Levaidag

Har äntligen bestämt mig för att avsluta min skulptur som jag började på
i Järna på Vidarkliniken i december 2010. Har tagit fram den emellanåt,
ibland med en veckas mellanrum, ibland bara några dar.


Skulpturen från ena kortsidan.
Storlek ca 30 cm hög och 23 cm bred upptill.

Man kan ju inte hålla på hur länge som helst för antingen så möglar den,
eller så torkar den...men man blir aldrig riktigt nöjd, borde justera både
här och där, ta bort , lägga till osv...skapandet är en process och den kan
ta hur kort eller lång tid som helst.

Den har många sidor om man ser den i ljuset och vrider den sakta.
Olika ljus ger totalt olika sidor av skulpturen.

Eftersom jag är nybörjare på lera så har det tagit tid, men kul har jag haft
på vägen och många tårar har trillat under tiden. Inte av ilska utan av den
terapin det innebär att grotta in sig i skapandeprocessen. Hela tiden jag satt
händerna i leran, varje gång i flera timmar så har jag känt ett lugn. Inget
annat har spelat roll utan tid och rum. Det var jag och leran.
Det var ju trots allt modelleringsterapi jag fick med tillhörande utbildade
terapeuter som var enormt duktiga. Eftersom jag är en noggrann general så
fick jag med mig lera hem och gjorde klar den hemma.


En annan vinkel på samma figur.

Nåväl...terapin började med en liten plutt lera och den skulle jag bygga på,
utan att tänka på att det skulle föreställa något. Bygg, bygg och låt händerna
känna på leran, hur leran vill formas, så det blev en dialog mellan mig och leran.
Ett inre samtal kan man säga. Den som inte testat detta kanske inte förstår, men
att känna sina känslor fullt ut med lerans hjälp är häpnadsväckande och euforiskt!


Uppifrån på en av alla sidor.

Det jag ser i skulpturen är många saker som ingen annan ser. Under processens
gång utvecklades skulpturen från en liten obetydlig plutt, till många olika saker
som finns inne i skulpturen som bara jag vet, till kraft och styrka och livsglädje.


Ytterligare en annan sida av densamma.


Baksidan...eller framsidan...välj själv.


Vi har alla många sidor som vi bejakar på olika sätt och denna skulptur
får symbolisera mig med alla de gåvor jag har, fel och brister, sprickor,
men framförallt att jag är unik precis som du och alla på denna planet.

Jag kan, jag klarar, jag duger som den människa jag ÄR.
prova, testa nya saker...det är så häftigt!

Om jag hade sett vad skulle utveckla inom mig själv för 2 år sedan när min
dotter dog, eller för ett år sedan när jag själv fick cancer så hade jag inte
trott på att jag skulle göra detta eller något annat jag funnit inom mig själv.

Tackar min lyckliga stjärna att jag fick upptäcka det, för allt är möjligt,
bara man försöker och testar utan att prestera. Då händer det saker.

Så tro på dig själv och tänk att allt är möjligt.

PS. Detta är bara en lerfigur, men för mig var det en inre resa
som var fantastisk som inte går att beskriva i ord.
Efter Vidarkliniken har jag börjat göra saker som jag aldrig trodde
att jag kunde...och när jag provade så var det inte alls svårt.

Det finns många vinklar som jag inte visat och det häftiga är att varje liten
rörelse gör att skulpturen blir en helt annan..har nog 25 olika vinklar
med olika innebörder, men ni skulle tröttna så jag besparar er det..hehe.

Till syvene och sist så skulle det vara värmande om ni berättade vad
ni ser i denna skulptur. Har frågat många och alla ser olika saker.

Livet handlar inte om att prestera...livet handlar om att känna.

Om Universum kan så kan du!



Kärlek från Anne!