Levaidag

Natten som var kl.02.15 för ett år sedan dog min Madeleine
20 år ung av sin cancer som hon chockartat kämpade med
ganska exakt ett år.

Jag har inga ord idag, bara en enorm saknad och sorg i bröstet.
Madde skänkte oss så mycket glädje  genom sin musik,
men framförallt  genom att vara den hon är.

Hon var sig själv och var nöjd med det, hon var stolt över att
vara Madeleine. Hon dög precis som hon var.
Det tror jag att hon vill förmedla till alla;
Var dig själv och tro på dig själv för du duger som du är.

Jag vill tacka alla som skickat hälsningar idag på olika sätt.
Både till Maddes blogg www.jagefrisk.blogg.se och till min,
Davids och Christines.

Och glöm inte Maddeandan; "If you can dream it you can do it"

Ikväll ska vi ha middag här hemma med Maddes kompisar
så nu ska jag förbereda kvällen.

Kram på er alla.


Tack Camilla som gav mig denna vackra dikt i mina kommentarer.
den gick rakt in och rörde mig till tårar...men vackra tårar. TACK!!!

En dikt från Madde till dig Anne.

Nu är jag här I himlen och tittar ner på dig,
Jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
Som du för alltid har I ditt hjärta.

Jag kom ner till jorden ett litet tag,
Detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
Jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.

Ett lån till dig jag bara var,
Och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
Och detta kände du mamma, så väl.

Älskade mamma, när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg I ditt bröst,
är det jag som Finns bredvid dig, och ger dig tröst.

När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
Precis så starkt som du längtar efter mig.

Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig I min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
Och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.

Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt UT,
Tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
Ska du och jag åter mötas igen.