Livet är inte att räkna antalet dagar man levt,
utan vad man fyller de dagar man lever i här och nu!
utan vad man fyller de dagar man lever i här och nu!
Söndagsutflykten
Livsvalitet en underbar varm och solig vinterdag vid stallet och dess omgivningar.
Söndagen den 22 februari.
Christines & Maddes kusin Paulina med hennes vackra Spanjor Curre.
Jag och den vackra hingsten som har en underbar personlighet!
Paulina, Curre och mamma Maria.
Jag och svägerskan tog oss en liten promenad i skogen i en timma.
Marias specialintresse - Änglar! ...visst é den söt!
Mossa överlever alltid vintern...
Tillbaka vid ridhuset då alla fått röra på sig lite.. :))
Söndagen den 22 februari.
Christines & Maddes kusin Paulina med hennes vackra Spanjor Curre.
Jag och den vackra hingsten som har en underbar personlighet!
Paulina, Curre och mamma Maria.
Jag och svägerskan tog oss en liten promenad i skogen i en timma.
Marias specialintresse - Änglar! ...visst é den söt!
Mossa överlever alltid vintern...
Tillbaka vid ridhuset då alla fått röra på sig lite.. :))
Bokslukarhelg med Stefan Einhorn
Nu har jag haft en riktig cocooninghelg med 3 olika böcker som jag
varvat mellan.....blir så ivrig när jag hittat flera bra böcker samtidigt.
Bibblan är en GULDGRUVA!!
Nu handlar det om boken Medmänniskor av Stefan Einhorn.
Boken består av 12 fristående berättelser om vad medmänsklighet kan innebära.
Han berättar på ett inbjudande och medryckande sätt om olika människors livsöden och vad de
åstadkommit genom en liten liten handling som kanske inte för dom själva betytt så mycket.
Men för mottagaren kanske det betytt allt - att den människan orkar leva vidare.
Det handlar inte alltid om liv eller död, utan om de vardagssitutioner som gör oss till
goda eller mindre goda medmänniskor.
En till synes negativ handling kan också utvecklas till en positiv gärning hur konstigt
det än kan låta...bara man får lite perspektiv på händelsen....och vi växer.
"Ibland känner vi oss maktlösa och upplever att vi inte kan påverka en situtation.
Vi kliver in i den bekväma men frustrerande rollen som offer.
-Men sanningen är att vi aldrig är hjälplösa offer - det finns alltid något vi kan göra
för oss själva och för våra medmänniskor.
Med en stor portion omdöme och lite mod kommer vi längre."
/Citat ur boken
Visst är det så sant. Vi kan alltid göra NÅGOT....hur illa det än verkar.
Han talar om cynkronicitet som varit på tapeten ganska länge.
Om vi bara gör oss lite mer lyhörda så finns den där hela tiden, vi är dock
alltför inneslutna i våra vardagliga åtaganden att vi inte ger plats åt
meningen som är sereverad rakt framför oss....det gäller vara att hitta dom
rätta glasögonen.
Jag har fått bevis för att det finns oerhört mycket medmänsklighet runt omkring oss.
Dagen efter Madeleines bortgång 16/9-08 startades Sveriges största privata insamling till
barncancerfonden av helt okända människor, familj och vänner, kollegor, bloggmänniskor,
unga, medelålders och gamla.....115.602Kr har hittils kommit in.
Målet är satt till 120.000Kr tom den 15 mars då Madde varit ängel i 6 månader och det ska
vi nog klara!
Gå in på http://www.barncancerfonden.se/1452 och kika.
Bara ett exempel men det är så STORT!!!
Små medmänskliga saker blir stora när vi är många som bidrar.
Det behöver inte handla om pengar heller för den delen.
Medmännsikor är vi ju alltid! Men vi glömmer lätt bort att göra det lilla extra när allt
rullar på.
I dessa sjuklingstider tex, så bir vi förvånade när han/hon blivit sjuk som ALDRIG är sjuk, men vad gör
vi när hon/han kommer tillbaks....kanske inte så mycket mer än att ÅHH vad skönt att du är
tillbaks för det är sååååååå mycket som blivit liggande under veckan.
Ett krya-på- dig -kort kanske kan vara lämpligt...eller ett telefonsamtal/sms...det räcker med det
lilla ibland.
Eller när grannen haft det tufft med ett kolikbarn som ekar över nejden....gå över med en blomma,
och säg att jag förstår att ni har det tufft just nu...kolik är jobbigt, men här är lite tröst.
Många tänker nog: Kan inte grannens unge sluta skrika någon gång...eller??
Rannsaka er själva lite....
När min Chrisitne hade kolik i 4 månader så trodde väl grannarna att jag misshandlade henne....
...fast det är 23 år sedan....jag glömmer aldrig så jag lider med alla kolikbarnsföräldrar!
Vi är så bra på att prata om allt som vi GÖR och är tacksamma för det, men vilka vi ÄR tar
vi kanske inte in så mycket, framför allt inte på arbetsplatser.....där GÖR man.
Vi människor ÄR i första hand!
Om vi tillåter oss att vara lite mera medmännsikor och stannar upp..reflekterar över
vad som egentligen är viktigt så får vi en helt anna syn på vad det innebär att LEVA.
Läs boken och skratta, le, begrunda och känn igen dig.....eller bli lite bättre på att ge
av dig själv som medmänniska....det behöver vi alla, även jag för jag har ingen gloria på mitt
huvud inte!
Och alla ni som finns därute är just MEDMÄNNISKOR som ger ert bidrag till att andra
ska må bra, just genom att skriva era peppande kommentarer som bär upp mig på
min nya väg i livet, tack vare er alla är den inte längre svart.
Stigen är belyst av solen som finns där bortom skogsdungen ...och jag ser solen
sippra genom löven som snart slår ut.
Och det där med cynkronicitet, fick jag återigen bevis på idag,
när jag läste morgontidningen....
Stefan Einhorn kommer och föreläser i vår stad alldeles snart,
den 9:e mars....och då ska jag gå!
varvat mellan.....blir så ivrig när jag hittat flera bra böcker samtidigt.
Bibblan är en GULDGRUVA!!
Nu handlar det om boken Medmänniskor av Stefan Einhorn.
Boken består av 12 fristående berättelser om vad medmänsklighet kan innebära.
Han berättar på ett inbjudande och medryckande sätt om olika människors livsöden och vad de
åstadkommit genom en liten liten handling som kanske inte för dom själva betytt så mycket.
Men för mottagaren kanske det betytt allt - att den människan orkar leva vidare.
Det handlar inte alltid om liv eller död, utan om de vardagssitutioner som gör oss till
goda eller mindre goda medmänniskor.
En till synes negativ handling kan också utvecklas till en positiv gärning hur konstigt
det än kan låta...bara man får lite perspektiv på händelsen....och vi växer.
"Ibland känner vi oss maktlösa och upplever att vi inte kan påverka en situtation.
Vi kliver in i den bekväma men frustrerande rollen som offer.
-Men sanningen är att vi aldrig är hjälplösa offer - det finns alltid något vi kan göra
för oss själva och för våra medmänniskor.
Med en stor portion omdöme och lite mod kommer vi längre."
/Citat ur boken
Visst är det så sant. Vi kan alltid göra NÅGOT....hur illa det än verkar.
Han talar om cynkronicitet som varit på tapeten ganska länge.
Om vi bara gör oss lite mer lyhörda så finns den där hela tiden, vi är dock
alltför inneslutna i våra vardagliga åtaganden att vi inte ger plats åt
meningen som är sereverad rakt framför oss....det gäller vara att hitta dom
rätta glasögonen.
Jag har fått bevis för att det finns oerhört mycket medmänsklighet runt omkring oss.
Dagen efter Madeleines bortgång 16/9-08 startades Sveriges största privata insamling till
barncancerfonden av helt okända människor, familj och vänner, kollegor, bloggmänniskor,
unga, medelålders och gamla.....115.602Kr har hittils kommit in.
Målet är satt till 120.000Kr tom den 15 mars då Madde varit ängel i 6 månader och det ska
vi nog klara!
Gå in på http://www.barncancerfonden.se/1452 och kika.
Bara ett exempel men det är så STORT!!!
Små medmänskliga saker blir stora när vi är många som bidrar.
Det behöver inte handla om pengar heller för den delen.
Medmännsikor är vi ju alltid! Men vi glömmer lätt bort att göra det lilla extra när allt
rullar på.
I dessa sjuklingstider tex, så bir vi förvånade när han/hon blivit sjuk som ALDRIG är sjuk, men vad gör
vi när hon/han kommer tillbaks....kanske inte så mycket mer än att ÅHH vad skönt att du är
tillbaks för det är sååååååå mycket som blivit liggande under veckan.
Ett krya-på- dig -kort kanske kan vara lämpligt...eller ett telefonsamtal/sms...det räcker med det
lilla ibland.
Eller när grannen haft det tufft med ett kolikbarn som ekar över nejden....gå över med en blomma,
och säg att jag förstår att ni har det tufft just nu...kolik är jobbigt, men här är lite tröst.
Många tänker nog: Kan inte grannens unge sluta skrika någon gång...eller??
Rannsaka er själva lite....
När min Chrisitne hade kolik i 4 månader så trodde väl grannarna att jag misshandlade henne....
...fast det är 23 år sedan....jag glömmer aldrig så jag lider med alla kolikbarnsföräldrar!
Vi är så bra på att prata om allt som vi GÖR och är tacksamma för det, men vilka vi ÄR tar
vi kanske inte in så mycket, framför allt inte på arbetsplatser.....där GÖR man.
Vi människor ÄR i första hand!
Om vi tillåter oss att vara lite mera medmännsikor och stannar upp..reflekterar över
vad som egentligen är viktigt så får vi en helt anna syn på vad det innebär att LEVA.
Läs boken och skratta, le, begrunda och känn igen dig.....eller bli lite bättre på att ge
av dig själv som medmänniska....det behöver vi alla, även jag för jag har ingen gloria på mitt
huvud inte!
Och alla ni som finns därute är just MEDMÄNNISKOR som ger ert bidrag till att andra
ska må bra, just genom att skriva era peppande kommentarer som bär upp mig på
min nya väg i livet, tack vare er alla är den inte längre svart.
Stigen är belyst av solen som finns där bortom skogsdungen ...och jag ser solen
sippra genom löven som snart slår ut.
Och det där med cynkronicitet, fick jag återigen bevis på idag,
när jag läste morgontidningen....
Stefan Einhorn kommer och föreläser i vår stad alldeles snart,
den 9:e mars....och då ska jag gå!
Dags att ta på sig pingvinkläderna!
Äntligen har vi VINTER! OK...inte 3 meter snö..men ändå..
Snö på riktigt! På med POLARJACKAN!
Jag fryser inte ett dugg!
Borsta bort dagens snö på bilen som samlat sig under dagen
på jobbet.....puderlätt...
Det blir så tyst på vägarna...snön knastrar under bilen....det slirar lite...
..och man får känna lite pirr när man får parera upp bilen i dess rätta spår...
In i varma sköna garaget över natten och bilen bär mig än en morgondag till
nästa dags utmaningar...
Vi är inte bortskämda med snö här på blåskusten....men när vintern kommer så
gnäller alla över denna kyla....men HALLÅ!!!
Vi vet att det kommer en vinter förr eller senare...så njut av det vita ljuset åtminstånde!
Jag är uppvuxen i norrland och VET vad riktig vinter är.
Detta som vi upplever här nere är bara en fjutt i världrymden!
Vi fick skotta oss ut varje morgon med plogen och vi hoppade ner för garagetaket
in i snöhögarna....
Lovikavantarna bytte vi ut var tredje timma och det var inte tal om att vi skulle gå in.
För livet var därute med miniskidorna på och utför i närmsta backe.
Några bröt benen på kuppen...men what the häck...
Elljusspåret intill gav en energikick när vi åkte längdåkning efter skolan och
när vi kom in var vi VARMA med blossande röda kinder.
Varm choklad och kvällsmacka gav en god natts sömn och om temperaturen visade
under-35 grader så var skoldagen inställd!
Har ni sett NORRSKEN???
Det har jag....läskigt när man är liten men ändå vackert.....
Pappa fick förklara för oss att det inte är farligt.......
Froststjärnor på fönsterrutorna....vackert!...och det var ändå varmt inne...
Norrsken är magiskt!
Bilden snodd från
http://www.astronomiguiden.com/pic_display.asp?id=141
Snö på riktigt! På med POLARJACKAN!
Jag fryser inte ett dugg!
Borsta bort dagens snö på bilen som samlat sig under dagen
på jobbet.....puderlätt...
Det blir så tyst på vägarna...snön knastrar under bilen....det slirar lite...
..och man får känna lite pirr när man får parera upp bilen i dess rätta spår...
In i varma sköna garaget över natten och bilen bär mig än en morgondag till
nästa dags utmaningar...
Vi är inte bortskämda med snö här på blåskusten....men när vintern kommer så
gnäller alla över denna kyla....men HALLÅ!!!
Vi vet att det kommer en vinter förr eller senare...så njut av det vita ljuset åtminstånde!
Jag är uppvuxen i norrland och VET vad riktig vinter är.
Detta som vi upplever här nere är bara en fjutt i världrymden!
Vi fick skotta oss ut varje morgon med plogen och vi hoppade ner för garagetaket
in i snöhögarna....
Lovikavantarna bytte vi ut var tredje timma och det var inte tal om att vi skulle gå in.
För livet var därute med miniskidorna på och utför i närmsta backe.
Några bröt benen på kuppen...men what the häck...
Elljusspåret intill gav en energikick när vi åkte längdåkning efter skolan och
när vi kom in var vi VARMA med blossande röda kinder.
Varm choklad och kvällsmacka gav en god natts sömn och om temperaturen visade
under-35 grader så var skoldagen inställd!
Har ni sett NORRSKEN???
Det har jag....läskigt när man är liten men ändå vackert.....
Pappa fick förklara för oss att det inte är farligt.......
Froststjärnor på fönsterrutorna....vackert!...och det var ändå varmt inne...
Norrsken är magiskt!
Bilden snodd från
http://www.astronomiguiden.com/pic_display.asp?id=141
Meditation igen...
Good shit som dom säger...!
Hujedanemej vilken kanonskjuts jag fått ikväll!
Tack, Magnus & Gösta & Lars-Åke & alla andra fantastiska
människor som bokstavligen bar upp mig ikväll...
rensade ut en massa sorgegegga som satt sig i kroppen!
MYCKET gegga var det som befriade mig från tyngd.
Nu är jag lätt som en fjäder och nästan lite sådär fnittrig av energi...
När du ber om vägledning så får du, du behöver inte ens uttala det högt
bara be djupt inne i ditt hjärta!....och kärleken kommer som ett
brev på posten!
SORG MÅSTE UT.....ANNARS FASTNAR DEN!
Tack Madde för att du lyssnade när jag bad om hjälp vid graven innan
jag gick in på meditationen.
Jag fick se dig glad och lycklig, oss tillsammans....och leda mig in i din värld
där du har det bra.
Du log och skrattade, gav mig glädje...och drog ut mig på en virvlande lyckodans!
Jag såg glada Madde och det är jag tacksam för!
Ingen kunde veta..men jag fick svar på mina böner....att jag vill bli glad igen!
Alla dessa människor var en kanal och de kunde inte veta vad vi pratat om...
...ändå kom kärleken till MIG och jag tog emot för första gången på väldigt länge!
Och Christine mitt hjärta...du var med ikväll utan att du var medveten om det!
Den yttre hårda tuffa världen har inte plats för själsliga känslor, särskilt inte i
dessa tider då Sverige håller andan om yttre hot av arbetslöshet och
företagsnedläggningar.
I dessa tider mer än någonsin behöver vi alla få stanna upp och känna de
djupa värdena i livet......och det är vår svåra utmaning!
Att våga stanna upp även när det blåser storm runtomkring oss!
Är vi INTE tillräckligt förankrade så blåser vi iväg......men rötter sätter sig
inte med en gång.....de tar tid att växa.....och snart hittar vi meningen igen...
när rötterna får sätta sig lite....
Och ett STORT tack till kära mamma som tagit hand om mig när jag inte
orkat annat än andas syre för att överleva dagen den senaste veckan!
Denna EK utanför Norrköping har tagit flera hundra år på sig att skapa dessa fantastiska rötter.
...men även om vi bara har våra jordeår på oss, så kan vi "jorda" oss...
....bara vi vågar jobba med att gå in i oss själva....
Detta magnifika träd, som växer i Rumskulla i Småland, är Sveriges största och
förmodligen också äldsta ek.
Stammen är 13 meter i omkrets i brösthöjd.
Denna ek anses vara drygt 1000 år gammal!....
Bilden snodd från:
http://www.bioresurs.uu.se/myller/skog/rumskullaeken.htm
Vad säger dig denna bild?
Trollskog?
Är denna verklig?
Ser du hjärtstenen?
Ja skogen är på riktigt!....När senast gick du ut i skogen för att permanenta denna livets verklighetstavla?
Gå in på; http://gostaufo.blogg.se/ så ser du fler...
Gösta har precis startat sin blogg men jag lovar att det kommer fler fantastiska bilder inom kort.
Livet inåt ger dig meningen med vad som finns utanför!
GRATTIS MIN ÄLSKADE CHRISTINE!
Just i dag av alla dagar för 23 år sedan föddes du min rosenknopp!
På ALLA HJÄRTANS DAG! <3 <3 <3 <3 <3 <3<3
Ja, du fick heta rosenknopp den första tiden, för barnmorskan såg en
rosig söt liten prinsessa som såg dagens ljus på den dag som är
den mest romantiska man kan tänka sig!
Musiken var på i förlossningsrummet och jag minns inte smärtan...
bara den underbara romantiska musiken...och mitt vackra barn!
....Och du började nog sjunga direkt du kom ut.....fast då var tonerna lite
ostämda...kolik kallades det med andra ord...men med tiden blev det vackra toner
och en stark vacker röst som ekade vart vi än var.
Du skulle sjunga överallt...tom på tåget när vi reste tog du fram gitarrren,
för den skulle med även när vi reste...
Jag skulle kunna skriva en roman om allt vi gått igenom och upplevt
tillsammans och den själsliga gemenskap vi har kan bara en mor och dotter förstå!
Vi ringer ofta varandra exakt samtidigt och vi känner när något inte är riktigt bra,
trots att vi bor 400km från varandra.
Du är ändå alltid nära i mitt hjärta, dygnet runt min älskling!
Oj vad många fantastiska minnen jag har både från våra resor men mest i vardagslivet.
Du har alltid varit och är för alltid min älskade dotter och vi står närmare varandra än
någon annan kan förstå!
Såg en DVD samling idag som du fick av morfar när du fyllde 18!
där är samlat många av de låtar du sjungit in och det var modevisningar vi gjort tillsammans.
Konserter du gjort och galna upptåg du haft med Madde och jag log med hela mitt hjärta!
Såg även den galna finska raplåten du och Madde försökte härma till när du var 4...snacka om 80-tal!
Du vet vilken raplåt jag menar....
Det var många minnen jag hade glömt om inte morfar filmat.
Har jag inte pratat med dig på en hel dag fattas mig något, så är det bara!
Fick ett prat med dig nyss dock, när du var på väg hem från Fredsgatan 12 efter
en härlig kväll med champagne och grattismingel..
Älskar dig mest av allt i hela världen mitt hjärta!
Ha nu en riktigt härlig dag med dina vänner så ses vi snart!
Grattis Christine 23 år idag!
Nyårsafton 2008
Ja...du har ju onekligen många sidor....Kicki rockar fett som DJ på juldagen 2008...
med de söta renhornen i håret...och NEJ...jag var inte med!
En midsommarafton i Småland när du var sugen på bulle mitt i dansen...
Du var 3 år...Du är fortfarande bulloman!
Sommaren 2008 med en nybadad Naiad
Du håller tal för din lillasyster på hennes studentdag i juni 2007.
Ditt tal till Madeleine på hennes studentmiddag.
Går inte att läsa här..men jag har kvar alla vackra ord du skrev!
November 2006 i takpoolen i Bangkok
Kicki "the monkeylover" i Krabi november 2006
Bästa resan någonsin! Du och syster yster på en ö utanför Krabi.
En bild tagen i studio när du var 19 kanske....
På ALLA HJÄRTANS DAG! <3 <3 <3 <3 <3 <3<3
Ja, du fick heta rosenknopp den första tiden, för barnmorskan såg en
rosig söt liten prinsessa som såg dagens ljus på den dag som är
den mest romantiska man kan tänka sig!
Musiken var på i förlossningsrummet och jag minns inte smärtan...
bara den underbara romantiska musiken...och mitt vackra barn!
....Och du började nog sjunga direkt du kom ut.....fast då var tonerna lite
ostämda...kolik kallades det med andra ord...men med tiden blev det vackra toner
och en stark vacker röst som ekade vart vi än var.
Du skulle sjunga överallt...tom på tåget när vi reste tog du fram gitarrren,
för den skulle med även när vi reste...
Jag skulle kunna skriva en roman om allt vi gått igenom och upplevt
tillsammans och den själsliga gemenskap vi har kan bara en mor och dotter förstå!
Vi ringer ofta varandra exakt samtidigt och vi känner när något inte är riktigt bra,
trots att vi bor 400km från varandra.
Du är ändå alltid nära i mitt hjärta, dygnet runt min älskling!
Oj vad många fantastiska minnen jag har både från våra resor men mest i vardagslivet.
Du har alltid varit och är för alltid min älskade dotter och vi står närmare varandra än
någon annan kan förstå!
Såg en DVD samling idag som du fick av morfar när du fyllde 18!
där är samlat många av de låtar du sjungit in och det var modevisningar vi gjort tillsammans.
Konserter du gjort och galna upptåg du haft med Madde och jag log med hela mitt hjärta!
Såg även den galna finska raplåten du och Madde försökte härma till när du var 4...snacka om 80-tal!
Du vet vilken raplåt jag menar....
Det var många minnen jag hade glömt om inte morfar filmat.
Har jag inte pratat med dig på en hel dag fattas mig något, så är det bara!
Fick ett prat med dig nyss dock, när du var på väg hem från Fredsgatan 12 efter
en härlig kväll med champagne och grattismingel..
Älskar dig mest av allt i hela världen mitt hjärta!
Ha nu en riktigt härlig dag med dina vänner så ses vi snart!
Grattis Christine 23 år idag!
Nyårsafton 2008Ja...du har ju onekligen många sidor....Kicki rockar fett som DJ på juldagen 2008...
med de söta renhornen i håret...och NEJ...jag var inte med!
En midsommarafton i Småland när du var sugen på bulle mitt i dansen...
Du var 3 år...Du är fortfarande bulloman!
Sommaren 2008 med en nybadad Naiad
Du håller tal för din lillasyster på hennes studentdag i juni 2007.
Ditt tal till Madeleine på hennes studentmiddag.
Går inte att läsa här..men jag har kvar alla vackra ord du skrev!
November 2006 i takpoolen i Bangkok
Kicki "the monkeylover" i Krabi november 2006
Bästa resan någonsin! Du och syster yster på en ö utanför Krabi.
En bild tagen i studio när du var 19 kanske....
Myskväll på Alberts
Ja... vad gör man inte för att må bra?
Just nu är jag en paradox!!!
Tar tag i halmstrån lite här och var för att ÖVERLEVA!
Ingen lätt vecka, men ändå har jag på något sätt
lyckats se ljusglimtar i tillvaron.
Ikväll startade min PM (past member) klubb verksamheten för året..
...alltså klubben man hamnar i när man blivit för "gammal " för LC.
har dock kvar fötterna i båda klubbarna än så länge...
4 tämligen nyblivna PM-tjejer samlades på Alberts restaurang för att äta 3-rätters meny.
Mycket god mat och dryck!....Ett lite lugnare och lyxigare alternativ på AW.
Vi träffade andra PM-människor i en annan klubb och jag sa på fullaste allvar,
att "vad kul att jag nu är med i "russinklubben"...
Hmmm...det misstolkades en aning...
Jag menade förståss...i klubben där man tar russinen ur kakan..
...alltså bara det bästa!
Vi skrattade gott åt det...lättroade som vi är...
Både allvar och skratt blev det som började vid 5...och vi satt kvar även vid den
andra sittningen på kvällen.
Vi planerade vårens aktiviteter, så nu har jag absolut inga fritidsbekymmer.
Ska naturligtvis bara plocka russinen ur kakan av allt det roliga som händer på olika håll.
Men bara om jag orkar....lovar!
http://alberthotell.se
Just nu är jag en paradox!!!
Tar tag i halmstrån lite här och var för att ÖVERLEVA!
Ingen lätt vecka, men ändå har jag på något sätt
lyckats se ljusglimtar i tillvaron.
Ikväll startade min PM (past member) klubb verksamheten för året..
...alltså klubben man hamnar i när man blivit för "gammal " för LC.
har dock kvar fötterna i båda klubbarna än så länge...
4 tämligen nyblivna PM-tjejer samlades på Alberts restaurang för att äta 3-rätters meny.
Mycket god mat och dryck!....Ett lite lugnare och lyxigare alternativ på AW.
Vi träffade andra PM-människor i en annan klubb och jag sa på fullaste allvar,
att "vad kul att jag nu är med i "russinklubben"...
Hmmm...det misstolkades en aning...
Jag menade förståss...i klubben där man tar russinen ur kakan..
...alltså bara det bästa!
Vi skrattade gott åt det...lättroade som vi är...
Både allvar och skratt blev det som började vid 5...och vi satt kvar även vid den
andra sittningen på kvällen.
Vi planerade vårens aktiviteter, så nu har jag absolut inga fritidsbekymmer.
Ska naturligtvis bara plocka russinen ur kakan av allt det roliga som händer på olika håll.
Men bara om jag orkar....lovar!
http://alberthotell.se
Ladies Circle
Ikväll har årets aktiviteter startat i vår förening.
Vad är LC?...taget ur vår hemsida http://www.ladiescircle.se/
Ladie's Circle är en ideell och opolitisk förening, vars målsättning är att vidga medlemmarnas intressesfär, öka förståelsen för andra människors åsikter och levnadsvillkor, samt medverka till internationell förståelse och vänskap.
LC är jättekul! Vi är tjejer mellan ca 27 och 45år som träffas. Anledningen till åldersgränsen är att det blir rotation bland medlemmarna eftersom nya medlemmar kontinuerligt väljs in. Risken blir inte så stor att det bildas gamla invanda "gäng" som det kan vara svårt för nya medlemmar, att komma in i.
LC finns runt om i hela världen. Det gemensamma mottot är "Friendship and Service". Alltså vänskap, nätverksbildande men även charity. Det finns 155 klubbar i Sverige. Varje enskild klubb träffas ett par gånger i månaden och vid varje möte gör vi först ett studiebesök eller någon annan aktivitet. Det kan vara allt från att besöka polisen, djursjukhuset till att bowla eller åka på SPA!
För att det ska räknas som ett möte, måste det ingå något som vi kallar för "3-minuter". En medlem pratar om ett ämne som känns aktuellt på något sätt.
Utöver klubbbesöken anordnar LCS andra gemensamma aktiviter, t.ex. Riksmöte, då alla medlemmar i Sverige har chansen att träffas under en hel helg. Det finns också möjlighet att åka utomlands och träffa eLCor (medlemmar inom LC) i de övriga 33 LC-länderna i världen.
(I år är riksmötet i varberg.)
Ja...en liten beskrivning över vad organisationen är.
Ikväll startade vi med att MÅ BRA på Romerska badet.
Vår klubb har 13 medlemmar och jag är numera "gäst" eftersom jag gick ur förra året,
då jag inte kunde ge fullt ut....men jag är ändå alltid med som "Past member"
Vi hade själva mötet och därefter mådde vi gott med bubbel, ångbastu, bastu, peeling och
och scrubbing prat och skratt i mängder! En skön hälsokväll att starta verksamhetsåret med.
Något är ändå väldigt obalanserat i mitt liv just nu....för när jag har jobbat så orkar jag inte
göra något alls mera den dagen....och när jag gjort något roligt så borde jag orka jobba.
...som igår med kören...kroppen vägrade att röra på sig i morse..huvudet sprängde...
men jag gjorde ju något bra igår kväll...men icke sa nicke...
Dagen var en pestdag, (sov hela dan) men jag bestämde ändå att...något måste jag försöka göra,
och det blev bra med Romerska. Men ändå känns det SKIT att inte kunna gör allt det jag gjorde förr.
Man måste väl ändå kunna både jobba OCH göra må-bra-saker.
Har nog börjat inse att sorg också är ett arbete....fick veta av min kurator igår
att jag måste lära mig att leva på nytt ....och det tar tid.
Tack Marie, du är en superbra kurator!
Viljan är ibland större än orken....
Körsång
Nu har jag tagit ännu ett steg i gör-det-bästa-av-ditt-Liv!
Blev för en tid sedan tillfrågad av "Tjolle" om inte jag skulle gå med i hans kör.
Madde hade honom som musiklärare i högstadiet och han sjöng även på
hennes begravning, vilket var oerhört fint gjort av honom.
Nåväl...jag har lurat ett tag på detta eftersom jag vet hur kul det är att sjunga i kör.
Sjöng i kör innan jag fick barn på det glada 80-talet.....
Ikväll kom jag dit för första gången...och där sitter 200 personer! WOW!!!
Vilken superdundermaffikg kör!
Tack och lov för att jag sjungit tidigare, för jag kunde alla låtarna som vi sjöng.
Rösten är förståss extremt ringrostig, men med lite magstödsövningar ska jag nog
kunna ta även de högsta tonerna.
Gåshudskänslan innfann sig flera gånger under kvällen och det var mycket
glädje och skratt men också nära till tårar.....mycket härlig Gospel var temat för kvällen.
I april ska denna maffiga kör sjunga i kyrkan och juni ska hela gänget åka till
Danmark och sjunga....det ser jag fram emot.....sjunga och resa...toppen!
Och jag är med......YES!!!
Och då är det ju vältajmat om jag kommer iväg till Toscana i maj...ska försöka
övertala min kära stora sångfågel Christine att följa med mig...
Blev för en tid sedan tillfrågad av "Tjolle" om inte jag skulle gå med i hans kör.
Madde hade honom som musiklärare i högstadiet och han sjöng även på
hennes begravning, vilket var oerhört fint gjort av honom.
Nåväl...jag har lurat ett tag på detta eftersom jag vet hur kul det är att sjunga i kör.
Sjöng i kör innan jag fick barn på det glada 80-talet.....
Ikväll kom jag dit för första gången...och där sitter 200 personer! WOW!!!
Vilken superdundermaffikg kör!
Tack och lov för att jag sjungit tidigare, för jag kunde alla låtarna som vi sjöng.
Rösten är förståss extremt ringrostig, men med lite magstödsövningar ska jag nog
kunna ta även de högsta tonerna.
Gåshudskänslan innfann sig flera gånger under kvällen och det var mycket
glädje och skratt men också nära till tårar.....mycket härlig Gospel var temat för kvällen.
I april ska denna maffiga kör sjunga i kyrkan och juni ska hela gänget åka till
Danmark och sjunga....det ser jag fram emot.....sjunga och resa...toppen!
Och jag är med......YES!!!
Och då är det ju vältajmat om jag kommer iväg till Toscana i maj...ska försöka
övertala min kära stora sångfågel Christine att följa med mig...
Hummingbird
På tåget i fredags såg jag en annons i kupétidningen om cykelresor från en
researrangör...rev ut sidan och kände YES, jag har hittat min grej ATT UPPLEVA!
Jag satt och surfade i helgen...kanske cykla i Provance......
...lavendel är ju min favoritblomma....när jag skapar blomsterarrangemang mår jag prima
glömmer tid och rum.........."fuskflorist "som jag är....
......eller varför inte insupa Toscana!
Toscana har jag drömt om...att få uppleva varje centimeter av detta fantastiska landskap..
..på cykel och att andas syre och se jordens skönhet!
Letade lite förstrött efter en arrangör som kan passa mig. Men det finns några olika att välja mellan.
Tittade på priser, rutten, hur ser den ut, vad ingår i priset osv...
och jag kom till slut in på en skön sida!
HUMMINGBIRD!....vänta nu...betyder inte Hummignbird....Kolibri? Jojjomensan!
Blev nyfiken på deras koncept och började läsa....men det är ju ett tecken för sjutton!
Madde kallades av David för just Kolibri...men jag har aldrig tänkt på fågelns innebörd.
På hemsidan skriver de;
researrangör...rev ut sidan och kände YES, jag har hittat min grej ATT UPPLEVA!
Jag satt och surfade i helgen...kanske cykla i Provance......
...lavendel är ju min favoritblomma....när jag skapar blomsterarrangemang mår jag prima
glömmer tid och rum.........."fuskflorist "som jag är....
......eller varför inte insupa Toscana!
Toscana har jag drömt om...att få uppleva varje centimeter av detta fantastiska landskap..
..på cykel och att andas syre och se jordens skönhet!
Letade lite förstrött efter en arrangör som kan passa mig. Men det finns några olika att välja mellan.
Tittade på priser, rutten, hur ser den ut, vad ingår i priset osv...
och jag kom till slut in på en skön sida!
HUMMINGBIRD!....vänta nu...betyder inte Hummignbird....Kolibri? Jojjomensan!
Blev nyfiken på deras koncept och började läsa....men det är ju ett tecken för sjutton!
Madde kallades av David för just Kolibri...men jag har aldrig tänkt på fågelns innebörd.
På hemsidan skriver de;
Varför heter vi Hummingbird?
Under flera resor till Costa Rica under 90-talet blev företagets ägare,
Ulf Hansen, barnsligt fascinerad av kolibrin.
Med sina 2 - 3 gram och upp till 70 vingslag per sekund är det en mycket speciell fågel.
Kolibrin har en unik flygförmåga, de kan flyga både fram, bak, upp och ner ,
i en hastighet av upp till 100 km i timmen.
Ljudet som uppstår när de flyger är väldigt speciellt och behagligt.
Härav ordet "humming".
När vi bestämde oss för att byta till ett namn som inte så lätt kan förväxlas med
andra researrangörer var Hummingbird ett givet val.
Inte bara ser kolibrin väldigt vacker ut. Den är dessutom otroligt flexibel och snabb.
Dessutom har den alltid älskats för sina egenskaper, sköna ljud och förmåga att inte
stöta sig med andra djur eller människor.
Bra egenskaper tycker vi och bestämde oss för att heta Hummingbird.
Jag förstår nu varför David kallade sin Madeleine för Kolibri!
Kanske lite känslomässigt val av mig men jag föll pladask!
Madde ledde mig hit!
Cykla i Toscana i maj när Madde fyller år...hmmmmm....humming....
Jag ska försöka få med mig någon, men om jag inte får det så åker jag själv.
Man lär känna massor med härliga människor och man lär dessutom
känna sig själv ännu mer. Man cyklar i grupp så jag är aldrig ensam!
Har inte bokat resan än....får sova på saken och räkna på ekonomin, men
nu har jag ett mål som faktiskt är greppbart just nu..
Numera blir jag bara rastlös av att åka på solsemester så detta är ett nytt kapitel
och ett njutbart sådant! Dessutom måste jag träna mot ett mål så att jag är fit for a bike!
Tänk... att få cykla...äta, njuta...besöka vingårdar..umgås med likasinnade.....
Cant be better!
Ett nytt mål i sikte... :))
Om någon rest med Hummingbird vill jag gärna ha omdömen.
Puss&godnatt!
Känner GLÄDJE!
Hela dagen har varit positiv från början till slut!
Vaknade 05,30...satte på TVn...läste tidningen...tog det lugnt...ingen brådska.
Åkte till jobbet i Gbg med positiv förväntan, för andra var det säkert
en dag som alla andra men för mig var det som att än en gång stiga ur
mitt skal....har jobbat under veckan men just idag kände jag en
skön "go with the flow känsla"...
Vet inte hur många skal jag har att dra av...som en orm som ömsar skinn,
men det kändes befriande, att få fylla en uppgift för andra och även för mig själv,
att jag klarar av att jobba, att jag har min kompetens kvar, den är inte borta,
..den finns där i ryggraden vilket jag känner mer för varje dag som går.
JAG ÄR KAPABEL att göra det jag kan och som jag är bra på!
Naturligtvis har jag mycket nytt att lära, men det är också en sporre, för
har man varit borta mer än ett år så är det väldigt mycket som förändrats.
Det känner man inte när man lever i smeten och vävs in i nyheterna, men för mig
är det många aha- upplevelser....och jag ser dom som enbart positiva.
Man kan väl säga att jag varit "mammaledig" och jag ångrar inte en sekund som
jag varit borta från jobbkarusellen!
Åkte hem på ett överfyllt tåg vid 5...tänkte inte på att det var start på sportlovet i
GBG. tåget var överfullt, barn, hundar, ryggsäckar och vänliga människor som
försökte göra plats för varandra. en del fick stå en timma, men vi som pendlade
lämnade snart plats till de långresande som skulle vidare till Värmland.
Lite uppfriskande att se andra människor än vana armbågsvässade tågpendlare
som mediterar bort jobbstressen i tystnad...nu kände jag förväntansfull
känsla i luften....människor på väg till något nytt...hela vagnen myllrade av
prat och gemenskap......några öppnade öl och skrattade.....vi pendlare skulle bara hem.
Pratade med en mamma med ett litet barn som satt bredvid mig och det var
en mysig stund....tåget stannade....nu är det RALLY!
Körde hem på 3 minuter!
45 minuter kvar till jag skulle infinna mig på årets krogshow i stan.
"Raggardusch", byta kläder, ringa mamma...kan du köra mig till Kulturhuset om 30 minuter,
på med lite ny makeup...piffa upp...lite parfym..och så var man iväg igen!
Jag var med fyra goda vänner på genrepet av SVENSKA HITS
som Jonas Torrestad, satt upp med Jessica Andersson, Victoria Nilsson,
Jan Johansen och många lokala förmågor .
Vi hade så fruktansvärt kul!
Vi åt och drack, minglade och ångade upp stämningen innan det totala
superöset satte igång!
Från början till slut stod alla upp, sjöng, med och fullständigt gick in i
lyckokänslan i att vara ETT!
ALLA sjöng med så att taket höll på att lyfta.
En underbar kväll i goda vänners lag fick avsluta en superbra dag!
Maddes "Kolibrins" sång till David
Nu är vi där då vi vågar lite trevande börja lägga ut låtar som Madde skrivit.
Den här är från Madeleine till David och han får vara min gästbloggare idag.
Så oerhört känslofyllt och vackert du gjort David med bildspelet till.
Jag blir alldeles varm i hjärtat, både gråter och ler samtidigt för att ni var så vackra ihop!
Ni hann ändå i unga år...göra så mycket roligheter, resa, sporta, festa umgås med folk och
mycket, mycket mer....detta är bara ett litet axplock över allt det ni varit med om tillsammans.
Tack David för allt det fina du gjort för Madde både när hon var frisk och sjuk.
Puss & Kram från Anne.
Gästblogg från http://therealcolombo.blogg.se/
Nu får ni äntligen höra min älskade kolibri sjunga. Detta är en tidig låt av henne.
En låt som jag fick på skiva när vi nyss hade träffas.
Redan då var våra känslor starka och vi var nykära lång,lång tid.
Madde utvecklades genom åren och gjorde massor med riktigt bra låtar.
Kommer kanske fler här såsmåningom.
Men jag älskar den här eftersom texten berör mig ända in i själen.
Jag älskade att höra Madde sjunga, det var hon fantastisk på.
Då tog hon för sig och hade en utstrålning många drömmer om.
Jag saknar henne. Tar kanske en bloggpause nu,
så kanske inte svarar på era kommeterer, men jag läser. Och blir glad av dem! Tack!
Madeleines sida http://jagefrisk.blogg.se
"I WILL GIVE YOU MY ALL" av Madeleine Deckert år 2005.
Den här är från Madeleine till David och han får vara min gästbloggare idag.
Så oerhört känslofyllt och vackert du gjort David med bildspelet till.
Jag blir alldeles varm i hjärtat, både gråter och ler samtidigt för att ni var så vackra ihop!
Ni hann ändå i unga år...göra så mycket roligheter, resa, sporta, festa umgås med folk och
mycket, mycket mer....detta är bara ett litet axplock över allt det ni varit med om tillsammans.
Tack David för allt det fina du gjort för Madde både när hon var frisk och sjuk.
Puss & Kram från Anne.
Gästblogg från http://therealcolombo.blogg.se/
Nu får ni äntligen höra min älskade kolibri sjunga. Detta är en tidig låt av henne.
En låt som jag fick på skiva när vi nyss hade träffas.
Redan då var våra känslor starka och vi var nykära lång,lång tid.
Madde utvecklades genom åren och gjorde massor med riktigt bra låtar.
Kommer kanske fler här såsmåningom.
Men jag älskar den här eftersom texten berör mig ända in i själen.
Jag älskade att höra Madde sjunga, det var hon fantastisk på.
Då tog hon för sig och hade en utstrålning många drömmer om.
Jag saknar henne. Tar kanske en bloggpause nu,
så kanske inte svarar på era kommeterer, men jag läser. Och blir glad av dem! Tack!
Madeleines sida http://jagefrisk.blogg.se
"I WILL GIVE YOU MY ALL" av Madeleine Deckert år 2005.
Verkligheten anropar!
Jag vill börja med att tacka för ALLA oerhört fina, peppande och vackra kommentarer!
Men nu är det så att man måste fejsa verkligheten.
Där finns det inte plats för sorg och elände utan man måste hur jobbigt det än är,
gå vidare och ta varje dag i sin makt.
Om ingen annan gör det så måste jag göra det själv!
Det finns ingen plats för grottande i sorg för om man gör det går hela livets
möjligheter i kras.
I vår dagliga överlevnad är allt som vanligt, det ska man inte glömma
För dom som inte mist ett barn går allt sin gilla supergång...
Men nu måste jag kämpa för att ta tillvara min övelevnad, hur tufft det än är.
Det spelar ingen roll om man går igenom en livskris eller sorg över någon som dött.
I dagen stuffa klimat måste man bara, vad man än gått igenom.
Många mister sina jobb, bara sådär...på en eftermiddag.
Då finns det inte utrymme för sorg eller livskriser!
Då måste man bara!
Så nu är det nya tider med fokus på jobb. Sorgen får jag ta i hand och gå framåt.
Och NU så måste jag bara..utan omsvep..att ta tag i mitt liv igen.
Annars blir det bara värre.
Och jag ska göra allt jag kan för att få tillbaka mitt liv...inte som det var
förut...men ett nytt liv som jag måste leva för att inte förgås själv.
Ett liv som innebär nya utmaningar och nya möjligheter.
Den insikten har jag fått.
Allt är möjligt, bara man tillåter sig själv att ta in och leva upp till dom.
Tuffa saker...men man måste!