Som ni märker så är jag inte så frekvent i mitt skrivande nuförtiden.
Anledningen till det är att jag har fullt upp med att leva och göra saker
som jag mår bra av. Tiden räcker inte till allt och jag är väldigt noga
med att inte stressa så långt det är möjligt. Lust styr mitt skrivande
mer än att jag ska uppdatera hela tiden.
Nu lever jag en ganska stressfri tillvaro och det är nödvändigt för
att min kropp ska kunna återhämta sig mellan cellgifter och att
jag ska ha god livskvalitet.
Mina funderingar har gått i olika banor och en av alla tankar har
kretsat kring det där med tid. Jag såg ett vetenskapsprogram där
en professor talade om överlevnad i cancer, hur många månader
eller år man får extra om en väl utprövad medicin biter.
Man talar ofta om femårsöverlevnad men med nya mediciner vet
ingen riktigt hur länge man kan få i extratid. Det är så många
faktorer som spelar in.
När jag fick mitt senaste besked för 7 veckor sedan den 18 augusti,
sa min onkolog att det ser ut att vara riktigt illa med mig. Jag kunde
inte andas ordentligt och syreupptagningen var mellan 88-95 (POX)
Efter röntgen trodde de att jag fått metastaser i lungorna, en slags
mutation så de bildats trippelnegativa istället för her2-positiva
bröstcancerceller. Jag fick veta, eftersom jag frågade, att det i
värsta fall kan gå fort om vi inte kan stoppa spridningen.
Vi pausade med Kadcylan som ersattes av två olika cellgifter
som jag inte haft förut. Nu har jag fått fyra behandlingar och
jag lever än och mår ganska bra.
Rent statistiskt när man talar om tid i överlevnad så kan det
i första anblicken tyckas som att någon vecka eller månad
hit eller dit inte spelar så stor roll i det stora perspektivet.
Det säger man bara när man är fullt frisk och tror att man
aldrig ska dö.
Jag är oerhört tacksam att jag hittills fått 7 extra veckor
att fylla med liv! Bara det faktum att jag mår ganska bra
är en bonus I sig. Mitt liv ser lite annorlunda ut, ja, det
går inte i rallyfart men jag har god livskvalitet i det jag har.
25-28 September åkte vi på Ölands Skördefest och det
var fantastiskt att äntligen få uppleva en riktig skördefest
med allt vad det har att erbjuda i mat, konstnätter, mysiga
arrangemang överallt och framför allt umgänge med familjen.
På fredagen bestämde jag att nu åker håret av! Hade hår precis överallt och
då är det ingen ide att försöka klippa ner, av med allt tack!
Jag satt ute i trädgården då maken rakade av mig rubbet och därefter
var det dags att göra Öland. Nu är det tredje omgången utan hår,
så det är ingen större chock längre. På med mössa när det är kallt bara.
Jag kommer inte att skaffa peruk för jag använder den ändå inte.
Pumpor fanns det gott om och vi köpte honung, oljor och annat smått och
gott att ha till matlagning. Det roliga är alltid att gå runt och provsmaka bland
delikatesser av olika slag.
Här går jag i Himmelsberga som var riktigt mysigt. Vi gick på museum, café
och där visade de även hur man bearbetade säden i olika maskiner förr.
Maskinerna skakade och puttrade ordentligt med hjälp av traktorns motor.
Som ni ser så går jag numera nästan bara med kryckor. Hemma klarar
jag mig med en krycka för det mesta. Rollatorn använder jag bara
hemma att lasta saker i när jag grejar. Mitt vänstra ben har börjat leva
igen, varför vet ingen, men det kommer att ta lite tid att träna upp
musklerna igen. Har börjat med sjukgymnastik på en klinik i stan
två gånger i veckan och där får jag all hjälp jag behöver. Det blir
både rehabilitering i gym och bassäng.
Rehablitiering är jätteviktigt, annars händer ingenting. Jag kompenserar
med mitt friska ben och har blivit stark i armar och höger ben. Det
kommer att ta ca 6 månader men det gör jag så gärna. Målet är att
kunna gå utan stöd. Det är en lycka i sig att det sker en markant
förbättring, från förlamning till att kunna gå igen.
Varför jag blev förlamad och varför jag nu blir bättre vet ingen.
Om det var Guillian-Barrés syndrome så brukar det bli bättre med tiden,
men det finns Inga belägg att jag haft det. Det är en autoimmun sjukdom.
Jag älskar Öland och vädret var fantastiskt, kvällarna stjärnklara.
Vi satt I växthuset tillsammans familj och vänner, åt underbar mat,
pratade till sena kvällen, njöt av tillvaron och kände 100% livskvalitet.
Tack käre bror och svägerska för en underbar helg.
Min syster fyllde år också så jag passade på att virka ett par ulliga tossor i mjuk silkig
alpacka som inte sticks. Dessa ska jag göra fler av för de gick fort att virka.
På väg till och från Öland virkade jag även i bilen och vi hade riktigt mysigt
med ljudbok som vi lyssnade på tillsammans. Jag gillar att åka bil med min man.
En toffelmodell som är lite tjockare men i mjuk ull som min väninna Hippas
fått i födelsedagspresent i helgen (I förskott). Jag gillar utmaningar och lärde
mig ett nytt virkmönster. Jättekul projekt!
Sedan rullar behandlingarna på två veckor av tre och goa Ammie är ofta
med mig och här vilar inga ledsamheter. Tiden går jättefort trots att det
tar 4.5 timma varje gång. Jag är tacksam att ha så fina vänner. Vi brukar belöna
oss med att äta gott ute efteråt och shoppa om vi orkar. I torsdags shoppade
jag 10 st jättefina gamla oanvända linnehanddukar med monogram för 50Kr.
Kvällen innan behandling sov jag över hos Ammie och vi åt god mat
och hade en mysig filmkväll tillsammans. Life is good!
Torsdag kväll blev det återigen bokklubb som vi har en gång i månaden
och det är sååååå roligt. Denna gång var vi 8 av 9 tjejer hos väninnan Anna.
Bokprat, god mat, vin, skratt, gemenskap. Många av oss hade läst flera
böcker som lockade och då lånar vi runt. Jättebra sätt att slippa köpa
nya böcker hela tiden.
En bok som fick högt betyg var denna.
Fredrik Backman som skrivit "En man som heter Ove"
har även skrivit "Min mormor hälsar och säger förlåt"
Den ligger på tur att läsa på mitt nattduksbord.
Ingen vill missa våra träffar för vi har så himla kul.
Denna gång sov jag och en väninna över hos
Anna och vi fick bonusen fredagsfrullemys tillsammans.
Lördag kväll träffades vi hos oss 6 vänner för middag
i höstens tecken och jag gillar att och pyssla innan så
bordet blir fint. Jag köper de blommor jag vill ha och
gör ett eget arrangemang med oasis så att buketten
blir låg så man kan se varandra över bordet.
Jättekul att få använda sin egen fantasi. Nu är blommorna lite ledsna då
de stått några dagar. Gjorde nyss en snabb "fuskdukning" och fotade.
Men halva nöjet är dukning och blommor, fina tygservetter och ljus.
Gillar förstås att laga mat också. Gästerna var glada och nöjda och skratten ekade,
maten och vinet smakade gott, efterrätten mumsig och alla upplevde ännu en härlig
kväll med full livskvalitet och kärlek i goda vänners lag.
Igår uppvaktade jag en 60-åring och det var öppet hus. Jättemysig eftermiddag
hos goda vänner som jag känt i 30 år. Härligt mingel med goa människor och
jag kunde nöjd och lycklig över att få vara med här på jorden köra hemåt på
kvällskvisten.
Det där med några veckor hit eller dit kan ha en ganska stor betydelse
när man är sjuk. Det viktigaste är inte att åka på dyra resor eller att äga
en massa prylar. Det viktigaste av allt är umgänget med andra människor.
Var och hur man träffas spelar ingen roll, bara man umgås.
Med de människor man tycker om som ger en glädje och som man kan ge
tillbaka till. Man fyller hjärtat med liv, glädje och kärlek.
Jag har tur som har så många fina vänner i olika konstelationer.
Nu är hjärtat fyllt med upplevelser och umgänge så nu ska jag vara lite
eremit ett tag igen. Jag är sådan. En "social ermit". In i min egen bubbla
för att vara kreativ. Jag kan bara vara kreativ ensam.
Jag är "pratmätt", hoppas ni förstår vad jag menar. Hjärnan behöver vila
från intryck och då kan jag inte tänka en enda tanke mer.
Jag har några projekt på gång och det kliar i fingrarna.
Så nu kör jag min egen lilla låda ett tag och hoppas att det mynnar
ut i något som kan glädja både mig och andra.
Min egovecka med vila från cellgifter har börjat. Tjohoooo!
Det finns inga onödiga dagar,
alla dagar är livsviktiga.
Jag är tacksam för var dag
jag får öppna ögonen
och fylla med liv.
Hej vännen.
skrivenÄr glad för din skull att du orkar/kan och vill fylla dagarna med så mycket meningsfullt.
Du är en mästare på PMA (positve mental attitude). Och med den egenskapen kan man komma långt med och den behövs särskilt när man är sjuk. Du inspirerar mig.
Kram 💓💓💓