Levaidag

Vi bor i världens underbaraste land just nu!
34 grader varmt visade mätararen kl.12,00
Samma känsla som i Thailand...man har en blöt matta
på huden även om man duschat för en stund sedan...


Nästan som i Thailand...Christine o. Madde ska ut och snorkla...


Även om jag inte kan vara i solen denna sommaren så är jag
så glad över att vi svenskar fått en riktig solsommar. (hittills)
Jag bor under parasoll och i skuggan, men konstig nog så har
jag blivit brun ändå. Vill inte hålla på med solskydd, men skuggan
har gjort mig sådär fint brun i lugn takt utan en enda brännskada!

Man får ha korsdrag för att få in luft, för det är bastu i huset, och
neddragna persienner överallt är ett måste. Fläkt på natten.

Det ser ut som mörkläggning i alla hus, inte ett enda har
solgasset rakt in.

Men vad gör man när man inte kan vara i solen?

Igår var en grejjar dag och tiden sprang iväg, för jag "jobbar"
på vardagar och är "ledig" på helger.

Så på em vid 17-tiden var det AW med kollegor som jag inte sett på länge.
Vi tackade av en kollega som ska börja med annat jobb.
Vi satt ute på O´Lereys, åt, drack öl och hade supertrevligt tillsammans.


Senare på kvällen när det var svalt och skönt cyklade jag och
Christine till väninnan Anita och hade myskväll med tända ljus ute
i deras trädgård, drack champagne och pratade, skrattade och
busade med hjärtans lust fram till småtimmarna.

Jag o. Kicki cyklade hem...eller jag skjutsate henne på min cykel,
för jag med mitt kontrollbehov vägrade att hon skulle hålla i styret.
hehe...det gick galant och vi skrattade gott åt det.


Den här hade ju varit perfekt en kväll som denna...

Morsan, lite på pickalurven med dotter i pakethållaren...
Ja, man är mamma i alla lägen och jag kände mig som fantomkvinnan...

Vi somnade som barn och vaknade tidigt för att det var sååååå varmt.

På förmiddagen cyklade jag iväg med Anita  för att titta på hennes son Adam
när han spelade fotbollsmatch på hemmaplan. (Christine orkade inte..hehe
ungdomar orkar inget nuförtiden...hihi)

Adam Larsson i vita tröjan taget från en annan match...och
när han spelade i ett annat lag...


Vi hade fikakorg och filt med oss och vi njöt i skuggan under träden i
den otroliga tropikvärmen. Adams lag vann med 5-0. YES!

Eftermiddagen bjöd på siesta och en god bok och jag somnade en stund.
Man måste ju ladda upp för nya upptåg, så på kvällen cyklade vi till
Bishop Arms (Christine hade våga vägra sommar hemma, ville inte följa med)
Vi åt god mat och drack en öl till, och jag såg folk för andra dagen i rad!
Vi satt ute och kl 22 var det fortfarande varmt!



Har inte varit ute på krogen sedan förra sommaren, och då var jag ute en gång.
Vi hade riktigt roligt som vi alltid har jag o. min väninna.

Men jag insåg en sak när jag gick till toaletten..... Ingen känner igen mig!
Både skönt och inte skönt...jag ser så annorlunda ut nu, med peruk,
runda kinder och viktökning ett antal kilon. Inga ögonfransar, inga ögonbryn
som ramar in ansiktet. Jag kan inte ha smink, för ögonen rinner hela tiden
av icke existerande ögonfransar (de har en funktion kan jag lova)

För mig var det ingen stor sak att tappa håret, för det finns så bra peruker,
men ögonbryn och fransar var värre. det är liksom inte jag längre.
Jag är alltid mig själv inuti, men "skalet" har en större betydelse än vi kan förstå.



Har inte behövt reflektera över ytliga ting, just för att jag inte varit ute, men jag
kunde ändå se förändringen i mitt utseende när jag stod där på toa bland andra tjejer
som piffade upp sig och var friska.
Men det betydelsefulla var att jag och Anita hade riktigt kul och jag kunde vara
"inkognito" i min "nya look"

Jag kände mig ändå trygg i mig själv ikväll och det var ett stort steg att ta mig
ut på krogen igen.

Prat och skratt fortsatte sedan hos mig ute i sköna natten och min deadline är
nu ute.

En vän
- av Siv Andersson

En vän kan bejaka
och skärpa alla sinnen.
Hon delar gärna tankar,
drömmar och minnen.

Hon lyssnar och besvarar
och vågar alltid fråga.
Och när du är rädd
kan hon få dig att våga.

Hon står vid din sida
när livet är hårt.
Och hon får dig att skratta
åt det som varit svårt.

En vän bryr sig om dig
för hon har dig kär.
Och hon älskar att se dig
precis som du är.


Jag och min allra käraste väninna Anita på Kosteröarna förra sommaren,
när vi vandrade hela dagen över klippor och stenar.
På natten var vi vid den vackra stranden. Svägerskan Maria var också med.


På torsdag blir det nya gifter, så nu blir det inget slarvande mer på en månad.
Men jag glömmer aldrig att leva HÄR OCH NU!