusselipuss till er alla!