Levaidag

Jag vill börja med att tacka för ALLA oerhört fina, peppande och vackra kommentarer!

Men nu är det så att man måste fejsa verkligheten.
Där finns det inte plats för sorg och elände utan man måste hur jobbigt det än är,
gå vidare och ta varje dag i sin makt.

Om ingen annan gör det så måste jag göra det själv!

Det finns ingen plats för grottande i sorg för om man gör det går hela livets
möjligheter i kras.

I vår dagliga överlevnad är allt som vanligt, det ska man inte glömma
För dom som inte mist ett barn går allt sin gilla supergång...
Men nu måste jag kämpa för att ta tillvara min övelevnad, hur tufft det än är.

Det spelar ingen roll om man går igenom en livskris eller sorg över någon som dött.
I dagen stuffa klimat måste man bara, vad man än gått igenom.
Många mister sina jobb, bara sådär...på en eftermiddag.

Då finns det inte utrymme för sorg eller livskriser!
Då måste man bara!

Så nu är det nya tider med fokus på jobb. Sorgen får jag ta i hand och gå framåt.

Och NU så måste jag bara..utan omsvep..att ta tag i mitt liv igen.
Annars blir det bara värre.

Och jag ska göra allt jag kan för att få tillbaka mitt liv...inte som det var
förut...men ett nytt liv som jag måste leva för att inte förgås själv.
Ett liv som innebär nya utmaningar och nya möjligheter.

Den insikten har jag fått.
Allt är möjligt, bara man tillåter sig själv att ta in och leva upp till dom.

Tuffa saker...men man måste!