I måndags var det återigen dags för mig att åka till Göteborg och göra PET CT som jag gjorde
för exakt ett år sedan. Man får dricka kontrast i 45 minuter och därefter så läggs man på en
brits i ett lugnt rum. En radioaktiv isotop med sockerlösning sprutas in i armen och sedan ska
man ligga stilla en timma för att isotopen ska gå runt i kroppen och fånga upp cancercellerna.
Isotopen lyser där cancerceller finns och är aktiva. Ja ungefär så...
Sedan röntgar de med en skiktröntgen där man får ligga still i ca 20-30 minuter.
Ingen big deal alls egentligen tyckte jag, men min kropp tyckte något helt annat.
Nålen i armen var ganska tjock och det gjorde jävulusiskt ont, då mina vener börjar bli lite
slitna, men det var bara att gråta en stund så gick det snart över, men den mentala smärtan
blir svårare och svårare för var gång att hantera. Kroppen fattar ju att man inte ska ha ont,
aldrig någonsin, och det är ju kroppens eget försvar som talar.
Sedan tänkte jag att hipp och hoj nu var det över, då är det bara att lägga sig på britsen
i röntgenrummet och göra det som göras skall. När de ska skjuta in mig i röret så säger
kroppen...STOPP! Du ska inte in där! Fick akut panikångest och började gråta hysteriskt.
Jag vill INTE MER, orkar inte ta allt detta, när ska det vara nog?..sa jag till sköterskan.
Har hållt på i tre år med tusen undersökningar och behandlingar, när ska jag få bli frisk och
slippa detta som tär på psyket så oerhört och kroppen blir svag?
Sköterskan fattade direkt. Du ska inte behöva lida. Vill du att jag ger dig lite Sobril?
Hon fick ett omedelbart Ja. Ge mig så jag klarar undersökningen, och jag fick en dos
som räckte nästan precis. Men de sista minuterna pratade jag med mig själv i huvudet
och förklarade för mig själv att detta är inte farligt, det är bara kroppen som protesterar,
så gå in i din bubbla en stund så är det snart över. Det gick ju bra till slut.
Tur att min älskling var med så att jag kunde komma ut och krama honom efteråt.
Sedan var det bara att åka hem och vänta på resultatet.
Tiden går ju så fort i juletider och jag har som alla haft fullt upp. Onsdag kväll hade jag
pysselkväll med tre väninnor. Vi gjorde julkort, slog in paket och en av oss stickade.
Lite glögg och julklappslotteri är ett roligt inslag och alla har roligt när äggklockan tickar
och man ska ta det paketet av varandra som ser lockande ut. Alla blir alltid nöjda, men
det är en rolig lek. Slår man en 1a eller 6a med tärning så får man byta paket.
Skål kära vänner och tack för en supermysig kväll! Eva, Anita och Maria, mina härliga goingar!
Jag tillverkade ca 30 julkort som går iväg...idag..så ha tålamod ni som inte fått än.
När så torsdag kom kl. 9,00 var det återigen dags för min 4:e FEC behandling denna omgång.
(Har nu fått sammanlagt 7 st FEC+ 3 st taxotere + ca 40 st herceptin) Emlakrämen hade tagit
ordentligt så jag kände inget av sticket i porten. Behandlingen i sig är numera rutin så det brukar
gå bra. Först Herceptin och därefter 3 cellgifter ur tre olika påsar. Det tar ca 2,5 tim per gång.
11,30 skulle vi träffa min onkolog och det var lite nervöst för vi skulle få svaret från PET-CTn.
Han såg glad ut när han kom in, så det bådar gott tänkte jag och sköterskan såg också
ganska glad ut. Når det är dåliga besked kan de oftast inte annat än att se allvarliga ut.
Dr, Klint viade oss röntgenbilderna och förklarade att.......
Tumören i halsen visar INGEN AKTIVITET, den ser ut att ha dött! Knölen är kvar men det kan
vara en inflammation efter strålningen och att huden gått i nekros.
Tumören är BORTA...BORTA!
Vi kunde inte ta in det, jag bara gapade av chock. "Menar du att det inte finns någon cancer
vid halsen längre? sa jag och han fick återigen förklara för min chockade hjärna.
Sedan väntade vi på de dåliga nyheterna som man alltid gör när det goda kommer först.
Vi såg tre tumörer i magen på tre olika ställen. En vid levern som har funnits där hela tiden,
och två längre upp imagen vid brösttrakten fast i magen. De är alla ca1 cm.
Nu ska vi bekämpa även dessa och vi vet inte om de två övre är nytillkomna. Vi vet inte heller
om den nuvarande medicinen hjälper och de vuxit eller krympt, för jag har inte fått PET-CT
var 3.e månad som det var tänkt från början så de har inte mycket att jämföra med.
Vad jag minns från ett år tillbaka så fanns inte de vid övre magen.
Men det finns bara en väg och det är att bekämpa även dessa och de är så små än så det
ska bannemig gå med rätt läkemedel, och det finns ännu ett helt batteri att ösa ur.
Kärleken håller mig till den positiva person jag är och det är jag så innerligt glad för.
Goda vänner också som jag håller oerhört kärt och vi har ett rikt liv tillsammans, jag och
min kärlek och allt bus vi gör med vännerna. De allra flesta har utflugna barn så då är vi fria
att göra de saker som hör till "efterrättsåldern". Ibland längtar vi efter vännerna med småbarn
och då blir det mys med familjer, också supermysigt. Och så har jag systrar med småbarn,
så jag har fullt upp med att både ge och få kärlek.
Jag och min älskling har fått så mycket älskvärda ord och kärlek från alla håll och kanter
efter detta positiva besked att det GÅR att förändra tillvaron till total GLÄDJE efter detta
besked. Trots att jag ännu har cancertumörer som är aktiva så känner jag mig helt plötsligt så
mycket FRISKARE. Jag ska bekämpa även de små nördarna, det har jag präntat in i min
kropp, planterat alla de små friskfrön som ryms i en kropp. Fröna är miljoners miljoner
i antal och de ska göra mig totalt frisk tills jag blir gammal och dör av ålder.
Tanktens kraft är så oerhört stor, att ändra matvanor och att ha kärlek omkring sig läker.
Att vara snäll mot sig själv och att rensa dåliga energier omkring sig.
Att bara göra det som känns bra för en själv och att inte åka med för att andra vill.
Att meditera, vara i ett eget flow ger enorm läkning, det gör jag med pysslandet.
Att var ute i naturen och stanna upp för de små detaljerna, lyssna på fåglarna tex.
Att ta hand om kroppen, bada, smörja in kroppen med väldoft och en skvätt parfym.
Att vårda det yttre, ta på lite smink och röda läppar trots att håret är borta och kroppen
mest liknar barbappappas, men snygga kläder hjälper mot det mesta.
Att läsa något roligt varje dag, inte bara elände för det får vi till oss ändå.
Att äta god mat och unna sig en dessert ibland är livskvalitet.
Att se en bra film på bio eller DVD.
Att resa och ta in nya intryck att spara i hjärnans hårddisk.
Ja, det finns så mycket att glädjas över och jag har tack och lov lätt för att glädjas åt mycket.
Hoppas att även ni därute har många saker att glädjas över, hur svårt ni än har det emellanåt.
För det kommer alltid ljusa stunder. Ingen kan ha strålande sol jämt för då skulle vi inte
uppskatta det heller till slut. Det vet vi ju när vi haft flera veckors hetta på sommaren
och längtar efter regn. Vi behöver kontasterna i livet helt enkelt.
Sedan kan man tycka att cancer är en onödig erfarenhet och det håller jag med om, men
då kan vi räkna upp tusen andra sjukdomar som ingen heller vill ha, eller de som är totalt
förlamade efter trafikolyckor och behöver assitans dygnet runt, det vill igen heller ha.
Eller det som händer runtom i världen, att barn blir skjutna dagligen, många som dör
pg a hatbrott av olika slag. Vi vet inget om morgondagen, så vi får ta vara på dagarna.
Livet bara är så och vi får gilla läget och de som är fullt friska vill jag skicka en god
tanke till. VAR TACKSAM! Gnäll inte för gnällandets skull, det gör många tyvärr.
Börja medvetandegöra ditt sätt att tänka och agera så kommer så mycket att gå
oerhört enklare och smidigare. Livet är en resa och den ska vi hantera, och hur vi
hanterar livet kan vi bara själva avgöra. Det du ger får du mångdubbelt tillbaka.
Hoppas ni ser de små sakerna ibland på er stig framåt, för det har jag lärt mig.
Livet blev så stort helt plötsligt....stort av det lilla....
Så jag vill ge alla en STOR Julkram!...och lova att inte stressa ihjäl er inför jul.
Ett roligt spel kan vara kul att köpa eller låna av någon som tröttnat på sitt,
på loppis finns många spel. Roligt att umgås med spel kring i jul....
Vi ses imorgon på TV3!...KL.20,00!
