Levaidag

Många undrar vad det är för klädsel eftersom vi
missat att skriva det i annonsen.

Klädseln är valfri - huvudsaken är att man känner sig bekväm.

Minnesstunden är öppen utan anmälan och 
startar kl. 13,00 i Götalundens kyrka.

                                                        

Kom att minnas....när Madde sjöng i skolan.
De hade teman och sjöng i flera olika ensambler
varje år.

Denna sjöng hon sista året, mycket svårsjungen
men det gjorde hon galant!

Dont rain on my parade ur Funny Girl med Barbara Streisand.

 http://www.youtube.com/watch?v=y6E2Mooz_LA

Jag har filmat Maddeversionen så kanske jag lägger ut den
när jag orkar höra hennes röst igen...
Allt är sparat och allt finns kvar tack ch lov.

Måste minnas, måste minnas...

 
En glad Madde lite på lyran. Jag fick sno en kram innan
hon och David gick ut och svirade.

Tiden går så fort och ändå står den stilla!
På onsdag är det en månad sedan Madde flög iväg.

Nu förstår jag Mikael som förlorade Christoffer 22 år
av "den jävla idioten" den 28.e oktober 2007.

Han räknade månader som snart är ett år för honom
och snart även för mig...
Går och tänder ett ljus för Christoffer den 28.e.

Madde kommer att ligga på en plats ganska nära Christoffer
på samma kyrkogård och där är det fint och vackert.

Var där idag och prel.bokade ett par platser som kan vara bra.
Jag vill att allt ska vara klart till Allahelgonahelgen så vi kan gå dit
och tända ljus och uppleva den fina helgen som kommer.

För övrigt är det tusen saker som snurrar i mitt huvud inför fredagen.
Kontrollbehov som jag har vill jag att ALLT ska bli perfekt, fint, vackert
och ljust....och det blir det!

För att övergå till vardagliga bestyr så "tjuvtvättar" jag allt jag inte orkat
tvätta på ett antal veckor...och det var jobbigt att hitta Maddes kläder
som legat längst ner i korgen...t om hennes gamla ridkläder ville jag
tvätta och vika undan....usch det var många tårar i tvättstugan...

Madde var inte bara musikalisk hon var sportig också och red
i många år...Hon sa att "om jag inte får vara i stallet är jag inte hel"
När hon mådde dåligt var stallet bästa medicinen för att må bra igen.

Här kommer en livsbejakande bild på Madde när hon just
klivit av hästen efter en hopptävling på Ängens gård bara någon
helg innan hon blev inlagd i augusti 2007.
Hon hoppade felfritt och var oerhört nöjd med sin insats.




Tvättstugan väntar med den torra jättehögen...
Nattinatti!

...blandas omvartannat utan någon som helst logik.

Ibland känns allt "som vanligt" då jag handlar, möter människor
som inte vet och då jag fokuserar på "göranden"

Allt man GÖR blir ett skydd mot varandets KÄNSLOR.

Flyktkänslan är hela tiden närvarande men samtidigt 
finns den förlamande maktlösheten.

På ett sätt är människan designad av en smart konstruktör,
för jag funkar av någon konstig anledning.

Jag har olika PÅ och AV knappar beroende på vilken situation
som ska hanteras för stunden.

Jag flummar ut....men
I torsdags hade vi vår första LC-kväll med ett gäng härliga tjejer
både nya och vi "gamla".
Camilla föreläste med många goa skratt  till följd.

Jag skrattade så jag tjöt en stund....blev smittad av Kristina som
skrattade så ögonen rann.

Kaffemaskinen funkade lite sådär och vi skulle försöka göra en sån
enkel sak som att hälla i bönor i behållaren.
Maria och jag skulle ju vara lite fiffiga..hmmm...vilket resulterade i
att miljarder kaffebönor rasade ner på golvet......
Fram med dammsugare och många goa skratt igen.

Kan man ha roligt mitt i en sorgeprocess?
Tydligen så kan man det!

När jag satte mig i bilen på väg hem knackade Madde på.....
JAG ÄR HÄR!!!
"The Rose" spelades i Lugna favoriter precis när vi satt oss i bilen
och jag kände att hon hade sett till att jag satte mig just då.
Direkt efter spelades "Det vackraste jag vet"... och då fanns inget
tvivel kvar att hon var med i bilen!

Nu ska jag på middag och därefter blir det pyssel med att
göra Maddes Minnesbok iordning.

Tack Jen för vårt inspirerande långa, härliga telefonpladder igår,
och tack Anita för att du alltid finns bara ett stenkast bort!
Love You!

Skickar en extra stor PUSS från mamma till Christine och
Madeleine...Älskar er mest av allt i hela världen!

Ha en go lördagkväll allihop!
Och ta hand om varandra!

Storasyster & Madde på studenten 2007.

Så hade nog Madde valt att säga....

När hon gick på musiklinjen spelade det ingen roll
om hon var sjuk eller hade en dålig dag inför en
konsert med skolan eller en spelning någonstans.

Väljer man att vara med i en show så måste man
genomföra den även om det tar emot ibland.

Vi som är kvar här på jorden måste leva fullt ut även om
det tar emot emellanåt.

Det tar emot något så fruktansvärt att behöva tänka på
att mitt liv måste fortsätta ha sin gång även om hon inte är med fysiskt.

Av respekt och högaktning till henne ska jag göra allt i min makt
för att jag och mina kära ska ha det bra . Det är jag skyldig henne!

Jag har varit i Stockholm en vecka hos Maddes storasyster Christine och
varit MAMMA fullt ut och det känns så bra i hjärtat att vi fick denna
vecka innan begravningen.
Hon behövde mig och jag behövde henne.

Vi umgicks dygnet runt och min syster och bror med familjer
som bor där fick vi också umgås med. Det värmde i hjärtat.
Vi var hos min syster Kristina och Raed , åt god mat om kvällarna
och mådde bra!

Jag fick glädjande stunder med Leo 1,5 år då vi bl a bakade bullar
inför kanelbullens dag och vi hade så roligt med degar och kavlar.
Små barn kan verkligen få en att skratta och känna omedelbar lycka!

Nybakade bullar tog vi med oss till kusinen Noah , 8 år och jag &Christine
hade mysig kväll med min bror Timo och Sara med god mat och gott vin.
Noah hade en tjejkompis, Tova som sov över och de var så gulliga
båda två med  "första sova över kvällen" tillsammans.
Noah var så omtänksam och ville bära upp Tovas väska till barnrummet....
Man är ju en gentleman!....

Jag tog även tillfället i akt att söka upp Peter PC Carlsson http://enbart.blogg.se
som startat insamlingen till "den jävla idioten" på www.barncancerfonden.se
Vi träffades på Thelins konditori på Fältöversten.
Tog med mig Christine som väldigt gärna ville träffa denne man
som har ett hjärta av guld.

Vi hade en mysig pratstund och pratade om möten med människor
som man annars inte skulle möta.
Detta var en sådant möte. I vår värld som inte alls är kall om man
väljer att se det ljusa finns det så mycket goda människor.

Det gäller bara för oss att se möjligheter i varje möte.
Vi lär oss varje dag av just möten med människor.

Vi lär oss mer om oss själva och hur vi förhåller oss till omvärlden.
Jag lär av andra så att jag kan lära känna mig själv bättre.
Det kan tyckas som en egoistisk tanke, men det kanske är det som är
meningen.
Ingen vill bli betraktad som en kuf och därför ger vi av oss själva för
att vi vill vara GODA.

Det positiva i kråksången blir att vi får så mycket tillbaks och jag kände
i detta möte att jag var tacksam över att få träffa personen Peter bakom
en ganska "opersonlig" cybervärld.

Alla vi som skriver har samma känslor, kärlek, ilska, sorg, glädje,
kraft, medmänsklighet, egoism, upptäckarlusta, kreativitet, handlingskraft,
och en enorm potential att förändra världen till att bli en ljusare plats!

Tack Peter för att du är lika ödmjuk och härlig som jag föreställde mig
i din blogg. Du är ärlig och det kändes riktigt bra att få träffa dig, även
Christine blev glad efter vårt möte.

Våga prata med någon du inte känner, även om det är över grönsakerna på ICA.
"Dom här jordgubbarna ser fina ut"....
Det är så roligt....har gjort det massor med gånger och en del tror att man
kommer från mars när man öppnar munnen.....

Var i kyrkan igår på Madeleines tacksägelse och det var så fint.
Tror det var St Michaelsdagen då man sjunger änglarnas lov.
Det var verkligen bästa söndagen hon fick!

En tjej, Anna-Karin  sjöng 4 stycken vacker solo och många vackra
"änglapsalmer" sjöngs.
När de läste upp församlingens bortgångna och tände ljus så kunde jag
inte hålla emot längre. Madeleine lästes upp och mina tårar rann som
från en vattenkran och psalmerna snyftade jag mig igenom....

Ändå kändes det skönt efteråt att få vara där i Maddes kyrka som hon
gjort så mycket i.
Kyrkan är en bra plats att vara på när man sörjer, man finner tröst och
efteråt gick jag ut i solen som börjat lysa efter hällregnet.
Tack vare den timman kunde jag ta itu med dagens liv.

På kvällen hade jag t om så mycket kaft kvar så jag gick och tränade
med Anita. 1,5 timma på gymmet för att blåsa ut dålig energi och
in med endorfiner och en friskare kropp på kuppen.

Idag har varit en planeringsdag inför begravningen och det är så
mycket mer pyssel än man kan föreställa sig.
Samtidigt är det skönt att veta att den kommer att bli så vacker för min ängel.


Madde & David för några år sedan när de blev plåtade
 av en för mig okänd mediaelev.
Den personen skulle jag vilja komma i kontakt med.
Hör gärna av dig om du ser denna bild, den är så vacker!


En underbar vinterbild då Madde& David "åker" skidor,
David är fotografen :-))


Jennie (längs ner bland bilderna) har plåtat Madde& Lisa
när de skulle lansera sin duo "Mezmerized"                    
Två härligt lyckliga tjejer!


En fin höstbild på Madde.


Madde och goa väninnan
Sofia på Fjordfestivalen i juli 2007.


Madde på väg till Fjordfestivalen.


Madde& barndomsvännen Jennie på
hennes trädgårdsfest inför
Fallens dagar 2006.

I Madeleines begravningsannons var det en självklarhet
att beskriva vad som ÄR Madeleine,
och vad som även ska stå på pränt.

DU finns i våra hjärtan!

Kärleken är

En ängel flög förbi
mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende
på vår jord.

Som en sol som värmer oss
som en himmels stjärnebloss

Så vi kan betrakta
livets skeende....

(Kärleken Är Av Jill Johnson)

Det känns så stort att så många människor finns där
och fortsätter att läsa och lämna alla fina kondoleanser.

Jag skulle vilja omfamna varenda en av ER och skriva
tillbaka i era bloggar, men jag har läst alla,
det vill jag att ni ska veta!

Min och familjens sorg har precis börjat, det förstår jag nu.
Jag gråter floder som ingen kan trösta och jag vet att
det är min egen personliga sorg som ska få ha sin gång.

Jag låter den komma när den vill komma och det
känns både skönt och oerhört smärtsamt på
samma gång.

Samtidigt är jag så tacksam att jag har min
underbara dotter, Christine
och hela min stora familj och vänner som
finns där hela tiden.

David finns i mitt hjärta, han som fick Maddes smärta
att försvinna för en stund var gång de såg i varandras
ögon och sa "Jag älskar dig!" in i det sista.

Det var sann kärlek utan förbehåll.
De var alltid så mysiga mot varandra och meningen
var att de skulle få leva tillsammans i ett vuxenliv.
Nu blev det inte så.

David hade alltid tålamod och hade förmåga att
lyssna in vad Madde egentligen ville trots
att vi inte hörde vad hon sa i slutet.
David visste och kunde förmedla när jag inte
kunde uppfatta alla signaler.

Han var både mitt och Maddes stöd i det svåra.
Vi kompletterade varandra så bra.

Tack David för att du är världens bästa svärson!
Vill att du ska veta det!

Du har gjort mer än vad någon pojkvän i din ålder
skulle orka göra, men du stod där i allt det svåra.

Jag vill att du en dag träffar jordens gulligaste tjej
som ser din fantastiska personlighet.
Det kan kännas provocerande att skriva just nu,
men jag vill att du lever ditt liv fullt ut.
Det skulle Madde velat, det är jag helt övertygad om!

Tack för all den kärlek som finns runt omkring oss!


68.645 Kr har hittils skickats in på  Maddes insamling
den sk "jävla idioten" på www.barncancerfonden.se

Pengarna räddar liv!
Ett stort tack till alla givare.
Målet är att samla in 100.000 fram till Lucia.

Det målet har vi snart nått tack vare alla som
använder sin mobil och skickar 20 kr!

Ännu ett stort tack till http://enbart.blogg.se som
initierade insamlingen till Madeleines ära.

Kram från Maddes mamma Anne

Nedan bilder från när Madde & David flög med
privatplan över västkusten i somras som de fick i present
av storebror Johan och flickvännen Laila.

Det känns så svårt att sätta sig att skriva men ändå pockar det på
av någon anledning.
Har varit hos min äldsta dotter Christine i Stockholm och vi har haft
en "cocooninghelg" då vi fått rå om varandra bara hon och jag.
Telefonen har varit avstängd.

Vi försöker i avvaktan på begravningen att göra vanliga saker hur svårt det än är.
Jag tror att jag befinner mig i någon slags bubbla där jag förstår vad som hänt,
men ändå är det så svårt att förstå att det är på riktigt.

Bara det faktum att öppna min dörr hemma och gå iväg känns oerhört främmande.
Det känns som att jag bara ska ut och handla en stund och sedan är jag tillbaks
och Madde finns där.
Att åka iväg över en helg är nog bra att göra men oerhört dubbelt på något sätt.
Det känns som att jag lämnar Madde ensam.

Min Madde kan inte bara vara borta, det finns ju inte!

Begravningen  och minnesgudstjänsten äger rum den 17:e oktober och
jag kontaktar alla nära kompisar i den mån jag orkar.
Har inte fått tag på alla än men fortsätter med ringandet imorgon.

Att hålla sig sysselsatt är det bästa bedövningsmedlet just nu.
Om ni träffar mig på stan så var inte rädd för att säga fel.
Bättre att mötas än att gå till andra sidan vägen!

Sorg är inte en sjukdom, det är ett tillstånd vi alla måste fejsa en dag.

Ni alla tusen och åter tusentals människor både kända och okända,
har givit oss en så oerhört stor tröst. Jag är helt övertygad om att
ni alla varit med och burit och bär oss i det svåra.

Madde finns i mitt hjärta dygnet runt!
Många har frågat om jag kan lägga ut videos där hon sjunger.

En dag kanske jag gör det, men inte före begravningen.

Som mamma känner jag förståss ett stort ansvar för att
det ska bli en fin och vacker begravning och därför kommer jag
att vara hemma tills dess och planera för fullt tillsammans med
familj, kompisar och övriga vänner.

Begravningen blir privat för familj och nära vänner.

Minnesgudstjänsten direkt efteråt är öppen med sång och musik där 
de som vill kan framföra sina hälsningar.

När begravningen är över ska jag börja mitt nya liv,
det vanliga livet som alla lever med jobb, vänner och familj.

Men jag behöver nog dessa veckor för att förstå,
att få rulla  "filmen" som jag själv levt i 
tillsammans med Madde och Christine i 20 år.

De sista 1 1/2 åren har varit som att betrakta oss
utifrån nu när jag "tittar på filmen".
Har det verkligen hänt oss?
Kanske jag aldrig kommer att förstå det!

Maddes blogg heter  http://Jagefrisk.blogg.se
Insamlingen på www.barncencerfonden.se i
Maddes namn "den jävla idioten" har hittils
inbringat 61.225 Kr

Ni alla fantastiska människor som bidragit hjälper
andra oskyldiga barn som fått cancer till livet.

Bilderna nedan är från Gotland 7-14 juni i år.

Madde drejar skålar       Madde i sviten på Creperiet i Visby.


Madde & jag i Lysekil i juli.

Nu är jag mogen att berätta vem egentligen min dotter är!
För mig ÄR hon fortfarande och kommer alltid att vara.

Nu tar jag bort allt som hon fick genomlida genom sin cancersjukdom.
Det har alla redan förstått. jag skriver bara för min egen skull för att minnas
så fort som möjligt ; människan Madeleine!

I sammanhanget ska påpekas att jag har två fantstiska döttrar,
Christine 22 år och Madeleine 20 år.

Båda är mina underbara sångfåglar var och en på sitt fantastiska sätt!
Jag älskar er båda precis lika mycket, just för att ni är unika båda två!

Madeleine växte upp med sin storasyster Christine och de gick i samma
skola från första till nionde klass.
Sång och musik har vi haft i huset sedan de var små och Christine sjöng
alltid av hjärtans lust för alla som ville höra på.
Hon var alltid familjens sånglärka och Madde som lillasyster såg på och
lärde sig i "smyg" hur man ska göra.

Åren gick och Madde tog sång och  gitarrlektioner precis som storasyter.
Christine var med i "Famefactory" och ville bli något men hon kände att
detta nog inte var hennes grej.
Hon hoppade av tåget och sjöng av hjärtans lust hemma i kammaren.

När Madde gick ut nionde klass hände något.
Hon sjöng på avslutningen en låt av Whitney Houston...och alla blev
helt hänförda!
Jag blev totalchockad!!!
Hur kunde jag totalmissa att Madde kunde sjunga så bra?

Jo, för hon var "hemliga Madde"!
Hon hade tränat i smyg och jag hade aldrig hört hennes sångröst
förrän hon sjöng på avslutningen.
Jag grät lyckotårar när hon sjöng och jag visste inte!

Hon började estetisk musik och gjorde många framträdanden
både i skolan och privat.
Skolkonserterna var fantastiska och jag har filmat varenda konsert,
stolt mor som jag är.

Hon startade olika musikgrupper med olika vänner från gymnasiet.
Madde&Lisa hade gruppen "Mesmerized" och de sjöng bl a på
Världskulturdagen i Göteborg och spelade även in sin musik.
De var förband för Jaquee på hennes turné på västkusten.

Madde, KalleW &KalleT hade "popfabriken" ihop.
Madde, Magnus och Arvid spelade också i en annan konstelation.
Det sista de gjorde var att spela på ett stort 40-års kalas vill jag minnas.

En liten kul anekdot är att de repade hemma hos oss med förstärkare och allt.
Grannarna höll på att bli galna, men jag cyklade till en väninna och
sa att de får spela tills jag är tillbaka.

Jag fick höra ett och annat men sa bara att Madde väsnas ALDRIG
 i vanliga fall men det var hennes tur att få höras. Pronto!
Jag tror att de repade i 3 timmar och surgubben under oss har inte pratat med mig sedan dess.
HA, HA!

Madde var med i tävlingen Musik Direkt och hon medverkade i flera musikaler
som Bengt Jakobsson på MÅG satte upp i Trollhättan.
bl a "Levande historia" och "Lysistrate"

Hon var med i musikalen FAME som 16-åring och det gav mersmak till att vilja leva för musiken.

Skolan gick väldigt bra och hon hade lätt för sig, behövde inte plugga så mycket
och hon utvecklades enormt i sin sångröst.
Hon sjöng fantastiskt bra och hade en egen personlig röst.
Det säger jag inte bara som mor utan jag vet att hon var väldigt lovande.

Hon ville sjunga och vara på scen. Där blommade hon fullt ut och det såg ut som att
hon inte gjort något annat i sitt liv.

Efter gymnasiet ville hon åka till Spanien och plugga favoritämnet Spanska.
Hon hade varit i Cadiz -06 med två väninnor och pluggat.
Livet lekte!

Hon ville t om flytta till Spanien och börja jobba där för det var hennes land.
Där skulle hon trivas bra tyckte hon.

Madde hade många sidor, hon var oerhört ambitiös i allt hon gjorde.
Hon red i många år och tävlade i hopp bara helgen innan hon blev inlagd
för magsmärtorna.
Hon sprang i skogen och tränade, vi var på Yoga tillsammans, även det
helgen innan hon åkte in.

Hon var så oerhört mån om sin hälsa.
Hon åt rätt, ville att jag lagar GI-mat och hon var så supersund.

Hon levde så rätt hela vägen och var så livsbejakande i sitt stt att vara.
Det hon bestäme sig för att göra, det gjorde hon.
Hon var aldrig lat utan gjorde saker hela tiden och planerade
hur hon ville ha sitt liv.
OK...jag tar tillbaka...hon städade inte!
det var inte viktigt!...om någon tycker illa vara så var det deras problem.

Jag som alla morsor frågade om hon kunde ta hem kompisar när
rummet var kaos. Då sa hon alltid..."det ser likadant ut hos dom
och det är mig dom vill träffa"
Något att ta till sig kanske i vardagstjatet.

Min ängel sjöng och gjorde allt det hon ville göra ända fram
till att hon blev sjuk.
Madde är den starkaste människan jag någonsin sett.
Hon var min dotter och mångas förebild.

Hennes anda kommer att leva kvar i mitt hjärta så länge jag lever!
Maddes storasyster Christine är lika stark och är en helt underbar
dotter.
Jag har ändå kvar Christine och vi kommer att leva vårt fulla liv och göra det
bästa vi kan av det liv vi fått till skänks.

Båda mina döttrar är starka, karismatiska, vackra, intelligenta och helt
underbara!
Madde är min guldskatt i himlen och Christine är min guldskatt på jorden!

Lite bilder från vår sista resa till Thailand ´nov-06

 
Systrarna busar           Backpackers      Soft på Phi Phi          Maddes Fruktdrink    

                              
   
     snorklingsdax               Jag och döttrarna          Monkeybeach                Systeryster

Peter http://enbart.blogg.se/ har startat en insamling i Maddes namn på
http://www.barncancerfonden.se/
Insamlingen heter "den jävla idioten" som hon kallade sin sjukdom.
Hans mål är att samla in 100.000Kr till Lucia i sann "Maddeanda"!

Ni ska veta att pengarna kommer att användas till goda saker.
Man kan sms:a 20 kronor om man vill.
Varje krona är betydelsefull!

Madde själv fick bidrag från Cancerfonden för att höja livskvaliten.
Bla fick hon den bärbara PC;n som hon bodde vid för att ha något
att göra både hemma och på sjukhuset. Den var med överallt.
Hon fick även bidrag till att kunna flyga till Gotland på ett smidigt sätt.

Men framför allt kommer fler barn att överleva tack vare att det kommer
pengar till forskning och utveckling!

Tack Peter, det värmer i mitt modershjärta ska du veta!
Du är fantastisk och alla ni 1000-tals människor som hittade min Madde.

Om alla fortsätter sitt liv i "Maddeandan" kommer världen att bli
mycket bättre och jag vet att Madde gråter lyckotårar i himlen tack vare
detta fantastiska initiativ!

Kram på er ALLA!




 

Min lilla sångfågel Madeleine somnade in 02.15 den 15.e september 2008.
13 september 2007 fick hon sin diagnos Desmoplastic Small Round Cell Tumor.

Vi har haft en fantastisk helg!
Fredag kväll kom hela familjen med alla mina syskon, föräldrar, kusiner,
 Maddes syskon Christine och Johan och Laila.
och framför allt Maddes fantastiska pojkvän David.

Väldigt många människor har funnits här just denna helg, för att jag har känt
att detta nog är sista chansen att fira Madeleine och hela hennes underbara väsen.
Jag sammankallade hela den stora familjen som hade ordnat mycket mat , vin och ALLT
det fina för att vi ska ha det mysigt tillsammans.
Vi umgicks nästan dygnet runt fredag-söndag med småkusiner och hela tjocka släkten.

Lördag kväll ville Madde att alla skulle komma in och vara hos henne, och alla hade
mysiga stunder tillsammans.
Det finns inga ord att beskriva vår underbara helg.

På söndag åkte Christine, Kristina, Raed, Leo, Timo, Sara, Noah hem till Sthlm.
Alla hade på känn att Madde inte skulle orka så länge till, men hon behövde
lite lugn innan hon flög iväg.

Söndag natt efter en kamp att få stanna kvar bad vi Madde att flyga till ljuset.
Maddes pojkvän David, pappa Jörgen storebror Johan, Laila och jag fanns hos henne
hela tiden. en underbar sjuksköterska fanns med hela tiden och gav smärtstillande.

Vi tände ljus, lyssnade på Jack Johnssson och gav henne lite tid.
När tiden var inne höll jag hennes hand, vi såg varandras ögon och hon kramade
min hand när det var slut.
Vi fanns runt henne allihop, även alla de som inte fanns hos henne i rummet.

Hon kände kärlek från alla i hela universum som släppte iväg henne till lycka
ljus och kärlek.

Sköterskorna och jag gjorde Madde iordning på natten och gjorde henne så vacker!
Idag kom henns vänner och min familj, mina vänner, grannar och bekanta
med blommor till henne och hela rummet fylldes av blommor, stearinljus
väme och kärlek.

Dagen har varit himmelskt vacker med blommor i hela sängen och fylld i hela rummet.
Det går inte att beskriva, men det är nog det vackraste jag varit med om.
Dörrana var öppna och det kom folk hela dagen för att vara med Madde.
Madde låg så vacker i sängen och rummet var fyllt med männsikor hela tiden..
Prästen Yvonne kom och vi samlades så många kring henne och hade en andakt för henne.
Alla grät under yvonnes fina tal och vi sjöng "Tryggare kan ingen vara" och mycket mer!
Vi fikade, åt, umgicks med så många männsikr och framför allt Madde vänner som satt med oss.
Allt var så naturligt och självklart och vackert.

Ikväll kom Peter Blixt från begravningsbyrån och hämtade henne och David och Jörgen hjälpte till.

Tiina och Maria var hos mig och det var ett svårt avsked men jag kände ändå trygghet i att veta
att färden med bilen blir fin.
Peter som äger byrån är så ödmjuk och fin så jag kan lita på honom till 100%.
Vi fick ett så underbart dygn med en lugn, vacker och fridfull Madde.

Hon har kämpat klart nu och hon finns hosalla oss i hela universum som kände henne
på olika sätt.

Jag kommer så smånigom att berätta var hon ska begravas om någon vill skicka blommor
eller kondoleanser på olika sätt.

Nu har vi sista resan kvar.
den kommer att vara svår, tung men även ljus precis som Madde vill ha den.

Älskar dig mest av allt i hela världen min underbara sångågel Madeleine.

All uneversums kärlek från din mor!
 Puss och kram !
Nu får du vila i frid min ängel!