Levaidag

Hur länge kan du göra saker utan att ha med din mobil? Det är dagens fråga.

Jag är ganska duktig på att lägga mobilen hemma om jag ska handla eller göra
kortare ärenden, när jag vet att jag snart är hemma igen. Har blivit bättre på det,
för varför i herrans namn måste jag vara nåbar 24/7 ???

Dagens teknik gör det faktiskt möjligt att SE om någon ringt, och då kan man
ringa upp när man själv kan och vill ta sig den tiden.
Nåväl, nyfiken som jag är har jag som de allra flesta med telefonen nästan överallt,
och stänger av ljudet på möten och ställen där det kan bli pinsamt om det ringer.

Så slog det mig.....barn av idag är födda med mobiltelefoner i hand, men när mina barn
föddes 1986 och -88, så var mobilen en udda, ny och framför allt svindyr "stor sak"
som några vågade sig på att testa.

Jag minns att vi köpte en bil där mobiltelefon ingick, och jag som inte är så tekniknördig
tyckte att det var fullständigt onödigt när det fanns vanliga telefoner att tillgå.
Men telefonen fanns där...i bilen och den var stor och svart, men orange lysande display,
genom plastknapparna eller snarare de kuddmjuka gummiknapparna som man tryckte på
för att ringa. Man kunde kanske prata i 2 minuter innan batteriet var slut coh dessutom kostade
det en förmögenhet att ens lyfta luren.


Vi tog in hela paketet från bilen för den var sååååååå stöldbegärlig...
Vill minnas att den skulle laddas ett dygn för att kunna ringa med några minuter.
Riktigt töntigt tyckte jag att det var. Telefon i bilen...hallå! Man kan ju ringa
hemifrån när man åker så vet folk ändå när man kommer fram...IQ-varning!

Nåväl, när barnen blev större i mitten av 1990-talet, efter vidareutbildningar och
plugg så fick jag jobb som säljare på ett företag med hela kittet, tjänstebil och
MIN FÖRSTA mobiltelefon.....Shit, vad jag ändrade uppfattning helt plötsligt!
Den är ju suverän, helt fantastisk, man kunde ringa från bilen och meddela sig till
kunder, kontoret och inte minst dagis! Dagis för det mesta att man är liiiiiiiite sen...
usch hemska mamma...





Vill minnas att det var denna Ericssonmodell, och jag var såååååå stolt!
En alldeles egen tjänstetelefon, shitpomfritt! Vågade knappt ringa ändå, bara viktiga samtal!


En ganska kort tid senare fick jag ett nytt jobb, ville inte flänga runt i en bil, hur kul det än
var att ha en snygg ny bil..hehe..så jag bytte till ett annat jobb utan tjänstebil, men en...
..hör och häpna NY telefon. WOW, uppdaterad! Nice, like a lot!

Kanske inte i dagens ögon så mycket nyare, men en NY telefon med SMS-funktion,
bara en sån sak...



Sedan blev det en period med Nokia, för det skulle vara en bra telefon.
Och det var verkligen en BRA telefon, den gick aldrig sönder. Tappade den
hur många gånger som helst när andra bytt sina tappade Ericsson, då de kunnat
"byta upp sig". En del hade det som sport på jobbet ...oops... men inte jag, anti som
jag var gick det ju att ringa och smsa. Den funkar ju...hur telefonen såg ut kvittade.
Gav slutligen upp när tekniken ville mer....Gillade ju min röda telefon.
Den var ju i alla fall RÖD!


Därefter kom den här, med någon emellan som jag inte minns vad den hette.
Den var kass i alla fall och jag VILLE byta till en bättre telefon. Man vänjer sig liksom.
Satt på tåget varje morgon till Göteborg, pluggade in hörlurarna och vips var man framme.
Kameran i telefonen blev plomberad pga av kundens sekretess, inga bilder skulle läcka ut.
Industrispionage är inte att leka med.





När den nya uppdaterade tekniken kom började man leka lite mer,
ny telefon nya möjligheter, kul tidsfördriv när man inte har annat för sig.
Att kunna synka agendan var ju fantastisk, då hade man ju KOLL dygnet runt!
Svarade på ALLA samtal och ringde/smsa mycket själv. Man ville ju vara med på tåget.
Jobba kunde man göra efter 16,00 när det lugnat ner sig lite....eller hemifrån.



Min nuvarande telefon...är inte kompis med den. Man måste ha fingrar som
tändstickor för att pricka rätt när man smsar....saknar knapparna...suck.
Men man vänjer sig.....den är ju i alla fall rosa!

Tiden kom då mobilen blev oersättlig! Man kan ju inte gå ut utan mobil,
det borde vara straffbart!!! ...hmmm.

Men jag har lärt mig att selektera. Numera svarar jag inte när jag är på toa,
duschar, badar, äter, är på fest hos goda vänner (om det inte är dotter förståss),
och andra ställen där jag vill vara ifred. Lämnar telefonen hemma när jag
vill ha egentid i naturen eller annat som tar min tid. När jag umgås med
människor som betyder mycket för mig vill jag inte avbryta för jag anser att
respekten för kvalitetstid med mina vänner är större just då än att jag svarar
i telefon i tid och otid.

Men visst är telefonen fantastisk..stänger aldrig av den, för det kan ju hända att
dotter ringer när som helst och vill prata med mami och då är jag ALLTID REDO!!!
En mamma är alltid en mamma, även till vuxna barn.

När min underbara Christine är hemma, så tittar jag fortfarande till henne när hon
somnat och ser så att hon andas....så töntigt, men ändå något som sitter kvar
i mammagenen...måste bara få se när hon sover, jag stoppar om henne
och tittar en stund på det lilla barnet som blev stort så fort.

När Christine föddes 1986, hade IT-tekniken börjat ta fart och mina barns
uppväxt har präglats av TV-spel, Nintendo, Playstation och deras första dator tror jag hette
Atari. Födda med tekniken i modersmjölken och eftersom jag var en ung mamma så
hängde jag nog med av bara  farten.

Minns när jag pluggade ekonomi på 90-talet så hade vi fortfarande jättedatorer med
A och B disketter som man skulle växla mellan för att kunna jobba....Huuuu!

Det är mycket bättre nu! Då använde vi  DOS-kommandon! Dagens unga har
inte en aning om vad det är........och inte jag heller längre...hehe...

Numera skickar jag MMS till nära och kära precis från den plats jag tagit bilden och
vips 2 sekunder senare är bilden på andra sidan jordklotet...

Jag har fullständigt kapitulerat...är inte längre anti...utan multi.. till min dotters glädje!
"Äntligen mami, har du kopplat in MMS"...har haft den länge, men tänkt..äsch!

Bättre sent än aldrig......OK...jag trotsar lite. Har slängt min bärbara hemma för den brann upp.
Hade visst fel batterier i så den smälte. Zzchkkzzzzpsss...den färglada displayen blev en grå sörja.



Så jag köpte "min gamla telefon" på loppis. Hade en ROSA telefon på 80-talet,
så det fick bli min revansch mot dagens slit och släng, och vi är bästisar jag och
min 80-talstelefon. OOjjj vad länge man kan prata i den...heh...


Lite kuriosa bara om tider som flytt och om det som blev nytt...och mycket bättre!

PS: Hade faktiskt en rosa kaffebryggare också...bara en sån sak....YYEEEAHH!

Hur länge kan du göra saker utan att ha med din mobil? Det är dagens fråga.

Oj vilket otroligt vackert väder vi haft idag!
Strålande sol och massor med färgsprakande löv
överallt. Plockade tom prästkragar....


Är det inte vackert med alla färger så säg....

Börjar komma in i träningsrutinerna och blir både
pigg och trött - inte så konstigt kanske.
Dagens pass var lite tuffare för jag tog i ordentligt!


Har egentligen inte så mycket att berätta idag, förutom
att dagen varit härlig.

Träffade tjejerna på Bröstcancerföreningen ikväll,
"Johanna" som den heter här.


Imorgon börjar Rosa Bandet säljas...köp ett!

Alltid lika roligt att babbla, skratta åt alla roliga galghumoristiska skämt.
Lyssna på varandras bröstcancerresor, jämföra, känna igen sig.
Ja, vi har bara himlans kul helt enkelt!

Njut av hösten, den lugnaste och skönaste årstiden i mitt tycke.

Passa på att duka och dekorera med höstlöv, rönnbär och annat vackert från naturen.
Här är äpplen urgröpta med ett värmeljus i...mysigt!


Eller varför inte dekorera bordet med mossa, kottar och annat fint...
Det måste ju inte vara jul för att mossan ska komma fram..

Imorgon bir det lungröntgen, så det blir upp tidigt. Har haft lite svårt att andas,
men det kan  ju vara inbillning eller sviter från strålningen.

Bäst att kolla i alla fall, så kan jag släppa oron sedan. Jag är ju frisk!

Idag har det inte varit några stora aktiviteter,
faktiskt inga alls, förutom att läsa, virka lyssna
på radio och bara vara...



Så nu kryper latmasken ur sin kokong och gör
lite nytta...tvätten, ja den blir större o större,
så nu är det dags....ingen återvändo...
Ett måste idag och det kommer att kännas så bra
sedan...ikväll..när latmasken kan cocoona in sig igen.



Kanske en liten promenad också så är jag nöjd!

Fredagsmyset väntar, men först när Luther knackat på
axeln och gett mig tillräckligt dåligt samvete för att
sätta fart med det ofrånkomliga....

Ha en härlig helg!

En härlig skön låt som jag ofta lyssnar på....

Ja, då var jag hemma igen från Göteborg och den 22:a strålningen är avverkad.
men man är helt slut efteråt...inte av strålningen utan av pendlingen på 45:an som är hemsk.

Vägarbeten så gott som alla de 16 mil jag kör per dag....och lååååååånga köer!



Nåväl, inte bölir det mycket mera gjort om dagarna, så det känns som att
energin går åt till just detta.

Funderar på om jag gjort något kul dessa snart 5 veckor som strålningen pågått.

Ja, förra tisdagen hade jag en rolig pysselkväll i vår föreningslokal för de som
ville ta med sitt pyssel och fika, prata och skratta.

Det kom några supertrevliga damer, så vi var 7 personer första gången.
Jag och min väninna pysslade lite mellan skratten och fikat. De övriga damerna
fikade och gjorde oss sällskap. med eller utan pyssel spelar ingen roll.
Bara man har roligt!

Sista tisdagen i månaden håller jag denna lilla myskväll och jag hoppas att fler
kommer nästa gång. Istället för att glo på TV hemma, så kan man träffa sina
grannar ett par timmar i vår fina lokal.


Man kan göra små söta saker som blir klara fort...gillar jag....som denna
lavendelpåse jag virkade i somras. Nu broderar jag monogram på olika
saker...får väl ta bild när jag är klar. Det är väldigt pilligt, men roligt.


Denna har jag inte gjort, men har broderat något liknande till Christine.
(glömde ta bild på den innan jag gav den till henne)

Blev också otroligt glad när min mor hittat en gammal Husqvarna trampsymaskin
i bra skick som jag genast köpte per telefon...var i Sthlm just då.
Hämtade ut den häromdagen och den var superfin. Nu kan jag sy lite större
grejjer och i tjockare tyg...dom är bra dom därgamla hederliga sakerna, men
mest köpte jag den för prydnads skull.



Min fina gamla symaskin ska bli vitmålad och underredet ska få
vara svart....tror jag....bilden är lånad från nätet men min
ser exakt likadan ut.

Uppe med tuppen idag. Kunde inte somna om, för hör och häpna,
jag var pigg kl. 06,30! Det händer någon gång emellanåt, och det
känns alltid lika glädjande...att få vakna tidigt och sträcka på sig som
en katt...inte lika smidigt dock...


Har hunnit både äta frukost länge, läsa morgontidningen, se på TV4 morgon,
och planera dagen i övrigt.

Åker snart för strålning nr. 21 av 25, så det är på sluttampen....

Har fått lite brännskador, så jag smörjer och smörjer och det kliar.
Det känns som att det bor en 150-årig okänd elak tant i min kropp.
Att gå nerför trappor är lite bökigt, men upp går bättre.

Den tanten ska snart bort, med lite arbete. Någon nämnde att hon äter
Artrox för lederna, men jag hoppas att det ger med sig med tiden.

Får konsultera med läkaren vad som är bäst. Kroppen har ju fått sig en
aggressiv behandling under lång tid, så jag får ta ett krig i taget.


Har samlat tantpoäng idag i alla fall...gamla vaknar ju med tuppen...hihi...


Solen skiner och dagen blir bra, så nu ut i det vackra sensommarvädret.

Efter en veckas "arbete" med strålningen och pendlingen sov jag väldigt
länge idag och den sömnen var välbehövlig.

På vägen hem igår stannade jag vid Domkyrkan för att ta en promenad
mot stationen och för att gå in i en jättemysig butik, Balders Hage, den finns
även som nätbutik. Shoppade lite småsaker och gick i snigelfart till stationen.


På Balders Hage finns många onödiga nödvändigheter....
bilden lånad av www.baldershage.se

Det var visst längre än jag trodde, men med lite envishet så hanna jag till
15-tåget för att slippa vänta en timma till.

Mycket folk, vackert väder....gillar Göteborg på sommaren....och tåget
krånglade inte, hoppsan!

Idag är det efterdyningarnas verklighet, med dukar, lakan o. servetter i mängder som
tittat på mig en vecka...tvätta oss! Vin fläckar i mängder....det syns att vi hade kul
...hehe...


Bilden lånad av www.baldershage.se

En annan sak jag kom på.....är det någon som vet var man hittar mönster till antika,
gamla monogram? Vill brodera AM i gammal stil på saker jag gjort.
Det ska vara snirklig stil och krusiduller...ja ni vet....lånade en del böcker på bibblan
men har inte hittat det där supergamla.
Tips mottages tacksamt.


Bilden lånad av www.vitaranunkler.blogspot.com

Nä, nu är det dags att jobba lite, har inget särskilt idag att säga mer än att
ni ska ha en skön helg!

Det är lite konstigt i år......är inte det minsta sugen på badstranden,
trots att det är 30 grader i skuggan...vill inte visa mig i baddräkt,
det känns ganska jobbigt..sol och bad är härligt, men i år får jag
hålla mig under ett parasoll.


Har dock aktiverat mig ändå idag och igår. Vaknar 04,45 varje dag,
stiger upp o kokar kaffe, väntar på tidningen, kan inte sova....

Så imorse stod jag och min mor vid dörren när Erikshjälpen hade loppis
i stan. Det var överfullt med folk...man kunde tro att det var Ullared,
men de ska stänga över sommaren, och halva priset på allt lockar folk.

Jag handlade en massa saker som jag är jättenöjd med.
En hel hög med sänglinne o. örngott med spets och monogram,
fina linnehanddukar, virkad vacker pläd och lite chabby chic-saker.



Balkongen är nu iordninggjord med vackra växter jag köpte igår,
planterade och huserade, så nu står mitt uterum klart och jag vill
inte gå in. Katterna stormtrivs bland blommor och fjärilar,
och jag läser, virkar och filosoferar under parasollet.


Jag mår oförskämt bra, känner inga biverkningar ännu, och Cortisonet
har väl inte gått ur kroppen än, därav piggheten...

Men imorgon kanske det trots allt blir bad, så jag får ta med det
stora parasollet och en stor solhatt....och sällskap av goda vänner.....



Njut av solen och bara var i nuet, det gör jag....varje dag....

Balkongbilder kommer någon dag...orkar inte idag...

Nu ska jag göra något så ovanligt som att pausa ett tag.
Jag testar med att låta bli datorn ett par veckor eller så.

En svår sak för oss som har datorn som nalle.
Men, jag jag ska tanka inspiration och ta in våren, känna
dofter, höra fåglar, gå in i naturen.

Min kropp och själ behöver vila lite och ta in keativiteten än mer.
Våren är den bästa tiden att göra det på. Jag ska njuta.

Datorn behöver också vila..hehe...och TV och alla andra tekniska
apparater ska jag också dra ut ett tag....kul experiment.

Oj vad många härliga böcker jag ska läsa och virka och pyssla.

Så vi hörs igen om ett par veckor så får ni veta vad jag kreerat.

Kram på er!

Det där med allt kaffe i Colombia får jag nog ta till mig imorgon...
kan inte sluta när jag väl börjat....målar och skapar lite olika saker...
och har väntat på att tvätten ska torka...så alldeles strax ska jag hämta
den rena fina tvätten som doftar sommar!

Under tiden har alster fötts som jag visar såsmåningom....men en sak...
som jag är så innerligt stolt över att jag fått hem idag är...

....den underbara Tildadockan som jag väntat länge på...
Min första vackra köks-Tilda som passar så bra i mitt kök!

I am proud to be owner to this specific Tilda! Jag ska vårda henne ömt.

Ni som inte förstår....så har Tildorna sin egen själ som ska passa in i just det
hem som dom kommer till....den är sydd för hand med kärlek av en mycket
duktig Tildamamma. Man ser inte så bra här men hon är 80 cm lång.



Nä, nu ska jag vara rekorderlig och hämta tvätten så jag kan få sovmorgon,
till 09,00.

Nattsuddande är ovant numera, men väldigt roligt när det händer..

Puss& Gó Natt!...sweet dreams...

Ja det tar ju aldrig slut det där organiserandet!
Nu har jag tom börjat organisera upp min blogg och lagt dom
i olika grupper, men jag har bara börjat...det är många inlägg
som ska sorteras upp...så jag tar lite i taget.

Det är ju vår och snart påsk, så jag påskpysslar varvat med,
en sväng med dammsugaren och vilar lite..

Efter pausandet får jag så många idéer så jag hinner inte ens
tänka klart förrän nästa idé ploppar upp. Herregud vad det känns
skönt att veta...att man har fått tillbaka kreativiteten.

Lyssnar på en underbar artist, Adrienne Pierce mitt i stöket.
Den kom med posten idag och jag tror att det är älskade vännen Jennie
som varit framme igen...underbar artist att lyssna på när man grejjar.
Miljoner pussar till dig Jennie!

Nä, nu måste jag fortsätta!
Och jag mår mycket bättre nu...penicillinet och goda energier har gått in i cellerna :)

WOW...vilken kväll!

Sitter bänkad framför TV:n när det är konståkning i alla dess former.
Har gjort det sedan jag var väldigt liten och beundrade dessa älvor på is!

Har även varit intresserad av hockey för där är det fart o fläng, tacklingar och
energi i den mest manliga form. Macho vs skönhet liksom...

Ikväll visades isdansen som jag bara älskar, det är favoritgrenen inom konståkning.
De rör sig på isen som om de svävade en bit ovanför och gör de mest fantastiska
konstnärliga trippel och kvadruppel och allt vad det nu heter..

Dom dansar på isen...fattar ni hur svårt det är...snacka om sport och skönhet i ett paket!

Vilken annan sport är så fulländat graciös och vacker, som kräver både smidighet, styrka,
konstnärlighet, teknik och känsla...nä just det ingen annan sport kan liknas vid detta.

Jag avgudar konståkarna som sliter med blod svett och tårar, skadade leder och andra
kroppsdelar precis som i fotboll eller hockey...samma slit!

Så nu ska ni får se ett underbart klipp som handlar om just Hockey vs konståkning.

Det här är uppvisningen när de får leka lite efter tävlingarna.
Scott Moir började som hockeyspelare och började senare med konståkning.

Tessa Virtue och Scott Moir vann gluld i isdans både i OS nyligen  och VM ikväll.

Superhäftigt så jag får gåshud!
De är helt underbara ihop!

Jag önskar sååååååå innerligt att alla skulle få känna tillfredställelsen och
känslan i att göra sin inre resa som det så fint heter.

Den resan är jag inne i just nu och jag kan säga att "I am blessed".
Just i detta nu känner jag mig lycklig för att just jag får förmånen att
stanna upp i mitt liv och reflektera över mina egna tankar och känslor.

Ja, jag saknar mitt jobb oerhört mycket och framförallt mina kollegor.
Men den inre resan har tagit ett grepp om mig som är nödvändig
för min personliga utveckling!
Har pendlat  2,5 tim/dag utöver 8 tim. i 7 år med en oerhörd stress för
att räcka till som ett gummiband för jobbet, mina barn, och ni vet...hela paketet.
Jag har varit superdunderwoman som klarat allt själv...t om renovera, måla etc...

I vårt oerhört stressade samhälle tillåts inte reflektion och eftertanke.
Jag har en andlig tro och under den tid jag varit mycket med mig själv
har jag funnit lyckan som kommer inifrån, och det är magiskt!

Alla förväntar sig att lyckan ska komma utifrån, men den kan vi bara skapa själva.

Jag har varit inne i ett "FLOW" under några intensiva dagar efter min första cellgiftsbehandling.
När illamåendet, missmodet och tröttheten var över, så kände jag en enorm energi
som kom från jag vet inte vad!

Har mer eller mindre isolerat mig för att inte störas av yttre influenser.
Ungefär som en munk som går in i sitt eget mediterande.
Yoga och meditation har hjälpt mig mycket!

Jag kan förstå författare och konstnärer som isolerar sig i veckor och månader,
när de går in i sitt skapande. Jag känner likadant...stör mig inte, ring inte..
...jag är upptagen..kan t om verka lite kort och avhuggen i telefon...
...inget illa ment när jag är sån...nu vet ni varför ni som ringer...
Tittar inte ens på TV, men lyssnar på jazzmusik på Spotify som ger mig
superdunderkraft och kreativitetens glädje!

Varifrån kommer då kreativiteten och lyckokänslan?
Jo...den kommer just nu ifrån mitt projekt Feng-Shui!

Under ett antal dagar har jag rensat i mitt liv i varenda detalj.
Mitt hem är just nu 10 olika projekt som ligger på olika nivåer.

Gick grundligt tillväga till att börja med i arbetsrummet där jag sitter nu,
där jag har böcker, pysselsaker, Christines o Maddes skolsaker och allt administrativt.

Gav mig den på att varje sak jag rör vid ska sorteras på olika sätt.
Det har resulterat i mängder med släng, spara och strukturera i ett
fungerande logiskt system.

Förvaringslådor har jag köpt i mängder och hämtat vita skokartonger
i Skobutiker som är snyggt och prydligt sorterade med innehållstext utanpå.

Pysselverkstan har fått sina etiketter (många lådor blir det, men jag har koll)
Köksprojektet är avslutat och varje skåp är i ordning.
Skor och kläder ska få sina berättigade platser...osv..ja ni förstår..
Till påsk är mitt hem rent från dålig energi och dåliga samveten!

Det som hände när jag började rensa i yttre ting, var att jag kände en lättnad över
att ha koll på min tillvaro och på köpet fick jag inre känslor som blev större
än jag hade kunnat ana.

Jag är en mästare på att fly och att göra tusen saker utanför hemmet med
vänner, organisationer jag är involverad i och att vara social.

Men något i mig har länge pockat, rösten har ropat så högt, och jag har inte velat
lyssna...men nu kom det...den underbara känslan av att rensa i mitt liv.

Att äntligen rensa bland Maddes kläder och andra saker.
Ringde Kvinnojouren idag för att skänka bort kläder och saker som de så väl behöver.
Fick höra av en väninna, något som berörde mig djupt.
En mamma kom in akut med sin son på Kvinnojouren, och det enda de hade att erbjuda
i klädväg för sonen...var en klänning! De hade inga kläder för killar.
Shit vad det gjorde ont i mig.

Så nu  ska jag skänka allt jag bara kan och vad de vill ha, för jag behöver inte allt som ligger
i skåp och lådor. Tänk inte bara på Röda Korset och Cancerfonden etc....
Kvinnojourer är ideella föreningar som inte får några större anslag från Kommunerna.

När jag väl rensade så blev jag så innerligt lycklig, för jag hittade teckningar som Madde
gjort i skolan. De låg ovanpå ett skåp som jag glömt bort.

Belöningen kom som en sjänk från ovan, och bilderna ska jag rama in och hänga upp.
För Madde kommer alltid att leva med mig, precis på samma sätt som Christine.
Skillnaden är att Christine kan jag prata med varje dag. Madde har jag bara genom minnen,
teckningar, texter hon skrev, och låtar hon sjöng som tack och lov är inspelade på film,
och allt annat vi gjorde tillsammans i livet.
Hon kommer alltid att vara 20 år för mig...men Christine blir äldre och jag har förmånen
att få vara med på hennes resa framåt. Det är en ynnest!

Får en känsla av att jag är inne i skedet att gå vidare och framåt, för jag ser
inte längre sjuka Madde, utan hennes sprudlande friska jag som hon levde i 19 år.
(Ok jag spelar filmen på nätterna när jag inte kan sova, den hemska smärtsamma filmen
som jag får lära mig att leva med, för sorgen är en del av mitt liv numera)

Jag vill dela med mig av det jag hittade idag, för det gjorde mig så lycklig, att det finns så
mycket kvar efter Madde. Några få bilder av allt hon gjorde, denna konstnärliga och
musikaliska tjej som gjort avtryck på så många människor.

Någon gång ska jag ta tag i att publicera hennes musikaliska bit..men det kommer en dag...


Madeleines hand som hon tecknade när hon var 17 år första
året på  Musiklinjen på MÅG.
(Händer är bland det svåraste man kan teckna, man ser inte det här,
men teckningen är 60X40cm!!)


En skiss på ett självportätt Madde 17 år gjorde ...hon färgade
håret mörkt en period vilket hon passade bra i, men var i grunden blond.


Här ett självporträtt Madde gjorde på högstadiet...tror jag...
det står inget år på bilden..

Jag ska inte missgynna Christine, för hon är också oerhört begåvad,
både musikaliskt, socialt, yrkesmässigt och konstnärligt.

Om ni vill höra Christines musik som  är väldigt speciell och annorlunda ,
så  gå in på;

www.myspace.com/karmabackf
iremusic

Christine släpper loss bland trummorna i studion...ME LIKE!!

Puss på er...inlägget blev långt...hoppas ni orkade läsa hela vägen ner...PUST!
Att ta sig tid är numera en lyx..men om man stänger av Tv:n några kvällar i veckan
så får man riktig kvalitetstid.

Och glöm inte att tänka så här om dig själv...

"I am free to be myself
I am magnifience in human form
I am the perfection of life
I am so grateful
to be
ME"

Jag har sett snödroppar utanför fönstret idag för första gången i år...TJOHOO!!!



Fåglarna väcker mig med kvittrande stämmor frampå morgonkvisten.
Sover med öppet fönster för att vakna till den riktiga morgonen...
som den borde vara......alltid....året runt...

Man känner den fuktiga doften av förmultnad jord, dammigt grus och doften  efter
bondens iver att gödsla med hönsgödsel några kilometer bort...

Det är vår i luften och kläderna åker på och av i takt med solens vara eller inte vara.
Asfalten som ännu är täckt av grovt grus i väntan på att städmaskinerna dammsuger
upp vinterns efterlämningar.

Hundbajshögarna som kom upp i tö även i år, så vårskorna får trippa fram med en älvas grace.
De övergivna pulkorna som guppar som små jollar i trädgårdarnas vattensamlingar.

Den så oerhört efterlängtade våren som alldeles snart exploderar i skönhet och prakt.
Nya solglasögon inhandlas och den första glassen avnjuts ute....alldeles snart...

Så njut mina vänner...nu ler lyckan i kapp med solens strålar
och vi är världens lyckligaste folk igen!




Vilka vårtecken har du sett hittills?

Och sist men inte minst...det här blir man sååååå lycklig av..titta och njut!

Vad gör man när energin är totalt bortblåst efter en av de längsta
vintrar jag kan minnas? Helgen har förflutit i slowmotion, har inte riktigt
orkat göra något större, kraften har varit obefintlig, både mentalt o fysiskt.
Har  tom bett...snälla GUD ge mig energi, bara en liten gnutta, så ska jag 
förvalta den fort som fanken och göra något bra av den...jag lovar!
Varenda svensk kan nog skriva under på det just nu....Ge oss SOL och AD-vitamin!


Så kom något till mig....projekt Feng Shui...den pockade på ganska länge,
kände till slut att mina väggar och saker äter upp mig, att de smutsigt tårdrypande
fönsterrutorna skriker sin vrede över mig...tvätta oss!...rensa!...börja om....!

Har inte riktigt orkat börja om tidigare...men idag kom dagen, om än motvilligt,
men när jag väl är igång kan inget stoppa mig.
Varenda liten pinal ska gås igenom och sorteras där det hör hemma.
Loppis, slänga, ge bort, spara, packa ner...osv...


Maddes garderob har hängt över mig nu sedan hon dog, men nu äntligen
känns det lättare när jag börjat acceptera att kläderna ska bort.
Började lite lätt, men påminnelser av kläderna och alla de tillfällen hon bar dom
gjorde att jag per automatik började med projekt köks-feng-shui istället.

Vackra saker från Green Gate....

Hur många plastlock kan man ha i ett skåp...utan burkar till? Makalöst!
Fint och tomt och rent blev det och jag känner mig nöjd med dagsverket!


Att sortera i vackra lådor är roligt och de kan gärna stå framme...



Har t om tvättat 20 gamla antika spetslakan i koktvätt för att de ska bli extra vita!
Snart...snart kan vi torka ute!



Imorgon ska jag göra ett nytt försök med lilla klädkammaren....
..snart bor mina egna kläder och skor på plats snyggt o prydligt....

Jag har under en lång tid funderat över hur vi människor interagerar med varandra. Vi väljer i mångt och mycket själva hur vi hanterar saker som är både svåra och lätta. Vi är många gånger väldigt ängsliga över vad andra ska tycka och tänka om oss, men varför egentligen? Alla är vi människor med fel och brister, ingen kommer undan.

Att tycka till, debattera, ha totalt olika åsikter gör att vi lär oss att se ur andras synvinklar och kanske utvecklas av det. Vi har alla ett behov av att få uttrycka oss på något sätt och visa att vi finns i ett sammanhang och få en mening med tillvaron.

Många bloggar idag har kommit till mycket tack vare kommunikation mellan människor som inte känner varandra. Ett forum som innehåller tusentals olika ämnen för olika människor. Det finns öppna och stängda forum beroende på hur man vill dela med sig eller vara anonym. Under den tid jag bloggat har jag sett att det finns så mycket värme och godhet. Debatten kring bloggar har varit spretig och många gånger i elaka ordalag kring mobbing och annat negativt.

Man väljer förståss själv att läsa det man vill läsa om, fotobloggar, inrednings, mode, sorg, kärlek, ungdoms, ironiska, elaka, om cancer o sjukdom, rese, babybloggar...livsskildringar och tusentals andra...

Det fantastiska i bloggvärlden är att i alla fall jag har lärt mig ofantligt mycket tack vare just "trappan".
Sorg tex är ett ämne ingen känner till någonting om förrän man drabbas själv. Där om någonstans har jag fått så mycket stöd av andra som har gått längre i sin sorgeprocess. När jag stått på nedersta trappsteget har någon som sörjt sitt barn kanske ett år eller mer peppat mig i att; Se på mig jag lever än...det gör ont, men det blir bättre, jag lovar....(tex Kia, Elisabet, Ludmilla och många fler som jag lärt känna just via bloggen som också förlorat sina barn.... men alla mina läsare har gett mig styrka på olika sätt.)


 

Och jag har alltid tänkt att...om en annan mamma säger så, då tror jag på det. Har dom klarat detta och gått framåt och t om lyckats leva någorlunda normala liv så ska bannemig jag också! Så styrkan vi har kommer inte bara från oss själva utan den kommer i allra högsta grad även utifrån andra människors erfarenheter, icke att förglömma!

Sociala nätverk har stor betydelse...även på nätet. För även om jag har ett stort nätverk privat, så har inte alla varit med om samma saker, men det finns alltid någon i cyberrymden som har det, och vi behöver alla igenkännande och förståelse för just våra tankegångar. En spegelbild som säger; just precis, jag förstår exakt hur du menar, eller att få och ge goda välbeprövade råd till andra i ett forum som når många samtidigt.

Alla medier har sina vinklingar och sidor, men FB, bloggar mm...har kommit för att stanna, det är jag helt övertygad om. Det ger faktiskt mer än vad det tar. Vidvinkeln blir bredare och man blir berikad på många sätt.
Framför allt håller man kontakt med många som man inte kan träffa dagligen, runt hela jorden, varje dag om man vill. Är inte det fantastiskt så säg!!

Jag själv är inte särskilt ängslig av mig, trots att jag bjuder på mitt liv. Jag har ett vanligt liv som de flesta andra,
och om någon anser att jag lämnar ut mig så varsågod! För mitt liv är bara mitt!
Glöm aldrig det, du styr över ditt eget liv...ingen annan ska tala om för dig vad du bör och inte bör göra om det bara handlar om dig själv. Man ska naturligtvis respektera andras viljor och inte missbruka förtroenden och annat viktigt. Du är viktigast i ditt eget liv, så lever jag idag och framåt, 
Så  jag tackar för att bloggandet gett mig mer än vad det har tagit.

Om du vill läsa en blogg som verkligen finns med på lärandets trappa så läs gärna
om Ludmilla och hennes vackra dotter i http://ludmilla.se/2010/03/

Ludmillas header; Mitt liv har tagit en extrem vändning.
Först tog min älskade dotter Linnéa, 14 år, sitt liv i maj 2008.
I nov 2009 föddes hennes lillasyster och i dec 2009 fick jag en cancerdiagnos.

 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hur skulle vi lära oss om livets både vackra och fula sidor om vi inte fick läsa
dessa dagliga "böcker" som jag ser det, så läs Ludmillas blogg, för den ger oss
lite perspektiv. Hon är läkare till yrket och skriver både med känsla och intellekt.
Henes blogg är ett bra exempel på att göra ett avtryck på riktigt! /Anne

Åsså några frågor för den som vill svara...
1. Vad tycker just du om bloggandet och sociala medier?
2. Du som också bloggar, vad får du ut av ditt bloggande?
3. Du som läser bloggar, men inte skriver...vilka "ämnen" gillar du att läsa om?
4. Vad tycker du borde lyftas upp mer av i sociala medier...eller mindre?
5. Finns det något du anser vara absolut tabu att skriva om?

Kram och en go helg till er !