Operationen avklarad..check!

Nu börjar tiden med de synliga delmålen.
Varje dag är en dag att minnas och vara tacksam över.

Måndag 1 Februari åkte jag in till uddevalla för en massa prover som skulle
tas inför operationen. Sov över hos goda vännen Gösta som
tog hand om mig, lagade god mat och såg till att jag mådde bra.
Sov ganska dåligt med tanke på vad jag hade framför mig.


Hos Gösta kvällen innan....jag trött och symboliken i tavlan kan
man inte ta miste på..hehe.. (
Gösta har redigerat)

Tisdag den 2 Februari opererades mitt vänstra bröst bort helt
och även lymfkörtlarna i armhålan.
Jag som aldrig varit sövd var mer nervös för sövningen än själva
operationen....när jag väl låg där på bordet med gröna tanter och
farbröder runtomkring mig (kändes som jag var 5 år) så var det
bara att lita på att de kan sitt jobb!

Jag fick ett munstycke ovanför näsan och narkossköterksan sa;
"Andas lite i den här" och jag hann tänka ungefär 2 sekunder, att
det där är väl.....och sedan sov jag som ett barn, vaknade 2 timmar
senare och mådde ganska bra..inget illamående heller!
Kontrollbehov som jag har, tittade jag på alla siffror som blippade
ovanför min säng och förhörde mig om vad allt betyder.
Sköterksan tyckte snart att jag var pigg nog att åka till avdelningen.
De orkade väl inte höra mina nyfikna kommentarer...hihi...lite kul var det..


Nöjd efter operationen!

De passade på att operera in en port á cart också på höger sida så
att jag kan ta prover i den och få cellgifter så snart som möjligt.
Min dotter Christine, väninnan Anita och min mor kom på kvällen,
och mina systrar hade skickat blommor som stod där när jag kom till mitt rum.
Oj vilket härligt välkomnande till en annars så tråkig sjuksal!


Snökaos ute...Anita, Christine o mamma fick köra 50-60 på 100-väg,
för att hälsa på mig på kvällen. Jag var lyckligt ovetande om deras strapats!


Härlig vårbukett från syster Tiina!


Mera vackra blommor från syster K och mor&far.


Anita o Christine kom med tidningar, praliner, godis och blommor.
Pralinerna mumsade jag i mig samma kväll! Mums!

Redan samma kväll efter operationen var jag oförskämt pigg, och mina
kära undrade om jag verkligen hade blivit opererad.
Kände att vänsterarmen inte var som den skulle, den var helt bedövad,
men jag visste att det skulle bli så.
Hade 2 lymfdränage som skulle sitta kvar tills blodet inte fyllde på sig längre.


Titta...jag kan redan lyfta vänster arm (Några timmar efter operationen)


Jag är positiv! Det här har ju gått jättebra!!!

3 Februari
Nu jäklar ska armen få träning, den ska inte slamma igen, så jag började lydigt
träna enligt ett schema för att få igång systemet.
Det känns som att vänster arm är bedövat (som hos tandläkaren)
När jag tar på huden så känns det läbbigt, men nerverna är kapade så jag behöver
träna för att de ska komma på plats igen.
Såret läker jättefint (ca20 cm) och alla är nöjda o glada.
Lymf+bröstdränaget tas bort på morgonen efter operationen då det inte blödit nästan alls.

Min underbara sköterska Petra tittar till mig ofta och är hur gullig som helst.
Jag kan åka hem om jag vill men vågar inte, vill nog stanna en dag till ifall
att något skulle inträffa...
Vilar, läser, tittar på TV och känner mig ganska pigg. Pratar med en annan
bröstcancerpatient som ska opereras och hon blir lättad när hon ser att
det gått så bra för mig och att jag är på benen.

4 februari
Blir hämtad av mor&far. Köper mediciner och stapplar till bilen. Nu är jag
visst inte så kaxig längre. det var mer tröttsamt än jag trodde att bara åka
från sjukhuset och hem.
Hemma väntade Christine och hon hade städat och gjort så fint!
Kändes underbart att vara tillbaka så snabbt ändå!

Helgen har varit lugn och skön, inte mycket har stått på schemat mer än att
träna 3 ggr per dag med armen och vila såret, ta en liten promenad.
Rastlösheten börjar krypa som myror ikroppen, men jag är ändå för trött för
att orka göra något större...Accepterar!

Nu väntar bara nästa delmål....att få reda på vilken typ av bröstcancer det är,
och det får jag reda på den 16 februari på återbesöket.

Så tills dess får jag bara vara i nuet, andas syre och testa den tillfälliga bröstprotesen.

 Det finns många olika som passar alla typer av bröst.
 Amoena gör jättefina underkläder för bröstproteser.


7 februari

Vaknade med världens förkylning...rinnsnuva och nyser stup i kvarten.
Det var ju inte så bra tajmat, men när är förkylningar vältajmade?
Jag som booostat med allsköns vitaminkurer och blåbärsjuicechocker och
hajleverolja 3 ggr/dag...men det hjälper nog för sårläkningen i alla fall!

Har dock ätit en hel vitlöksklyfta, mosat den och sköljt ner med vatten.
Imorgon är jag fit for fight igen, men känner mig som en mosad banan idag.


Varje delmål följs av hopp som leder till målet att bli frisk!








Tänker the Secret...

Har varit på meditationen ikväll och det var så skönt att ha en massa
människor omkring sig som skickar energi så det exploderar om det!

Om man skickar ut ljus och kärlek i sina tankar så mår man mycket bättre.
Ikväll har jag skickat massor med kärlek till alla er som läser och
till min familj och vänner.

Har även skickat till de som jag inte tycker om så värst mycket,
för det mår själen ocks bra av.

vi satt sedan och fikade o pratade, 16 helt olika personer i alla åldrar,
men alla ger något. Vi är flockmänniskor som behöver varandra
på många olika sätt.

Tack snälla snälla alla ni som skrivit uppmuntrande ord och kärleksfulla
tankar!



Nu är det så här....att min "djävla idiot" till cancer är inte en idiot,
för djävla idioter dör man av!
Min tumör är bara en liten oinbjuden NÖRD!!!

Min väninna och själsfrände Anita sa så här;
"Anne det du har är bara en liten töntig NÖRD!"

Så vi döpte den till nörden!

Nördar frågar inte om lov och de vet inte hur man ska uppföra sig,
och nördar blir alltid upptäckta i tid utan att fullfölja sitt ärende.

Bara bosätta sig sådär i mitt alldeles privata fina bröst, och börja
äta på det inifrån....NÄ, det tolererar vi inte.
Oinbjudna gäster sparkas ut med huvudet före, hårt och rakt in i
käftarna åt hajarna! Känn på den din lilla nörd!

Så nu börjar nedräkningen till operationen....6 dagar kvar....
är väldigt nervös och rädd, men vill bara att det ska bli tisdag...fort!

Varje stund jag mediterar drar jag in ljus, ren, frisk syre som planteras
i min kropp...för varje utandning skickar jag ut dålig energi och
släpper ut blockeringar.
Blockeringarna utsöndras i ett vackert, färgglatt  fyrverkeri som ger mig
energi och styrka!
Mental återvinning kallar jag det....flummigt? Ja, jag bjuder på det hihi...



Chakran ska renas varje dag....och jag har nog varit dålig på det,
men det är aldrig försent!



Så imorgon gör vi dagen till en bra dag!

"there is Love all around us..."

Puss& kram och nattinatti!

Blixten kan visst slå ner två gånger i samma hem....

Ja, då låter jag händerna skriva av sig själva, för jag har varit lite chockad
sedan i måndags....

Släpper denna bomb efter mycket överväganden, men what the heck...
det kommer ändå att komma fram förr eller senare...

Släpper en bomb....eller snarare tar bort en som jag ska skriva
FARVÄL på....med tjock TUSCH...hehe...!!

Jag är fruktansvärt RÄDD, TRÖTT, ÅNGESTFYLLD, och VÄNTANDE .tictactictac...
...på besked om hur illa det kan vara, eller snarare hur BRA prognosen är.

Jag är numera ännu en av om tusentals kvinnor som fått bröstcancer.
....

Har i några månader känt en knöl i vänster bröst, men tänkt som så många
andra, att det är nog inget...jag har ju så många knölar som kommer och går.
Just därför går jag på mammografi en gång per år.
Knölen är nog hormonell, den försvinner nog snart....
Men den försvann inte utan började kännas alldeles för påtaglig och jag hade
en malande röst inom mig hela december som sa att detta är nog inte så bra.

Mådde inte så bra under hösten av sorgen efter Madde som var oerhört betungande.
Men jag försökte och försökte och försökte....och kroppen sa ifrån den 8 december
då jag bara låg oh stirrade in i en vägg. Jag var deprimerad helt enkelt, men hade inte
tagit en riktig "timout" utan kört på tills jag kraschade.
Jag fick fantastisk hjälp med terapi och medicin och är tack och lov inte längre deprimerad.

Naturligtvis trodde jag att knölen berodde på att jag varit ur gängorna och att jag
bara var inbillningsjuk....men så var icke fallet.

Alltså...i den 13.e januari fick jag en snabbremiss av min underbara husläkare Karin.
Hon kände på mitt vänstra bröst och konstaterade att jag ska in så fort som möjligt.
Måndag den 18:e januari kl. 08,40 blev det så mammografi i Uddevalla.
Även ultraljud togs och de stack 5 nålar i vänstra bröstet och 3 i högra för att ta cellprover.

Då kom tårarna...inte för min egen skull utan jag fick flashbacks från när Madde låg på Sahlgrenska
och de stack henne i levern för att ta biopsi....och hon grät så fruktansvärt, för det
gjorde förståss fruktansvärt ont...och jag grät och kände mig maktlös.
När jag låg där så tänkte jag på Madde, och jag hade inte alls lika ont som hon!!

Sen fick jag vänta i 3,5 tim för att få ett första besked...

Det var en surrealistisk känsla...för Maddes sköterskor och läkare jobbar numera i
Uddevalla på bröstenheten, så jag kände redan de flesta och pratade med snälla Petra
som är den underbaraste sköterskan på jorden.
Dr Wångblad hade även Madde och hon var jättebra och lugn. Det kändes tryggt med kända ansikten.

Hon sa; Ja, nu är det så...att det är förändringar...cancer, och vi måste ta bort bröstet,
och sedan analysera vilken typ det är.

Underbara Gösta var med mig och höll min hand. Han jobbar på röntgen i samma korridor.
jag hörde vad hon sa...och blev helt tom..Jag bara tittade i taket och väggen...
Gösta kramade mig och höll om mig.
Ja sa; "Jag är inte förvånad, jag har känt på mig detta, så det kommer inte som en chock,
mer som ett konstaterande."

Sen körde jag hem och ringde bästa väninnan Anita det första jag gjorde i bilen.
Hon fick en total chock och trodde att jag skojade....men det är på riktigt.
Sen snurrade det bara i huvudet...hur ska jag berätta det här för min dotter Christine?
Hur ska mina föräldrar och familj ta det?

Åkte till mor och far...berättade och ringde Christine och mina närmaste, familj,
några på jobbet och nära vänner.
Några av er får tyvärr läsa här, men jag har inte orkat ringa till alla.

En sak vill jag att ni ska veta! (för jag har varit med förut)
Jag är inte farlig, jag smittar inte och jag behöver all stöd och hjälp jag kan få!
Jag vet vilka mina vänner är sedan förut och även om jag är rädd så vet jag
att jag kommer att klara detta, för jag har varit med om värre saker än det här.

Det värsta har redan hänt när min Madde dog i "den jävla idioten". 
Jag har också fått en jävla idiot, men tack och lov i bröstet, för det går att bota.
Jag är inte rädd för att dö, men jag vill faktiskt leva tills jag är gammal och
se min dotter gifta sig och skaffa barn så jag får bli mormor.

Framför allt så behöver min dotter mig, för mammor ska finnas där för sina barn
även fast de är vuxna...så jag tänker hänga kvar ett tag till min hjärteunge!

Så...nu var det sagt och en sten har fallit från mitt bröst.
Jag kommer att skriva som vanligt och berätta om vad som händer runt omkring mig.
Mest för att alla ska få min egen historia, och inte andra och tredjehandsinfo.

Jag är vid gott mod och tänker postiva tankar.
För som Madde sa 080329 i sin blogg;   www.jagefrisk.blogg.se

"Vad jag tänker och tror är det viktigaste jag kan spendera tid på.
 Om jag tänker att jag inte kommer klara det här, inte fan kommer jag göra det då.
"Jag e frisk." Det är du ju inte, tänker du.
Jo det är jag, tänker jag. Även om jag inte är det just nu så väljer jag att tro på det.
If you can dream it, you can do it liksom.
Jag är starkare än den "jävla idioten" som vi kallar den. Så är det bara."
/Citat Madeleine Deckert

Tack alla kära familj och vänner som skickat blommor och bullar och umgänge
och peppande ord i alla dess former den senaste veckan.
Idag skulle jag haft middag för vänner, men energin tog slut...men det kommer fler dagar,
då jag är fit for fight igen!

Tack storebror T och svägerska för de 20 underbara 1m höga rosorna!


Tack Lena och Mattias för detta vackra praktexemlar...
Orkideér passar mig perfekt, för man vattnar inte så ofta...


Tack PM tjejerna för härliga tulpaner och Monikas hembakta
supersmarriga bullar....receptet tack!!!


Jag och Anita hade pysselkväll till sent igår...Många alster blev det,
och vi hade så himla kul!
Boken har jag fått av en av mina trogna läsare Elisabeth Roslund.
Vi är starka tillsammans och vi får se till att träffas snart!

Bara så ni vet...jag är stark som en 600-årig ek!
Svårigheter är inte bara elände...det ger klokskap och visdom,
och jag väljer GLÄDJEN!!!
Jag har lärt mig miljoner saker av Christine och Madde....
...men framför allt "Fighting spirit!"

Så den 2 februari (åker in 1 feb.) Säger jag farväl till mitt vänstra
bröst och ser fram emot ett friskt liv! (Vill helst bli av med det omedelbart,
inga hard feelings vad gäller den saken för jag har ammat klart!
...och nya tuttar kan man faktiskt göra senare...tom snyggare...hehe...

Ska bara göra en sista sak först om man säger så...
Ska dokumentera vad jag hade före...och ska sparka cancern åt helsefyr!
Anita ska skriva FARVÄL på mitt vänstra bröst med TUSCH och Gösta ska dokumentera!

Nu ska jag se en film som jag hyrt....nattmys!
Puss o Kram alla därute!






Tillägg om AminoAct

Information är bland det svåraste man kan hålla på med,
för det uppstår alltid missförstånd..

...Lite förklaringar här.....

AminoAct är ett kosttillskott....INTE ett bot mot själva cancern.
Kosttillskottet innehåller koncentrerade mängder med
antioxidanter så det klassas inte som medicin.

Syftet med denna är att STÄRKA immunförsvaret under
och mellan cellgiftsbehandlingar.

Man ska inte utan vidare köpa någonting på nätet utan
att läsa ingående om preparatet och rådgöra med sin läkare,
men i detta fall vill Olof Mollstedt som är grundare till Onconutrition
ha personlig kontakt med dom som vill testa tillskottet
och göra studier kring förbättringspotentialen hos patienten.

Meningen med mitt inlägg var inte att slänga sig ut på nätet
utan att ha pratat med Olof. (och naturligtvis din läkare).

Madeleine fick testa en 10-dagars kur för att se om hennes
allmäntillstånd blev bättre med mindre biverkningar och
illamående etc...
Hade vi upptäckt AminoAct för ett år sedan så hade hon
med större sannolikhet haft en bättre livskvalitet mellan
cellgiftsbehandlingarna som i sig var helvetiska.
Hon testade preparatet bara någon vecka innan hon gick
bort, så det var 5 över 12 dessvärre.....

Kan man göra det lilla så gör man det!
Om jag blev sjuk idag skulle jag inte tveka en sekund att
ta AminAct för om det inte skulle funka efter 10 dagar så slutar man.
Där kommer Olof in, för han säger ärligen om man ska
fortsätta eller inte.

Nog med det nu....hoppas det i af kan hjälpa någon enda därute!
Då är jag nöjd.

AminoAct kanske kan hjälpa någon med cancer?




Jag vill vidarebefordra och slå ett slag för en ny medicin AminoAct,
som testas med gott resultat på vissa cancerpatienter...
läs nedan....håller tummarna för att det kan funka på vissa.
Hör av dig till Olof Mollstedt nedan.
Lycka till!
/Anne

Vi är många som hoppas på att vetenskapen skall hitta
effektiva behandlingar mot fler typer av cancer 
Sanningen verkar vara att det inte finns någon
 "dunder medicin" som gömmer sig därute.
Kanske små pusselbitar tillsammans kan öka chanserna att överleva .

För en del patienter, som har blivet försvagade av cellgiftsbehandling,
kan kanske en produkt som heter AminoAct vara en sådan pusselbit.

Via en vän kom jag i kontakt med Olof som varit med och utvecklat denna produkt.
Min Madeleine fick prova medicinen och hon trodde benhårt på den.
För hennes del upptäckte vi medicinen lite för sent, men jag har pratat med
några som blivit betydigt bättre med hjälp av AminoAct.
Företaget finns idag i USA men har börjat marknadsföra produkten i Sverige.


Så här skriver Olof till mig:

AminoAct är ett kliniskt kosttillskott som hjälper patienter att
återhämta sig efter cellgiftsbehandling.
Klicka här för en beskrivning av hur denna produkt verkar.
Mer info finns även på http://www.onconutrition.com/.


Om du känner någon som kan ha nytta av detta,
(antingen som genomgår eller har genomgått cellgiftsbehandling),
vore det fint om du kunde ge denna info vidare. 
Vi låter nämligen patienter, som vi tror det här passar för,
prova produkten utan kostnad under en tid. 
Personer som är i behov av AminoAct märker känner en tydlig skillnad inom en vecka.


Vänligen,

Olof Mollstedt

Grundare, OncoNutrition


Olof Mollstedt som har sin bas i USA tar emot förfrågningar på;

Kontaktinfo: [email protected], +1 951 231 2388