Levaidag

Nu har jag haft en riktig cocooninghelg med 3 olika böcker som jag
varvat mellan.....blir så ivrig när jag hittat flera bra böcker samtidigt.
Bibblan är en GULDGRUVA!!

Nu handlar det om boken Medmänniskor av Stefan Einhorn.

Boken består av 12 fristående berättelser om vad medmänsklighet kan innebära.
Han berättar på ett inbjudande och medryckande sätt om olika människors livsöden och vad de
åstadkommit genom en liten liten handling som kanske inte för dom själva betytt så mycket.

Men för mottagaren kanske det betytt allt - att den människan orkar leva vidare.
Det handlar inte alltid om liv eller död, utan om de vardagssitutioner som gör oss till
goda eller mindre goda medmänniskor.

En till synes negativ handling kan också utvecklas till en positiv gärning hur konstigt
det än kan låta...bara man får lite perspektiv på händelsen....och vi växer.

"Ibland känner vi oss maktlösa och upplever att vi inte kan påverka en situtation.
Vi kliver in i den bekväma men frustrerande rollen som offer.
-Men sanningen är att vi  aldrig är hjälplösa offer - det finns alltid något vi kan göra
för oss själva och för våra medmänniskor.
Med en stor portion omdöme och lite mod kommer vi längre."
/Citat ur boken

Visst är det så sant. Vi kan alltid göra NÅGOT....hur illa det än verkar.

Han talar om cynkronicitet som varit på tapeten ganska länge.
Om vi bara gör oss lite mer lyhörda så finns den där hela tiden, vi är dock
alltför inneslutna i våra vardagliga åtaganden att vi inte ger plats åt
meningen som är sereverad rakt framför oss....det gäller vara att hitta dom
rätta glasögonen.

Jag har fått bevis för att det finns oerhört mycket medmänsklighet runt omkring oss.
Dagen efter  Madeleines bortgång 16/9-08 startades Sveriges största privata insamling till
barncancerfonden av helt okända människor, familj och vänner, kollegor, bloggmänniskor,
unga, medelålders och gamla.....115.602Kr har hittils kommit in.
Målet är satt till 120.000Kr tom den 15 mars då Madde varit ängel i 6 månader och det ska
vi nog klara!
Gå in på http://www.barncancerfonden.se/1452 och kika.

Bara ett exempel men det är så STORT!!!

Små medmänskliga saker blir stora när vi är många som bidrar.
Det behöver inte handla om pengar heller för den delen.

Medmännsikor är vi ju alltid! Men vi glömmer lätt bort att göra det lilla extra när allt
rullar på.

I dessa sjuklingstider tex, så bir vi förvånade när han/hon blivit sjuk som ALDRIG är sjuk, men vad gör
vi när hon/han kommer tillbaks....kanske inte så mycket mer än att ÅHH vad skönt att du är
tillbaks för det är sååååååå mycket som blivit liggande under veckan.

Ett krya-på- dig -kort kanske kan vara lämpligt...eller ett telefonsamtal/sms...det räcker med det
lilla ibland.

Eller när grannen haft det tufft med ett kolikbarn som ekar över nejden....gå över med en blomma,
och säg att jag förstår att ni har det tufft just nu...kolik är jobbigt, men här är lite tröst.

Många tänker nog: Kan inte grannens unge sluta skrika någon gång...eller??
Rannsaka er själva lite....
När min Chrisitne hade kolik i 4 månader så trodde väl grannarna att jag misshandlade henne....
...fast det är 23 år sedan....jag glömmer aldrig så jag lider med alla kolikbarnsföräldrar!

Vi är så bra på att prata om allt som vi GÖR och är tacksamma för det, men vilka vi ÄR tar
vi kanske inte in så mycket, framför allt inte på arbetsplatser.....där GÖR man.
Vi människor ÄR i första hand!


Om vi tillåter oss att vara lite mera medmännsikor och stannar upp..reflekterar över
vad som egentligen är viktigt så får vi en helt anna syn på vad det innebär att LEVA.

Läs boken och skratta, le, begrunda och känn igen dig.....eller bli lite bättre på att ge
av dig själv som medmänniska....det behöver vi alla, även jag för jag har ingen gloria på mitt
huvud inte!

Och alla ni som finns därute är just MEDMÄNNISKOR som ger ert bidrag till att andra
ska må bra, just genom att skriva era peppande kommentarer som bär upp mig på
min nya väg i livet, tack vare er alla är den inte längre svart.
Stigen är belyst av solen som finns där bortom skogsdungen ...och jag ser solen
sippra genom löven som snart slår ut.




Och det där med cynkronicitet, fick jag återigen bevis på idag,
när jag läste morgontidningen....
Stefan Einhorn kommer och föreläser i vår stad alldeles snart,
den 9:e mars....och då ska jag gå!