3.e omgången gav mig en rejäl snyting både fysiskt och mentalt.
Har mest legat i soffan, vilat, virkat liggandes, tittat på filmer,
käkat praliner och allt som smakar något över huvud taget,
säker gått upp 3 kilo av allt cortison och småätande.
Gått små promenader och umgåtts med familj och släkt, o vänner
men det tog musten ur mig även om det var roligt med student och familj.
Äter även medel mot svamp 4 ggr per dag+ innan läggdags.
Ett flytande medel man får ha i munnen 10 min varje gång.
den mår man åxå illa av....tungan känns som en ryarmatta....
...och magen är som en cementblandare
men blandaren har gått sönder...ja kroppen börjar strejka lite
varstans och det är fruktansvärt nedbrytande.
Försöker sikta på delmålen hela tiden och när halvtid var avklarad,
så ser jag nästa milstolpe som en maratonlöpare kämpar sig igenom
varenda meter fram till mål...
Ett steg i taget...Men detta är inget maratonlopp som är slut på några timmar då värken går
över och man kan äta sig ett skrovmål och ladda om...nä...
Detta är tuff shit! Ingen omladdning, inga skrovmål, inte ens ett
litet glas rödvin smakar någonting. 200Kr vin eller 69kr spelar ingen roll.
En riktigt svag vecka är till ända tack och lov. Igår orkade jag tom cykla till stan.
Hejja mej! Idag städar jag för första gången på flera veckor, för det ska bli fint
hemma. Christine kommer hem i eftermiddag och vi ska ha världens mysigaste
vecka tillsammans.
För....imorgon fyller Madeleine 22 år i himlen och vi ska göra iordning hennes
grav med ny jord och fina planteringar, sådär på riktigt för första gången.
Imorgon fyller även lilla underbara Alice år, hon är min favoritunge bland
vännerna. Så hon får en present i Maddes ställe.
Så nu är det njutartider fram till nästa milstolpe den 26/5 då min nya Taxoterebehandling
börjar.....ska inte ha förväntansångest...tänk som en elitidrottare, tänk som en elitidrottare,
tänk som en elitidrottare...
Nu hinner jag inte sitta här och babbla....ut och plocka vitsippor i massor till bordet.
Trött på mitt utseende just nu så jag får gräva lite....Voilá!...
Hittade en bild...här är jag 17 år....1982....minns det som igår!
Usch, låter inget vidare med den där snytingen!
skrivenMen, nya, friska tag, och den här tiden är snart förbi.
Och nu får du ju tanka av Christine. ;-)
Önskar er en riktigt härlig vecka!!
Massa kramar och energi från mig!