En fantastiskt gripande film av Susanne Biers.
Danska filmer har kommit långt mycket längre än de svenska.
Bildspråket, musiken och det avskalade nakna och estetiska ser jag sällan i svenska filmer.
”Hämnden” är två timmar oavbrutet nagelbitande spännande timmar och lite tårar!
Dilemmat som vi alla lever med sedan Jesus tid...vad tjänar det till att vända andra kinden till?
Två pojkar möts i skolan, Christian har just förlorat sin mamma, Elias är på väg att förlora
sin pappa i en svår separation, deras relation utvecklas till ett drama på liv och död.
Historien är en twist på många plan, den vardagliga kampen för både barn och vuxna,
mot jordens orättvisor som vi inte ser i vår lilla vardagsvärld.
Elias pappa, läkaren Anton (Mikael Persbrandt), lever mer än halva sitt liv i Afrika,
där han gör en ovärderlig insats som läkare – samtidigt krackelerar hans liv på hemmaplan.
Alla som ser filmen känner igen sig, för det handlar om barnet som du varit och den vuxna
som ska göra rätt.
Frågeställningar om hämnd eller att vända andra kinden till och Förlåtelse väcker tankar.
Kan man förlåta vad som helst? Musiken är fantastisk och pricksäker, man dras in i
känslan mycket tack vare musiken och det vackra bildspråket.
Mikael Persbrandt gör i mitt tycke sin bästa skådespelarinsats hittills och pojkarna som är
huvudpersonerna gör en strålande insats trots deras ungdom.
Se den och du kommer att minnas den för alltid!