Bättre sent än aldrig mer.....

Äntligen får jag ro och behov av att skriva igen.
Det har hänt oerhört mycket denna sommaren, en sommar
då jag struntat fullständigt i att blogga och det var riktigt
befriande. Ärligt talat har jag varken haft ork eller lust.
 
Jag skriver fortfarande och kommer alltid att skriva för
min egen skull. När behovet pockar på att få ur mig tankar
och känslor. Sedan förstår jag att trogna bloggläsare
förväntar sig nya inlägg med jämna mellanrum, för man
läser ju som en följetång, men ibland är det gott med en
längre paus för att få perspektiv på tillvaron.
 
Jag ska som alla andra ge sommaren 2014 högsta betyg.
En sådan sommar vi haft! Alla har fått rejält med värme,
sol och bad och att leta sig till skuggan har varit nödvändigt
många dagar.
 
Vi har varit på semester på olika håll och landat i stugan
mellan varven.
 
13e juli åkte vi till underbara Öland en vecka för att umgås
med dotter, bror och hans familj i underbar miljö.
 
Mysiga kvällsmiddagar med prat, god mat, sång och härlig stämning.
 
 Käre bror tog oss upp med planet över Öland och det var så häftig att sitta fram vid spakarna
och se ön och vatten både väster och öster om ön samtidigt. Jag fick även den stora förmånen
att få umgås med älskade dotter både i stugan och på Öland i hela två veckor.
 
En kväll åkte vi till en mysig restaurang "Kackelstugan" för att lyssna på en intim
spelning med Wille Crafoord. God mat och mysig kontinental feelgood kväll.
 
En av de otaliga varma dagarna satte jag mig under ett träd i skuggan och hade
egotid med min virkning medan alla andra badade, spelade golf, eller cyklade, och
jag fick även kvalitetstid med min svägerskas gamla goa pappa.
 
Ett besök på Resmo krukmakeri resulterade i en vacker vit tekanna och
fyra temuggar därtill. Äntligen fann jag det jag länge letat efter.
 
Photo: Magisk afton vid stranden med mat, prat och mys med familjen. Varmt och skönt, vindstilla betraktade den vackra solnedgången. Hallelujamoment kväll. Åkte ner med brollan i hans charmiga picknickbil 2CV :-)
Sista kvällen njöt vi av en sagolik kväll nere vid stranden med picknick,
vin och en magisk solnedgång över Kalmarsund.
 
En mysig familjevecka var över med många fina upplevelser och jag gjorde
den stora upptäckten att jag klarar mer än jag trodde var möjligt. Jag lärde
mig att gå upp och ner för höga trappor med kryckor. Om jag ska uppleva
något så måste jag bestämma med hjärnan att det går. Sakta men säkert
tog jag steg för steg, först med hjälp av att någon höll sig framför när jag gick
ner och senare släppte rädslan och jag gick helt själv.
 
Vi landade tillbaka i stugan den 19e juli och det var gott att ha fått lite
miljöombyte även om det är underbart att vara i stugan. Nu njöt vi av
stilla, sköna dagar under parasoll och dagar med sol och bad vid
vännernas brygga nu vid Vänerns strand.
Photo: Reality check...sitter i skuggan under parasollet, ont i ben och fötter och extremt trött...suck! Dagens fråga, bryggan med väninnorna Anna Maisi Ristorp och Ammie Thorvaldsson eller under parasollet med god bok...hmmmm?
Värmen gav mina ben en rejäl utmaning så det blev högläge  med bultande
svullnad i höger ben. Hade världens elefantfot ibland.
 
Vi njöt vid bryggan och våra män byggde till bryggan på några dagar medan jag, Anna
och Ammie  njöt i  solen och badade förstås. Lunchen och kaffet var med varje dag. Lite
kul att våra män är lite rastlösa, så de fann sitt projekt och vi njöt av att titta på.
Annars hade de inte orkat sitta som vi gör. Win-Win liksom.
 
Photo: Efter kvällsdopp i 26 gradigt Vänern.
Och vad jag badade! En av de varmaste dagarna stapplade jag ner med
mina kryckor säkert 7-8 gånger och det ska tilläggas att jag är världens
badkruka. Men är det 26 C i vattnet i Vänern så hoppar man i.
Här ett varmt och skönt kvällsdopp.
 
29 juli åkte vi med vännerna Bengt och Hippas från Dalsland till Dalarna för
att uppleva äkta svensk kultur några dagar.
 
Här bodde vi i fantastiskt vackra byn Färnäs nära Mora med vidunderlig utsikt mot Siljan.
Vi fick lära oss att det är; "Stärst bin i hel värdi, fir kilometer i firkant!"
 
Visst är det roligt att vara barnslig! Vi fick se den stora konsten i hur
man tillverkar dalahästar. Bara hantverk hela vägen. Kul utflykt.
 
Vi besökte även Zorngården som är ett absolut måste om man
är i Mora. Vilket hem han byggde, Anders Zorn med fru. Så modernt de
hade det med kyl och frys, tjänstefolk och så vackra rum. De hade en
förmögenhet och ett bra tänk kring ergonomi, design och känsla.
Tjänstefolket hade en bra och supermodern arbetsmiljö.
Efter det besöket var inte själva Zornmuseet lika intressant, men
då har vi sett en massa originaltavlor i alla fall.
 
Själva huvudanledningen till att vi åkte till Dalarna var ju att vi
skulle se Kraftwerk i Rättvik, Dalhalla den 2a augusti.
Och det var en maffig och rolig kväll. Vi fick rullstolsplats på rad 10.
Ibland får man lite handikappfavörer och vi fick sitta tillsammans
alla fyra. Pluspoäng till Dalhallas service!
 
Sista frukosten innan hemfärd från denna vackra plats. Jag fick även den stora
glädjen att återse min ungdomsvän Annika och hennes familj då vi grillade en kväll
hemma hos dom. Vi hade inte setts på 30 år och det kändes som igår.
 
27 juli hade vi ettårig bröllopsdag, bomullsbröllop.
Så vi åkte till Bohuslän, Fjällbacka, kort promenad i Havstenssund och
god middag i varma solnedgången i Hamburgsund. En supermysig dag.
Jag varierar med rollator, kryckor och rullstol beroende på underlag och
längd på utflykten.
 
 
5 augusti...plötsligt hände det!
Vi hittade den ultimata bilen för mina nya behov. En automatväxlad bil VW Touran.
Den bara stod där och ville ha oss. En sådan lycka jag kände att kunna rulla ut igen
men nu bara med en fot. Jag har inte kört bil sedan mitt vänsterben blev förlamat i maj.
Dessutom kan man lasta både rullstol, rollator och resväskor i bilen.
 
I stugan fick dotters katt som vi haft i sommar se kossorna på sommarbete precis
utanför altanen. Pip var på rymmen två veckor och jag höll på att gå sönder av oro.
Vi hade precis haft besök av en kraftig tromb som drog ner hundratals träd och just
den dagen var vi på barndop några timmar. Förödelsen var stor men varken människor
eller byggnader kom till skada....och Pip smög sig hemåt och höll sig innanför
vårt skinn resten av sommarlovet.
 
Semestern har varit fantastiskt mysig med både stora och små utflykter,
och händelser som jag ser tillbaka på med glädje och kärlek. Vi har haft det
lugnt och skönt och till och med cancern tog jag semester ifrån.
 
Men den lyckan som varar för evigt finns inte. 13 augusti fick jag
återigen PET-CT i Göteborg. Med en klump i bröstet åkte jag dit och
Ammie följde med och höll mig i handen tack och  lov. Jag känner att
något är väldigt fel i kroppen.
 
Ångesten kröp på men Ammie fick mig att bli lugn utan att det blev någon
panikångest. Det är bättre för själen att hålla en vän i handen än att stoppa en
tablett i munnen.Efteråt käkade vi god middag på en grekisk restaurang på Linnegatan
 
De senaste veckorna har jag haft allt svårare att andas och andfåddheten har
blivit mer ansträngande för var dag som gått. Jag har kämpat på men vi har
ändå försökt göra saker för att skingra tankarna tills dess att vi får ett resultat
från PET-CTn.
 
Två dagar senare på fredagen skulle jag få en ny dos Kadcyla i Uddevalla,
men det blev inget med den behandlingen. Fick istället göra en slätröntgen
för att utröna varför jag hade så dålig syresättning. Läpparna lite lätt
blåaktiga, kraftiga hostattacker vid minsta ansträngning och andfåddhet.
De poxade mig och jag hade runt 90 i syreupptagning. Varför??? 
Läkaren bedömde det som en eventuell lunginflammation och jag fick
penicillin att knapra på. När kuren är över ska jag få behandling igen
hette det i fredags.
Så jag tryckte i mig tabletter och vi blåste raka vägen ner till Göteborg för att
bryta oron och uppleva Laleh på Avenyn. Det var så knõkat att vi fick lyssna
men inte se henne. Vi hittade ändå den perfekta platsen för både Laleh och
symfoniorkestern studsade mellan väggarna så det blev jättebra ljud. Fler än
vi hade upptäckt det magiska lyssningshålet.
 
Så i helgen blev jag drastiskt sämre och måndag morgon kunde jag inte ens
duscha själv. Käre maken fick tvätta mitt hår medan jag sittande på en
stol höll i duschslangen. Jag flåsade som en blåsbälg.
 
Vi ringde till palliativa och de ordnade en plats med en gång. Så här sitter jag
ännu två dagar senare med tusen känslor som hunnit rinna som tårar
och fullständig förtvivlan genom min kropp.
 
Har jag en dödsdom att vänta eller finns det något kvar att göra?
I måndags när jag kom gjorde de även en vanlig CT för att kunna se
närmare vad mina besvär berodde på så länge vi väntade på
besked från min onkolog. Han hade ju spåkulan!
 
Igår fick jag återigen börja med kortison i högdos, 16 tabletter.
Idag lika många och imorgon likaså. Det kan hjälpa mig att
andas lite bättre....kanske....?
 
Idag, onsdag den 20e  kl 10,00 träffade vi äntligen Dr. Leif.
Han är en mästare på att lämna negativa besked på ett
positivt sätt, för han har alltid något nytt att komma med.
Det är aldrig kört förrän man uttömt alla möjligheter.
 
Svaret vi fick var ändå inte helt uttömmande.
 
Alternativ 1:
Det kan vara strålningsskador i lungorna som gör att jag
inte andas fullt ut. OM det är så, vilket man inte kan se
fullt ut på alla de tre olika röntgenundersökningar jag gjort,
så kör vi högdos kortison några dagar för att se om jag
blir hjälpt av det.
 
Alternativ 2:
Det kan vara dottertumörer som växer i lungorna och
det kan vara så att tumörerna konverterat från HER-2
positiv BC till trippelnegativ BC. Anledningen till denna
teori är att mina andra metastaser minskat i omfång
där Kadcylan gjort sitt jobb. Men cancerceller är
otroligt intelligenta och kan omforma sig för att överleva.
Därför blir plan B att jag får en ny slags behandling
som ska vara effektiv mot trippelnegativ BC.
Det känns lite som att skjuta från höften men just nu
har vi inget att förlora.
 
Alternativ 3:
Om inget av ovanstående hjälper så finns det inte
så mycket mer i rockärmen och jag får räkna
mina dagar som är kvar.
 
Vi har några veckor på oss att se åt vilket håll
det utvecklar sig och vi träffar dr. Leif igen
ganska snart.
 
Min älskade make har smsat och ringt till våra närmaste
idag och vi har brutit ihop, gråtit och kommit igen.
 
Direkt efter mötet rymde vi ner till stan, åt glass,
käkade god lunch i härlig gassande sol. Vi hade turen
med oss för det har öst ner och åskat konstant de
senaste dygnen.
 
Jag fick ett stort behov av att köpa nya kläder så
vi gick in i en butik där jag shoppade loss och fick
med mig en hel hög med snygga kläder. Man ska
vara snygg även om man är sjuk.
 
Sist men inte minst toppade vi dagen med att
köpa med oss två supersmarriga wienerbakelser
med vaniljcreme och färska hallon på.
Det var nog det godaste fikat jag ätit på
hela året.
 
Dagen blev lång, tankarna många, tårarna rann,
huvudet tömdes och känslor fick utrymme.
 
Nu landar vi i det här. Vi vet ingenting, vi vet
bara vad vi har idag, men fortsätter att planera
framåt, drömma om nya äventyr, om imorgon.
 
Min fina underbara man och kärlek tog en
sväng till IKEA på sena eftermiddagen och
hämtade en badrumskatalog.
För vi har även hunnit riva ut ena duschrummet
hemma i stan. Så nu planerar vi för ett helt
nytt snyggt duschrum att trivas i när hösten
kryper på.
 
Och jag ska ta hjälp av både RUT, hemvård, vänner och
familj för att fortsätta orka göra livet så bra som möjligt
så länge det bara går.
 
Jag har gått igenom många sorgehål men alltid tagit mig
upp genom varenda svårighet. Det ska jag göra även
denna gång. Vet inte var jag får kraften ifrån, men det
funkar varje gång.
 
Jo, jag vet var kraften kommer ifrån. Den kommer från
mina döttrar, en på jorden och en i himlen som blåser
liv i mig, min man som gör ALLT i sin makt för att hålla
mig på gott humör. Han ger mig glädje varje dag, ett
rejält gott skratt bubblar ut varje dag. Våra underbart
fina vänner som finns där i vått och torrt.
Familjen som är borgen runtom när det blåser runt knuten.
 
Varje dag är ett liv och varje dag har en mening trots
alla trösklar man ska över. Och jag kommer att klara
ännu mer än det jag redan klarat, det vet jag.
 
För det är sådan jag är.
 
Kram i natten till er. Tack för att ni orkat läsa detta långa,
Men långa uppehåll ger mångfalt tillbaka.
 
Take care!
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Heidi

Men Anne då! Tårar rinner och jag hoppas och håller tummar innerligt för dig. Kämpa <3

skriven
#2: Ella

Fina fina du. Klump i halsen av det besked du ger... Håller alla tummar o tår för att behandlingen din läkare ordinerat ska fungera! Stor kram från Norrland där solen skiner./Ella

skriven
#3: Åsa "BautaWitch"

Jag önskar att läkarna kunde hitta vad som är fel o att det finns medicin för att åtgärda o bota! Du är så full av livsglädje o den sommarberättelse du bjuder oss på får mig att le samtidigt som tårarna rinner mot slutet av ditt inlägg! Sommaren bjöd på många fina minnen att spara inom er! :) jag önskar er all lycka o hoppas att de insatser man nu gör får dig att må bättre! Styrkekram från Åsa <3

skriven
#4: Mona

Kära Du. Vi känner inte varandra men en del människor fastnar och känns närmre i den stora cyberrymden. Du är en av dom . Det glädjer mej att du haft en fin och händelserik sommar😊 Slutet på läsningen kunde livet ha låtit dej slippa. All oro och ovisshet😢 Jag tänker på dej och hoppas och tror att behandlingen du ska få hjälper. Att de J-a cancertumörerna får en stor käftsmäll som de inte klarar av. Stor varm kram till dej❤❤

skriven
#5: TS

Kära Anne....det gör mig så ont att läsa detta inlägg, samtidigt som jag oxå skrattar till när du får shoppingbegär på kläder...
Nära vänner, RUT och en älskad familj är en bra fallskärm.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du får må gott och njuta av en fin sensommar.
Kram

skriven
#6: Kia,ängeln Simons mamma

Anne,mitt i allt elände är det så underbart att läsa om att din sommar har varit så fin och positiv.Din läkare verkar vara en fantastisk människa med empati för sina patienter vilket är så viktigt. Din älskade "bomulls make" verkar vara en man som får guldmedalj platsen i alla situationer.Även jag har den stora äran att ha en sådan underbar make.Där har vi lyckats med att få högsta vinsten.Nu håller jag och alla andra våra tummar hårt för att du ska bli bättre och sedan naturligtvis vill vi att du ska bli helt bra.Ha det nu så gott du kan ha och fortsätt att fira ert fina "bomullsbröllop"Kram Kia

skriven
#7: Tjolle

Har läst o tårarna rinner. Trots allt så är livet starkt. Vad härligt att ni gör allt som förgyller...Du/Ni finns med i mina tankar o bön. "Länge leve livet...."

skriven
#8: Maj-Lis Fransson

Men kära lilla människa!
Det gör ont i mitt hjärta, jag vill hjälpa-men vad kan jag göra?
Många känslor rörs upp, minnen jag bär på- som jag inte vill glömma. Men ändå stoppar undan ibland för att det är så tungt att minnas...
Men det finns ju glada minnen oxå o dom bär jag med glädje!
Jag har nyligen mist en bror i canser och sen min mamma, min brors fru. Allt inom en kort tid.

Vår dotter och hennes nyfödda baby dog i en bilolycka för 18år sen men tiden läker inte alla sår som dom säjer!
Du skriver så bra och lämnar ut dina innersta känslor. Det tror jag är bra för dej! Och det hjälper säkert många andra, andra som inte fått känna av livets hårda verklighet. Och de som kan känna igen sej..
Lilla vän- önskar dej allt gott!
Hoppas du kan fortsätta att ta vara på dagen OCH FRAMFÖR ALLT- att du klarar av det här!! Du verkar vara en stark människa, som inte ger upp i första taget.
Många många kramar- önskar verkligen Dej allt gott!!!
Maj-Lis

skriven
#9: Lilli Martinsson

Finaste Anne..
Det gör så ont i mig att läsa.., men du skriver även så fantastiskt om den fina sommar du/ni haft, så många fina upplevelser och "bomullsbröllop" så härligt♥
.Sänder dig många varma styrkekamar..♥

skriven
#10: Anette

Gott att höra från dig och att du haft en så fin sommar. Tror du upplevt mer än många av oss andra i sommar. Du verkar mästerlig på att fånga dagen. Önskar dig allt gott och att behandlingen gör sitt. Kram från mig i Vänersborg

skriven
#11: Gilla

Det var mycket trevligt ni hade i somras, även om det slutar lite nedstämmande för mej att läsa. Jag känner inte dej, men känner verkligen med dej. Du verkar ju vara hoppfull och jag hoppas att allt kommer att ordna sej för dej.

Hälsningar från Gilla

skriven
#12: Susanne

Du har sannerligen en makalös förmåga att göra det mesta och det bästa av så mycket av din tid Anne! Så härligt att få läsa om det du delar med dig av. Jag får både skratt och djupdyka i livets varande när jag läser dina inlägg. Det vill jag verkligen tacka för!

Du är verkligen en livskonstnär extraordinär! Det har du visat förr och du kommer visa det igen! Så underbart att läsa om allt stöd och medmänsklighet du har omkring dig. Allt ifrån läkaren som verkar passa dig perfekt/som ju är så otroligt viktigt), till vänner och underbar familj. Jag håller tummarna för att det nu blir bra responser på det du testar, och att hösten får utvecklas till ett fint äventyr med härliga färger, former och upplevelser! Hejja dig Anne!!

skriven
#13: Anna

Vilken fin sommar Anne, det känner man så i din text och ser på de härliga bilderna. Hoppas så att ditt måeende beror på strålningen och att du får må bättre igen. Kramen <3

skriven
#14: anonym

Hej du fina! Även jag är mycket krasslig. Känner enormt med dig. Jag brottas med ångest för döden. Tar ingen medicin. Hur ska man hantera sådana saker. Fy så jobbigt det känns. Vidrigt rent ut sagt. Hur tänker du? Kanske är detta en mycket "knäpp" undran. /KRAM

skriven
#15: birgitta

Hej Anne! Ja herregud vilka prövningar. Så tänker man spontant. Håller alla tummar o tår. Men jag tror att du kommer igen. Som många gånger tidigare. Sisu är sisu helt enkelt. Det är mycket "voima". Skickar en bamse kram till både dig o din käresta.

skriven
#16: Marie-Louise

Tack för att du tar dej tid och ork till att blogga.Du skriver fantastiskt fint om stort och smått.Dina bilder du delger oss är så fina.Trots allt cancerelände verkar du ha förmågan att vara i nuet.(Vet av egen erfarenhet att man drabbas av ångest stort som ett slukhål i bland,men man kravlar sig upp). Visst är vi människor lustigt funtade som trots jobbiga besked lyckas gå vidare i livet...man tänker att nu kan jag inte bära mer på mina axlar, men man gör det! Vad är alternativet? Bara ge upp?När jag fick mitt cancerbesked så kom tårarna, jag och min man köpte glass på hemvägen och jag har nog aldrig njutit så av en glass som då.Kramar till dej!

skriven
#17: Sanna

Vilken fin sommar ni verkar haft!

Vilka prövningar du och dina nära får gå igenom, beundras så av din styrka och öppenhet. Du verkar vara en helt fantastisk människa, så det är klart att de fantastiska människor du verkar ha i din omgivning finns där just för dig.

Stora kramar

skriven
#18: Mimmi

Slutar nästan andas när jag läser din text-så berörd både av allt positivt som varit men även över dina frågetecken...Vill ge dig lite hopp ( har kanske gjort det förr??-minnet är kort) Min bästis på äldre dar fick efter bröstcancer kronisk lungcancer för så där 4 år sen. Sen har hon förstås cancer på fler ställen och en massa andra svåra saker-men hon mår så mycket bättre i dag! Det vet jag att varken läkare eller andra förväntat sig. Nästa vecka är det dags för hennes behandling och jag hänger med som sällskap-efter det ska vi göra stan med våra andra väninnor! Så jag hoppas att du också får en "cocktail" som gör ditt liv så mycket lättare!

skriven
#19: Anonym

Här ligger jag utslagen pga flytten med tårarna rinnandes nedför kinderna!! Oh vad jag hoppas från hela mitt hjärta att det vänder och att det sker ett mirakel!! Vi ses på skördefesten fina Anne!!! Du gav mig genom dina ord kraft att fortsätta kämpa för kan du kan vi alla!!! Kraam du fina,vackra så full av ljus, kärlek och kraft!!!

skriven
#20: Sarah

Fina Anne! Din styrka och kämpaglöd är helt otrolig. Jag blir så ledsen att läsa om att den hemska sjukdomen inte bara kan lämna dig ifred! Önskar så att du får många fler år tillsammans med nära och kära. Tänker på dig o skickar massa kärlek. <3

skriven
#21: Monica

Anne du fina, sitter här och läser och tårarna rinner nerför min kind. Jag själv har her2 positiv cancer och just nu ser allt bra ut , men denna ständiga oron som bara finns där, men vi får inte ge upp:)
Vi måste vara starka tilsammans :)

Sänder massor av styrkekramar till dig:)

skriven
#22: Elin

Underbara Anne! Du skriver så fantastiska inlägg, även om dessa dagar. Jag håller tummarna för att det är strålningsskador och att kortisonet hjälper bums! Skönt att du har kunnat få ut så mycket av sommaren som alltid går så fort!

skriven
#23: Annika

Anne, de gör så ont och läsa.... Även om det är skönt och läsa om din sköna sommar, så gör det ont. Men Du är så stark med hjälp av Dina nära och kära. Kämpa Anne!!! Kramar

skriven
#24: Hanna - Träning och min vardag som trebarnsmamma

Vilken härlig sommar du haft med dina nära och kära. Men det gör ont i mig när jag läser det sista stycket. Kram!

skriven
#25: Marie

Du är så stark och så otroligt modig, du vackra kvinna, så mycket du har fått gå igenom, du är min förebild, du är en riktig kämpe, och känns underbart att du har fått njuta utav sommaren och vilka vackra bilder, livet är så tufft på många plan och på olika sätt, vi alla kämpar på med vårat, vi bor fortfarande i våran husvagn och så hos mina föräldrar, det har inte blivit någon lägenhet, så det blir snart 1 år sedan vi flyttade till husvagnen, vi har också haft en underbar sommar, först campade vi med tält i Sverige i 5 dagar, och sedan åkte vi till Norge till min sambos mamma och vilket underbart väder vi hade varmt och gott, det är gott för själen, under sommaren fick jag rethosta, värmeslag och när vi kom hem så rodnade hela mitt vänstra ben upp, och det gjorde så ont, det var som en brännskada, fick åka till Huddinge Akuten , inge feber, men sänkan var 210, jag hade en kraftig infektion i huden på benet, kallas för rosfeber, och kan vara ett väldigt allvarligt tillstånd om det inte behandlas, blodförgiftning utan behandling , fick antibiotika intravenöst och sedan fick jag åka hem på kvällen , fick antibiotika i tablettform, tänkte att jag kunde ta en tablett och åka och jobba nästa dag, men det gjorde så ont att få ner foten i golvet så det gick inte, gick mellan toaletten och sängen, låg hemma i 5 dagar, rödheten började sakta försvinna efter 3:e dagen, läkaren ringde hem och frågade hur det gick och om rödheten inte hade gått ner så hade jag fått åka in, veckan efter så fick jag en väldigt stor varböld på låret och den fick de öppna och har tamponader i sårhålen, för att varet ska ut, har varit hos distriktssköterskan varje morgon, men i måndags sa hon att du kan komma varannan dag, är inne på min 3:e vecka nu, med mitt ben och jag har som du svullen fot på kvällarna, har också en stödstrumpa och rödheten och svullnaden kommer att ta tid sa sköterskan och huden på låret är väldigt skört, rött och skrynkligt, men det inte hela världen, bara benet blir bra, men visst har man blivit irriterad och frustrerad att känna att man inte kan röra sig som man ska , men jag kämpar på och jag hoppas och tror att du kommer få många, många fina och underbara år till med din älskade lilla familj för du förtjänar det bästa livet kan ge, många kramar till dig

skriven
#26: Lan

Anne, vilken härlig sommar du haft, skriver som ngn annan redan gjort, du har säkerligen upplevt mer än de flesta och du är verkligen en mästare på att ta vara på nuet! Som du oxå skriver själv, du kommer klara att ta dig upp denna gången med och har mer att ge, för det är sån du är! Tänker på dig. Stor Varm Kram till dig!

skriven
#27: Malin

Jag tänker på dig och hoppas med allt jag har att det vänder och att du mår bättre snart! Du har många år till tillsammans med din man, familj och vänner!

skriven
#28: Ingalill alenius

Du är en fantastisk kvinna med underbara människor
omkring dig. kramar

skriven
#29: Bodil Sörensen

Tänker ofta på dej, vad gott att du haft en så bra sommar, härliga bilder och att du har orkat att genomföra alla roliga utflykter. Det smärtar mig med dina problem med syresättningen, jag hoppas och önskar dig allt gott och att behandlingen gör sitt.
Många goa Kramar från mig.
Bodil :)

skriven
#30: Claudia

Fantastiska människa! Jag vill berätta att det finns några få människor som berört mig djupt och förändrat mitt liv till det bättre, och din dotter är en av dem, jag minns när jag läste hennes blogg och att hon ville flytta till Spanien och energin i hennes texter drömmar och förhoppningar. Det är tack vare henne som jag själv senare flyttade till Spanien och har trivts så bra i flera år och varje gång jag tänkt att jag lever mitt drömliv känt sån tacksamhet mot henne. Din livsinställning är också verkligen otrolig, båda ni två har inspirerat till så mycket. Jag önskar så att du mår bättre snart! Tack Anne!

skriven
#31: Eva Holm

Många varma kramar❤️❤️❤️❤️

skriven
#32: Maria Blomgren

Så fint skrivet. Tänker på dig.

skriven
#33: Gun

Vad fint du skriver Anne! Håller mina tummar för att du skall må så bra det bara går. Tänker på dej.

skriven
#34: Sara

Hej Anne,

Du är så klok och vacker. Blir så berörd av dina ord.

Som du skrev "Att varje dag räknas..." - Så viktiga ord som jag kommer att bära med mig trots motgångar i livet som ibland gjort att "livslusten" varit långt borta.

Tack Anne!

Kram Sara från Småland

skriven
#35: Nicka

Sänder ännu mera Kramar till världens bästa Anne

skriven
#36: [email protected]

Hej vilken sommar varm o ....varm hi hi pust Vi till min förvåning ett litet arv , så jag kunde köpa min kolonistuga, det är för mig livslust
Vilka fina bilder du har tagit Din livsglädje smittar av sig.Precis som de andra här förstår jag att du kämpar , trots ditt goa leende.Känner med dig .Det var en enveten"FAN" som härjar , men han har satt sig i fel säte , så ge dig i väg din fuling , du är
Inte välkommen hos goa Anne . Krammar från mig Eva i Trollhättan

skriven
#37: Elisabet Roslund

Du är helt UNIK Anne!!!!!!!!Sådan livsglädje, sådan förmåga att skriva så att det vi läser är så färgrikt, Jag förstår att det känns som mörker emellanåt men trots det så förmedlar du värme och kärlek till oss alla. Inte konstigt att du har en man som gör allt för dig. Och dina vänner som finns runtomkring dig vill jag verkligen kalla, Riktiga vänner. Vilken tur att du också har Christine och din ängladotter Madde, finaste döttrar som alltid tänker på dig. En Varm Kram från mig <3

skriven
#38: anonym

Hej Anne! Funderar på hur du har det.. Känns det bättre för dig? /Hoppas o ber

skriven
#39: Sofia & Jonas

Anne, vi tänker på dig! Varma, läkande och stärkande kramar. Sofia och Jonas

skriven

Kommentera inlägget här :