Jag verkligen äääääälskar hösten så där i början när löven
faller och det är torrt och fint, solen skiner i brittsommarkänsla,
och när luften börjar bli krispig och klar med mycket syre i.
Den hösten har vi fått känna av lite grann i början, men nu,
nä nu är det inte kul längre. Ingen sol, men regn och hala löv
som ligger klistrade på marken minner om att snart, väldigt
snart kommer frosten och biter tag i den svarta blöta asfalten.
Och då kommer halkan och jag bävar redan, inte för att jag
är den ängsliga sorten i förskott, det brukar jag ju deklarera
ganska ofta att vara i detta nu.
Men i helgen fick jag en föraning hur det kan vara för
gamla och handikappade som behöver rollator eller
kryckor på halt underlag.
Vi var på Strömstad SPA för att fira bonussonen som
fyllde 25 år. Lördagen tillbringades i baddelen med
alla de tillbehör som hör ett SPA till. Jag simmade och
VILKEN frihet det var att få flyta, känna sig normal i
benen när jag väl kommit ner i vattnet med hjälp av maken.
Jag kan simma hjälpligt med starka armar och starkt högerben
och ett ynkligt viftande med vänster ben, men jag simmar.
MEN vad halt det var på golvet, framför allt i omklädningsrummet.
Kryckorna slant iväg så jag nästan flög på rumpan, men lyckades
parera upp balansen så jag stod upp trots allt.
Sedan är det inte det mest handikappvänliga SPA då man måste ta
sig upp för ett antal trappor för att komma till bastu/upplevelsedelarna.
Bubbelbad är inte aktuellt alls då jag inte kommer ner i den.
Men med kryckor tog jag mig upp och ner för trapporna. Nej, de hade
ingen hiss till den del alla vistas mycket på.
Så betyget blir dåligt vad gäller handikappvänlighet.
Just i lördags var det 450 gäster på spat och det var fullt överallt
så middagen på kvällen blev också underkänt. Personalen klarade
inte trycket så vi fick vänta alldeles för länge på betjäning och
servitören var väl inte den vassaste kniven i lådan, men var väl
överstressad får vi förmoda.
Man lägger ändå ganska mycket pengar på boende, mat och
skön trivselkänsla på ett spa, men lördagen var inte rätt dag
om man ville ha en lugn spakänsla.
Där har Petter Stordalen en del att göra. Ett så stort och
egentligen väldigt trevligt hotell och spa borde ha mycket
mer handikappvänliga faciliteter. Är det någon grupp
människor som behöver extra ompyssling så är det väl
ändå de som har armar och ben som inte fungerar fullt ut.
Människor är väldigt vänliga och frågar ofta om de kan
hjälpa till om det ser besvärligt ut så det tackar jag extra för.
Men vi fick vår stund på söndag eftermiddag då vi var nästan
själva i baddelen och det var sååååå skönt. Jag simmade igen
och slappnade av i 40 gradigt vatten, njöt av att bara vara.
Jag läste en bra bok, Dimma över Darjeeling som är en
uppföljare till Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand.
Kan varmt rekommendera båda böckerna då de är väldigt
roliga och lite annorlunda. Man får en inblick i Indiens brokiga
tokiga värd där allt fungerar trots miljarder människor som trängs,
där uppfinnigsrikedomen är stor, men även eländet.
Men livet ska ändå levas på något sätt var vi än bor och kärlek
och vänskap är definitivt detsamma överallt.
Läs den första och du vill slänga dig över den andra. Feel Good.
Lite kul också att jag träffade en trogen bloggläsare, Kia i
duschen på spat. Vi pratade lite och det kändes roligt att
få ett ansikte på en person som hängt med så länge.
Tack för trevligt prat Kia!
Vi hade trevligt trots mitt gnäll här ovan. Vi fick umgås med
bonussonen och hans sambo och det var mycket värt.
Tja, vad annars? Livet rullar på med vardag och vanliga saker.
Fick bältros som ett brev på posten i söndags men var snabb
med att söka hjälp på vårdcentralen så nu har jag ätit Valaciclovir
sedan måndag kväll. Idag tar jag återigen prover för att se om
jag kan få cellgifter imorgon. Hoppas, hoppas.
Går även på rehabilitering 2 gånger i veckan, gymträning för
att få igång musklerna i mitt vänstra ben och det känns så bra!
Så idag blir det gym igen och andra alldeles vanliga saker som
måste göras.
Träffade faktiskt en till på gymmet som läser min blogg. Det är
så roligt när folk kommer fram och säger att de läser bloggen.
Jag har mellan 400-700 läsare per dag, det varierar lite, men
de flesta har jag ingen aning om vilka de är, men extra kul
när man får ett ansikte emellanåt.
Tjoflöjt!
Kl. 17,45;
PS: Det blir ingen cytostatikabehandling imorgon. Mina värden,
de vita blodkropparna ligger på 1,2 varav neutrofila som bekämpar
infektioner ligger på 0,39. Inte bra.
Nu vet jag inte om vi kommer iväg till Prag nästa vecka heller.
Nya prover ska tas på måndag, men vad är viktigast, en resa
eller ännu en behandling. Vilken av dom kan skjutas upp?
Jag är så innerligt trött på denna J....LA sjukdom! ARRRRG!
