Levaidag

Dagen började alldeles för tidigt för mitt eget bästa men skulle vara färdigäten
senast 06,30 (helt normalt i vanliga fall), men frukost så tidigt är en utopi.
Lite soygurt med pumpa, lin och solrosfrön samt mandel gick ner och en balja kaffe,
så var man färdig för dagens utmaning.

11,30 skulle jag då vara på Sahlgrenskas Nuclearmedicinska avdelning där alla
dörrar är utrustade med varningskyltar enligt ovan och jag undrade....ska jag ha
insprutat radioaktiva isotoper i blodet...tja, vad gör man inte för skönheten...

Jag var sååå trött, för sova kunde jag inte på natten, sov oroligt som varje gång jag
har något nytt framför mig som jag inte testat förut. Fick en liter kontrast som skulle
drickas på 30 minuter och därefter kissa och in i ett skyddat rum där en härligt rolig
sköterska tog hand om mig och beskrev kommande förlopp.

Sköterskan och jag pratade som två goa väninnor om allt möjligt. Prata är ju alltid kul,
och vi fann varandra direkt :-)

Sköterskan; "Du får vila nu i 50 minuter för att musklerna ska slappna av och du får
filtar på dig för att verkligen må gott och du kan somna om du vill. Vill du ha radion på?
Vilken kanal vill du lyssna på? Jag slår på mysbelysningen här också så kommer jag tillbaka
om en stund och förklarar mer."

Jag; "Åhh vad skönt, kommer nog att somna på stuberten, är trött i förskott så det blir toppen!"
När kommer spa-personalen med massagen? Skulle nog kunna sova i ett skyltfönster om där
fanns en säng. Du talar med en proffs-sovare!"


Sköterskan hann inte mer än stänga dörren så somnade jag till radions musik.

När hon kom tillbaka var det dags för lektion Nr 2.

Sköterskan; Nu kommer jag strax in och du får detta radioaktiva ämnet injicerat i blodet
och då ska vi vara tysta, inte prata, för jag ska bara in snabbt och hålla mig på en armlängds
avstånd och spruta in medlet och därefter går jag genast ut. Du vilar och slappnar av i ytterligare
20 minuter. Avslappningen är till för att inte ha någon aktivitet i musklerna, inte heller i
halsmusklerna, därför ska vi inte prata.

Hon gör det hon ska och går snabbt ut. När jag är "lagom radioaktiv" i hela kroppen förflyttas
jag till den berömda PET CTn som hon berättat om. Den ser "allt" och jag ställer frågan
varför man inte får göra detta efter alla cellgifter första gången så man slipper oroa sig ör
att det ska finnas kvar tumörer i kroppen som man inte ser och känner med blotta ögat eller
med vanlig röntgen/CT.

Hon berättar att vi inte är så långt framme än med detta i Sverige men i Danmark och USA
är det vanligt förekommande. Jaha...det var ju betryggande att veta nu när jag fått tillbaks
eländet! Hade man kunnat mota Olle i grind om jag hade haft denna kunskap tidigare och KRÄVT
PET CT efter första omgången???

Nåväl, blev i alla fall placerad i denna enorma apparat och där skulle jag ligga blick stilla i
20 minuter medans den åkte fram och tillbaka i sakta mak runt kroppen.

Positron Emission Tomography/ Computed Tomography (PET/CT)

Kunskap är ju makt, men det är inte lätt att hämta kunskap om man inte vet vad man
ska kunna liksom. Nu är det mina egna reflektioner så här i efterhand förståss.
Allt gick bara bra vad gäller undersökningen. Nu gäller det att ha tålamod fram till
den 29/12 då beskedet kommer av onkologen.

Var glad efteråt att det gick så smidigt och jag fick hämta lite vila under tiden.
Vrålhungrig som jag var styrde jag genast kosan till Haga där jag åt en sen lunch
vid 15-tiden. Varm vegetarisk soppa med bröd till och kaffe och lussebulle efteråt.

Älsklingen kom ner med tåget och vi shoppade loss på Haga och hade riktigt mysigt.



Nej..ingen snö, bilden lånad av; http://asa-s.blogspot.com/2010/12/julmarknad-i-haga

Nästa steg blir att KRÄVA skelettscint....men ett besked i taget räcker för nu.

Nu är jag Übertrött!. Vi hämtade bonusdotter o. väninnan, två glada Thailands-
resenärer mitt i natten på Landvetter och vi skrattade hela bilresan hem med
glada historier som bubblade ur dom. Härligt!

Natti mina kära!