Levaidag

Att kunna sova gott om natten är inte alla förunnat. Många har sömnsvårigheter,
och jag har aldrig tidigare förstått vad folk menar. Har alltid somnat ganska omgående
efter lite läsning och när lampan är släckt sover jag som ett barn......

Sov som ett barn tills för en tid sedan. I några veckor har jag haft fruktansvärda
mardrömmar som jag vaknar av och ibland skriker jag i sömnen så att jag vaknar.
Går då på toaletten och försöker skaka av mig drömmen och på morgonen när jag vaknar
är jag dödstrött. Drömmarna är logiska om man tolkar dom, men ologiska i sina röriga och
ofta mörka scener, precis som man bara upplever i drömmarnas värld. Vill inte sova längre....



Förstår att det är rörigt i själen efter allt jag varit med om. Samtidigt lever jag på "som
vanligt", försöker se det ljusa i tillvaron och peppar mig själv att leva på ett nytt sätt.
Utåt sett känner jag ibland att det man inte pratar om finns inte, men inuti råder ett
kaos som tar väldigt lång tid att bearbeta. Ingen som inte är utbildad kan heller hjälpa
på ett proffsigt sätt, men omgivningen är viktig som stöd. Jag kan förståss inte leva mitt
liv genom att älta och fastna i en "gegga" av obearbetad sorg, måste lära mig att
förhålla mig till sorgen, rädslan, oron som bor inom mig i det undermedvetna.

I mitt vakna jag är jag som vem som helst som inte gått igenom cancer och sorg efter
en död dotter. Men om natten kommer allt fram på ett högst märkligt och hemskt plan.
Visst har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och andra under dessa 3 år. Och
erfarenheter är ju alltid bra....eller? Det jag gått igenom önskar jag inte ens min värsta
fiende, för jag har varit i ett ofrivilligt helvete, som jag håller på att bearbeta. Man säger
att man blivit en "erfarenhet rikare"......men den erfarenheten skulle jag kunna betala
allt för att slippa. Känner bara att det fattas något i mitt liv som aldrig kommer tillbaka.

Den sorgen får jag leva med, men det får räcka nu, jag orkar inte fler motgångar.
Förutom saker jag inte kan rå över så gör jag allt för att komma tillbaka framför allt till
jobbet och det vardagliga livet. Hjärnspöken har vi alla så även mardrömmar ibland.
Men när mardrömmar börjar bli var natts besökare vill man inte somna till slut.

Usch vad jag var neggo idag då...men jag känner så här och då får det bli ett neggoinlägg.

Mitt nya liv på min nya stig har startat för länge sedan, men ibland fastnar jag på kvistar
och snår och gammal sly. Hittar alltid ut och framåt igen, men det känns befriande att få
skriva av sig när det känns motigt.

Det blir bättre....det blir alltid bättre!
Den här låten blir jag garanterat glad av....Så mycket bättre av Ted Gärdestad.