Levaidag

Även om det känns svårt att pausa min blogg, så känner jag att det
känns bäst så...

Har ingen inspiration just nu och jag känner inte att jag har något att tillföra.
Bloggandet har varit en ventil för mig på många sätt, men jag saknar mina
tankar jag hade i början...när jag startade min blogg.

OK, det har hänt oerhört mycket i mitt liv sedan jag började skriva 080406.
Jag behöver inspiration för att känna meningsfullhet i mitt skrivande.

Vill inte fastna i ett smalt tänkande, vilket kan vara resultatet av att man skriver
regelbundet. Man fastnar i sina egna spår som blir svåra att ta sig ur, så nu tar jag paus!


Mitt liv är just MITT och det är lika omtumlande och omväxlande som DITT!

Men jag vill att den där torktumlaren rör om lite så att mitt liv får en ny innebörd.

Inte bara om cancer och elände, utan lite nytt blod, nya ideér och "pånyttfödelse"...
börja om på nytt liksom....förstår ni hur jag menar?

Jag är mitt liv...ska bara finna det utan yttre distraktioner...

Ska fokusera på mig själv nu....det är en ny erfarenhet...att bara vara Anne....att duga
precis som jag är för att jag finns....för min egen skull, inte som mamma, inte som
yrkeskvinna, inte som den sociala vännen, eller systern eller dottern....utan som Anne,
varken mer eller mindre.

Om det blir något inlägg nu och då den närmsta tiden så är det en bonus, men
ska försöka att pausa 2-3 veckor....för att släppa datorn...för att bara uppleva med min
nya kamera och med mig själv....nya intryck....

Kanske ni får se lite nya bilder...sporadiskt.....de närmaste veckorna....kanske...

Så njut av tiden som kommer...adventstider....ska själv njuta av att bara vara.


Bilden tagen 2008-12-21

Lovar att vara tillbaka när andra ljuset tänds....
....hoppas att ni är tillbaks då också...och jag hoppas att jag fått
nya infallsvinklar.

Sist men inte minst....Tack för att ni finns, varenda en av er!