Att fylla tiden med liv.....

Som ni märker så är jag inte så frekvent i mitt skrivande nuförtiden.
Anledningen till det är att jag har fullt upp med att leva och göra saker
som jag mår bra av. Tiden räcker inte till allt och jag är väldigt noga
med att inte stressa så långt det är möjligt. Lust styr mitt skrivande
mer än att jag ska uppdatera hela tiden.
 
Nu lever jag en ganska stressfri tillvaro och det är nödvändigt för
att min kropp ska kunna återhämta sig mellan cellgifter och att
jag ska ha god livskvalitet.
 
Mina funderingar har gått i olika banor och en av alla tankar har
kretsat kring det där med tid. Jag såg ett vetenskapsprogram där
en professor talade om överlevnad i cancer, hur många månader
eller år man får extra om en väl utprövad medicin biter.
 
Man talar ofta om femårsöverlevnad men med nya mediciner vet
ingen riktigt hur länge man kan få i extratid. Det är så många
faktorer som spelar in.
 
När jag fick mitt senaste besked för 7 veckor sedan den 18 augusti,
sa min onkolog att det ser ut att vara riktigt illa med mig. Jag kunde
inte andas ordentligt och syreupptagningen var mellan 88-95 (POX)
Efter röntgen trodde de att jag fått metastaser i lungorna, en slags
mutation så de bildats trippelnegativa istället för her2-positiva
bröstcancerceller. Jag fick veta, eftersom jag frågade, att det i
värsta fall kan gå fort om vi inte kan stoppa spridningen.
 
Vi pausade med Kadcylan som ersattes av två olika cellgifter
som jag inte haft förut. Nu har jag fått fyra behandlingar och
jag lever än och mår ganska bra.
 
Rent statistiskt när man talar om tid i överlevnad så kan det
i första anblicken tyckas som att någon vecka eller månad
hit eller dit inte spelar så stor roll i det stora perspektivet.
Det säger man bara när man är fullt frisk och tror att man
aldrig ska dö.
 
Jag är oerhört tacksam att jag hittills fått 7 extra veckor
att fylla med liv! Bara det faktum att jag mår ganska bra
är en bonus I sig. Mitt liv ser lite annorlunda ut, ja, det
går inte i rallyfart men jag har god livskvalitet i det jag har.
 
Fick besked idag att jag får cellgiftsbehandling imorgon. De vita blodkropparna har stigit så nu kör vi igen. Efter behandling drar vi raka vägen till Öland och skördefest. Konstnätter, happenings, god mat och mys med bror med familj. Ska bli kul :-)
 
25-28 September åkte vi på Ölands Skördefest och det
var fantastiskt att äntligen få uppleva en riktig skördefest
med allt vad det har att erbjuda i mat, konstnätter, mysiga
arrangemang överallt och framför allt umgänge med familjen.
 
Anne Murberger's photo.
På fredagen bestämde jag att nu åker håret av! Hade hår precis överallt och
då är det ingen ide att försöka klippa ner, av med allt tack!
 
Anne Murberger's photo.
Jag satt ute i trädgården då maken rakade av mig rubbet och därefter
var det dags att göra Öland. Nu är det tredje omgången utan hår,
så det är ingen större chock längre. På med mössa när det är kallt bara.
Jag kommer inte att skaffa peruk för jag använder den ändå inte.
 
Med Kärleken på skördefest
Pumpor fanns det gott om och vi köpte honung, oljor och annat smått och
gott att ha till matlagning. Det roliga är alltid att gå runt och provsmaka bland
delikatesser av olika slag.
Här går jag i Himmelsberga som var riktigt mysigt. Vi gick på museum, café
och där visade de även hur man bearbetade säden i olika maskiner förr.
Maskinerna skakade och puttrade ordentligt med hjälp av traktorns motor.
 
Som ni ser så går jag numera nästan bara med kryckor. Hemma klarar
jag mig med en krycka för det mesta. Rollatorn använder jag bara
hemma att lasta saker i när jag grejar. Mitt vänstra ben har börjat leva
igen, varför vet ingen, men det kommer att ta lite tid att träna upp
musklerna igen. Har börjat med sjukgymnastik på en klinik i stan
två gånger i veckan och där får jag all hjälp jag behöver. Det blir
både rehabilitering i gym och  bassäng.
 
Rehablitiering är jätteviktigt, annars händer ingenting. Jag kompenserar
med mitt friska ben och har blivit stark i armar och höger ben. Det
kommer att ta ca 6 månader men det gör jag så gärna. Målet är att
kunna gå utan stöd. Det är en lycka i sig att det sker en markant
förbättring, från förlamning till att kunna gå igen.
 
Varför jag blev förlamad och varför jag nu blir bättre vet ingen.
Om det var Guillian-Barrés syndrome så brukar det bli bättre med tiden,
men det finns Inga belägg att jag haft det. Det är en autoimmun sjukdom.
 
Mysigt att äta sen middag i "glashuset" en stilla stjärnklar kväll. Blev bjudna på en ljuvlig middag med mycket kärlek i ingredienserna.  Vi tackar släkt och vänner på Öland för en härligt skön dag.
Jag älskar Öland och vädret var fantastiskt, kvällarna stjärnklara.
Vi satt I växthuset tillsammans familj och vänner, åt underbar mat,
pratade till sena kvällen, njöt av tillvaron och kände 100% livskvalitet.
Tack käre bror och svägerska för en underbar helg.
 
Anne Murberger's photo.
Min syster fyllde år också så jag passade på att virka ett par ulliga tossor i mjuk silkig
alpacka som inte sticks. Dessa ska jag göra fler av för de gick fort att virka.
 
På väg till och från Öland virkade jag även i bilen och vi hade riktigt mysigt
med ljudbok som vi lyssnade på tillsammans. Jag gillar att åka bil med min man.
 
 Gosiga tofflor som jag virkat och levererat till goa väninnan Hippas. Nu kan du skrutta på kalla golv. Kul projekt :-)
En toffelmodell som är lite tjockare men i mjuk ull som min väninna Hippas
fått i födelsedagspresent i helgen (I förskott). Jag gillar utmaningar och lärde
mig ett nytt virkmönster. Jättekul projekt!
 
Anne Murberger's photo.
Sedan rullar behandlingarna på två veckor av tre och goa Ammie är ofta
med mig och här vilar inga ledsamheter. Tiden går jättefort trots att det
tar 4.5 timma varje gång. Jag är tacksam att ha så fina vänner. Vi brukar belöna
oss med att äta gott ute efteråt och shoppa om vi orkar. I torsdags shoppade
jag 10 st jättefina gamla oanvända  linnehanddukar med monogram för 50Kr.
 
Kvällen innan behandling sov jag över hos Ammie och vi åt god mat
och hade en mysig filmkväll tillsammans. Life is good!
 
Torsdag kväll blev det återigen bokklubb som vi har en gång i månaden
och det är sååååå roligt. Denna gång var vi 8 av 9 tjejer hos väninnan Anna.
Bokprat, god mat, vin, skratt, gemenskap. Många av oss hade läst flera
böcker som lockade och då lånar vi runt. Jättebra sätt att slippa köpa
nya böcker hela tiden.
 
En bok som fick högt betyg var denna.
Fredrik Backman som skrivit "En man som heter Ove"
har även skrivit "Min mormor hälsar och säger förlåt"
Den ligger på tur att läsa på mitt nattduksbord.
 
Ingen vill missa våra träffar för vi har så himla kul.
Denna gång sov jag och en väninna  över hos
Anna och vi fick bonusen fredagsfrullemys tillsammans.
 
Lördag kväll träffades vi hos oss 6 vänner för middag
i höstens tecken och jag gillar att och pyssla innan så
bordet blir fint. Jag köper de blommor jag vill ha och
gör ett eget arrangemang med oasis så att buketten
blir låg så man kan se varandra över bordet.
 
Jättekul att få använda sin egen fantasi. Nu är blommorna lite ledsna då
de stått några dagar. Gjorde nyss en snabb "fuskdukning" och fotade.
Men halva nöjet är dukning och blommor, fina tygservetter och ljus.
 
Anne Murberger's photo.
Gillar förstås att laga mat också. Gästerna var glada och nöjda och skratten ekade,
maten och vinet smakade gott, efterrätten mumsig och alla upplevde ännu en härlig
kväll med full livskvalitet och kärlek i goda vänners lag.
 
Igår uppvaktade jag en 60-åring och det var öppet hus. Jättemysig eftermiddag
hos goda vänner som jag känt i 30 år. Härligt mingel med goa människor och
jag kunde nöjd och lycklig över att få vara med här på jorden köra hemåt på
kvällskvisten.
 
Det där med några veckor hit eller dit kan ha en ganska stor betydelse
när man är sjuk. Det viktigaste är inte att åka på dyra resor eller att äga
en massa prylar. Det viktigaste av allt är umgänget med andra människor.
Var och hur man träffas spelar ingen roll, bara man umgås.
 
Med de människor man tycker om som ger en glädje och som man kan ge
tillbaka till. Man fyller hjärtat med liv, glädje och kärlek.
Jag har tur som har så många fina vänner i olika konstelationer.
 
Nu är hjärtat fyllt med upplevelser och umgänge så nu ska jag vara lite
eremit ett tag igen. Jag är sådan. En "social ermit". In i min egen bubbla
för att vara kreativ. Jag kan bara vara kreativ ensam.
 
Jag är "pratmätt", hoppas ni förstår vad jag menar. Hjärnan behöver vila
från intryck och då kan jag inte tänka en enda tanke mer.
 
Jag har några projekt på gång och det kliar i fingrarna.
Så nu kör jag min egen lilla låda ett tag och hoppas att det mynnar
ut i något som kan glädja både mig och andra.
 
Min egovecka med vila från cellgifter har börjat. Tjohoooo!
 
Det finns inga onödiga dagar,
alla dagar är livsviktiga.
Jag är tacksam för var dag
jag får öppna ögonen
och fylla med liv.
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Marika

Hej vännen.
Är glad för din skull att du orkar/kan och vill fylla dagarna med så mycket meningsfullt.
Du är en mästare på PMA (positve mental attitude). Och med den egenskapen kan man komma långt med och den behövs särskilt när man är sjuk. Du inspirerar mig.
Kram 💓💓💓

skriven
#2: Kia,ängeln Simons mamma

Med eller utan hår...Anne det kvittar för du är så snygg och fräsch ändå.Du ser verkligen otroligt frisk och fin ut trots all skit i din kropp.Så härligt att läsa att ni hade det bra på Öland
Nu känner vi av hösten på riktigt...löven faller och temperaturen likaså.Inte ok för en frysande typ som jag är.Nu blir det tjockare jacka och halsduk.Du lyfter upp många människor med din positiva inställning.Fler har sagt till mej att du är en beundransvärd,otrolig kvinna.Önskar dej allt gott och roligt framöver,kram Kia

skriven
#3: Evalotta Kovacic

Hej jag såg din blogg som Maria Bergman delat med av o jag måste bara få säga .... Du verkar vara underbart härlig ! Go for it ! Tack för att du orkar o har viljan att dela med dig . Tänker på dig o sköt om dig som bara DU kan ! Massor av kramar Evalotta

skriven
#4: Maria Blomgrn

Du är så otroligt inspirerande! sänder mängder med kramar! :)

skriven
#5: Gunilla Gundhammar

Du är för härlig Anne! @):-

skriven
#6: Annika

Härligt att läsa din blogg. Du levererar verkligen posetiv energi. Tack!

skriven
#7: Helena

Åh, vilka söta tossor 😀

skriven
#8: Lan

Det gör du helt rätt i Anne, dvs.skriver när du känner för det och har tid & ork. Förstår precis vad du menar med att "gå in i den egna kreativitets bubblan", visst är det underbart att få pyssla i sin egen takt med endast tankarna som sällskap. Ha nu en riktigt härlig & fin "egovecka" utan cellgifterna. Kram Lan

skriven
#9: E

Kom av en slump in på din dotters blogg för många år sedan efter att följt tre starka kvinnor och läst boken "Livet kan inte vänta". I Sabinas blogg var era bloggar länkade till. Och så var det med det kan man tro. Men alla era resor har berikat mig i mitt liv. De har stärkt mig och dina vackra ord följer mig dagligen. Jag går igenom en jobbig situation då jag och min man försökt bli med barn under en lång tid. Det är en sorg att önska något så djupt med veta att det ligger utanför min kontroll. Det som du däremot lärt mig är att det som ligger i min kontroll är det jag borde påverka. Jag är en riktig liten livsnjutare, tack vare dig. Jag älskar livet och inser att det är en gåva så vacker värd att levas. Därför gör jag varje dag till något speciell och sämre dagar gör jag något extra ännu mer.

Jag vill tacka dig för din energi i bloggen. För ditt vackra sätt att förmedla harmoni och kraft. Jag önskar dig allt gott!

skriven
#10: Helena

Hej Anne,
Jag känner inte dig eller din familj men har följt dig i flera år nu.. Först vill jag bara säga att du verkar vara en fantastiskt stark person! Jag har idag fått veta att min cancersjuka moster, som jag står väldigt nära, har en sån cancer att det inte går att göra något åt och att det bara är en tidsfråga.. Hon fick sin cancerdiagnos för en månad sedan och nu pratar vi veckor som hon hon har kvar. Jag kan inte ta in detta och det känns helt overkligt.. Hur gör man för att hantera vetskapen? Finns inga enkla svar förstås men du verkar ändå ha hittat ett sätt att hantera både din egen situation och när ni fick veta Maddes öde.
Jag önskar dig allt gott och hoppas att du trots sjukdomen fortsätter njuta av livet!

skriven
#11: Marie-Louise

Hej Anne! Har följt din fantastiska blogg under några år.Fick själv samma typ av bc 2009 som du har.Din blogg gör en enorm insats för bcsystrar som får viktig info och insyn om hur det är att leva med spridd cancer. Vi har nu en aning om hur livet kan komma att se ut för oss och att vi mentalt står lite förberedda.Jag är just nu "frisk" men hade en liten spridning till 2 portvaktskörtlar och räknas därför till att ha kronisk cancer. Min fråga till dej Anne: Hur upptäcktes ditt återfall? Vi prover eller kände du något "konstigt" själv? Massor av kramar!

skriven
#12: Marie-Louise

Glömde ju skriva att jag just nu läser Fredrik Backmans: Britt-Marie var här. Helt underbar bok i samma stil som hans tidigare böcker. En njutning att läsa så humoristiskt om allvarliga saker/levnadsöden.

skriven
#13: Anne

Hej Marie-Louise,
Jag kände mitt återfall själv. Den satt i vänster sida vid nyckelbenet. Ett par hårda knölar i lymfkörtlarna som växte väldigt snabbt. Det var 4 månader efter avslutad behandling med Herceptin. Det var en orolig tid för den växte bakåt mot ryggraden men vi lyckades döda tumörerna där genom strålning. Jag tjatade mig till strålning. Hade strålats ganska nära tidigare när jag op bort bröstet men jag stod på mig. Det är jag glad för idag. Man blir rätt duktig på att känna av vad som är bra och dåligt för just mig.
Tack för boktipset, gillar hans stil så jag ska nog läsa även hans senaste bok. Kram och tack för dina fina ord.

skriven
#14: aina

Hörde dig på radion idag,,,så bra kramar

skriven

Kommentera inlägget här :