Jag blev kär i Istanbul!...del 1

I onsdags kom jag då hem från Istanbul, en fantastisk stad där vi njutit en vecka med goda vänner. En härlig mix av gammal historia i en orientalisk miljö blandat med modern storstadskänsla och mycket folk överallt.
 
Torsdag 31/10 landade vi i ett skönt och lagom varmt Istanbul.
Vi bara gapade när vi kom in till stan, så oerhört vackert med alla belysta moskeer och byggnader.
Blå moske'n som vi besökte. Väldigt vacker både inuti och utanpå med sina 6 minareter.
 
Vi är ett gäng som åker på sk "BRO-resor" en gång per år. Vi röstar om en stad i Europa att besöka och enda kriteriet är att det ska finnas en bro på orten. Vi är olika antal i gruppen olika år. I år var vi 11 personer. Alla bokar sin egen resa och vi träffas på en bestämd bro vid en bestämd tid. I fredags träffades vi på Galatabron kl. 13,00 och där gjorde vi en liten "bro-ritual", en ramsa vi har och önskar oss en härlig vecka tillsammans. Alla gör vad de vill, men till lunch och på kvällarna träffas vi gärna om det är möjligt för att berätta om våra upplevelser och tipsar varandra om sevärda objekt. Middagarna på kvällen har varit fantastiskt roliga när man är så många. Det blir så dynamiskt och berikande. Mycket glädje och skratt. Många av oss tar sällskap när vi ska se samma saker förstås men det är skönt att inte vara inpå varandra hela tiden. Alla kör i sin egen takt.
 
I år var jag och min man tillsammans med ett annat par på hotell och resten av gänget delade en stor lägenhet. Vi bodde i samma kvarter i stadsdelen Beyoglu. Staden är byggd på många höga kullar så det kräver ganska bra kondition att gå i backar uppför och nerför mest hela tiden. Första dagen gick vi ner till Galatabron men det gjorde vi bara en gång. Jag orkade ändå gå väldigt mycket trots mina svaga muskler. Min man fick hjälpa mig uppför backar ibland genom att med handen hjälpa mig på ryggen, så han fick lite extra träning...hihi...rulltrappor fanns inte och det känns som jag gått i tusentals trappor uppför, nerför och platt mark finns knappt.
 
Här är den tünel som vi åkte när vi skulle till och från Moskeområdet på andra sidan Galatabron.
 
Strax innan Galatabron  köpte vi färskpressad granatäpplejuice av denna kille. Han hade fullt upp.
1TL= 3,50Kr för ett glas. Billigt med vitaminer och antioxidanter i Turkiet.
 
Fredag 1 november ca 18 C
Den här vyn hade vi när vi satt under Galatabron som var full med restauranger där vi intog vår första gemensamma lunch med Bro-gänget. Ovanför fiskade män nästan dygnet runt så vi såg fiskelinor hänga ner där vi satt och emellanåt rullades ena fisken efter den andra upp. Små makrillar mest.
 
Mycket exotiskt med ett myller av människor, fiskdoft och matstånd lite varstans. Ovan Süleymaniemoske'n.
 
Vi besökte Nya moske'n som låg till vänster om denna, så msokeerna låg tätt intill varandra och de var många i antal. Även kyrkor och palats trängdes om utrymmet i en av de häftigaste städer i Europa...och Asien.
Basaren är så stor att man måste ha karta för att hitta, man kan gå vilse. Största i världen tror jag. Mina inköp blev inte så mycket, men sjalar kan man inte vara utan så det blev pashmina sjalar. Det kan man aldrig ha för många av. Några goa väldoftande tvålar fick det bli också. Älskar riktiga tvålar!
Kryddmarknaden doftade gott.
 
 Istanbul bjuder på livligt cafe' och uteliv på kvällarna. Supermysigt med ett myller av folk. Man sitter tätt ute på gatan längs de olika restaurangerna och en ljudmatta av härlig stämning målar hela stämningen ultimat. Kvällarna blev underbara upplevelser i gemenskap och glädje. Inhemsk öl, Efes och Raki var genomgående dryck till maten. Meze var gott som tilltugg före maten.
Fredag kväll delade vi på oss. Hälften gick på fotboll och vi käkade på den franska myllriga härliga gatan.
 
Så, nu hinner jag inte berätta mer idag, för jag ska iväg och simma i varmvattenbassäng för att mjuka upp mina stela leder. Sedan umgås med vänner för det är ju redan fredag igen. Huja vad tiden springer fort.
 
Fortsättning följer på Istanbul när jag levt fullt ut lite till.
 
Kram på er och gör saker du mår bra av, lite varje dag. Vänta inte till helgen med att göra må-bra saker.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Gunilla

Tack för att du delar med dig av Istanbul, en stad många drömmer om att besöka. Hade en god vän därifrån för länge sedan som läste engelska samtidigt som jag i Cambridge. Han hade böcker och visade bl a vackra bilder från mosaiken i blå moskén. Så skönt att du mår så pass bra!

Svar: Idag kommer del 3 i min reseskildring så håll till godo.:-) Anne
Pysseltokig optimist

skriven
#2: birgitta luleå

Me love Istanbul too. Var där förra året i nov med sköna hem. Din Blogger är ju helt fantastisk har läst mer den. Vilka vackra flickor du h.ar . Men även mor är Jung vacker så dem har ju något att brås . Jag blir impad av ditt sätt att skriva. Du har nog en talang rör detta. Finns en fin humor och värme i ditt berättande. En konst att kunna förmedla så fint. Hälsa din make att Han ska skatta sig överlycklig som har dig. Kram och må sååååå gott

Svar: Tack så mycket Birgitta, alltid lika roligt att folk därute uppskattar det jag skriver. Skrivandet är lätt för mig, det bara "rinner ner", inget jag behöver fundera särskilt mycket på utan när jag är skivsugen som kommer det naturligt. Jag tror det handlar om att träna så blir man bättre med tiden och träning ger färdighet vad än man gör. Det viktigaste är dock att göra det man brinner för och jag brinner för det konstnärliga, kreativa handlaget, känslan som kommer inifrån. Alla har vi våra talanger, det gäller bara att bejaka våra intressen.
Ska hälsa min make det, men jag har världens snällaste goaste man, så jag har tur jag med :-) Kram på dg!
Pysseltokig optimist

skriven
#3: birgitta igen

Vet ju att en vacker flicka nu bor i ditt hjärta. Men så tjusiga båda två. Önskar dig en nice weekend. Pussa gubben lite extra. Men det gör du nog redan tihi. Hälsning från Luleå.

skriven
#4: birgitta. again

Hujä vad tjatigt med mig. Det var jag som var den anonyme om maddes dödsångest. Är själv krank och har en fruktansvärd dödsångest usch och fy. Därav funderingen. Hon var ju såååå ung.har tänkt så mkt på henne.så jävla hårt.finns det något efter detta? Det kan ju bara inte vara så orättvist. Eller hur??

Svar: Då förstår jag. Ångest är fruktansvärt, lider själv av det ibland men det är mer situationsanpassat, Så jag slipper att lida av eländet hela tiden. Nä, livet är inte rättvist, men vi får försöka ta tillvara det goda i livet och fokusera på det trots att livet kan kännas tufft och orättvist. Njut av en skön lördag uppe i norr.
Pysseltokig optimist

skriven
#5: Birgitta Älmeby

Du skrivet så trevligt och jag följer Din blogg! Vänliga hälsningar Birgitta.

Svar: Tack så mycket Birgitta, roligt att du tycker om min blogg.Önskar dig en skön måndag.
/Anne
Pysseltokig optimist

skriven

Kommentera inlägget här :