För egen del
önskar jag mig ingenting, bara det blir en mysjul med familjen, och jag är
så tacksam över att alla våra jular varit oerhört fina och kärleksfulla sedan jag föddes.
Det gäller nog de flesta i vårt avlånga land...även våra barn som för det mesta får allt
de behöver och mer därtill....men alla får inte denna glädje och långt ifrån alla barn.
På jul dricker vi väldigt liite alkohol, för det behövs inte...det är mysigt ändå.
Julen är barnens högtid och för oss är det fest att vara tillsammans.
Julöl och en nubbe till maten känns gott i kistan, och det känns bra så.
Men en annan sak...i år ska jag inte köpa vanliga julklappar till barn och syskonbarn
som börjar bli ganska stora, utan något som hjälper de små utsatta barnen i världen som kan
dö av att inte ha rent vatten. Rent vatten som vi spolar i kranen som om det vore en självklarhet.
Hur gör du själv? Stänger du av kranen under tiden du borstar tänderna, eller
duschar du nabbt så du blir ren...eller står i 20 minuter och plaskar på...? Diskar du under
rinnande vatten?
Jag försöker tänka på att använda vatten sparsamt, för det är en resurs som vi inte ska ta för givet.
Så jag har bestämt mig...för att köpa vattenreningstabletter i julklapp till familjens
barn/syskonbarn. Inte de minsta på 2-3 år, de skulle bli ledsna av att få ett papper
som de inte ens kan läsa.
Gå in på
http://www.unicef.se/stod-oss/gavoshopoch välj vilken gåva du vill ge....jag lovar att dina barn...eller vuxna kommer attt bli
glad åt gåvobrevet som de får i julklapp....att glädja barn som har det svårt är en gåva i sig.
Det finns många organisationer man kan skänka till och Stadsmissionen gör väldigt mycket
för människor som har det svårt i vårt eget land.
Gå in och läs mer på
http://www.stadsmissionen.se/
Vi är många som bidrar genom att handla second hand hos olika organisationer
som Myrorna, Erikshjälpen, Röda Korset mm... om vi alla bidrar med det lilla vi kan
så blir världen någon gång lite, lite bättre....och det är gott nog!
Jag tror inte längre på konsumtionshetsen, att alla strävar efter att ha det senaste i allt!
Nyaste elektroniken, fräschaste hemmet och nytt superdyrt kök vart 5.e år, bara för att
grannen river ut allt. Slänga den ganska nya mobilen till förmån för den nyaste Iphone4 eller
Ipad som bara är ett mååååååste för de som vill hänga med...det är bara blingande prylar som
ska äga oss och
ge oss sk status.
För mig har det blivit en utmaning att använda så lite pengar som möjligt.
Jag tänker så här; Behöver jag verkligen detta eller är det bara habegär?
Förstå mig rätt....jag är inte en person som är snål eller bakåtsträvande,
jag har också habegär och ser möjligheter..men jag vill verkligen testa hur jag kan
använda min fantasi som ju vi alla har inom oss. Det är så himla lätt att gå och köpa
för att vi inte ids tänka själva, eller skapa själva.
Så jag skapar och blir så tillfreds med mig själv.
Då kan du påstå att konsumtion bidrar till att vi får en bättre värld
och att du inte hinner. Det finns en viss sanning i det, och vi vill ju resa och
se världen, må bra i vårt liv. Helt OK! Men ärligt talat, vad gör du på dina vardagkvällar?
Har du verkligen fullt upp från det du kommer hem till du lägger dig? Hur länge tittar du
på TV varje kväll? Vill verkligen inte vara en livsstilsbitch, men jag har själv upptäckt att
när jag medvetet inte slår på TVn så är jag mycket mer kreativ...och mår bra av det!
Vi ska självklart njuta av vad vi har, men även handling kan hjälpa andra som inte är lika
priviligierade som vi. Vi behöver inte per automatik köpa oss till lycka, vi kan alla skapa den
utifrån våra egna förutsättningar.
Jag är helt övertygad om att ALLA har en gåva inom sig, men de flesta av oss
tar sig inte tiden att utforska vad vi själva skulle kunna skapa.
Rita något, måla i pastell, olja, akvarell, akryl, sy, snickra, drejja, sticka, virka,
sax, ståltråd, smide, järn, silver, brodera, pyssla med papper,Scrapbooking,
fotografera, tova, skulpturera, gå ut i skogen och bara plocka för att skapa kransar
till julen eller hitta mossa, kottar och blåbärsris till en fin juldekoration.
...tex...
Fick en fantastisk teckning av brorson N i helgen som han hade lagt ner väldigt
mycket tid på och vi pratade om denna teckning länge och väl. Han lade till olika symboler,
för att jag skulle förstå hur just hans skapade djur levde. Jag kände att det var viktigt att jag
läste och förstod hans tänk, för det var något han hade skapat från sitt hjärta till mig.
Det var stort och nu hänger den på mitt kylskåp. Jag minns allt vi pratat om kring de djur han
skapat, vad de åt, och hur de lever i N:s värld.
Vi ska lyssna på barnen, för de har så mycket att lära oss!
När jag var på Vidarkliniken så hade jag själv begränsningar....jag sa...
jag kan inte måla eller för allt i världen jobba med lera...alla i min familj,
både syskon och föräldrar är så konstnärliga och kan verkligen måla, och
framför allt teckna de mest fantastiska verk....både far och mor har gåvan,
men jag har för länge sedan bestämt mig för att just jag inte kan.
Jag tänker inte på allt det jag skapat utan
fokuserar på det jag inte kan.
Och jag vet att det är ett superfeltänk! För om jag bestämmer mig för att inte
kunna...ja då går det ju inte heller......
.Men
en häftig sak som hände i Järna, var att jag visst kunde...och jag skapade
av hjärtans lust...blev så lycklig och betagen så min modelleringsterapeut fick säga
till mig att avsluta för dagen. Då hade jag suttit i 2 timmar djupt försjunken i den stora
skulpturen som från början bara var en liten lerplutt, liten som en enkrona.
(Beviset kommer när den är klar)
Jag fick mersmak, så på kvällarna satte jag mig i målarrummet, tog fram något som för de
flesta är dagis...pastellkritor. Jag och några tjejer och killar satt där några kvällar. Vi satt
tysta i vårt eget skaparuniversum i en underbar tyst gemenskap och hör och häpna....
Vackra under blev till! Mikael gjorde en underbar tavla i pastell, en superhärlig norsk tjej
målade i akvarell, hon hade en förlaga av Chagall....och det blev så vackert.
Jag satt med mina pastellkritor och bara kände in färgerna...hade ingen bild av vad det skulle
bli, utan följde min känsla och mina fingrar var de ville. Ibland ska man bara följa med och det
gjorde jag och mina nyfunna vänner. Tystnaden var magisk, och samhörigheen var gudomlig.
Där satt vi i mörka sena kvällen, när andra ute i landet Sverige tittade på TV, och jag kände
mig såååå lycklig!
Började lite försiktigt att känna på färgerna helt förutsättningslöst...bara kladda!
Och den blev så här ...har döpt bilden till
Kraft....för allt är möjligt! ...
Jag skapade något utan tro på min förmåga, hade inget mål med vad
det skulle bli....det bara blev något eget som skapade sig själv.
Inget mästerverk, men jag vågade kladda med färger som gav mig glädje!
En annan kväll när jag satt själv i målarrummet så tänkte jag på Lavendelfälten
i Provance och målade från mina tankar....det var härligt, för jag hade ingen som
satte betyg på det jag kände...och det är verklig lycka för mig, att kunna uttrycka
min känsla utan att behöva vara konstnär...
Har fler alster från Vidarkliniken, men de ligger och ruvar i sin egen existens så länge...
Kram och natti på er...hoppas jag inte flummat ut alltför mycket nu.....även om det
blev väldigt lååååååååååååångt!
Rosmarintvål doftar härligt...
