Levaidag

I am back!
Har varit på ett rehabställe/kurort i Falköping som heter Mösseberg.
Ett underbart ställe dit man ka få remiss om man bor i Stockholm,
Halland eller Västra Götaland.  http://www.kurortenmosseberg.se/


Mösseberg har en anrik historia och har varit kurort sedan 1867.
Man riktigt kände de tjusiga damerna och herrarna spatsera i de vackra
salongerna.

Salongsmöblerna var ämnade till den ryske tsaren en gång....
...men kriget bröt ut och han kunde inte ta hem dom...

Christine var med i 3 dygn (som jag betalade förståss) och hon
kände vibbarna från spöken...(Ja, det spökar i vissa rum fick vi veta sen...)


Utsikt mellan platåbergen. På kort promenadavstånd upp till tornet ser mena detta vackra landskap.


De har framför allt onkologisk och medicinsk rehablitering och de allra
flesta är färdigbehandlade. Jag träffade så många härliga tjejer i min egen
ålder mellan 40-50 år samt några äldre. Varje söndag anländer ca 10 nya
cancerpatienter för att träna upp sina kropp och själ igen efter en oerhört tuff tid.

Jag fick ett andningshål mellan behandlingarna och det är jag så tacksam för.
Nu är jag piggare och gladare än jag var innan min första behandling började,
så det är väl investerade pengar för Landstinget.

Det känns som att jag varit borta jättelänge, för vi hade fullt schema från morgon till kväll.
Omgivningarna var helt fantastiska, med en trollskog och miljoner vitsippor överallt.
den vackraste skog och promenadstigar jag sett. En utflykt dit är ett måste!
Uppe på berget 5 minuter uppåt på branta stigar fanns ett minizoo med djur av alla de slag.


Betraktade bl a en påfågel som uppvaktade 2 honor...ett skådespel må jag säga!
Bilden lånad av http://www.gudrunwalla.se/en/_galleri/1/1/10
Min kamera glömde jag hemma...och det var som att tappa en kroppsdel!!!

Rehabschemat var fullspäckat och i början kunde jag inte hänga med fullt ut,
och alla var helt slut på kvällen. Men det artade sig för var dag som gick.
Så här såg det ut...5 timmar per dag! V2 blev lite tuffare då vi orkade mer...

Märkväl...alla gjorde något efter egen förmåga...

Måndag; Sköna rörelser, Rörlighetsträning, Gummibandsträning, Vattengympa, avslappning, stavgång.
Tisdag; Sköna rörelser, gruppsamtal, stavgång, träningsgrupp, lymfskola, taktil massage.
Onsdag; Sköna rörelser, träningsgrupp, rörlighetsträning, föreläsning om stress, kostföreläsning, stavgång.
Torsdag; Sköna rörelser, konditionshöjande träning/step up, stavgång, vattengympa, lymfmassage.
Fredag, Sköna rörelser i vatten, Pilates, tränigsgrupp, taktil massage, avslappning...
Lördag; Vattengympa, stavgång, Do In..
Söndag; Afrikansk dans...superroligt!!!
...och v2 ännu mer...

Utöver schemat så hade vi personliga tider med sköterskor, sjukgymnaster, lymfmassage, terapisamtal,
och det bästa av allt......att kunna måla, pyssla med olika tekniker i målarrummet där vi satt många kvällar.



Men det som gjorde vistelsen så glädjerik var alla underbara tjejer som blev mina nyfunna vänner.
Vi hade så roligt och vi skrattade mycket, hade några vinkvällar och gjorde utflykter runt bygden.
Vi gjorde det mesta tillsammans och tog hand om varandra.
Tack för att ni finns Jitka, Marie-Louise, Annelie, Lena och Maj som var i min grupp.

Vi upplevde så mycket som inte ryms här, men jag har fått än mer kraft inför
behandling nr 4 på onsdag. Har även hittat djupare i mitt inre och är så oerhört trygg i mig själv.
Själen har fått en större plats...


Life is good!

Kram på er och kul att vara hemma igen!

Nu ska jag göra något så ovanligt som att pausa ett tag.
Jag testar med att låta bli datorn ett par veckor eller så.

En svår sak för oss som har datorn som nalle.
Men, jag jag ska tanka inspiration och ta in våren, känna
dofter, höra fåglar, gå in i naturen.

Min kropp och själ behöver vila lite och ta in keativiteten än mer.
Våren är den bästa tiden att göra det på. Jag ska njuta.

Datorn behöver också vila..hehe...och TV och alla andra tekniska
apparater ska jag också dra ut ett tag....kul experiment.

Oj vad många härliga böcker jag ska läsa och virka och pyssla.

Så vi hörs igen om ett par veckor så får ni veta vad jag kreerat.

Kram på er!

Gårdagen blev väldigt fin på många sätt. Vi firade Madde från
morgon till kväll och senare på kvällen blev det fest.
Många skratt precis som Madde vill, men även tårar i massor.

Idag är en lugn och stillsam dag med filmer på löpande band.
Jag och Christine såg ZOZO som är en väldigt bra och fint filmad film.
Den är hemsk men även vacker på samma gång.

Josef Fares har verkligen förmågan att fånga känslor.

Ännu en bra film även om den har några år på nacken som jag
precis sett är American Crime.
Helt fruktansvärd men sevärd.


Året är 1965 och Sylvia Likens och hennes yngre syster Paula lämnas att tas om hand
av den fattiga singelmammam Gertrude, som ensam uppfostrar 7 egna barn.
När Gertrudes labila psyke prövas alltmer tar hon ut all aggression på Sylvia.
Enklare reprimander utvecklas till ren tortyr som hela familjen tvingas ta del av.
När Sylvia försöker fly eskalerar situationen till en mardröm utan slut...

Filmen är baserad på en  sann historia från 1965.
Att en kvinna och mor kan vara så grym kan man bara inte förstå.
Men se den. Den ger en fingervisning om hur svårt det är för barn som tvingas 
bevittna misshandel, att berätta för utomstående av rädsla för att själva råka illa ut.

Grattis min ängel på din alldeles egna dag, den vackraste
av vårdagar i maj när solen skiner och värmen börjar komma.

Jag har skrivit till dig på din egen sida idag  www.jagefrisk.blogg.se
Så jag önskar att alla som kände Madde på något sätt kan gå in
på hennes sida och skriva något som ni kommer ihåg tillsammans
med Madeleine. Roligt, tokigt, galet, minnen ni har med henne.

Jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret och solen skiner. Vi åker
snart till din grav för att göra vackert till dig.
Christine kom igår och Johan och pappa kommer också för att
göra fint.

Min älskade skatt, jag saknar dig för alltid Maddepluskan!

Jag skriver mer i eftermiddag då jag har tid för nu ska vi iväg.

Puss från mamma!

Ja, då var jag här igen.....
3.e omgången gav mig en rejäl snyting både fysiskt och mentalt.
Har mest legat i soffan, vilat, virkat liggandes, tittat på filmer,
käkat praliner och allt som smakar något över huvud taget,
säker gått upp 3 kilo av allt cortison och småätande.
Gått små promenader och umgåtts med familj och släkt, o vänner
men det tog musten ur mig även om det var roligt med student och familj.

Äter även medel mot svamp 4 ggr per dag+ innan läggdags.
Ett flytande medel man får ha i munnen 10 min varje gång.
den mår man åxå illa av....tungan känns som en ryarmatta....
...och magen är som en cementblandare
men blandaren har gått sönder...ja kroppen börjar strejka lite
varstans och det är fruktansvärt nedbrytande.

Försöker sikta på delmålen hela tiden och när halvtid var avklarad,
så ser jag nästa milstolpe som en maratonlöpare kämpar sig igenom
varenda meter fram till mål...

 Ett steg i taget...

Men detta är inget maratonlopp som är slut på några timmar då värken går
över och man kan äta sig ett skrovmål och ladda om...nä...
Detta är tuff shit! Ingen omladdning, inga skrovmål, inte ens ett
litet glas rödvin smakar någonting. 200Kr vin eller 69kr spelar ingen roll.

En riktigt svag vecka är till ända tack och lov. Igår orkade jag tom cykla till stan.
Hejja mej! Idag städar jag för första gången på flera veckor, för det ska bli fint
hemma. Christine kommer hem i eftermiddag och vi ska ha världens mysigaste
vecka tillsammans.

För....imorgon fyller Madeleine 22 år i himlen och vi ska göra iordning hennes
grav med ny jord och fina planteringar, sådär på riktigt för första gången.

Imorgon fyller även lilla underbara Alice år, hon är min favoritunge bland
vännerna. Så hon får en present i Maddes ställe.

Så nu är det njutartider fram till nästa milstolpe den 26/5 då min nya Taxoterebehandling
börjar.....ska inte ha förväntansångest...tänk som en elitidrottare, tänk som en elitidrottare,
tänk som en elitidrottare...



Nu hinner jag inte sitta här och babbla....ut och plocka vitsippor i massor till bordet.

Trött på mitt utseende just nu så jag får gräva lite....Voilá!...


Hittade en bild...här är jag 17 år....1982....minns det som igår!