Levaidag

Ja, visst har ni rätt...det är på Vidarkliniken jag samlar energi....
Ett fantastiskt ställe och tiden rusar iväg, trots att vi inte har varken TV,
radio, telefoner påslagna eller dator...hmmmm....fuskar lite..hehe...

Här är innergården med vackra konstverk...som finns lite överallt...

Den som inte varit här ännu har missat något! Blir så oerhört väl ompysslad
av underbara sköterskor och terapeuter. Umgänget med medpatienterna är
också guld värt. Har varit här sedan 18:e november och jag har flera olika terapier
varje dag, så schemat är fullspäckat. Det finns ingen plats för yttre impulser,
utan här går man in i sig själv och den personliga utvecklingen.


Naturen runtomkring är så vacker och ger rosor på kinden och energi...


Vattnet är på 5 min gångavstånd och hela vägen ner genomsyras
av integrerad konst i naturen...som inspirerar så oerhört mycket..


T om vassen är vacker på vintern...de står ståtliga och viftar.....

Piren där lerskulpturerna inbäddats i snö.....

Hit kommer människor med olika diagnoser som cancer i alla stadier, utbrändhet,
kroniska sjukdomar och en del annat.
Vidarkliniken vilar på antroposofisk grund vilket innebär att man i läkning och
rehabilitering tar med både kropp och själ i behandlingen. Läkarsamtal i lugn och
ro två ggr i veckan varvat med ordinerade behandlingar. Läkaren B är kanonbra,
hon lyssnar, tar sig tid och har en riktig dialog med mig. Mycket sympatisk människa.


Maten är biodynamiskt odlad, vegetarisk och jättegod!
Bild från Nibble Handelsträdgård i söndags.


Vi får grönkål varje dag....skörden räcker nog hela vintern..hehe...
...men inte min favorit direkt...

Mina terapier består av ett antal olika som kompletterar varandra:

Läkeeurytmi---- en form av rörelseterapi som är medvetandegörande,
och skonsam för kroppen. Påminner lite om Chi-gong men har även en rytmisk
melodi i rörelserna. Den utövas även som dans.

Modelleringsterapi----Terapi med brunlera, intuitivt skapande där man tar fram känslor
och känner in flöden och form på ett sätt som för mig är helt fantastiskt. Helt klart
min nya hobby att förlora mig i...tid och rum existerar inte och jag känner mig lycklig!

Samtalsterapi----som är integrerat med de andra terapierna.

Helkroppsmassage---med Solum-olja (åkerfräken, lavendel och torv)
därefter inpackning i varma filtar och vila.

Varma fotbad---med myrsyra för att väcka fötterna till liv efter biverkningarna.
Har tappat känseln i tår och fötter...

Fotmassage--- med olja varje kväll och inpackning i värme.

Varm Hjärtkompress---hela natten med Lavendel och guld...känns skönt

Injektioner---i arm och magen med olika antroposofiska mediciner som hjälper
självläkningen.

Varma örtomslag på ryggen----efter varje lunch och vila en timma i sängen. Otroligt
skönt! Värme läker och därför ska vi gå varmt klädda och få mycket värme i
behandlingarna.

Föreläsningar---varje kväll om egenvård, berättarkvällar och mycket annat.
Vidarkliniken använder bl a Weledaprodukter


I eftermiddags strax innan solen går ner...

Myskvällar vid brasan varje kväll med underbara medpatienter som man lär
känna djupt och innerligt. De dagar när någon åker hem är det många tårar och avsked.
Är på en avdelning med 7-9 patienter så man lära känna "sin grupp" ordentligt.

Dessa burkar innehåller örter som sköterskorna gör te av...jättegott!
Te, kaffe, tilltugg står alltid framme i vårt mysrum....

Enligt Antroposofisk Medicin är människan både en fyrdelad och
en tredelad varelse. Grundaren Rudolf Steiner menar att alla
delar i människan behöver balans och då kan man inte bara titta
på läkning genom enbart mediciner. Dessa fyra behöver parallell vård
för att lättare läka. Syftet med den antroposofiska behandlingen är att
återställa balansen i en helhet genom att stimulera självläkningen.

1. Den fysiska kroppen - Jord - Finns även i mineralriket
2. Eterkroppen eller livskroppen - Vatten - Finns även i växtriket
3. Själskroppen eller astralkroppen - Luft - Finns även i djurriket
4. Jaget eller den mänskliga anden - Eld - Det rent mänskliga

 Imorgon kommer nya bilder och nya infallsvinklar inifrån...och några
tips i vintertider...

Ta hand om dig själv och ta hand om varandra!

Gå ut och gör en snöängel...det gör jag när vi har så mycket snö!

PS: En av alla nya lärdomar jag fått är att om man håller sig varm
i alla kroppsdelar hela tiden både inne och ute så läker man snabbare. 

Natti!

Vill bara kika in och önska er en skön första Advent. Jag mår prima,
och vädret kan ju inte vara bättre...riktig julkänsla. Har äntligen testat
min kamera och det är lite knaggligt innan man lärt sig alla finesser.

Men nu kommer "På-spåret-frågan"....Gissa platsen nedan...???
Kram på er...skriver mer en annan dag....nu ska jag sätta mig framför
brasan och umgås.....

Även om det känns svårt att pausa min blogg, så känner jag att det
känns bäst så...

Har ingen inspiration just nu och jag känner inte att jag har något att tillföra.
Bloggandet har varit en ventil för mig på många sätt, men jag saknar mina
tankar jag hade i början...när jag startade min blogg.

OK, det har hänt oerhört mycket i mitt liv sedan jag började skriva 080406.
Jag behöver inspiration för att känna meningsfullhet i mitt skrivande.

Vill inte fastna i ett smalt tänkande, vilket kan vara resultatet av att man skriver
regelbundet. Man fastnar i sina egna spår som blir svåra att ta sig ur, så nu tar jag paus!


Mitt liv är just MITT och det är lika omtumlande och omväxlande som DITT!

Men jag vill att den där torktumlaren rör om lite så att mitt liv får en ny innebörd.

Inte bara om cancer och elände, utan lite nytt blod, nya ideér och "pånyttfödelse"...
börja om på nytt liksom....förstår ni hur jag menar?

Jag är mitt liv...ska bara finna det utan yttre distraktioner...

Ska fokusera på mig själv nu....det är en ny erfarenhet...att bara vara Anne....att duga
precis som jag är för att jag finns....för min egen skull, inte som mamma, inte som
yrkeskvinna, inte som den sociala vännen, eller systern eller dottern....utan som Anne,
varken mer eller mindre.

Om det blir något inlägg nu och då den närmsta tiden så är det en bonus, men
ska försöka att pausa 2-3 veckor....för att släppa datorn...för att bara uppleva med min
nya kamera och med mig själv....nya intryck....

Kanske ni får se lite nya bilder...sporadiskt.....de närmaste veckorna....kanske...

Så njut av tiden som kommer...adventstider....ska själv njuta av att bara vara.


Bilden tagen 2008-12-21

Lovar att vara tillbaka när andra ljuset tänds....
....hoppas att ni är tillbaks då också...och jag hoppas att jag fått
nya infallsvinklar.

Sist men inte minst....Tack för att ni finns, varenda en av er!

November är en månad jag gärna skulle hoppa över.
Har verkligen med alla tillbuds stående medel försökt, med
Mindfullnes och hela "tänk-positivt-köret" att det är en bra
månad, då man kan förbereda julen lite och vara i nuet.

Men nuet är så fruktansvärt tråkigt i No-vember...bara det
faktum att månaden börjar på NO! No...NO...NOOOO!

Saknaden av den fina hösten och väntan på juleljusens glittrande
atmosfär....är sååååå lång.



Tröttheten övergår i någon slags melankoli som förlamar mer
än bevarar kraft och glädje.
Har pimpat upp mitt hem lite så jag ska trivas i mörkret,
arbetsrummet och köket är mina favvoplatser just nu.
Tänder levande ljus för myset och värmen.



Jag skriver, läser och pysslar lite smått, men det räcker inte,
är rastlös och känner att jag är trött på att vara hemma,
trött på att vara sjukskriven och längtar verkligen efter att få jobba igen.

Längtar bort till sol och värme och det gör väl de flesta just nu.

Idag fick jag min lilla dos av Herceptin så att jag kan leva även nästa
november....men lite gnäll skadar inte. Man kan ju inte vara optimistjolle
jämt. Vi behöver alla gnälla lite ibland, över vädret, förkylningar eller
annat smått o gott. Det hör livet till.....men bara ibland!

Nu ska jag till väninnan Anita som fyller år. HURRA! HURRA! HURRA!

Så vad gör man i November?
Vad gör ni i November?

Köpte mig en ny kamera idag som jag tänkt på sååååååå länge.
Nu kan jag äntligen ta med mig en kamera i fickan och ta bilder igen.
Den andra var oerhört bra och proffsig, men stor och klumpig.

Så nu blir det lite mer av mina egna bilder på bloggen igen.


Ett må-bra-köp! Färg är viktigt som gör mig glad... :)

Igårkväll var jag på middag hos goda vänner och idag har varit seeeeg.
Riktigt roligt var det dock, men jag märker att orken inte riktigt hänger med ännu.
Men kul ska man ha ändå och strunta i orken ibland.

Ikväll blev jag således rastlös för att jag skruttat hela dan och gick in på
bildarkivet för att leka lite. Har ju fått några bilder från förr av gamla vänner.
Har tiggt lite här och var eftersom min nostalgilåda har försvunnit helt spårlöst
någon gång, där allt fanns, tonårstidens alla diabilder och annat för mig viktigt.
Vi var ett stort gäng och alla fotograferade, kameran hängde med överallt.

Så då blir det så oerhört mycket roligare att få bilder av männsikor som sparat
några fragment här och där.

När jag tittade på bilderna jag fått slog det mig....shitpomfritt vad lika jag och mina
barn är i samma ålder, men idag ska jag visa mig och Maddes likheter.

Är vi lika eller vad? Bedöm själva.....


Jag 18 år.....                                   Madde 18 år.....


Jag firar vänners student.....           Madde firar sin student.....


80-tal i Sthlm med kompisar, 18 år kanske  Madde, på Läckö slott med David.
Jag ser sur ut, men är bara fokuserad...       ....hon ser ut att vara nöjd...


Det här var ju riktigt kul.....                       Och det tycker Madde också...hihi...


Allvarsam mor......                                   Allvarsam dotter....


Cool och lycklig Anne ......................                  Cool och lycklig Madeleine......

Bilder säger mer än tusen ord har jag hört.....är glad över att jag, min familj och
mina vänner haft foto som ett stort intresse......



Men den vackraste bilden av dom alla är nog på de unga  tu....
Madde och David när de gick på gymnasiet...då färgade hon
håret mörkt...men allt klär ju en skönhet....och då är systrarna
Christine och Madeleine som tvillingar, men det tar vi snart...

Madde var en supercool tjej som gjorde allt hon ville göra.

Det var kul att leka med bilder...skulle kunna hålla på hur länge
som helst, men det roliga när jag tittade och jämförde var
att äpplet faller inte så långt ....och jag är stolt över att ha
fått uppleva så mycket med mina döttrar!

Nästa gång blir det kanske jag och Christine eller systrarna,
Kicki och Madde....vi får se när andan faller på.....

Skriv gärna om era likheter med era barn. En rolig händelse eller så...




...Tar min kamera och går vidare i mitt liv...precis som då....


...och Madde vakar över oss i sin himmel.....
Bilden tagen av David på Gotland några månader innan Madeleine
blev en ängel......

Puss min älskling, du är oh förblir alltid Christines lillasyster,
och mitt barn.

...och ni systrar har samma intresse...sång och musik!

I denna förevigade bild har du Madeleine och din systeryster Christine världens
fest i Krabi, Thailand på stranden bland hundratals andra ungdomar medan jag "sov"
i vår Bungalow i närheten....eller rättare sagt väntade otååligt! som en tigermamma
på att tigerungarna skulle komma hem....men ni hade KUL tillsammans!
....detta var julen 2006.....

Puss mina älskade döttrar!


PS: Sist men inte minst...tack Andree för bilderna jag fått....de är guld värda!

Kul att läsa andras katthistorier!
Älskar verkligen katter och deras underbara personligheter.

Här kommer den roligaste i mitt tycke...bara namnen får mig att le...
Bosse och Sivert...hur kom ni fram till dom namnen...hihi...kul!

Jag har två katter, eller nej jag skulle snarare kalla de för utomjordingar. De hittar alltid på massa bus, men jag kommer aldrig glömma en sak från när de var små. Sivert hade svårt för att hoppa upp på saker då och jag hade ett ganska högt barbord. Sivert hade fått tag på något som han inte fick leka med och samtidigt är Bosse inne på lådan. Jag tar "leksaken" från Sivert och lägger på barbordet, han kommer ju liksom inte upp. Bosse kommer ut från toaletten och in i rummet då Sivert tittar på sin bror, "säger" nåt till honom varpå Bosse hoppar upp på bordet och puttar ner det jag precis lagt upp där. Sivert är nöjd, mamma är mindre nöjd.

Sen har vi den gången jag hittade de lyckligare än någonsin - hittade de med 700 kr som de slängde runt och roade sig glatt med! De är dyra i drift ;)

När jag var hos Christine häromsistens så fick jag två underbara små
missar vid min sida när jag sov, och de är som mina små bebisar.
Coco den gosiga och Piip den självständiga som inte vill kramas.

Är tyvärr allergisk, så jag får ta allergitabletter för att härda ut, och ändå
så rinner näsan som en vattenkran, men vad gör man inte för de
små liven....

Nåväl....kvällen innan jag skulle åka hem hände något märkligt!
Katter har ju ett sjätte sinne och vi människor undrar i vårt stilla sinne,
vad de tänker på....

Min resväska är en mysig plats att ligga i om man är en katt, bland mjuka
goa kläder. Coco lade sig i väskan varje dag och kunde ligga där hur länge som helst.
Piip som är en riktig retsticka ställde sig på locket så att inte Coco kunde komma ut.
Där stod hon som en triumferande liten elak panter och kände övertaget över sin
syster. Coco kände naturligtvis att hon inte längre hade friheten att ligga där inne,
för systeryster blockerade henne från att komma ut när hon vill.


Här är Coco...hon ser riktigt elak ut, men hon är värdens underbaraste
going. Hon är som matten sin...gillar bra grejjer. Rougeborsten är en av hennes
favvosaker...den tuggar hon på som om det vore en råtta!


Min borste....säger matte! Inte röra...aisching baisching!!!

I alla fall...Coco försökte ta sig ut, och man såg ena tassen krafsa utanför den lilla springan
vid dragkedjan. Hon jamade inte, det gör hon aldrig, men hon ville ut och där sitter Piip
och gottar sig i en stolt pose...."Jag har makten...hehe...." De höll på ett bra tag.

När Coco väl kommit ut börjar de slåss som kattsyskon gör och jag och Kicki studerar
deras oerhört intressanta beteende. När det "lilla slagsmålet" var över började de
slicka varandra och de var såååååå ompysslande hlet plötsligt.

Vi skrattade gott och gladde oss åt gratis underhållning.

Men Coco är inte den som är den!

Efter ytterligare en stund när jag packade det sista i väskan, stängde locket, men
drog inte igen dragkedjan....
Coco går fram till väskan och försöker med ena tassen dra fram det jag packat ner.
Jag och Christine är hänförda över detta skådespel....

Coco drar och drar som en vild tiger...får fram ena byxbenet som om det vore ett hett byte.
Piip står bara och tittar på, vågar inte lägga sig i för Coco ser helt manisk ut.
Jag ska ha hela bytet...själv! Hon lyckas få ut byxorna och släpar iväg med dom
ner för trappan fräsande och morrande och lägger sig i ett hörn nere i myshörnan.
Hon ser klart nöjd ut!

Efter ytterligare en stund återkommer hon till väskan och på samma sätt ska hon få ut
nästa byte....min velourjacka...hon kämpar på bra, för locket är ännu nere, men hon
lyckas få ut det stora bytet med luva och allt....ett stoooort byte....

Hon gör likadant, springer ner med sitt nya byte och Piip vågar inte gå ett steg,
hon står blickstilla och stirrar på Coco.

Vi skrattar gott och klappar på Coco....duktig kisse. Jag lägger tillbaks bytet och
samma sak händer återigen.

Fick höra häromdagen att Coco gjorde samma sak när Jonas pappa var på besök.
Resväskor verkar innehålla byten som är oemotståndliga för en liten egensinnig katt.

...eller kan det ha varit att Coco inte ville att "mormor" skulle åka hem...
En rolig kväll hade vi i alla fall!





Hemma hos mig när de var små och oskyldiga...nu är de tonåringar...
hmmmm...Christine har fattat att det inte är lätt att vara tonårsmorsa...hehe...

Puss my darlings!

PS. Har du någon rolig djurhistora att berätta så skriv gärna så publicerar jag den
jag finner roligast......lite kul ska vi väl ha! ;-)

....det var ju roligt HURRA...??? Första riktiga snön kan man säga.

Här har snön vräkt ner sedan sena natten/tidig morgon. Riktigt blöt och
tung snö i mängder. Det har skottats och sopats och plogtraktorn har
plogat vägar och gångar. Mysigt om man inte man behöver gå ut.....

...hämtade posten....det räckte för idag. Sicken tur att jag tog den där
5 kms promenaden i söndags och tog in känsliga blommor under loftgången.

Kanske kan vara bra om jag ställer undan parasollet åxå...hehe.....

Försöker installera så att jag kan lyssna på ljudböcker via bibblans tjänst,
men det funkar ju för bövelen inte....vet inte vad jag gör för fel, men
skam den som ger sig!

Nåväl, det får bli lite musik och organiserande i arbetsrummet istället.
....the neverending story....det där med att få ordning....


Denna bild tog jag 100220 på mitt fönster...herregud är vi redan där igen!
Idag läser vi 101109 och vintern är ett faktum.

Hej Theresa,
Ja visst är bilden talande....gör ett tillägg här...

Min väninna Jennie tolkade den lilla ängeln i vänster hörn,
och visst säger den allt!

Satte mig vid datorn för att titta på lite äldre bilder som jag inte sett på länge.
De flesta av mina bilder är ju inte inscannade men hittade ändå en del från
både förr och nu....ska nog scanna in alla mina bilder en dag, men det är ju tusentals
som ligger undanstoppade i sina lådor.... det är ju inte det första som blir av.

...men fastnade totalt och mindes så många härliga stunder som inte ryms här...

Det får väl bli min pensionärshobby....bilderna finns ju på papper i alla fall.
Tiden går så fort så fort och när man ser sin egen histora så har man varit med
om en hel del i livet och det är ju så det ska vara. Vissa saker önskar man inte
att de hände och andra saker minns man med glädje....


1965 när jag föddes och storebror håller mig med hjälp av far.


1967 kanske, jag och min mor hos farmor&farfar i Finland.


1968 kanske. Min bror och jag hos farmor&farfar ..brollan é sur..hihi....


Jag sjunger ca5 år...1970 kanske...har inte koll riktigt...


Filmtajm hemma hos oss med kompisar...Kolla in mina snygga brillor,
och skor..hihi.mamma sydde kläderna...alltid. Mor sitter uppe till höger.
Kan jag ha varit 9 år...?


Skolfoto i 7:an....nördfaktor 1000..hehe...


Pyjamasparty med gänget när jag var 16 år...kommer ihåg det än idag :-)

Gotland runt på cykel med första kärleken, 17 år. Lite matpaus.
17! punkteringar och 48 mil senare hade vi cyklat runt varenda
liten cm av ön...

Jag tar studenten och syrran Tiina grattar! Regnet vräkte ner
och det var 10 grader...Huuu! Jag hade en egen fest med vänner.
..balen var inte uppfunnen då...


Åker med mamma till Mallorca. Här är jag 19 år.Lillebror
Janne vägrar att vara med på bild så han himlar med ögonen..:-)


I trädgården hos mor o. far. Mina barn var små så det kan vara
i början av -90-talet.


Min 30-års fest 1995. Hade ett stort kalas med vänner och familj.
Storebror håller tal för mig här. Mina döttrar är 9 och 7 år!


1999 tror jag....


När vi sökte erfaren personal på jobbet och
man tager sin egen personal som annonspelare....
...då var det ännu blomstrande tider på arbetsmarknaden.
År 2001 kanske....


Julen 2003

100202 Lite groggy några timmar efter borttagandet
av mitt vänstra bröst.


100219 LC-kväll på Kungsgatan 57, där jag var försöksperson.
En tutte kvar men glad ändå...strax före alla cellgifter...


100402...håret åker av efter 2.a cellgiftsbehandlingen. Dagen
innan var jag gäst hos Malou i "Efter Tio" med håret kvar.
På flyget kände jag att det gjorde ont i hårbotten och hela kappan
var full i hår...kände att det var pinsamt.


Bilden tagen på kursen Brännö 22 sept. tillsammans med andra
tjejer med cancer. En vecka efter mina 25 strålbehandlingar
som tog 5 veckor och avslutades 14 sept.... 15.e sept. hade min dotter
Madeline sin "2-års-dödsdag"...ödets ironi....


101028..senaste bilden på BC-galan i Göteborg, trots allvaret så
hade vi riktigt roligt. Kommer att minnas kvällen för alltid!

Efter sju svåra år och åtta bedrövelser är jag nu på den nya sidan
av mitt liv, det positiva och livsbejakande som jag hade innan allt
hände, kommer aldrig tillbaka, men mitt liv har en fortsättning,
och det blir på ett annat sätt, att utforska mitt eget liv och göra det till
det bästa möjliga....

....för  jag lever!
Min egosida blev lång, men det var roligt att känna på gott och ont,
och ni fick ett pyttelitet axplock....
För mig representerar varje bild en historia och det är fantastiskt att minnas.

Jag har valt att bara ta med mig denna gång...nästa gång jag får ett ryck
tar jag med dig på en annan resa med mina barn. Mina ex. kommer inte
att visas på min blogg någonsin så ni kan vara lugna..hehe...

Med tiden förändras man både inuti och utanpå, men det viktigaste
av allt är att alla är vi unika och våra erfarenheter sammantaget
sträcker sig långt ut i universum. Våra liv finns lagrade även efter
vårt liv på jorden, det är min personliga övertygelse.

Men livet är här och nu och jag lever efter bästa förmåga.
Jag lever för min egen skull, gör det du också!

För övrig kan jag nämna att om inte min far hade dokumenterat
allt som vi barn och barnbarn gjort och varit med om så hade det inte
funnits många bilder att titta på.

Min far jobbar jämt med att överföra familjens tusentals bilder
och filmer till ny teknik och nästa år blir han 70. Det har han gjort
sedan 1963.

Heder till min far!

Denna helg tänker vi på våra nära och kära som inte längre är
med oss på jorden. Deras själar har flyttat till Andra sidan och de
vakar över oss så att vi mår bra, ger oss kraft och kärlek.

Det är jag övertygad om. Varför skulle jag annars orka stå på benen?
Jo, för min kära Madeleine blåser liv i mig för varje ny morgon.
Ibland hör jag inte henne och känner mig ledsen, men jag tänker;
Hon kan ju inte vara hos mig hela tiden...hon har ju fler att vaka över,
som t ex storasyster, småkusiner och stora släkten och David och väninnorna
och...i all evighet....så jag förstår att det inte alltid är lätt att vara en ängel.

Men du är i alla fall min vackra ängel för alltid Madeleine. Igår gjorde jag fint
vid kyrkogården, krattade lite löv, tände ljus och lade dit ett mosshjärta.
Flera ljus var tända redan, då fler hade varit där och hälsat på.
hela kyrkogården lös av ljus och det var folkvandring dit. Efteråt satt jag i kyrkan
och tände ett ljus till, satt och lyssnade på pianisten som spelade. Pratade en
stund med dig och därefter träffade jag din väninna Ros-Marie som fick ett minne
från dig.



Jag tycker att dagens låt passar väldigt bra....Stad i ljus som Tommy Körberg
sjöng på Melodifestivalen 1988, året du föddes. Den här versionen gillar du
Madde, för du har humor, framförd av snyggingen Martin Stenmark tillsammans med
Jill Johnson i Så ska det låta.

Hade du fått leva så hade du själv suttit i Så ska det låta en dag med din oerhört
vackra sångröst!....Blir väldigt glad ändå när jag ser denna version.

Puss på dig i himlen mitt hjärta!

Ikväll har jag varit på krogen för första gången sedan Hedenhös tid. Åt en
himlans god fisksoppa tillsammans med Ros-Marie som var Maddes goa väninna.
Vi babblade, skrattade och hade hjärtans kul tillsammans. En härligt sprudlande,
intelligent och supergo tjej! Hennes far kom förbi och jag tackade för den underbara
Kolibritavlan han målat åt mig. Visar tavlan någon dag när jag har kamera....

Nu till saken......jag är så barnsligt förtjust i vackra leksaker som har lite själ.
Börjar det gå åt andra hållet tro, när man börjar titta på leksaker igen....
...och skyller på att syskonbarnen måste ha något att leka med när de kommer
till moster...? Har i ofs alltid gillat gamla dockor och annat sött, men man kan
ju börja undra...hehe...

Maileg tex...Vem kan motstå Maileg??? Nä, tänkte väl det...inte bara jag som
pyntar med dessa små sötisar!

Så när jag var i Stockholm råkade jag och dotter slinka in i en Mailegbutik.
Jag såg DEN som jag länge suktat efter, hade tom tänkt snickra en själv.
Men när jag såg den så var det klart. Här ska köpas, på direkten!


Prinsessan på ärten är äntligen i min ägo, sängen är 30cm lång, så den är ganska stor.
Lovisa får leka med den, hur mycket hon vill! Riktiga leksaker håller för alltid och är roliga
att ha framme. Maddes rum börjar bli ett lekrum för barn snart..stora som små...hihi...


Lite andra Mailegsötisar som pockar på att köpas.....


Snart ser det väl ut så här hemma hos mig.....


En annan väldigt fin goding såg jag i Göteborg på Gunillas träleksaker
..Ett franskt dockus med möbler som går att leka med.
...taket, fönstren och väggarna går att öppna.


Finns även i rosa om man föredrar det....

Så, nu har ni fått lite julklappstips om ni undrar vad de små telningarna
kan tänkas tycka om......Sicken tur att jag har små syskonbarn..hihi...

....eller som ett barn skulle uttrycka det...

Käre Gud,
Varför måste jag be
när du i alla fall vet vad jag vill ha?
Men jag ska göra det
om det känns bättre för dig.

Natti på er!

Igår kväll blev det sista kvällen med lillebroren innan han åker till Norge igen.
Nästa gång vi ses blir väl kanske om ett halvår, så vi fick festa till det lite...

Vi bjöd hem stora lillebror med fru och min väninna, så fem glada själar hade
hjärtans kul till sent.....väldigt sent....men kul hade vi.

Vi lagade Thaimat som ju är både lätt att göra och gott att äta och brollan
gjorde Naanbröd till...gottigott!


Thaicurry med grönsaker...mums! receptet finns på Recept.nu

Janne fick sig en rejäl klippning också av min väninna, så att han blev
som en ny snygging inför hemresan och de norska tjejerna..hihi....

Babbel och bubbel är alltid lika roligt, men efterverkningarna dagen efter,
med trötthet och snigelgång är attt vänta.....

...för mig blev det en "pyjamasdag" idag och det blir en tidig kväll...Zzzzzzz


Och det skönaste man kan ha på sig när man skruttar omkring en gråmulen
novemberdag är en mjuk velour outfit!

Nu på med tevattnet och läsa en god bok.

Härligt att kunna vakna på morgonen och känna mig pigg!
Jag har stort sömnbehov så jag var överlycklig av att kunna sträcka på mig
och se att klockan var åtta.....vet att de flesta jobbar redan då, men det känns
som ett steg i rätt riktning när man vaknar självmant utan väckarklocka.

Min bror är här ännu några dagar innan han åker tillbaks till Norge och det är
så kul att ha honom här. Vi har roligt, äter gott, hittar på saker och umgås.
Igår fick jag tummen ur......vi hjälptes åt att få ihop ett IKEA-skåp som stått
i sin kartong i tre! år.....bra med brorsor, dom hjälper så gärna till :-)


Men jag kan själv för det allra mesta och har skruvat ihop otaliga möbler.
Jag och Madde var ett bra team då det begav sig.....bara man har bra verktyg
så fixar sig det mesta....och lusten att göra det!


Madde och jag målade hennes rum tillsammans och det gick strålande.
Hon ville ha varmrött på ena väggen och det är fortfarande så.

Att måla väggar är ju inte svårt........men sååååå tråkigt...får se när jag inte står
ut längre med mina väggar i vardagsrummet, har blivit blind och försöker förneka
väggarnas fula färg in i det längsta...men innan jul ska de vara klara....hoppas jag..hehe..

När man väl gjort något som man lagt massor med energi på genom att tänka;
"Jag borde göra det någon gång!"....så tänker man....varför i bövelen gjorde
jag inte detta tidigare, det tog ju bara 30 minuter eller en timma, men jag har lagt
ner 40 timmars tankar på att ha dåligt samvete.


Hur svårt kan det vá liksom....

Nu vill jag ha ett tips på hur man får bort dessa "borde"-tankar
för att  göra saker med en gång eller väldigt snart..
Hur gör ni?
Vilken strategi har ni eller har det med personlighet att göra?

Jag är väldigt motivationsstyrd och gör gärna saker som jag älskar,
och hoppar över sådant som är tråkigt...men det är väl allmänmänskligt.

Finns du, någon därute som alltid gör det du planerat?

Nu ska jag ut i skogen för en långpromenad, innan dagens projekt startar,
nämligen att göra iordning mitt arbetsrum.

Kram på er!

Underbar låt!!!!

Nu ska jag ut i den vanliga världen, tvätta, bibblan, handla, och ut i skogen
för att andas syre.

Om du inte sett filmen HÄMNDEN, så ska du genast gå och se den.
En fantastiskt gripande film av Susanne Biers.
Danska filmer har kommit långt mycket längre än de svenska.
Bildspråket, musiken och det avskalade nakna och estetiska ser jag sällan i svenska filmer.

”Hämnden” är två timmar oavbrutet nagelbitande spännande timmar och lite tårar!
Dilemmat som vi alla lever med sedan Jesus tid...vad tjänar det till att vända andra kinden till?

Två pojkar möts i skolan, Christian har just förlorat sin mamma, Elias är på väg att förlora
sin pappa i en svår separation, deras relation utvecklas till ett drama på liv och död.
Historien är en twist på många plan, den vardagliga kampen för både barn och vuxna,
mot jordens orättvisor som vi inte ser i vår lilla vardagsvärld.

Elias pappa, läkaren Anton (Mikael Persbrandt), lever mer än halva sitt liv i Afrika,
där han gör en ovärderlig insats som läkare – samtidigt krackelerar hans liv på hemma­plan.
Alla som ser filmen känner igen sig, för det handlar om barnet som du varit och den vuxna
som ska göra rätt.

Frågeställningar om hämnd eller att vända andra kinden till och Förlåtelse väcker tankar.
Kan man förlåta vad som helst? Musiken är fantastisk och pricksäker, man dras in i
känslan mycket tack vare musiken och det vackra bildspråket.

 

Mikael Persbrandt gör i mitt tycke sin bästa skådespelarinsats hittills och pojkarna som är
huvudpersonerna gör en strålande insats trots deras ungdom.

Se den och du kommer att minnas den för alltid!