Tiden mellan nu och sedan

Det känns så svårt att sätta sig att skriva men ändå pockar det på
av någon anledning.
Har varit hos min äldsta dotter Christine i Stockholm och vi har haft
en "cocooninghelg" då vi fått rå om varandra bara hon och jag.
Telefonen har varit avstängd.

Vi försöker i avvaktan på begravningen att göra vanliga saker hur svårt det än är.
Jag tror att jag befinner mig i någon slags bubbla där jag förstår vad som hänt,
men ändå är det så svårt att förstå att det är på riktigt.

Bara det faktum att öppna min dörr hemma och gå iväg känns oerhört främmande.
Det känns som att jag bara ska ut och handla en stund och sedan är jag tillbaks
och Madde finns där.
Att åka iväg över en helg är nog bra att göra men oerhört dubbelt på något sätt.
Det känns som att jag lämnar Madde ensam.

Min Madde kan inte bara vara borta, det finns ju inte!

Begravningen  och minnesgudstjänsten äger rum den 17:e oktober och
jag kontaktar alla nära kompisar i den mån jag orkar.
Har inte fått tag på alla än men fortsätter med ringandet imorgon.

Att hålla sig sysselsatt är det bästa bedövningsmedlet just nu.
Om ni träffar mig på stan så var inte rädd för att säga fel.
Bättre att mötas än att gå till andra sidan vägen!

Sorg är inte en sjukdom, det är ett tillstånd vi alla måste fejsa en dag.

Ni alla tusen och åter tusentals människor både kända och okända,
har givit oss en så oerhört stor tröst. Jag är helt övertygad om att
ni alla varit med och burit och bär oss i det svåra.

Madde finns i mitt hjärta dygnet runt!
Många har frågat om jag kan lägga ut videos där hon sjunger.

En dag kanske jag gör det, men inte före begravningen.

Som mamma känner jag förståss ett stort ansvar för att
det ska bli en fin och vacker begravning och därför kommer jag
att vara hemma tills dess och planera för fullt tillsammans med
familj, kompisar och övriga vänner.

Begravningen blir privat för familj och nära vänner.

Minnesgudstjänsten direkt efteråt är öppen med sång och musik där 
de som vill kan framföra sina hälsningar.

När begravningen är över ska jag börja mitt nya liv,
det vanliga livet som alla lever med jobb, vänner och familj.

Men jag behöver nog dessa veckor för att förstå,
att få rulla  "filmen" som jag själv levt i 
tillsammans med Madde och Christine i 20 år.

De sista 1 1/2 åren har varit som att betrakta oss
utifrån nu när jag "tittar på filmen".
Har det verkligen hänt oss?
Kanske jag aldrig kommer att förstå det!

Maddes blogg heter  http://Jagefrisk.blogg.se
Insamlingen på www.barncencerfonden.se i
Maddes namn "den jävla idioten" har hittils
inbringat 61.225 Kr

Ni alla fantastiska människor som bidragit hjälper
andra oskyldiga barn som fått cancer till livet.

Bilderna nedan är från Gotland 7-14 juni i år.

Madde drejar skålar       Madde i sviten på Creperiet i Visby.


Madde & jag i Lysekil i juli.

Kommentarer :

#1: Anna T

Efter att ha läst din blogg och Maddes blogg och även Maddes pojkväns blogg så känns det som om att man känner er. Jag känner stort medlidande till er, och kan knappt förstå hur du kan vara så stark och dela med dig utav dina känslor här mitt ute i cyber världen, där det finns så mycket knasiga människor. Jag vill bara säga att jag hoppas att allt ska kännas bättre en dag, kanske inte idag, kanske inte imorgon men någon dag. Madde finns med er, och det kan inget ändra på. Fortsätt att kämpa på, tänker på er varje dag.



Jag uppskattar alla i min omgivning och mitt liv mer efter jag fått ta del om vad som hänt lilla Madde, att en dag bara mista en nära, det är så orättvist. Man måste uppskatta varje sekund man har med varandra..



Många kramar!

skriven
#2: Ida

Det är fruktansvärt att hon inte fick leva. VARFÖR? Jag lider med er allesammans. Madde är en ängel nu och vakar över er alla :)KRAM, Ida

skriven
#3: S a r a

Kram på er!

skriven
#4: Josefine

Har läst igenom Maddes, din och Davids bloggar flera gånger. Jag gråter varenda gång och det är inte enbart av sorg utan även av glädje. Glädjen över att Madde verkar ha varit en så otroligt fin tjej med en sån härlig inställning till livet och med underbara människor omkring sig. Jag är så tacksam för att ni har delat med er av era liv. Ni har fått mig, och säkert många andra, att börja värdesätta det "självklara".





Kramisar

skriven
#5: Niklas Ängelid

Otroligt starkt och fint att du orkar skriva, vi är många som med stort intresse läser och följer dina texter. Kul att du lagt ut ytterligare fina bilder på din Madde

skriven
#6: Hanni

Tack för att du orkar och delar med dig till oss som följer er! Våra tankar är med er. Är själv från Gotland o kommer tänka på Madde varje gång jag går till creperiet där nu, känner mig glad att jag varit på samma ställe som Madde varit på, hon är en otrolig förebild! Stora kramar

skriven
#7: Anna

Hej!

Har själv haft cancer, är 21 år och för mig, även fast jag bara behövt operationer har det varit hemskt jobbigt psykiskt. Sedan första operationen har jag skämts över att den där jävla sjukdomen kunde få fäste i mig, jag trodde att jag var odödlig och tänkte bara på vilken otur jag haft. Så hittade jag Maddes blogg. Tack till henne som fått mig att börja leva igen! Jag tänker fortsätta läsa hennes blogg om och om igen tills jag ändrat mitt eget tankemönster. Hon är som jag vill vara.. jag är helt övertygad om att hon fortfarande är, hon kommer att finnas med er hela tiden.. Kram på er!

skriven
#8: peter pc carlsson

Så bra att du tog en liten paus och besökte din dotter i Stockholm. Det var en fin helg du valde även om det nu börjar kännas lite kallt.



Jag kan förstå när du skriver att det känns overklgt att det är svårt att förstå att Madde inte finns kvar. Hur ska man kunna förstå det som förälder?



Hon lever på många vis väldig starkt även hos oss som aldrig träffat henne. Det är så jag ser på insamlingen. Ca 1.000 personer har givit sitt stöd.



varma kramar till er.

skriven
#9: Kristina

Hej!

Jag vill bara passa på att tacka för att du delar med dig i din fina blogg och ni finns alla i mina tankar. Jättefina bilder från gotland!

Mycket värme och många kramar till dig och din familj!

skriven
#10: Siw

Tack för att du orkar dela med dig.

Jag satt in pengar i går.

Kramar om!

skriven
#11: Anonym

jag vill tacka för att jag fått ta del av Maddes och din blogg. Madde var en riktig kämpe har aldrig träffat henne, men det känns som jag känner henne genom bloggen, så otroligt levande och otroligt vacker! jag är övertygad om att hon är med er hela tiden. Skänker styrkekramar, du kommer ta dig igenom det här, men låt det ta tid! acceptera att du är där du är och känner det du känner. All värme och kärlek till dig och resten av familjen <3



Jag vill tillägna Madeleine en dikt:



Du lyste upp himmelen för oss

Du väckte människorna i vardagen

bad dem stanna upp

Se till det som är viktigt

lev här och nu!

Du sa det som du drömmer om, det kan du göra

Ta vara på det lilla.

Du berörde starkt med din person

Du sjöng rakt in i människors hjärtan

vi har fått låna en ängel en stund

Nu är du i himmelen och slipper lida mer, det du lämnat efter dig blir bara mer och mer!



Vila i frid <3

skriven
#12: Millan, Sågaregatan

Anne,



Jag blir lika rörd varje gång jag läser alla kommentarer här. Tänk, så många människor din Madde berört!



Tack för att du fortsätter att dela dina tankar och upplevelser med oss som läser här!

Du är så stark och sund!



Varma kramar till dig!

skriven
#13: Emma NL

Jag beundrar dig. Du är så stark! Kämpa på. Och självklart har jag stöttat insamlingen.

skriven
#14: vindensmelodi

Vilka härliga bilder,,,jag har ju också varit på Gotland och suttit på den där stolen och drejat :-) Vilka härliga minnen du har kvar. Även fast det är tungt och jobbigt, så har du alla dessa underbara minnen att plocka fram,,,, och ni är så vackra alla tre tjejer! Man ser ju vart de har fått sin skönhet ifrån,,,,men som jag har skrivit tidigare,,,ni är vackrast inombords!

Jag tänker på er!



Kramar

skriven
#15: Elisabet Roslund

Jag är en okänd människa för er......men ni är kända för mig.... konstigt.....Jag tycker verkligen att jag känner er....jag lider med er....och skuller bara vilja knacka på din dörr Anne, komma in och prata med dig, tala om hur mycket jag vet hur du känner dig, hålla om dig och försöka skratta tillsammans......för livet måste gå vidare precis som du säger. På Madde tänker jag jämt, en ängel tillsmamans med min änglason Mattias. Finaste änglar som finns!

Kram/Elisabet

skriven
#16: Aneth

Du är så enormt stark som orkar fortsätta att bry dig om alla oss för dig okända personer som har följt era bloggar. Det är precis som så många skriver att det känns som om man känner er, inte bara under sjukdomstiden utan även innan genom allt du berättar om Madde för oss. Förstår precis vad du menar när du säger att det är så kluvet att åka hemifrån. Man har en känsla av att man måste hem, man har nog inte riktigt fattat att det inte finns någon där som väntar. Ta hand om er så gott det går även om det förstås är jättetungt. Med stora kramar från mig.

skriven
#17: Kotte

Du är så stark och fyller oss andra med styrka att ta vara på det som finns.

Tack för att du orkar berätta, det får din sorg att bearbetas.



Skickar ett fång med kramar!

skriven
#18: Moa

Jag har själv stött på sorgen och vet hur fruktansvärt det känns, dock var säkert inte att mitt fall var lika stort som erat.

Skickade pengar till insamlingen "Den jävla idioten" häromdagen.



Hoppas verkligen att det blir en fin och lyckad begravning.

Kämpa vidare i livet, kämpa för Madde! Och må hon vila i frid.



Kramar från Moa

skriven
#19: Mikkis

Hejsan!

Jag började läsa Maddes blogg och blev helt fast. Hon insprerade mycket och vågade tro på saker som jag som läser fick lite styrka av. Nu har jag börjat läsa din och Maddes pojkväns bloggar och jag tycker ni är oerhört starka att skriva om henne även att det är svårt. Det är inget måste att göra, men ibland kan det hjälpa och ibland känns det bara bra att dela med sig om sin nära som avlidit. Jag kommer självklart fortsätta att läsa och se hur ni tar er igenom. Jag är oerhört ledsen att hon inte fick fler år i livet tillsammans med sina nära!



/Mikaela.

skriven
#20: Marika T

Hej Anne!

Jag vill bara tala om att jag tänker på dig varje dag. Även om jag inte kan förstå så förstår jag ändå att det måste kännas helt overkligt, som att det inte inte är sant. Det är så fruktansvärt orättvist hur livet kan utveckla sig. Bilderna på dig och flickorna är så fina. Jag ser dig i dina döttrar. De liknar dig som jag minns dig. Jag önskar dig kraft och styrka och många vänner att få luta dig emot.

Kram! /Marika T

skriven
#21: Lova

Jag kan aldrig säga att jag förstår hur du känner dig men jag beundrar din vilja att kämpa vidare trots allt som hänt. jag har själv haft två nära anhöriga med samma hemska sjukdom varav en finns i himlen nu och därför känns det mycket viktigt att göra något för att förhindra att detta händer andra. Därför har jag har idag blivit vän för livet på barncancerfondens hemsida och kommer även att ge ett bidrag till eran insamling. På min blogg (http://lovavilda.blogspot.com/) har jag också uppmanat andra att göra detta. Hoppas att alla drar sitt strå till stacken för då kan vi uppnå något fantastiskt!

skriven
#22: Zara

Hej Anne...Tänker på dig och din familj konstant.. Så starkt att du orkar skriva och dela din sorg.. Jag förlorade min storebror för några år sen och min mamma förlorade sin son... Mamma skickar en varm kram till dig och säger att man kan aldrig förstå att ens barn är borta. Men man lär sig så småningom att hantera det på nåt sjukt sätt. Båe jag och m in mamma tänker på dig jättemkt. Önskar dig all lycka nu och i framtiden...

Stor och varm kram till dig!

skriven
#23: Sanna

Ni är starka, jag hedrar er!

skriven
#24: sara

kämpa på starka du. jag anar att du är lika stark som madde :) och det är inte nådig av bloggen att dömma.

skriven
#25: m.

Hej. Jag tänkte att du som mamma skulle vilja veta att din dotter förändrat mitt liv. Jag är en 19 årig tjej. Jag har varit sjuk i flera år, i en helt annan sjukdom än din dotter, men likaväl en förbannad och förödande sådan.

Och jag har läst oräknerliga böcker om hur man överlever jobbiga saker och om hur man skaffar livsglädje blablabla.. för mig har det bara varit tomma ord. Men din dotters ord har gått rakt in i mitt hjärta och min själ. Hon har inspirerat mig att tänka på ett annat sätt, att hantera vardagen på ett annat sätt.. att se ljusglimtar i allt det mörka.

Jag är så tacksam över att hon bloggade och delade med sig av sin "maddeanda", och jag hoppas att hon känner min tacksamhet däruppe i himlen.



Tänkte också säga att mitt tips är att göra maddes blogg till en bok, du har säkert redan haft idèn och många andra har säkert redan föreslagit det, men jag har tänkt på det så mycket. Och jag är helt övertygad om att det finns människor i branchen som skulle vara intresserade.

Förstår att det kanske är svårt att tänka på mitt i sorgen vad ni ska göra med bloggen.. det är säkert ett beslut som måste växa fram. Men så många människor som möjligt borde verkligen få ta del maddes fantastiska kraft.



Vill sluta med att beklaga sorgen, jag önskar dig och din familj allt gott och skickar tusen styrkekramar.



Kram från Maria

skriven
#26: Moniqa

Har varit inne på Madde´s, David´s och din sida nu ett tag, men inte alls fått ur nått av mig själv. Vet inte vad jag ska skriva, för att vad jag än skriver så blir det ingen skillnad (visst man blir glad för att någon bryr sig) Jag förlorade min far för två dagar sen i en rattfylleri olycka, en 22 årig kille som körde på han. Så jag vet hur det känns att förlora någon just idag! Jag hoppas att ni kan gå vidare med ert liv, speciellt för Madde´s skull eller rätta sagt för er egen skull, för att jag tror att det är precis vad hon hade velat! Jag tänker lyfta på min haka och leva livet till 100% för min far! Sänker en tanke och skickar massor av styrke kramar till er båda. Mvh Moniqa

skriven
#27: jenny jernberg

Jag vill precis som många andra här i komentarraden verkligen tacka dig, david och framförallt Madde för att ni delar med er av erat livsöde. Tillsammans har ni, kanske omedvetet, stärkt mig och så många andra med mig. Madde hjälpte mig genom sin blogg med mod. Hon gav inte upp och hon kämpade med sin positivitet, något jag tappat det sista men tack vare henne, återfått.

Jag träffade nog aldrig madde personligen, men minns henne lite smått från skoltiden. Att en människa kan tänta ett så starkt ljus hos andra i en sån mörk tid hos sig själv är makalöst.

Madde var en vacker människa och hon kommer fortsätta att sprida sitt ljus även i sin frånvaro.

Jag tänker på er alla och känner verkligen med er. Ni finns i mitt hjärta varje dag.



hädanefter är mitt mål att leva mitt liv i "Maddeanda"



stora kramar till er från mig

skriven
#28: Spanjorskan



Era ord och kämpande lever i mig fortfarande.

Tycker du är fin och väldigt modig som skriver i din sorg..



din andra dotter är så vacker hon med...



många kramar från mig//lillamaria

skriven
#29: vindensmelodi

Vill kika in och krama er idag.



Kramar i miljoner.

skriven
#30: Anna

tänker på dig, er mycket varje dag. kram a

skriven
#31: Titti

Vad ska man säga först? Vill bara med mitt inlägg visa och berätta att jag stäckläst Maddes och din blogg nu på morgonen. Vilken läsning! Så mycket hopp, lycka och sorg i ett. I det som kallas "livet". Det som många av oss får utspritt över lång tid, har ni fått under väldigt kort tid. Det är härligt att se Er gemenskap och kärlek, man riktigt känner den! Fortsätt ta vara på den även när Er nya vardag hinner ikapp Er.

Och du Anne; du säger ofta att Madde är/var stark - det är något hon fått av sin oerhört tuffa och starka mamma! (Den finska sisun ;) )

Nu ska jag surfa vidare och ge en slant till Maddes minne!

En stor, varm kram till Dig i denna höstkyla - hoppas du känner värmen?

skriven
#32: Angelica

Förstår precis hur du känner, min mamma gick bort i cancer för snart 8 år sen. Skänkte nyss lite pengar till insamlingen, man kan aldrig ge för mycket till ett gott ändamål.



Kram Angelica

skriven
#33: Anna Marcusson

Hej,

finns egentligen inga ord..

Som mor så gör det så fruktansvärt ont att bara tänka på att mista ett barn. Även om jag känner både smärta och sorg när jag läser både din och Maddes blogg,så förstår jag att jag aldrig någonsin kan sätta mig in i din sorg. Kan bara tacka dig för att du orkar dela med dig. Att du delar med dig innebär för mig att jag blir påmind om att försöka ta till vara varje dag tillsamans med mina flickor, samla på vackra minnen, vi har dom bara till låns. Tack för att du påminner mig om livet.

Vill dela med mig några tänkvärda ord;

"Visst känns det tungt när någon vi håller kär inte längre finns där. Men det hör nu en gång till att allt inte blir som man vill. Minns det som varit med glädje i själen och rikta din blick högt över träden" Många varma tankar från Anna/Örnsköldsvik

skriven
#34: Karin

Av någon anledning har jag blivit så otroligt berörd av din dotter och hennes kamp mot sin sjukdom. Kanske för att jag är i samma ålder som henne och därför relaterar starkt till den orättvisan i att en ung tjej tas ifrån rätten till sitt liv.



MEN hon finns alltid kvar för alla som kommer ihåg henne, alla underbara minnen ni säkert har tillsammans med henne gör att hon aldrig kommer försvinna! Hon finns alltid med er, vart ni än är och vad ni än gör.



Jag har donerat pengar till fonden till Maddes minne. Och önskar er all lycka i framtiden och vet att detta kommer föra er familj närmare varandra och stärka er!



Många kramar// Karin

skriven
#35: Lotta

Önskar jag kunde "föra över" din sorg, smärta och ditt lidande till mig bara för en timme eller två,så du kunde få lite ro.

Tusen KRAMAR

skriven
#36: christine

tårarna sprutar ut mej. Oj vad ni får kämpa! Och vilken kämpe hon var, enormt! Många styrkekramar och böner från mej!

skriven
#37: manne

JAG TÄNKER PÅ DEJ OCH HELA MADDES NÄRA OCH KÄRA!

TANKAR OCH STORT MEDLIDANDE FRÅN m

skriven
#38: manne

JAG TÄNKER PÅ DEJ OCH HELA MADDES NÄRA OCH KÄRA!

TANKAR OCH STORT MEDLIDANDE FRÅN m

skriven
#39: Mezzie

Hej!

Har läst igenom både din och maddes blogg och HELT plötsligt gick det upp ett ljus....

Och det var att jag bodde nästan grannar med er för ett x antal år sen.... Och mina ögon bara svämmade över :*(



Men som många skrivit så var nog Madde en av de starkaste jag beskådat och hoppas hon har det bra i sin himmel nu....

Och att begravningen bli så som ni vill...

En stor stor kram till er alla i familjen!

skriven
#40: Åsa

Hej Jag såg er länk på pernilla wahlgrens blogg och har sträckläst allt.... Din vackra dotter lyser genom dataskärmen och jag har skrivit upp flera av hennes funderarecitat. Kärlek är vad jag känner och kärlek är vad jag vill skicka till er....

skriven
#41: Anna

hej. jag har satt in ett bidrag i maddesanda. hoppas vi når målet. kram

skriven
#42: Sofia

Anne, va skönt att Du och Din dotter Christine fick några dagar, bara ni två, hon har mist sin älskade syster och Du din älskade dotter. Jag deltar i Er gränslösa sorg, jag förstår att Madde var en ovanligt stark och underbar tjej, det har hon ärvt av sin mor. Maddes tragiska bortgång är svår att ta till sig, man finner liksom inte orden, men, Anne,vi är många som tänker och deltar i din sorg.

Många kramar till dig Anne

skriven
#43: Linn

Fortsätt kämpa! Även fast dom vi älskar inte alltid finns runt oss finnsdom i våra hjärtan.

Jag kan inte exakt säga att jag vet hu du känner men nära ändå.

Förlorat större delen av min familj.

Skänker er tanke och En kram på avstånd.

Ta hand om varandra.

skriven
#44: Camilla

kikar in på din blogg då och då!

och varje gång blir jag lika rörd!

att känna din styrka trotts allt som hänt!

ditt sätt att se saker mm lyfter upp mig ur mitt hål jag hamnat i!.

du har iaf en fin ängel, sång fågel.

styrke kramar till dig och familjen!

sköt om dig

skriven
#45: Sandra

Min kusin hade cancer, först i njurarna sen spred det sig ut i hela kroppen tills hon dog. Jag vet hur det känns att se någon tappa fotfästet. Madde tappade aldrig fästet. Hon lever fortfarande kvar! Jag kände henne inte irl, men det känns som jag känt henne hela livet!

Du är en underbar mamma!

sköt om er, ni är starka!

skriven
#46: Niklas Ängelid

Det känns som man kände Madde, det går inte en dag utan jag tänker på henne och er. Många varma kramar till dig Anne

skriven
#47: tess

Tittar in.. vilket ja brukar göra å ja sitter med tårar i ögonen för att du fick mista ditt barn... hur överlever å orkar man? De är ju sånt man inte vill ska hända. Du skriver så fint så bra å ja känner med dig... //Tess

skriven
#48: Dirty Little Secret

Jag bara gråter och gråter och gråter för er skull. Det känns som att jag kommer försent. Jag började läsa Maddes blogg efter att jag läst i en annans blogg om att hon gått bort. Jag var aldrig med och kunde stötta henne, hur mycket jag än har velat de senaste två veckorna.



Jag vill tro att hon hade uppskattat vad ni än gör för henne på hennes begravning. Hon hade nog inte velat att ni ansträngde er för mycket utan nog tyckt att det räckt att ni var där och gav henne en god tanke.



All lycka i världen till dig och alla som fick chansen att lära känna Madde.

skriven
#49: vindensmelodi

Skickar en godkväll tanke och kram,,,,





skriven
#50: Jonna

Jag lider med er och det är inget jag bara säger. Har läst Maddes blogg ett tag nu..Och nu din och Davids. Jag gråter varje gång.



Jag har nu skickat in 20 kronor med sms till cancerfonden :)



Ha det bra nu!

Kram

skriven
#51: vindensmelodi

Nu är hösten här i lappland,,, den är så vacker, så färgglad,,,,så sprakande - som Madde! Luften är frisk och klar, som Maddes sinne :-) Hon var den där friska höstvinden med tusen sprakande färger som virvlade runt :-)

Sänder er styrka och kärlek.



Kramar i miljoner.

skriven
#52: Karro

Kikade in här idag och du skriver så vackert om Madde och familjen.



Mina tankar idag går till Madde, dig Anne och resten av familjen. Trots att jag inte kände Madde så har hon gett mig lärdom för livet. Att tänka positivt, att ta vara på varje dag och att vara kärleksfull mot min omgivning och mig själv.

När jag har mina svåra stunder hittar jag på "dagens pepp-mantran", som Madde lärde mig, då känns det bättre efter ett tag.

Kram Karro

skriven
#53: Anette

Har givetvis skänkt pengar till cancerfonden och ser med glädje hur pengarna växer!

Vackra Madde lever kvar och har lämnat så starka intryck på oss som inte träffade henne i verkligheten men som ändå kom nära när hon delade med sig av sina tanakr i sin blog.

Vilken styrka, vilket mod och vilket underbar flicka!

Önskar dig all styrka och önskar att jag kunde hjälpa dig i din svåra tid.

Kram Anette

skriven
#54: Therése

Jag har börjat lära mig att se det bästa i allt som sker, och det är tack vare dig och Madde och ert enorma tankesätt! Kom på mig själv idag med att för första gången njuta av att det spöregnar ute och att hösten verkligen är här nu...varför inte - jag mår ju bra! Jag tände ljus och bestämde mig för att bara njuta av här och nu!



Har skänkt pengar till Maddes minne och jag hoppas att fler gör likadant!



Kramar från Therése

skriven
#55: Lovisa

En Maria skrev här ovanför om att göra Maddes blogg till en bok. Kanske en bok där pengarna går till cancerfonden?



Har en kompis som fick en stroke vid 22 års ålder. Hon är nu 24 och håller på att knåpa ihop en bok om hennes väg tillbaka till livet. Hon har själv saknat att läsa om hur andra hittade tillbaka, att få tips och råd osv. Det finns många böcker om stroke, men nästan ingen om stroke vid så tidig ålder.



Tror att många har glädje av en bok som visar det positiva i allt det mörka, gammal som ung.



Beundrar dig och din dotter.

Ta hand om dig

skriven
#56: Felicia

Hej.



Jag vill valdigt garna saga att jag forstar din sorg, men det gor jag inte - eftersom jag vet att sorg ar nagot valdigt individuelt.

Men jag vill ge dig nagat som hjalpte mig nar jag gick igenom mitt svara

(aven om jag sjalv inte ar troende sa ger den mig fortfarande ett lugn i sjalen varje gang jag laser den):



Letter from Heaven

To my dearest family some things I'd like to say

But first of all to let you know that I arrived today,

I'm writing this from Heaven. Here I shall dwell with God above

Here, there's no more tears of sadness. Here is just eternal love.

Please do not be unhappy just because I'm out of sight

Remember that I am with you every morning, noon and night.

That day I had to leave you when my life on earth was through

God picked me up and hugged me and He said "I welcome you,

It's good to have you back again,

you were missed while you were gone,

As for your dearest family, they'll be here later on.

I need you here badly, you are part of my plan

There's so much that we have to do to help our mortal man."

God gave me a list of things that he wished for me to do

And foremost on the list was to watch and care for you

And when you lie in bed at night, the days chores put to flight

God and I are closest to you . . in the middle of the night.

When you think of my life on earth and all those loving years

Because you are only human, they are bound to bring you tears

But do not be afraid to cry, it does relieve the pain

Remember there would be no flowers, unless there was some rain.

1 wish that I could tell you all that God has planned

If I were to tell you, you wouldn't understand

But one thing is for certain though my life on earth is o'er

I'm closer to you now than I ever was before.

There are many rocky roads ahead of you and many hills to climb

But together we can do it by taking one day at a time.

When you're walking down the street and you've got me on your mind

I'm walking in your footsteps, only half a step behind

And when it's time for you to go . . from that body to be free

Remember you're not going . . you're just coming here to me.



Ruth Ann Mahaffey



manga kramar fran ett regningt Liverpool

skriven
#57: Cilla

Tusen kramar till dig.

Ett tips: Så småningom, när du orkar, ska du läsa "När livet stannar" av Malin Sävstam, som förlorade två barn i Tsunamin.Precis som du en underbar mor.

Den ger både tröst och hopp för framtiden. Det går att leva vidare och även få ett bra liv.

skriven
#58: A......

Hej Anne ja det är så overkligt detta att madde inte är hos oss men vi måste lära oss att madde vakar över oss hon är en ängel nu våran älskade ängel.Bra gjort av dej att åka ner till christine över helgen det behöver du..Du ska veta att du är en super hjälte som orkar ta dej igenom detta...Du har vårat stöd .....kramar om dej

skriven
#59: Nicole

Min mamma gick bort, hastigt, den 13 september. Jag har funnit lite mer styrka tack vare dig och David.

skriven
#60: vindensmelodi

Kikar in och lämnar en varm öm kärleksfull tröstande kram,,,,,





Kraaaaaaaaaaam

skriven
#61: Helen

Kära Anne! Kom hit via Moas blogg, som jag följt ett tag...jag har suttit här i flera timmar och läst om er och tårarna har bara runnit och runnit..vilken underbar flicka!! Vilken underbar mamma! Vilken underbar kille, David! Vilka underbara personer ni har runt er...Sorgen är ju såklart inte mindre för det, men det underlättar att ha så många fina vänner runt omkring..Jag är själv mamma till 2 flickor, nu 25 och 27 år, en flickan blev sjuk som 11-åring, en tumör i ena benet, godartad som tur var, men ändå ganska tufft för henne i många år...jag känner igen så mycket i er histora, port-a-cat...operationer, illamående, inga roliga saker när man är tonåring...men vi har henne kvar...och det känner jag så mycket av när jag läser din historia, Anne...vilken "lycka" jag har...varma kramar från en bloggläsare som nog kommer att läsa mer här, jag tänker på er, Helen i södra Sverige

skriven

Kommentera inlägget här :