Jag vet inte var jag fick den ifrån.
Kanske var det genom mina drömmar när jag pratade med mina barn.
Både Christine och Madeleine var med och de visade vägen för mig.
När årsdagen var förbi hände något märkligt...
Jag gick till jobbet på torsdagen efter den 15/9 och kände mig lättad,
att dagen var över.
Något hände...kan inte riktigt förklara, men det kändes lätt att åka till jobbet.
Fick energi någonstans ifrån som var enorm.
Jobbade undan och fick tusen saker gjorda på ett sätt som jag känner igen från förr,
innan Madde blev sjuk. Mina livsandar har vaknat till liv!
På fredagen hade vi fredagsfrukost med avdelningen och jag tände levande ljus
överallt och gjorde mysigt med blommor och frallor.
Personalen reagerade med glädje...Åhhhh vad mysigt du gjort!
"Ja, det är ju fredag så då ska man ha fredagsmys"!...och det gav än mer energi.
Fredag kväll kom väninnor med sina väninnor så vi var 6 tjejer hemma hos mig
som hade superkul innan vi gick vidare till krogen för att dansa loss.
Vi hade så jäkla kul...
Jag red på måbra-vågen och tog hand om mig själv med hemma-SPA,
såg underbara filmer och mådde som en prinsessa!
Måndagen kom och jag kände samma energi, öppnade ögonen för första gången
på 2 år. Tittade på avdelningen och såg att här behöver det göras saker.
Så här kan vi inte ha det! Vi kör i städröj tillsammans.
Ingen har orkat engegara sig efter alla varsel och uppsägningar.
Jobbar med kreativa människor...och jag som ekonom vill ha lite struktur,
åtminstonde på jobbet..hehe...
Sagt och gjort...efter morgonmötet tjuvstartade några med röjjet, och känslan
spred sig hos alla. (eller tvånget..jag vet inte...)
Imorgon är alla på fötterna och gör avdelningen till en drömarbetsplats!
Mellan 8-9 på tisdag ska alla ha bidragit till en fin miljö där all trivs!
Redan idag kändes det fint, men imorgon är det finliret som bara är roligt!
Vi är så vana vid att det är "någon annan" som ska göra det bra för alla andra,
men om man gör saker tillsammans så blir det både roligare och mer varaktigt.
Och man får gemenskap på köpet! Med prat och skratt kommer man närmare
varandra. Det funkar, jag lovar!
Min positiva spiral håller i sig och den ska jag rida på!
Om jag fokuserar på att göra bra ifrån mig så smittar det av sig på andra,
och det i sin tur ger god energi till mig.
Jag har insett en sak...det är bara jag själv som kan vända en negativ spiral.
Om jag bestämmer mig för att göra något bra för en enda person,
så får jag mångfalt tillbaka.
Jag är inte ett offer, jag är en männsika som kan göra mitt eget liv bättre,
men det måste börja hos mig själv.
När andra ser det, har jag redan vunnit nästa trappsteg,
att fortsätta med att bjuda på mig själv.
När jag gör det, bjuder andra på sig själva och jag får på kuppen ett rikare liv.
Om jag är sluten får jag inget tillbaka, om jag öppnar mig ser jag andra
människor ur ett helt annat perspektiv, ett som berikar.
Det som var nattsvart och pest för ett halvår sedan är något helt annat idag.
Det är ljusare och gladare och jag lär känna mina medmännsikor med nyfikenhet varje dag.
Omorganisationer och uppsägningar på löpande band behöver inte betyda att alt skiter sig.
Jag har bestämt mig för hur det ska bli. Och det ska bli SUPERBRA!
Du bestämmer hur du vill ha ditt liv, för ingen annan gör det åt dig!
Fråga mig, för jag vet!
Jag känner glöden...
...den falnande glöden som någon blåser på med all sin kraft!
Den ska bli till liv igen, den glöd som måste blåsas på
för att bli till vacker sprakande eld!
Den som måste underhållas för att inte slockna och när den slocknat
krävs idogt arbete med svett och tårar för att vakna till liv igen.
Känner att många blåser på den och jag känner för första gången att
det finns hopp om livet igen. Idag har jag åstadkommit massor och
känner att jag har något därinne som kallas energi.
Ett år har gått, det svåraste jag har haft i hela mitt liv.
Familj och framförallt min dotter Christine bär mig fram dag för dag.
Jag och dotter flydde iväg förra måndagen till en skön plats utanför Alingsås
och mådde så gott och njöt av att vara tillsammans.
Vi åkte till Nääs fabriker för att må gott och få goa behandlingar
och äta ljuvlig mat.
Snygg bar och trevligt designhotell.
Skön utsikt från hotellrummet
Vackert väder och vi mådde som prinsessor.
Utsikt mot havet...sovloft med badrum ovanför
Gå in på www.naasfabriker.se superhärligt ställe med underbar mat och fantastiskt boende,
goa skönhetsbehandlingar, bastu, ta ett dopp i sjön och känn dig som ny!
Sen kom natten, då vi båda sov oerhört dåligt,vaknade exakt kl 02,15 den 15/9 och
kände en fruktansvärd smärta. Hur kan det komma sig att både jag och Christine
vaknade just det klockslag då Madde dog....det var skönt att vi var tillsammans
i smma säng just denna natt.
Dagen kom och vi åkte till Maddes grav för att göra fint med blommor och ljus.
jag krattade bort löv och putsade. Blommor kom under hela dagen så Maddes
plats var så vacker med många ljus och fullt med blommor.
På kvällen kom Maddes vänner då vi åt Thaikyckling, och kladdkaka till efterrätt,
precis som Madde hade velat he dagen.
Vi hade så roligt och skratten och tårarna avlöste varandra.
Efter maten tog jag fram alla filmer på Madde, konserter och framträdanden
avlöste varandra och tårarna och skratten och pratet ville inte ta slut.
Det var en minnesvärd kväll för oss alla. Många minnen plockades upp,
även minnen som inte jag hade haft men som jag fick som en bonus av
Maddes vänner som berättade om allt bus de gjort tillsammans.
Det vill jag tacka extra mycket för. Att ni delade med er av era minnen.
Tack för att ni finns där ooch att ni vill träffa mig. Det gör mig varm i hjärtat!
Tack för den vackra tavlan jag fick av Caroline, den ska hänga på en hedersplats!
Jennie, Lisa och Sofia
Christine, Caroline, Elin och David
Mina nya år börjar inte längre vid nyår...så nu börjar mitt andra år
som jag lever på ett nytt sätt. Inga nyårslöften, bara löften till mig själv
att ta vara på varje dag så bra som jag bara kan.
Har en ny bok i min väska och den är tom, men snart är den fylld av
mina egna tankar jag har varje dag, för var dag som går på mitt nya år.
Glöden har inte slocknat...den har bara vaknat till en ny dimension.
Till minne av min dotter Madeleine idag 15/9
Natten som var kl.02.15 för ett år sedan dog min Madeleine
20 år ung av sin cancer som hon chockartat kämpade med
ganska exakt ett år.
Jag har inga ord idag, bara en enorm saknad och sorg i bröstet.
Madde skänkte oss så mycket glädje genom sin musik,
men framförallt genom att vara den hon är.
Hon var sig själv och var nöjd med det, hon var stolt över att
vara Madeleine. Hon dög precis som hon var.
Det tror jag att hon vill förmedla till alla;
Var dig själv och tro på dig själv för du duger som du är.
Jag vill tacka alla som skickat hälsningar idag på olika sätt.
Både till Maddes blogg www.jagefrisk.blogg.se och till min,
Davids och Christines.
Och glöm inte Maddeandan; "If you can dream it you can do it"
Ikväll ska vi ha middag här hemma med Maddes kompisar
så nu ska jag förbereda kvällen.
Kram på er alla.
Tack Camilla som gav mig denna vackra dikt i mina kommentarer.
den gick rakt in och rörde mig till tårar...men vackra tårar. TACK!!!
En dikt från Madde till dig Anne.
Nu är jag här I himlen och tittar ner på dig,
Jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
Som du för alltid har I ditt hjärta.
Jag kom ner till jorden ett litet tag,
Detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
Jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.
Ett lån till dig jag bara var,
Och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
Och detta kände du mamma, så väl.
Älskade mamma, när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg I ditt bröst,
är det jag som Finns bredvid dig, och ger dig tröst.
När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
Precis så starkt som du längtar efter mig.
Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig I min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
Och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.
Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt UT,
Tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
Ska du och jag åter mötas igen.
Fullt ös
Oj vad inaktiv jag varit i bloggen av olika orsaker, men men...
Llife has to be lived!
Varit på Gullholmen och konfererat bl a och det var supermysigt!
Har även haft fullt upp med att sjunga i kören och annat roligt.
I lördags var då den underbara gospelkonserten med 250 körsångare
och Frank Ådahl (Edin&Ådahl om ni minns)
Vi har övat på kvällar och hela lördagen med Frank innan allt satt som en
supergospelsmäck.
Jag och Eva ska gå in...ny ger vi järnet!
Jag och dotter i pausen.
Frank Ådahl och vi i kören som öser på!
Grät av mig på dagen då genrepet var...tårarna sprutade när en ung
tjej sjöng "Lord is my Shepard" solo och vi svarade med vår mäktiga kör...då
kunde jag inte hålla tåraran längre utan satte mig ner längst bak där vi långa stod,
Tänkte på Madde, att hon stod just på den scenen så många gånger och
sjöng med sin vackra stämma.
Ur gråten kom styrkan att klara kvällen och den blev underbar.
Även denna låt "Jag är med dig" som Frank Ådahl sjöng fick mig att gråta....
Christine är hemma med sina underbara svarta kattungar och imorgon åker vi
till Nääs fabriker för att få oss en skön eftermiddag o kväll med god mat
skönhetsbehandlingar och middag med övernattning.
På tisdag blir den dagen då vi minns Madde extra mycket hela dagen.
Ett år har då gått och vi åker direkt hem från Nääs.
Förbereder graven och fixar inför kvällen då Maddes närmsta vänner kommer
på middag.
Den dagen ska vi minnas Madde med glädje på olika sätt.
Inlägg kommer om det.
Vi har även öppnat Maddes blogg igen och vi kommer att skriva ett minnesinlägg
till hennes ära den 15/9 även på hennes sida www.jagefrisk.blogg.se
Så håll till godo, på tisdag kommer ett nytt inlägg, så tills dess ska jag leva!
Datorn har fått fnatt
Datorn hemma behöver lite uppdateringar och annat,
så jag har inte kunnat sitta hemma och skriva på ett
tag....så därför blir det inte så ofta.
Men jag ska nog få det fixat snart...närsomhelst...ska bara få ändan ur
vagnen och be någon hjälpa mig att fixa problemet....hmmm
....så jag får massor av annat gjort på kvällarna.
Tack för alla tips och trix till St:Lukas och annat bra att veta kring sorg.
Nu är jag lite mer uppåt och friskare framför allt så det känns bra.
var i Fiskebäckskil i helgen och hade supermys med väninnor
på Gullmarstrand. De har byggt ett mysigt modernt "kallbadhus"
mitt i vattnet så där var vi och mådde gott!
Nu rullar vardgens hjul igen och kvällarna börjar bli bokade med olika aktiviteter.
Åker tåg igen och det känns sådär kan man säga.....
Många hostar och frustar men man vet inte om de bara är förkylda eller
om det är något annat...som svininfluensa....men what the heck...
Grisig puss...hehe...
Tränade inför gospelkonserten ocks häromdagen och det var superhäftigt!
300 pers från många olika körer som inte har sjungit tillsammans förut,
men det gick hur bra som helst så jag är taggad!
Pigg och full av tiillförsikt alltså!