Att fokusera på det som healar....

 
Nu slänger jag in er i en tuff vardag, inga omskrivningar,
det bara är så nu. Jag är sjuk, jättesjuk, det vet alla.
Under en tid har jag hostat förfärligt, varit väldigt trött,
och jag har försökt hoppas att jag har propp i lungan,
kanske någon infektion igen eller någon annan åkomma
som går att ta bort med lite dundermeddussin.
 
Flåsandet vid minsta ansträngning, t om när jag pratat
en stund är frustrerande jobbig. I tisdags gjorde jag
PET CT i Göteborg dit maken följde med.
Efteråt åt vi på det mysiga Cafet kringlan på Haga.
Här serveras både god lunch och fika och de har goda soppor
och vegetarisk mat. Supermysig inredning. Mitt favvohak på Haga! 
 
Morgonen därpå, onsdag åkte vi till Uddevalla sjukhus för
ännu en cellgiftsbehandling. Sköterskan såg mitt allmän
tillstånd. Jag berättade om att jag haft svimningsanfall och
små korta känselbortfall i händer, yrsel och balansproblem.
 
Hon konsulterade onkolog och skickade upp mig till palliativa
för utredning. Behandling därmed utesluten. Jag fick först
vanlig slätröntgen och senare CT torax (lungor) och hjärna.
Svar från PET CTn får jag först på onsdag. 17e.
 
Igår kom så svaret av palliativaläkare och min kontaktsköterska.
Maken fick slänga sig hit för de ville att han är med. Då förstår
man att det är allvarligt.
 
Det de såg på CTn var spridning, metastaser i hjärnan, ett
antal centimeterstora. Vet ännu ej hur många och var de sitter.
Det är min onkologs uppgift att ta detaljerna. Men att de stör
min kropp och trycker på är uppenbart. Jag får små 'anfall'
som liknar EP anfall. Jag försvinner någon minut som ett
slags svimningsbortfall och kommer tillbaka efter en stund.
Talet är blurrigt och tar en stund att hitta orden.
 
Mycket obehagligt och jag har noll kontroll. Än har jag inte
ramlat. Senast idag hände det igen när jag låg i sängen.
Min kontaktsköterska var hos mig just då tack och lov.
Efteråt är jag dödstrött, som att jag tagit sömntabletter.
 
Jag har även tätare i och kring lungor med pålagringar
på tidigare metastasering. Även detaljer kring det kommer
nästa vecka. Hostan och andfåddheten skvallrar om mitt
dåliga syresättningstillstånd. Så länge jag är still och
inte pratar hostar jag inte, men minsta ansträngning
talar för ett kraftigt försämrat läge. Thats hard fact.
 
Nu är fokus på att svälla av i hjärnan och lungor
för att jag ska bli lite piggare. Betapred, kortison
i höga doser är det man kan ta till. Att lindra,
att göra det så bra som möjligt, att ge mig
livskvalitet. Att ge mig lite mer tid utan svår
kamp. Att få så många bra dagar som möjligt.
Kanske t om några bra månader om jag har tur.
 
Botet finns inte, har inte funnits, det har vi vetat länge.
Förlängning av liv har funnits hela tiden, även nu, för
varje dag jag lever är ju förlängning av mitt liv.
 
Tuffa fakta för dotter, make, familj och vänner. 
Tuffa fakta för mig som har skiten.
Jag har livet till låns en stund till.
Men jag måste göra bokslut nu.
Allt det jag vill säga.
Allt det jag vill skriva.
Det viktigaste till mina kära.
Till dom personligen.
 
Jag är inte rädd för att dö längre.
Men jag vill inte dö.
Jag är rädd för hur jag ska dö,
på vägen in till andra sidan.
När jag väl är där är det lugnt,
då får jag träffa Madde.
Men jag vill vara kvar.
Trots att min Madde dog bara 20 år gammal. 
Jag vill finnas för min Christine,
hon är mitt allt, jag behöver henne,
hon behöver mig.
För min man, familj och vänner.
Jag har ju så mycket kvar.
Men mitt liv blir ett fullt liv när än jag dör.
Jag hoppas att jag får fylla 50 i februari,
ha en brakfest med massor av champagne,
god mat och glada upptåg.
Jag har det som mål såklart.
Tänker inte kasta in handduken så lätt.
 
Men man kan diskutera vad ett fullt liv är.
Det finns folk som inte lever sina liv,
bara låter dagarna gå. Är det livet?
Trots att de kanske är både 60, 70, 80
år. Ingen kan leva medvetet fullt ut
varje dag, men vi kan försöka göra livet
meningsfullt så ofta vi kan.
 
Alla har vi olika syn på vad meningsfullt
innebär, och det är bra bara vi är medvetna
om vart vi vill i livet. Att vi går vår egen väg.
 
Min väg skulle kunna bli en hel bok, en
brokig, sned, snubblande, med stora
omvägar, grenar och snår att korva sig
igenom, stigar, asfalterade vägar och
ibland även motorvägar, korta bitar.
Livet har gjort mig stark.
Jag har varit olycklig.
Jag har varit och är lycklig.
Lycklig på ett tacksamt sätt.
De senaste åren har öppnat
upp mig till en varmare person,
mer ödmjuk än den jag en gång var.
 
Svåra törnen och hårda slag gör
en människa ödmjuk och tacksam
när man får uppleva lycka och kärlek.
 
Och det har jag i mängder, Kärlek!
Det har gjort att jag orkat, min
kärlek och make gör varje dag till
en bra dag med små och stora saker.
Han är en riktig hittepåare!
Och han får mig att skratta varje dag.
 
Som när vi fick det tunga beskedet.
Då åkte vi och käka lunch på stan,
köpte en fin pyjamas till mig att ha
på sjukhuset....och vi åkte till
garnaffären och han köpte mig en massa
fina garner för att kunna virka här.
Det är kärlek det!
Jag har ju mina dilleperioder då jag gör ett gäng liknande saker
tills jag tröttnar och hittar på något annat.
 
Grytlappar har varit min terapi ett tag när jag bara orkat
sitta på en stol.
 
 
 
 
 
 
Ja, grytlappar var det, har gjort fler men inte tagit bilder än.
Garn healar och ger energi.
Garn är billigare och bättre än vilken psykolog som helst.
Garn ger fantasi, kreativa tankar och man virkar in kärlek.
Garnalstrena ger jag bort, dubbel glädje.
Garn aktiverar hjärnan för hittepåmönster måste tänkas ut.
Jag ska virka så länge jag lever, så det så.
 
Men imorgon får jag permission och då ska vi baka ett berg
med lussebullar tillsammans med vännerna Anita & Robert,
Bengt & Hippas. Mändelmässe ska vara i förstås.
Det blir bara galna figurer, inget präktigt här inte!
God mat och vin hör till. En jätterolig tradition vi har för oss.
 
 
 
Förebilden....efterbilden blir nog en helt annan.
Tjoflöjt på er!
 
PS. Jag vaknade till ett långt Luciatåg imorse,
så vackert och överraskande. Började gråta,
är ju sååå blödig för sånt. Läkaren på avdelningen
var stjärngosse. Sött tycker jag. 
 
Ha nu en riktigt fin Lucia imorgon.
Kärlek till er!

Kommentarer :

#1: Maja från skellefteå

Kärlek tillbaka,.... Jag köpte formar i Malmö på Cool stuff för några år sedan och det var roliga att baka och dekorera!

http://www.coolstuff.se/Pipparkaka


Hoppas Lucia blir en stämningsfull fin dag för dig/er!

Kram!

skriven
#2: Lena

Tack för att jag , en helt okänd , får ta del av dina rader å ditt liv just nu. Sänder stora varma styrkekramar till dej min okända vän och slutar inte tro på uneer

skriven
#3: Hazel

Massor av varma tankar till dig och din familj, Anne. Hoppas du har många, många underbara dagar kvar!

skriven
#4: Camilla

Massor med kärlek och kramar till Dig och familjen 😍

skriven
#5: Sannah Lindberg

❤️❤️❤️, fina Anne! Styrkekraam! Så modig du är och stark mitt upp i detta omtumlande. Mina ord känns futtiga mitt i detta orättvisa, känner med dig och hela familjen, men vet att du kommer få uppleva din 50-års fest!! ❤️❤️❤️

skriven
#6: Lilli

Käraste Anne,
Sänder dig många varma kramar, och mina tankar är hos dig och din familj. Jag saknar ord, tycker det är så orättvist..
Kram

skriven
#7: Mia (Skeå)

Älskade Anne! Jag har alltid och kommer alltid heja på dig. Just nu har jag inga hurtiga glada tillrop. Mer än känsla av eftertänksamhet och önskan jag kunde heala dig - låta Christine få ha sin mamma många år till. Dina ord innebär att fejsa verkligheten.. Lätt för mig att säga...! Jag ber till något därovan att du får fira din femnolla dag<3 . Bada i Champagne och bara vara happy! Skickar ett pratat medd imorgon.... Kärlek till dig, PÅ och fin dotter. <3 Maria

skriven
#8: Gilla

Så modig du är som berättar så öppet om din sjukdom. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, för det är så svårt. Vi känner ju inte varann, men jag känner verkligen för dej.

Jag känner igen dina bilder på garnerna från FB. Jag skrev ju där att jag satt och virkade på dagarna på sjukhuset. Jag var där för en hjärtinfarkt. Den var inte svår, som jag skrev i det inlägget.

Styrkekramar till dej från mej. Okända Gunilla/Gilla

skriven
#9: Anna-Carin Hellgren

Vilka härliga grytlappar! Jag förstår verkligen att DU mår bra när du gör dom - för jag log när jag såg dom!!
Din kärlek virkas nog in i grytlappen!
Crea DIem <3

skriven
#10: kristina

SÅ modig du är Fast vi bara mötts som cancervänner så har du en plats i mitt hjärta och jag gråter för din skull och de dinas. Jag ber till Gud att du ska få leva länge och att du ska slippa så mycket smärtor. Denna cancer förstör så mycket o du har ju redan mött den i din dotters liv så du borde ha fått slippa det mötet igen. Men vi väljer inte, livet är inte rättvist men jag ber att Jesus som är världens ljus och uppståndelsen och livet ska få lysa in i dig även dina mörka dagar och få bära dig . Varma kramar din vän Kristina

skriven
#11: Lan

Åh Anne, blir så ledsen när jag läser dina rader, att inte skiten kan ge sig & ligga still..Men jag läser också rader från en stark (man har ju inget val där, men det är en annan slags styrka jag menar-kanske solid och trygg är bättre ord) & positiv människa som har mycket kvar att ge! Som du skriver, du har & lever fullt ut, här & nu. Ha ett riktigt mysigt lussebak. Stor kram till dig i Lucianatten!

skriven
#12: Minna

Har följd din blogg och Maddes blogg sen 2007🌸Du är en fantastik kvinna och jag vill skicka massor med styrkekramar💐💐virka det är helande håller med dig🎄

skriven
#13: Anki Persson

Ja, modig var rätta ordet, många får cancer, många drabbas runt personerna. Man vet inte vem som drabbas nästa gång, och man vill inte ens tänka den tanken fullt ut... Rädslan är för stor. Men du är så modig som vågar tänka alla tankar fullt ut. Så fullt ut att du kan skriva ner dem och därmed ta på dem... Det är bland det modigaste jag vet!
Känner inte dig men vet att det jag nyss läst kommer jag aldrig att glömma och jag kommer att prata om det du skrivit till andra... För det är en sådan bitterljuv känsla att läsa,det är massor av kärlek och massor av liv men också "inte-går-att- göra-någonting-åt det" känsla....
<3 Det är med stor respekt för dig som jag avslutar detta <3

(Min mamma hade också cancer)

skriven
#14: Kia,ängeln Simons mamma

Det finns inga ord Anne....jag gråter,över orättvisan över våra älskade barns bortgång,över att du som är så fantastisk ska behöva ha denna skit i din kropp.Önskar av hela mitt hjärta
att du får en vacker Lucia helg.Många kramar Kia

skriven
#15: Eva Selstam Heilman

Anne,

Dina inlägg är helt underbara, jag tänker på dig varje dag och använder dig som ledstjärna i livet.
Tack för din öppenhet, ärlighet and mod!
Tusen kramar!

skriven
#16: kaffehörnan

Jättefina bilder och grymma färger

skriven
#17: Maria Blomgren

Kära Ann, jag har läst din blogg i flera år (även Maddes). Vi är nästan lika gamla du och jag, har aldrig träffats, men du har för alltid förändrat mitt liv! Din inställning och dina berättelser om dit liv är så oerhört fina och inspirerande! Jag tänker jätteofta på detta! Sänder all min styrka, glädje och värme till dig och din familj

skriven
#18: Nilla & Göran

Styrkekramar till dig kära Anne. Vi ber för dig och att du ska få många fina och innehållsrika dagar.❤️

skriven
#19: Malin

Vill skicka dig en stor kram, berätta att jag tänker på dig massor även fast jag inte känner dig! Du verkar vara en sådan fantastisk människa och det är så sjukt orättvist och fruktansvärt att du ska behöva gå igenom detta. Jag hoppas att läkarna hittar på något som får dig att må mycket bättre länge länge!

skriven
#20: Sanna

Kärlek tillbaka till dig, du som ger så mkt. Man blir lite klokare av att läsa dina tankar🙏Önskar dig allt gott.💖kram fr Sanna

skriven
#21: Cathrin

Stor kram till dig från en trogen läsare

skriven
#22: Ameli

Vilka fina grytlappar, glada och färgrika. Garn ger glädje, alla härliga färger, allt det kreativa i en som vaknar, först har man glädje vid val och köp sedan vid handarbetet och sedan ger det glädje till den som får handarbetet.
Ha det bra. Ameli

skriven
#23: Maria

Vilka tankar och sanningar du förmedlar! Det mer än berör! Det får oss läsare att tänka en gång till...Det lär mig att se livet med ödmjukhet och väcker igen insikten om att ta vara på det goda i livet! Hoppas de hittar en dunderkur och du år möjlighet att må så mycket bättre snart!

skriven
#24: Pernilla Plaza Interiör

Jag är sååå ledsen. FYFAN.

skriven
#25: Hanna Dannstedt

Såå fint och ärligt skrivit. Här är inget öga torrt..
Varm lång kram från Hanna ( Filips mamma )

skriven
#26: Gun

Känner inte dej, men tänker ofta på dej.
Så fint skrivit om detta jätte svåra.
Hoppas du får en lugn helg. kram

skriven
#27: Maria

Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg.
Du är så vis och så klok även i det allra mörkaste mörka.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du får många fina stunder med nära och kära ännu och att du får ditt 50-års kalas.

Många tankar och kramar /maria

skriven
#28: Kerstin

En fin lucia till dig också o en massa energi!

skriven
#29: Laila

Vill bara sända den innerligaste, längsta kramen du kan tänka dig. Tackat dig förut och TACK igen för att du orkar dela med dig. Betyder mycket för mig o många med mig som lever med C. Kraaaam Laila

skriven
#30: Kristina

Kära sis. Du har många systrar när och fjärran och jag är glad att dela dig med dem, bröder också för den delen. Din värld når ut till många och betyder kanske skillnaden för dem som står rådlös eller tvivlande. Du är viktig för oss. För mig som känt dig i fyrtiosju år, vet att du alltid haft mod och styrka, du överträffar allt idag. Tack för att du delar med dig. Lusten och vakna ekorrögon-blicken finns där. Trots allt. Vi ska fira dig på din 50-dag. Det här är svårt, gör ont. Allt jag skriver känns klumpigt. Vill bara säga att vi vill finnas för dig här hela tiden. Tack för du delar med dig och sätter ord på ditt liv, en del av vårt. Min kära, fina vackra syster. Du betyder allt. Vi skall alltid vara tre sis och ett bra tag till ska det bli. Luv K.

skriven
#31: Helene / Pippi

Du är grym, all kraft till dig och stor kram

skriven
#32: Monica

Så fint skrivet , jag blir så ledsen. Tänker ofta på dig och önskar er en härlig och avkopplande Lucia Helg:)

Kram

skriven
#33: Sarah

Finns inga ord. Jag känner mig bara så ledsen av att läsa inlägget. Jag läste Maddes blogg och hoppade sedan över till din. Känns som att du är en del av min vardag! Du har berört mig på ett väldigt speciellt sätt. Önskar dig all kärlek på jorden och fina mysiga juldagar med din familj <3 massa kram!!

skriven
#34: ia

Å nej! Det här ville jag inte läsa. Hoppas o ber för att Du har många, många fina dagar kvar i livet. Livet, som Du så fint o tänkvärt, skriver om för oss. Tack för att Du delar med Dig!

Känns så fjuttigt att ge en "styrkekram" här i bloggen men kan inte annat än det. Du ÄR fantastisk!

skriven
#35: Elisabet Roslund

Finaste Anne........jag läser ditt inlägg med tårar och starka känslor..........jag läser inläggen från så många medmänniskor, så fina värmande kommentarer.Så mycket du har och kommer att påverka oss läsare. Livet är ett mysterium. Vad väntar oss på andra sidan? Där finns din älskade Madde, min älskade Mattias och så många andra saknade älskade människor, Alla fina änglar idag. Jag förstår och känner med Christine som ska behöva vara med om att två familjemedlemmar ska drabbas av denna sjukdom. All styrka och kraft till Christine, din älskade man och alla dina nära. Önskar dig de allra finaste dagar, veckor, månader som kan förgylla dina dagar här på jorden. Alla ska vi en dag bli änglar och min tröst är "Vi ses igen"
Kramar och styrka/Elisabet

skriven
#36: Paula

Anne jag kommer be för att du ska få uppleva din 50 års dag utan plågor och smärta! Hoppas månaderna dit blir snarare bättre än sämre och att läkarna får ordning på dina lungor och metastaser i hjärnan! Är tufft att läsa att du har det så jobbigt och kämpigt just nu men är lycklig över att höra att du har en fantastisk och kärleksfull familj som stöttar och ger dig all kärlek som du behöver nu i det svåra❤️👪

Nu är det jultider och då förväntas man att må så gott som möjligt. Alla bakar, pyntar, pysslar , förbereder och är fixerade över materiella julklappar som egentligen är helt oväsentliga när man mäter sig in i din situation! Allt som betyder något är att du blir bättre och slipper lida. Det är allt jag önskar mig till jul!!

skriven
#37: Yvonne

Läser dina fina rader och håller tummarna för att du ska få uppleva din 50årsdag och önskar dig en God jul och nyår. Du har en fin själ. Ha många sköna virk stunder. Virkning är en bra terapi som du säger .kram

skriven
#38: ALMA

Jag följde din dotter blogg under hennes kamp... Kort därefter började följa dig. Blir så ledsen när jag läser ditt senaste inlägg. Du har lärt mig att ta vara på dagarna. Min pappa gick bort 2006 när jg var gravid med mitt första barn. Då tänkte jag efter många och långa år då jag repat mig att blixten kan inte slå ner i samma träd igen..det gjorde det 2013 dog min lillebror...kan känna igen mig i eran sorg. Ta hand om dig så gott det går och positivt tänkande även om det är tufft. Kram A

skriven
#39: Gunlög Eliasson

Kära Anne! Så gott att höra vad du skriver, att du kan njuta av livet, bejaka det så starkt, mitt i allt. Själv har jag stor ångest idag efter att min Anders begravdes i fredags - tomheten, saknaden går in i ett nytt skede. Men, det stora positiva är där: en rent magisk begravning, med så mycken kärlek, musik och ord som berörde totalt, och över allt ett ljus! Framför kistan låg Anders fina ratt, redo för färden in i ljuset!

skriven
#40: Jessica

Jag har aldrig någonsin stött på en människa som är så levande som du <3

skriven
#41: Camilla

Orättvisa, hemska sjukdom. Allt ljus och hopp till dig Anne. Må du få många vackra och fina dagar tillsammans med dina nära och kära.

skriven
#42: Karin

Fina du! Jag har följt din blogg och står stum inför vad du ställs inför. Ber om mirakel! Du verkar ha en fantastisk man men du är en fantastisk kvinna,,,,ni finns i mina tankar

skriven
#43: Piedra

Vad fantastisk du är! Det berör mig djupt att läsa vad du skriver. Du skriver inte bara om ett väldigt svårt ämne, utan du ger mening åt det liv du har kvar. Det är säkert inte mycket till tröst, men jag tycker att du har superhjältestatus, och jag ber om ett mirakel för din del. <3

skriven
#44: Nilla

Tänker på dig. Du är fantastisk!
Styrkekram

skriven
#45: lena

Fan vad livet är orättvist. Många styrkekramar till dej❤️

skriven
#46: Tins

Kära Anne.....jag har läst ditt inlägg flera gånger och jag är så ledsen o tom....
Jag skickar dig den varmaste kramen och självklart kommer du att ha en 50-åringen fest med pompa och ståt.
Kram kram

skriven
#47: Mamma till Tio med obotlig cancer

Åh visst är det härligt med garn......jag ska sticka till sista andetaget ♡♡♡ hoppas du får många fina dagar med dina nära och kära ♡♡♡ kram från en i samma situation

skriven
#48: Jannike

Tårarna rinner när jag läser din text. Jag har aldrig förr skrivit till dig men följt dig i många år, följde även Madde. Vad skriver man till någon man inte känner men som man känner så mycket för? Sänder all kärlek och omtanke till dig och din familj! Kram från Jannike i Blekinge.

skriven
#49: Sanna

Jag vet inte vad jag ska skriva, blir bara så berörd och ledsen av att läsa dina ord. Stor kram till dig, du modiga och starka kvinna!

skriven
#50: Tara

Anne,

Jag har aldrig kommenterat här förut. Jag har aldrig kommenterat på någon blogg förut. Men du berör, och jag vill att du ska veta det. Jag har följt Maddes och sedan din blogg sedan 2008 och du har lärt mig så mycket utan att vi aldrig ens har setts. Det är fantastiskt. Tack. Idag är jag 26 år och tackar dig för den visdom du delat med dig genom åren och fortfarande gör. Jag längtar efter att få läsa inlägget om din 50-års fest!

Styrkekramar från mig, Tara

skriven
#51: Anonym

Tack för dina fina ord. Livet är underbart och du gör det så vackert med ditt perspektiv på saker.....man ska verkligen ta vara på livet, även om det innehåller mycket vardag. Ta hand om dig!

skriven
#52: Liv

Med så mycket kärlek trots att vi inte mötts. Men jag har sett skärvor av dig genom bloggen och all den kreativitet, kärlek, ärlighet och livsvisdom du delat med oss.
Med kärlek
Liv

skriven

Kommentera inlägget här :