Sorg, balans och förnuft....

...blandas omvartannat utan någon som helst logik.

Ibland känns allt "som vanligt" då jag handlar, möter människor
som inte vet och då jag fokuserar på "göranden"

Allt man GÖR blir ett skydd mot varandets KÄNSLOR.

Flyktkänslan är hela tiden närvarande men samtidigt 
finns den förlamande maktlösheten.

På ett sätt är människan designad av en smart konstruktör,
för jag funkar av någon konstig anledning.

Jag har olika PÅ och AV knappar beroende på vilken situation
som ska hanteras för stunden.

Jag flummar ut....men
I torsdags hade vi vår första LC-kväll med ett gäng härliga tjejer
både nya och vi "gamla".
Camilla föreläste med många goa skratt  till följd.

Jag skrattade så jag tjöt en stund....blev smittad av Kristina som
skrattade så ögonen rann.

Kaffemaskinen funkade lite sådär och vi skulle försöka göra en sån
enkel sak som att hälla i bönor i behållaren.
Maria och jag skulle ju vara lite fiffiga..hmmm...vilket resulterade i
att miljarder kaffebönor rasade ner på golvet......
Fram med dammsugare och många goa skratt igen.

Kan man ha roligt mitt i en sorgeprocess?
Tydligen så kan man det!

När jag satte mig i bilen på väg hem knackade Madde på.....
JAG ÄR HÄR!!!
"The Rose" spelades i Lugna favoriter precis när vi satt oss i bilen
och jag kände att hon hade sett till att jag satte mig just då.
Direkt efter spelades "Det vackraste jag vet"... och då fanns inget
tvivel kvar att hon var med i bilen!

Nu ska jag på middag och därefter blir det pyssel med att
göra Maddes Minnesbok iordning.

Tack Jen för vårt inspirerande långa, härliga telefonpladder igår,
och tack Anita för att du alltid finns bara ett stenkast bort!
Love You!

Skickar en extra stor PUSS från mamma till Christine och
Madeleine...Älskar er mest av allt i hela världen!

Ha en go lördagkväll allihop!
Och ta hand om varandra!

Storasyster & Madde på studenten 2007.

Kommentarer :

#1: Titti

Härligt att du kan skratta Anne! Det är dom stunderna som gör att du läker, att Maddes minne blir ljust och glatt!

Och precis som jag skrev förra gången, så är jag glad när jag läser att Madde så ofta är med dig. Det kommer hon vara, alltid!

Så tillåt dig fortsätta att glädjas men även att falla tillbaka, för även det måste man för att kunna fortsätta framåt.

Kram, ta hand om dig mitt i alltet. // T

skriven
#2: Elisabet Roslund

Önskar dig en trevlig och mysig helg med många glada skratt!

Kram/Elisabet ....jag vet hur blandade känslorna är......

skriven
#3: Anonym

...upplever att du har en härlig familj och många härliga människor runt dig...kämpa på...Ta tillvara alla stunder både de bra och mindre bra...kram

skriven
#4: Martina

Klart man kan ha roligt även då man befinner sig i sorg. Även om jag är ledsen över något, kan man ju vara glad över något annat. Tycker man ska ta vara på alla skratt man kan för dom betyder så mycket.



Kämpa på!

skriven
#5: Lena Hultén Wilson

Hej Anne..Kan tänka mig att du går igenom en massa olika stadier med glädje och skratt och sorg o gråt. Men gläds åt att du fick ett sånt fint tecken från Madde. Det är inte alla förunnat att se tecken när de kommer.En liten "fånig" rad kommer till mig..Ta inte illa upp..Men kanske d var Maddes sätt att säga: "Gråt inte för att jag är död..Gläds över att jag har levat". Vet inte om du läst vad jag skrivit hos mig. Men jag har fått ett bra besked så jag kommer hem till Grästorp om två veckor. Det gläder mig. Tack för att du kikade in hos mig..Och lev och le när du känner för det..Gråt och var lessen när känner för det. Det blir bra ..vet att det blir bra..Massor med värme kärlek och kramar från Lena

skriven
#6: Siw

Alla känslor är rätt!

Kram!

skriven
#7: Anna T

Gud vad gó du verkar! Keep smiling, because you never now when it will happen´ something bad! Det gäller att leva i nuet, uppskatta alla underbara stunder & ögonblick, det är något jag själv ska börja uppskatta mer! Man lever bara en gång!



Tusentals kramar!!

skriven
#8: Anette

Madde tänker lika mycket på dig som du på henne.

Det är så härligt när man får bevis att vår älskade lever vidare på andra sidan.

Har haft en sådan kontakt med min pappa sedan han gick bort för några år sedan.

Kram!

skriven
#9: Nancy66

Har läst dina senaste bloggar och tårarna rinner här, men Madelene är med eder i alla dagar. Min mor gick bort i skelettcancer endast 53 år och jag får dagligen tecken från henne att hon är mitt ibland oss, kramar/Nancy66

skriven
#10: Richie

http://thecompetition.freehostia.com/



Gå in på denna sida och klicka på google länkarna för att få chansen vinna en helt ny digital kamera.

skriven
#11: Johanna

Jag är inne på din sida dagligen för att se om du skrivit något mer. Jag känner dig inte, inte dina döttrar heller, men jag är så stolt över ditt sätt att leva vidare i sorgen. Du får mig att inse att livet är värt att levas och jag ska sluta upp med alla "måsten" jag har för att jag ska må bra! Man lever bara en gång och det är värt så mycket.

Jag önskar dig all lycka i framtiden och jag vet att din dotter Madeleine kommer vara med dig under hela ditt liv.



Tusen kramar Johanna



jag hoppas det är Ok för dig att jag länkar till min sida där jag säljer handgraverade armband och halsband för en billig peng,

mer information och bilder på mina hantverk kan du hitta på:

http://item.blogg.se

skriven
#12: TakingChances

Alla känslorna är ju helt naturliga. Sorg och förtvivlan över att man vill ha mer av den älskade underbara,inte nära bara i hjärtat utan nära så jag kan ta på och krama om. Och samtidigt är det glädjen och uppskattningen av livet,kärleken,vänskapen och allt gott som är det vackraste sättet att hedra anser jag. Och det man själv skulle önska sina närmaste om man själv skulle gå bort! Glädje och kärlek i massor! Vad härligt att du känner hennes närvaro så påtagligt! Med öppet hjärta så når hennes själ alltid fram till dig!

Fortsätt vara den vackra själ du är Anne!

Ta vara på dig! =)

Kram

skriven
#13: Helen

Kära Anne! Jag beklagar sorgen...jag hade skrivit ett långt inlägg, men det försvann nånstans i rymden...jag vill bara visa att jag, som en vanlig medmänniska, tänker mycket på dej och din familj...jag har läst din blogg och tårarna har bara runnit...vilken underbar dotter...ja, jag är så ledsen så jag vet inte....jag tänker på er på fredag...varma kramar från en medmänniska i Skåne

skriven
#14: Caroline

Helt otroligt vad lika dina vackra flickor är

skriven
#15: Nina

Så skönt att du kan skratta och ha roligt! Att man gör det betyder inte att man har glömt, eller att man inte längre känner sorg. Det gör bara att man blir starkare och orkar med vardagen lite bättre.

Du är stark!

P.s Det var nog Madeleine som var med i bilen! Det måste det ha varit!

skriven
#16: Anna

Hej Anne! Madde hade aldrig velat att ni slutade skratta och känna glädje-tvärtom! Tänker på er dagligen trots att jag aldrig har träffat er. Stor kram Anna

skriven
#17: Magdalena

Jag berömmer dig & har pratat om dej när andra känt sig ledsna i min omgivning. Du om nån vet bäst & gör det rätta. Du är en stark mamma, därför har jag länkat till dig från min blogg som är så ny! ta hand om dej & keep up the good work!

skriven
#18: Linda

Klart man kan känna glädje även i en srogeperiod! Du måste tillåta dej själv att skratta då det helar dig.. Din dotter fanns med dej där i bilen det är jag helt övertygad om !!Har läst alla bloggar jag kan komma över nu och jag sitter här o kan känna alla känslorna ! Det hela blir så starkt att läsa då man känner igen sig i hela den processen

Tände ett ljus inatt för alla som tvingats ge upp för cancern!!

Kommer fortsätta läsa era bloggar då dom berör !!

Mängder med kramar från Linda en galen dala tjej som kämpar mot "Helvetet"

skriven
#19: vindensmelodi

Ja, visst kan man skratta mitt i sorgen, och vad härligt att känna Maddes närvaro så tydligt :-) Hon skrattar hon med och är glad då du är glad,,, skratt och gråt blandas ibland,,,glädje och sorg,,,så är det bara - och så måste det få vara.



Kram

skriven
#20: Elisabet Roslund

Jag står och tittar rakt ut och tänker

funderar så mycket medan ögonen blänker

Jag vet att jag undrar och försöker få ett svar

Änglavärlden finns...men var?



Vi får leva här och nu och lita på att våra änglabarn har det bra. En dag ses vi igen.



Kram/Elisabet

skriven
#21: Anonym

Kära varma fina du, jag känner inte dig-du känner inte mig. Jag är en mamma, har en dotter som är 17 år, som varit mycket på sjukhus men som inte har ngn dödlig sjukdom. Jag känner så med dig, för dig. Jag tänker inte skriva kloka ord.......ville bara förmedla att i Skellefteå sitter jag och tänker på dig, just NU och flera ggr per dag. Sänder stora kramar och energi för att du ska orka skratta, gråta, vara arg, leva, älska. Ni hjälper många andra. //Maria

skriven
#22: Camilla Nilsson

Hej Anne! Jag har suttit och sträckläst din blogg och tårarna bara strömmar ner för kinderna. Jag sitter på jobbet och kunder kommer förbi och undrar vad det är som har hänt. Maddes öde har berört mig så enormt och jag känner med dig! Varför är världen så orättvis? Jag vill sända dig all världens krafter och verkligen beklaga sorgen. Madde var otroligt vacker! Men hon finns med dig, för alltid. Ta hand om dig! Miljoner varma kramar.

skriven
#23: Aneth

Du är värd att få skratta lite, Madde med sitt positiva sätt vill förstås att du ska vara hennes glada mamma även om hon inte finns här på jorden. Kramar!

skriven
#24: Jenny

hej! ville bara visa att jag tänker på dig och din familj...hittade maddes blogg för inte så länge sedan och fasnade direkt..vilken stark tjej hon va..fattade inte att hon va från trollhättan, då blev det så nära...bor själv i thn...tänker på er

skriven
#25: David

Kolla in min blogg så skall du få se

min kolibri! Känns underbart att ha den

där! Och tack för underbara ord i lördags.



Ses snart!

skriven
#26: Niklas Ängelid

Jag tror Madde är riktigt glad och stolt över att ha en så klok och varm mamma och jag tror inte att hon kan bli annat än helnöjd och glad över den fina stund ni kommer ha för henne på fredag!



Kram



Niklas

skriven

Kommentera inlägget här :